Molly föddes med planerat kejsarsnitt den 10/10 förra året. Vi var på BB i 3,5 dagar totalt. Denna tid var så underlig och annorlunda mot vad jag någonsin upplevt tidigare. Den var underbar och jättejobbig, men framför allt annorlunda.
Vi fick ett enkelrum med en nedfällbar säng till F. Vi turades om att sova med Molly i sängen. Men det blev inte mycket sömn. Dels hade vi fått varsitt enormt energipåslag (hormoniellt för min del) och dels var man rädd om Molly. Första natten låg jag och justerade filtarna hela tiden. Jag var rädd för att det skulle bli för varmt eller för kallt för henne. Men Molly sov som en stock. Jag sov 2-4h per natt de nätterna och kanske ytterligare någon timme på dagen.
På dagarna var det full rulle. Vi hade 6-7 besök inplanerade på torsdagen och fredagen (både för- och nackdelar med detta: besöken hölls korta och vi kunde ta det lugnt när vi väl kommit hem eftersom “alla” redan sett barnet, men det blev lite jobbigt att springa fram och tillbaka mellan besöksrum och bb (där det var besöksförbud)). Det blev fotosessioner och massor med presenter. Men det värsta var egentligen att ta sig ur sängen och en trappa ner till besökrummen. Ett dygn efter operationen hade bedövningen börjat avta och då gjorde det fruktansvärt ont att gå. Jag tog värktabletter, men det gjorde ont ändå. Men eftersom det är bra för kroppen att röra på sig så ville jag inte låna en rullstol.
Det kändes som att jag åt hela tiden. Som mamma på BB blir man servad med mat 4 ggr om dagen och det var nästan svårt att hinna i tid att hämta lunch- och middagsbrickan under de 2-3h som de stod framme. Jag fick vegansk mat + fisk pga min laktosallergi (som numera inte existerar!) och den var faktiskt oftast riktigt god. Oftast intog jag maten sittandes i sängen med Molly liggandes alldeles bredvid eller ammandes. Det blev mycket att sträcka sig efter maten och balansera gaffeln (övning som kom väl till pass de närmsta månaderna då jag ofta åt på detta sätt pga att Molly alltid ville äta samtidigt som jag).
Många gånger, dygnet runt, kom barnmorskorna in i rummet. De gav mig sprutor i benen, gav mig nya värktabletter, svarade på frågor och presenterade sig. Molly åt för sällan och för dåligt i början (hon somnade när hon åt) så vi fick en del hjälp med hur vi skulle amma samt hur vi skulle koppmata henne med ersättning. Då kom en barnmorska var tredje timme dygnet runt med mjölk och kopp till oss. Det kändes helt surrealistiskt när hon kom in och väckte oss vid tre på natten och så skulle vi koppmata Molly. Dessutom skulle jag ta värktabletter fyra gånger om dygnet, så jag fick ställa min väckarklocka på 10, 16, 22 och 04. Kändes skumt att behöva väcka sig mitt i natten för att ta tabletter…
Jag har alltid funderat varför alla nyblivna mammor ser så konstiga ut i ansiktet. De är alldeles bleka och uttrötta men ändå livfulla. Jag har haft olika teorier om att det är för att de inte är sminkade eller för att de är trötta efter förlossningen, men det visade sig att jag fick precis samma ömma nybliven-moderblick som de och jag hade varken genomgått en vaginal förlossning eller låtit bli att sminka mig (jag sminkar mig ju aldrig ändå!). Kanske beror det på sömnbrist, eller så beror det på hormonpåslaget? Eller på att man är så glad för att ungen är ute? Ja, jag vet inte, men det var verkligen genomgående på BB-avdelningen. Man kan se det på alla foton av mig. Mammablicken.
Efter fem månader började jag längta tillbaka till BB-tiden och tänka på hur underbart det var. Men då hade jag nog glömt smärtan i såret, sömnbristen, den fruktansvärda smärtan i brösten när Molly ammade samt när mjölken rann till (stenhårda dolly parton-bröst i en vecka!), att jag knappt kunde gå eller resa mig från toaletten, stressen över att sitta och amma när man har massa besök som väntar på en i besöksrummet, oron över kompisarnas barn som föddes med hjärtfel fyra dagar tidigare osv.
Men det var både härligt och jobbigt på BB. Men framför allt var det annorlunda.
Morgonen dagen efter födseln, försöker amma
Lycklig mamma några timmar innan vi lämnar BB
Publicerat av hippiemamman
