Träning och hälsa maj

Den här månaden har vågen stått still. Eller rättare sagt, vi har köpt en ny våg för att den gamla var så dålig som visade olika vikt varje gång (så en fick göra ett snitt på typ fem vägningar). Nu har vi en mer precis våg som visar lite meeer än vad den förra gjorde (som alltid visade mindre än på mvc). Irriterande… Men om en jämför så är det ungefär samma. Hoppas att det blir ändring på det snart.

Efter halva månaden blev jag äntligen av med min två månader långa förkylning och sedan dess har jag tränat fyra gånger (skulle gått igår också men känner mig lite krasslig). Det har varit jätteskönt och roligt att komma igång igen. Det har varit två SatsBaby, ett pass i motionssalen och en BodyCombatklass.

Dessutom har jag promenerat cirka 11,4 mil som jag loggat med RunKeeper. Lite till har jag gått, men detta har jag som sagt loggat. Tre av dessa mil gick jag i Oslo.

Har dessutom sprungit 2x3km och kört några kilometer i motionssalen men det kom inte med i beräkningen av någon anledning. Tänk att jag promenerat ca 584km sedan jag började i november! Femtioåtta mil! (och ca 2/3 av dessa mil har jag dessutom haft Stella i selen på ryggen, typ dubbel träning!)

När det gäller maten så äter jag som tidigare förutom det faktum att jag har tagit sötsaksuppehåll. Jag har inte ätit en enda sötsak/snacks på tre veckor. Det är väldigt ovanligt för att vara mig. Men det är lättare och roligare när vi är två (jag och F). Vi äter goda frukter på helgerna istället.

Jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att tappa ännu mer av graviditetsfettet? Okej, jag skulle ju kunna äta mindre och gå hungrig, men det känns inte bra, särskilt inte när jag ammar. Jag får satsa på att fortsätta träna men äta lika stora mängder samt fortsätta med grönsakerna och sötsaksuppehållet. Förhoppningsvis märks det snart igen.

Nattningen del 2

Nu har vi testat nya nattningsproceduren två kvällar i rad (se bakgrund i tidigare inlägg). Efter maten har vi gått ut på en timmes promenad och Molly har fått springa av sig. Vi har gått ca 3km och jag har upptäckt en annan trevlig bieffekt, nämligen att jag och F får en chans att snacka utan TV, mobiler och en massa annat pockande (Mollys babbel kommer vi däremot inte undan). ;-P Sen är det ju alltid bra med frisk luft och motion.

Sedan har vi kört massage och extra lång saga. Första kvällen funkade det inte, hon somnade ca kvart över tio. Men andra kvällen tog det precis en timme och hon somnade redan halv tio med F. Seger!

Nu hoppas vi komma ner till nio igen, det funkade ju bra förut.

Jadepärlarmband

Jag fick hem nya jadepärlorna igår och jag älskar dem! De har såna underbara färger och helst vill jag bara äta upp dem!

Rosa och grön-gult.

Här har vi även det orange-gula.

Har även gjort ett rosa armband som min svärkusin ska få i studentpresent nästa vecka.

Har pärlor till ett blått och ett multifärgat armband också som jag inte gjort klart än (jag gjorde fyra stycken igår! Oj oj!).

Vad handikappad en blir

Jag kan intyga att det känns jättekul när en kommer fram till affären, försöker byta från solglasögon till vanliga glasögon och märker att brillorna inte riktigt hänger på. Skruven var försvunnen och skalmen helt lös! Fick gå med solbrillor inne i affären, inklusive när jag skulle betala i kassan. Så chick är jag…eller inte…

Som tur är är jag ju lite händig och har bra med grejer i min smyckestillverkningslåda. Lite silvermetalltråd och en tång så var saken biff.

Phu!

Ps. Jag har -3,75 på båda ögonen och det betyder halvblind. Kan aldrig gå utan glasögon, ser inte ansiktsdrag alls, kan inte läsa om jag inte håller 20cm ifrån ögonen osv.

Min nya kärlek och present till mig

Färgade jadekulor kallas dem (men jag tror jag läst att det är färgad marmor) och det finns såna otroligt vackra färger.

Här ska göras armband!

Konstintresset del 2

Jag är nu halvvägs igenom den här luntan och jag tycker att det är riktigt intressant läsning. Det finns ju så otroligt vacker konst att ta del av och boken bjuder på spännande tolkningar och kommentarer till olika storverk och stilepoker.

Och snart får jag väl reda på varför i hela friden han har ett äpple framför ansiktet. Det är ett stort mysterium för mig. Men jag tänker inte tjuvkolla. Spoilers undanbedes.

Komma till rätta med läggningen

Det blev en maratonnattning igår igen och efter 1,5h fick jag ta över. Då var klockan tio! Passade på att prata lite om varför hon inte somnar men fick inte ur henne så mycket.

Jag har lite olika teorier:
- inte trött pga ljusa årstiden
- kommer inte till ro
- för mycket sprall i benen

Så vi kör en trestegsraket och botar allt på en gång. Först och främst ska vi motionera Molly en stund på kvällen. Vi ska försöka ta en daglig kvällspromenad helt enkelt. Det får bli så att hon är hemma minst 1-1,5h innan nattning så att hon inte blir för pigg istället. Sen kör vi nedvarvning sista timmen innan läggdags.

Vid nattning provar vi med massage och lugn musik (funkade bra förra gången vi hade problem med nattningen) samt en extra lång bokstund.

Sen nattar vi en halvtimme senare också och ser om det hjälper?

Håller tummarna för färre bråk, mindre sprall i sängen och ett smidigare insomnande.

Idag har vi även en annan årsdag

Idag är det tio år sedan jag tog studenten!

Och den 12 juli är det tio år sedan jag flyttade hemifrån. Dessa tio år har varit de mest händelserika i mitt liv på både gott och ont. Men det har verkligen fört med sig massa bra för jag lever nu det liv som jag länge längtat efter (med vissa minikorrigeringar). Det är fantastiskt att jag kommit så långt på bara tio år.

För tio år sedan regnade det lite men jag hann ändå med något varv längs Avenyn i cabrioleten. Då visste jag inte vad jag ville jobba med, vad jag skulle göra och hur jag ville leva mer än att jag ville leva med min pojkvän sen ett halvår och att jag ville bo i den lilla ettan i stan som vi hade provbott i någon månad tidigare (vi köpte den sen av en bekant). Jag visste att jag skulle åka på tågluff i juni och börja jobba som tidningsbud i juli. Men sen var det helt öppet. En skrämmande situation!

Det känns så mycket bättre nu när jag lever ett ”fast” liv. Jag gillar inte förändringar. Studenten är nog ganska skrämmande för många. Särskilt nu de senaste åren när det inte är lätt att få jobb. Min svärkusin tar studenten om en vecka, jag undrar vad hon har för planer för framtiden. (jag känner inte henne så väl, men får väl fråga).

Tänka sig att det redan gått tio år. Och om ett år fyller jag 30 år. Det känns rätt stort på ett sätt.

Men jag gillar friheten med att slippa gå i skolan. Jag gillar inte skolan. Så på det sättet är det ju toppen med att ta studenten.

För 29 år sedan

…såg jag ut så här:

Men först var jag helt blå i hudtonen (precis som Stella!) eftersom jag hade navelsträngen flera varv snurrad runt halsen. Vilken entré! (än idag känner jag obehag med både halsen och naveln)

Mamma och pappa var 26 resp. 24,5 år och jag blev deras första barn av tre. Jag föddes på BF-dagen (44 minuter in på dagen) och var alltså ganska punktlig. Jag vägde 4510g och var 53cm lång, en stor tjej alltså. (nu är jag 175cm och har två blivande långa döttrar enligt viktdiagrammen).

Jag stannade kvar en vecka på sjukhuset med mamma (enligt Vår Baby-boken i alla fall?) och sist men inte minst föddes jag på mors dag. Vilken present!

PS. Men det blir inget firande idag, familjen firar på lördag när alla är lediga och jag firar med min ursprungsfamilj i juni tillsammans med syrran som fyller om exakt två veckor.

 

Stella och pappa i 2,5h

För er som undrar hur det gick igår när jag var och tränade själv så kan jag säga att det gick bra. När jag ringde storbölade hon och jag fick en klump i magen och skyndade på hem. Men tydligen hade hon precis vaknat och gnällt för när jag kom hem satt hon nöjt och åt rivet äpple som om inget hänt.

Härligt!

Nu vågar jag nog sticka iväg igen, åtminstone under bra perioder/dagar. Uuunderbart!

Ps. För er som inte har barn och blir rädda för att skaffa några så kan jag säga att många barn tar flaska och kan bli lämnade kortare stunder med pappan redan från början. Om de inte tar flaska eller kopp eller liknande så blir det klurigare, men det kanske löser sig runt 6-8 mån när de börjar äta. Sen finns det barn som vägrar äta och som tuttar järnet och inte vill vara utan tuttarna uppemot ett års ålder eller mer. Jag hade en sån bebis.

Ps2. Det är bra att vänta ett bra tag (flera månader) med att introducera flaska eftersom många blir ”tuttförvirrade” och börjar föredra flaskan eftersom det krävs mindre ansträngning att äta från den. Dessutom minskar produktionen om en ger ersättning vissa mål, bättre då att pumpa och ge för att inte riskera att bli beroende av flaskmatning om det blir fel balans. (Inget fel med flaskmatning, men om man värnar amningen är detta viktigt att tänka på). Att mata med kopp är ett bra alternativ till flaska i början.

Ps3. Inga av mina barn har tagit flaska men Molly började runt året med yoghurt i flaska. Stella har fått smaka yoghurt några gånger nu efter halvåret, men hon har rätt dålig teknik fortfarande. Vi planerar inte att ge välling eller ersättning, bättre att hon ammar (när jag är hemma) och äter mat förstås. (att hon äter yoghurt beror på att det är smidigare men främst att Molly får det och Stella också vill ha).