Malbebbar (med suddiga bevis)

Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!

Jag hade precis rengjort akvarierna och slagit mig ner i fåtöljen för att få läsa lite (Molly sover för en gångs skull) och vad får jag syn på då? Jo, en liten plupp som flyger förbi och sätter sig på väggen i akvariet. En malbebbe!!! Jaa! Blott en centimeter lång (fullvuxna är cirka 10-15 cm) Det hade jag verkligen inte väntat mig. Nog för att vi haft en stor könsmogen hane i karet ett bra tag, men de små ungmalarna jag köpte i november trodde jag inte var könsmogna än. Visste heller inte om det fanns någon hona bland dem. Men nu har det hänt! Nedan kommer ett något suddigt bevis (jag var lite skakis när jag skulle fota). (det är alltså fläcken mitt i bild (inte den gröna)

Suddig malbebbe i Tanganyikakaret (i vardagsrummet)

Jag funderade sedan på var resten av malbebbarna är och inser plötsligt varför vår stora hane Malin (ja, vi visste inte könet när vi döpte honom) har hängt på samma sten i flera dagar. Han fläktar!

Malin “fläktar” (det bruna ner mot vänster hörn)

I ancistrusarnas värld är det nämligen hanen som “ruvar” ynglena. Han gör i ordning en lämplig grotta, tvingar med sig en hona dit, får henne att lägga ägg och sedan passar han ägg/yngel och syresätter dem genom att fläkta med magfenorna. En föredömlig fadersgestalt alltså!

Nu hoppas jag bara att malbebbarna får växa upp och att inte de stora compressicepsfiskarna tar dem. Här kommer en alldeles nytagen bild på mina favvofirrar, alltså Altolamprologus Compressiceps - Tanganyikasjöns punkare/gäddor…eller nåt? Slänger även med en fin bild på en annan av mina malar underifrån.

Mitt vackra compressicepspar

Ancistrusmalen Amanda underifrån

Nu är jag riktigt glad!

Mata pingvinerna

Idag när Mollys moster P kom hit så bestämde vi oss för att åka till Slottsskogen och kolla på när de matade sälarna, pingvinerna och pelikanerna. På spårvagnen bestämde sig Molly för att barnvagnen var trist. Hon ville sitta med mamma. Så sen fick jag bära henne upp till säldammen (där jag drog upp henne i manducaselen) medan syrran släpade på vagnen. Väl vid sälarna (15 minuter för sent pga att Mollans amning drog ut på tiden…ja, man är ju alltid sen när man har barn) så såg vi inte en kotte. Ingen mat, inga besökare, ingen skötare och framför allt inga sälar. Sen såg vi nån liten grå sak längst bort. Så istället bestämde vi oss för att gå och kolla in pelikanerna. Men även i deras damm var det helt tomt. I pingvinernas damm simmade änder… Det började regna, vi kämpade med regnskyddet till vagnen, paraplyet var sönder och allt kändes ganska hopplöst en stund.

Men sen kom räddningen. Vi upptäckte att pingvinerna och pelikanerna var inne i ett hus med glasväggar utåt. Det fanns tak som skyddade oss mot regnet och se där, där kom minsann en skötare med en bil full av fisk på vägen. Nu skulle Mollan få se på matning.

Mollan fascinerad av pingviner 

 Mollan, mamman och pelikanerna

Moster P och pingviner

Så till slut blev det en lyckad utflykt.