Spelgänget

I onsdags eftermiddag kom familjen L hem till oss. Vi grejade mat, ungarna lekte och efter middagen blev det tv-spel med riddarspelet som jag berättade om för ett tag sen. O och E gav upp efter en stund och så fick deras pappa köra bägge deras kontroller. Men Molly spelade på. Hon börjar bli bra!

Det är mysigt när barnen är så här stora att man kan hitta på roliga grejer tillsammans!

Smoothiedags

Nu har jag äntligen grejat lite ingredienser.

Vem är jag utan barn?

Funderade på hur jag hade levt om jag inte hade barn.

Jag har rätt många kollegor som är i 25-40-årsåldern som inte har barn, så jag har en ganska kvalificerad gissning.

Först så hade jag ju längtat barn väldigt mycket. Min biologiska klocka började klämta redan när jag var 22 år och det är ganska tidigt i Sverige idag (även om det inte alls är ovanligt, särskilt inte om man surfar runt på de unga mammornas förlovade land – Familjeliv).

Jag och Fredrik levde ett aktivt liv som studenter. Vi tränade på gym, lajvade, LANade, hade spelkvällar och umgicks med kompisar och familj. Vi var studenter och drömde om att resa. Jag minns tydligt sommaren vi spenderade i lägenheten i Frölunda. Vi funderade mycket på om vi skulle studera klart, skaffa jobb, resa klart och sen försöka få barn eller om vi skulle få barn först för att vi inte orkade vänta så länge. Det blev det sistnämnda. Längtan är så stark.

Men nu tar vi bort längtan då.

Så vi hade nog rest en del. Typ flera gånger per år som många av mina barnlösa kollegor gör. Det är inte klokt vad de reser. De åker till Australien, luffar runt i Sydostasien, drar till New York, Island och åker på weekendresor till ”Barca”, Italien och Berlin. Vissa reser 3-4 gånger per år. Jag har mängder med resor jag vill göra (Mexico, Sydamerika, Sydostasien, Japan, Egypten (pyramider m.m.), Island, Kina igen, Indien, USA osv.) men det passar inte så bra ihop med barnen så jag väntar. Nu är planen att göra enklare resor fram tills barnen blir större, men framför allt kommer vi nog resa mer när barnen är tonåringar eller när de är vuxna. Ser snarare att jag och Fredrik åker själva när vi är i 40-50-årsåldern och uppåt. Så det är ett tag kvar. Men resa ska vi!

Vi hade nog umgåtts med andra barnfria par (nä, jag säger inte barnlösa), gjort roliga nördaktiviteter och sett mycket på film och spelat tv-spel. Vi hade kunnat gå på olika evenemang som Filmfestivalen, mässor osv. och gått på bio oftare. Visst funkar det med barn men det är ju det där med barnvakt. Man drar ju inte varje vecka direkt…

Vardagen hade nog varit lite tråkig. Vad ska man göra när man kommit hem och allt hushållsarbete är klart? Ja, då får man antingen ägna sig åt sociala kontakter, träning eller…det som nog många hamnar framför…massmedier. Datorn, TVn, telefonen, tidningar, böcker.

Nu när jag har barn tycker jag att jag får det i en alldeles lagom dos, men jag minns känslan av meningslöshet i allt surfade och tv-tittande från innan jag blev gravid med Molly.

Helt plötsligt har man ju eooooooner av tid.

Ibland längtar jag tillbaka till tiden före barnen. Drömmer om allt roligt vi gjorde då. Eller tänker att alla är lyckliga som bara kan dra iväg till filmfestivalen, LAN eller på roliga resor. Det är så mycket enklare utan barn.

Men sen minns jag alla trökiga kvällar framför datorn eller TVn när jag och Fredrik var själva. Vad pratade vi om på den tiden? Hur gick dagarna framåt?

Livet med barn är otroligt actionfyllt och kärleksfullt. Ibland är det piss, ibland är det tokroligt och sen blir det varm-i-hjärtat-mysigt. Att hänga tvätt är tradigt, att hämta mat till barn som inte äter upp är irriterande, att trösta skrikiga, övertrötta bebisar är jobbigt. Men allt det roliga och härliga väger ju upp med råge. Några leenden från Stella och jag blir alldeles salig.

Är meningen med livet barn? Nej! Men det ger åtminstone mitt liv mer mening i alla fall.

Älskade ungar

Sova på dagen

Jag har sedan många år behövt sova på dagen periodvis eftersom jag har ett sömnbehov som man inte tummar på. Oftast är jag helt på det klara när jag vaknar, men det händer att jag tror att det är natt och blir helt förvirrad. Som idag t ex. Sover ju nästan varje dag på dagen men idag sov jag inte förrän halv sju-kvart i nio…på en fredagskväll! Vaknade till några gånger och trodde att det var natt, men nä. Drömde att jag spelade igenom en massa Super Mariobanor som var jättesvåra och att det var något med My Little Pony-sången och att jag var på kontoret och traskade runt och… Allt var konstigt. Men nu är jag vaken. Rätt så i alla fall. Normalt sett sover jag inte så här på kvällen om jag inte är gravid, men nu är ju jag och Stella ensamma hemma så jag passade på att ligga kvar när sömntåget kom.

Hem från akuten

Så, nu fick vi åka hem. Det lät bättre efter inhalationerna. Stella har fått ett vanligt förkylningsvirus och hennes luftvägar är antagligen ansträngda sen Boca-viruset och det är därför andningen blir ansträngd ibland. Det lät varken som krupp, astma eller RS, så så länge hon äter bra och går upp i vikt så är det ingen fara. Det finns ingen bra medicin mot detta och om det hade varit astmatiska besvär så hade en inhalator varit bra, men inte nu.

Så vi avvaktar och fortsätter rensa näsan. Jag kunde gå till barnmedicinska och kolla henne igen om några dagar.

Phu!

Idag gick det på 3,5h istället för 5,5h så det var ju okej ändå.

Akuten igen trallallallala

Då är vi på akuten igen. Tyckte att hon hade indragningar i magen, så det var bara att packa och sticka. Hr varit här i knappt två tim, redan träffat läkare och inhalerat en av två gånger så det går fortare idag.

Ska se om vi kan få medicin och/eller inhalator med hem idag. Funderar på om Stella utvecklat förkylningsastma? Eller är det bara trånga luftrör? Tur att Molly blir hämtad idag.

HSP-bebisar

Mycket tyder på att även Stella är en Highly Sensitive Person (HSP). Många sådana bebisar är otroligt känsliga för intryck, blir lätt störda när de ska amma och somnar inte så lätt av sig själva. De kan skrika för att de är jättetrötta men kan inte komma till ro pga alla intryck. De är känsliga för stress, även hos andra och gråter mycket. Dessa bebisar behöver bäras/vaggas för att komma till ro.

Vi märker ju snabbt om Stella varit i nya miljöer, träffat mycket folk eller utsatts för mycket intryck. Hon blir skrikig och orolig.

Men det är ju inte säkert att hon är en HSP. Men det ska bli spännande att se. Det låter ju inte helt otroligt i alla fall med tanke på hennes föräldrar.

Molly är däremot inte en HSP. Hon är helt annorlunda än Stella, eller någon av oss faktiskt. Hon kan hålla igång, vara ute på evenemang, umgås med folk hela dagarna och ändå orka med mycket mer. Det måste vara i stil med julaftonsfirande på två ställen med massa folk och aktiviteter hela dagen lång för att hon ska bli stressad och påverkad. Men vem blir inte det?

Beredskap

Usch, det är lite nervöst med Stella just nu. Har hela tiden beredskap för att åka in till akuten. Hon är ju förkyld sedan ca 1,5 vecka och om hon blir sämre så måste vi åka in och inhalera. Av läkaren fick jag tre saker jag skulle spana efter. Först pipljudet givetvis, men har hon samtidigt indragningar i magen? (tar hjälp av magen för att andas) Äter/kissar hon normalt? Andas hon extra snabbt? Om det blir problem med något av detta så måste jag åka in.

Hon får pipljudet då och då, men ofta går det över efter en stund och jag har inte sett några av de andra tecknen på svårigheter att andas. Hon är ju pigg och glad, äter precis som vanligt och skriker faktiskt inte lika mycket som innan vi åkte in förra gången (tre dagar sen). Vi skjuter in duschar med koksalt genom doseringssprutan (bra tips för att spola näsan!) så ofta som det behövs, ger Nezeril 2-4 ggr/dygn och använder nässugen när det behövs.

Läkaren sa att det mesta sitter i näsan och inte i nedre luftvägarna så jag hoppas att det stannar så.

Men när ska hon bli frisk?

Idag åker Fredrik iväg på utbildning i Stockholm och kommer hem sent imorgon kväll. Svärmor hämtar Molly på förskolan och så får hon sova över där. I morgon kväll kommer syrran och är här på kvällen så att jag får hjälp med nattning samt passa Molly ifall det skulle bli akut. Känns inte som att akuten är rätt plats för Molly när det är Stella som är sjuk.

Snälla Stella, bli frisk nån gång! Det är jobbigt att vara orolig! (och samtidigt vill jag ju inte spendera timmar på akuten i onödan, så jag är glad att jag fick info om vilka tecken jag ska spana på. Syresättningen var tiptop varje gång de mätte förra gången så pipljudet i sig verkar inte påverka den som tur är (syresättningen var kass när hon föddes resp. när hon precis fick Boca-viruset)).

Komma ut ur garderoben

Wow, idag har två jag känner kommit ut som lesbiska/bi. Min mexikanska kompis har förlovat sig fick jag reda på via Facebook (mailvän 1997-2002, tågluffade med henne 2001 och numera vän på Facebook). Har misstänkt att hon är tillsammans med E men inte vetat (och många homosexuella går ju inte runt och ”skryter” med sin relation tyvärr). Sedan fick jag även höra att en annan bekant är tillsammans med Kajsa Bergqvist. Oj. Hon är ju kändis! Har inte träffat henne på ett halvår och de kom tydligen ut med sin relation för en månad sen ungefär. När det gällde henne hade jag ingen som helst aning förutom att hon aldrig pratat om några pojkvänner utan varit singel länge.

Det finns ju en fördom om att alla lesbiska är korthåriga, manhaftiga och alternativa, men det stämmer varken på henne, mexikanskan eller min ena chef. Självklart går det inte att se på folk vilken läggning de har (även om vissa medvetet eller omedvetet visar det tydligare än andra genom utseende eller sätt). På ett sätt är det synd att inte alla vågar vara helt öppna, då hade nog folk vant sig lättare och inte tyckt att det varit något konstigt eller uppseendeväckande. ”Folk skulle bara veta” liksom. Nu blir det ju stora nyheter när Kajsa Bergqvist kommer ut som bisexuell (för hon har ju varit tillsammans med killar innan). Så ska det väl inte behöva vara?

Till skillnad från etnicitet, kön, handikapp osv. så är ju den sexuella läggningen något man kan dölja, varför nog många gör det för att inte bli diskriminerade. Det är lite som psykiska sjukdomar – många döljer dem och lider i det tysta. Man får ljuga, undanhålla information och undvika att prata om en så stor del av sig själv (och att undanhålla något så stort som relationen i ens liv kan ju inte vara roligt, att undanhålla att man t ex är deprimerad eller är bipolär känns nog mindre jobbigt eftersom det inte är positiva nyheter).

Nä, nu känns det som att jag är en vit, västerländsk man som ska prata om de diskriminerade. Jag lever ju i en heterosexuell relation och även om jag har flera kompisar och en nära släkting som är homo/bisexuella så kan jag aldrig veta hur det är. Så jag hoppas att jag inte trampat på någons tår. 

Men jag är glad över att de vågat komma ut på Facebook och…för hela världen… (kan inte vara lätt att vara tillsammans med en kändis ).

Hon gör det igen

Stella sov massor sen igår kväll och fram till tre på dagen (var vaken sammanlagt kanske 2x1h). Nu är klockan åtta och hon har sovit 2×30 min på fem timmar. Oj!

Normalt för henne är 1,5-timmarscykler mellan ca 12-00.
Coolt!
Hoppas det håller i sig!