Potträning

Kika här: http://www.familjeliv.se/Forum-3-169/m33160521-1.html 

Är det bara jag som tycker att det verkar vara lite onaturligt och konstigt med blöjanvändning när det måste tas till sådana här metoder för att barnet ska lära sig använda pottan? (min 7-månadersdotter sitter redan på pottan, hon har blöja också, men använder gärna pottan så ofta som det går)

Ett bra alterantiv om man vill slippa potträning är att köra EC. Se vidare här: http://hippiemamman.wordpress.com/2008/03/19/baby-pa-potta/
http://hippiemamman.wordpress.com/2008/04/18/pottraning-vs-bebis-pa-potta/

 

Ett litet utklipp:

“Grejen är ju att det är NATURLIGT för barnet att sträva efter att hålla upp huvudet, vända sig, åla, krypa, gå osv. Det hör till den biologiskt naturliga utvecklingen och vi kan inte göra mycket för att tidigarelägga den. De gör detta när de är REDO och har kommit så långt i utvecklingen, detta gäller även mat och amningsavslut, när de är redo för fast föda så KAN de äta, de kan sitta själva, ta små matbitar med händerna, föra dem till munnen och tugga och svälja och de slutar även att amma när de är redo för det (vanligtvis mellan 2½ och 5 år)
Vi behöver alltså inte sitta och mata dem med puréer som de spottar ut pga att de inte är redo och vi behöver inte avvänja dem från amningen, de sköter detta själva.

Skillnaden på allt detta och potträning är att det inte är NATURLIGT för barn att ha blöja!! Detta är något VI LÄR dem och då måste vi även LÄRA dem att sluta kissa/bajsa i blöja.
De har redan vid födseln signalerat när de behövt tömma blåsan eller tarmen, oftast utan att föräldrarna märker det för i dagens samhälle är vi ju inte vana vid det, så när de märker att ingen reagerar så slutar de signalera och gör det som förväntas av dem, dvs kissar/bajsar i blöjan.
Ju längre tid de då har blöja desto svårare är det att återgå till det naturliga beteendet, dvs att signalera innan de kissar/bajsar, som ju aldrig tidigare fått någon respons!”

Samt:

“Kan inte låta bli att lägga mig i den här OT-diskussionen

Som någon annan skrev så lär man barnet ha blöja, och man ska lära dem att bli av med den! Det är inget barn fixar själva.
Och en annan skrev att tar man sig bara tid med barnet så blir det blöjfritt snabbare, och det här håller jag absolut med om!
Här blev storebror blöjfri på dagarna vid 18 mån och jag ser redan nu att lillebror som är 6 mån kan hålla sig ett bra tag, och kissar med jämna mellanrum.
Så allt handlar enligt mig om lata/bekväma föräldrar och alldeles för bra blöjor. Sen är det ju himla bekvämt att vifta bort allt genom att säga: “Barnet var/är inte redo än!”
Nä, och det kommer inte bli redo förrän man hjälper det!”

Tanden

Nu är tänderna äääntligen på gång. Det har vi i och för sig trott i fyra månader nu. Så fort hon är lite kinkig så får man alltid kommentaren “det är säkert tänderna!” Men jag antar att tänderna kan växa/tryckas uppåt lite i taget och att det är det som märkts ibland.

Men igår var Mollan så sjukt grinig. Hon bara grät och skrek trots att hon bars av mig och fick snutta. Hon har varit ovanligt grinig de senaste dagarna.

Igår kväll kände vi en liten spetsig sak i undre tandköttet som vi inte kunde känna på ovansidan. Det gjorde ovanligt ont att amma i natt (det brukar inte göra ont, men det var en gnagande känsla i natt, bokstavligt talat!). Snart bryter nog tänderna igenom. Hoppas det blir snart. För jag längtar efter gamla Mollan.

 

Resa sig mot möbler

Jag berättade igår att direkt nu när Mollan lärt sig att krypa så är det dags att resa sig mot möbler. (hon är ju så sjuuukt ivrig den tjejen!)

Mollan försöker resa sig mot bordet.

Mollan försöker resa sig mot mammas ben.

Passa på att äta lite också…

Alldeles för en stund sedan reste sig Mollan upp mot dammsugaren. Jag var snabb fram med kameran och det var tur eftersom jag i nästa ögonblick fick släppa kameran och kasta mig framåt för att fånga upp henne när hon ramlade rakt bakåt. Lyckades hålla upp huvudet (men hon är bra på att göra det själv också!). Som tur var slog hon sig inte alls och grät inte ens. Hon verkade mest förvånad…

Igår var Mollans mormor här. Vi pratade släktdrag och kikade på våra fötter. Visst är de lika?!

Jag och Mollan har dock inte ärvt mammas hudfärg. Hon blir jättebrun på somrarna medan jag och Mollan är rejäla blekfisar som inte vågar vistas i solen (bebisar ska inte vistas i solen och tydligen inte jag heller…)

Därför

Mollan har börjat krypa. Hon har ju kryptränat i flera månader och tog sina första krypsteg för två veckor sen. Sedan i fredags har hon börjat krypa ordentligt även om det inte går så snabbt.

Men hon nöjer sig ju inte med det. Nu ska hon ställa sig upp mot möbler. Har hon bestämt. Så hon övar varje dag. Det går så där. Ibland ramlar hon… Man får hålla koll. Men hon slår sig sällan. Hon har fattat att man drar upp huvudet när man ramlar.

Sen har hon kommit in i en riktig separationsångestperiod. Hon börjar grina om jag inte är alldeles i närheten eller har henne i knät. Hon lyfter upp händerna mot mig och kryper upp i knät på mig om jag sitter på golvet.

Pappa duger oftast inte. Det ska vara mamma. Om hon sitter med pappa och jag kommer in i rummet så blir hon helt förkrossad när jag går. Kvällarna har blivit ganska jobbiga nu, då är hon alltid på sämst humör. Det blir värre ju längre dagen går om man säger så.

Helst vill hon sitta i mitt knä om jag sitter vid datorn. Så jag har blivit rask på att skriva med en hand och parera hennes utfall mot tangentbordet och musen med den andra…

Inte vill hon åka vagn heller. Jag har slutat försöka. Så nu bär jag i sele så fort vi ska ut (tidigare var det ca 50/50). Jag har köpt en dramaten (toppmatad panschisväska på hjul) så att jag kan förvara alla grejer som jag normalt har i vagnen. Det blir tungt att både ha barn och fetingstor skötväska + alla shoppingkassar och annat jox med sig om man ska bära allt. Det var ganska praktiskt idag eftersom hela shoppingvagnen gick in i skåpet på babysimmet. Det var faktiskt mer smidigt där än tidigare med barnvagn som ska ställas på barnvagnsparkeringen på bottenplan.

Det jag vill komma till är varför jag inte skriver oftare just nu (eller svarar snabbt på sms, meddelanden eller mejl). Det är Mollys separationsångestperiod. Hoppas att den går över snaaaaaaart! (men den brukar vara nån månad eller tre har jag hört) 

Ett inlägg i debatten

EC vs. blöja 

Vad är mest konstigt?

Resultat (Totalt 311 röster):

Att en 3 månaders bajsar i toa/potta	[225]	[72,35%]
Att en 3-åring bajsar i blöja	[86]	[27,65%]

 

Här kommer ett bra inlägg jag läste på Familjeliv:

“Tycker att det är MYCKET underligt att man i dagens sammhälle tycker att det är normalt och bra att lära barnen (ofta med grymma metoder) att sova själva, introducera fast föda och sluta amma långt innan de är mogna, lämna till barnvakt tidigt så de “lär sig”, osv, osv, men man ska absolut INTE lära dem att man kissar och bajsar på toan!! Det ska barnet komma på helt själv och ha all makt över (och knappt få nån knuff i rätt riktning)

När man låter barnet styra sin sömn, sitt matintag och sin amningstid själv osv, så är man konstig och låter man barnet få ett alternativ till blöjan och visar dem att det är naturligt att kissa och bajsa på toan så är det ju jättekonstigt och galet!

Varför är det så??

Det känns som att folk vill tillbringa så lite tid med sina barn som möjligt och inte ser dem som kompetenta individer och sen helt plötsligt så ska ungen själv bli “intresserad” av den underliga pottan som stått i badrummet och sett mystisk ut (vad gör man med den?? Mamma och pappa använder den inte!?)”

Helt underbara bilder med världens finaste motiv

 

Det här med namngivningsfest

Om man inte vill döpa sitt barn så är det många som har namngivningsfest, namngivningsceremoni eller namnkalas (många namn). I Mollans “första bok” finns en hel sida om “hur jag fick mitt namn”. Där har jag kort och gott skrivit: “vi skickade in pappret till Skatteverket”.

Det är väl ett härligt missförstånd det där.

När man döper ett barn välkomnas barnet in i svenska kyrkan (t ex). Prästen säger: “jag döper dig XXX…” inte “jag döper dig till XXXX”. Det har alltså ingenting med namngivning att göra.

Därför tycker jag att det är lite lustigt att många har namngivningsceremonier som ett icke-religiöst alternativ till dop. Man kan absolut ha en namnceremoni om man har för avsikt att göra en ritual där barnet får sitt namn, men många verkar se namnceremonier som en direkt motsvarighet till dopet, vilket det inte är.

Mollan hade en välkomstfest och den hade ingenting med hennes namn att göra. I övrigt var den väl rätt lik de övriga barnfesterna. Man får ju absolut göra som man vill, men jag tycker att det är ganska lustigt att ett sånt här missförstånd präglar normen helt. Det står dop eller namnfest i massmedier. Egentligen skulle man ju faktiskt kunna ha både och!

Jaja.

Så kan det vara.

Mollys liv som 7 månader

 

Digga pottan

Vara hiphopare

Äta plockmat, här päronbitar

Börja med smakisar på riktigt (typ 300e försöket) (och inte vara så förtjust)

Leka på mini-Plikta och gräva i leksakslådan

Sova likadant som pappa

Gosa med mamma

Ha likadana fötter som mamma (fast mindre)

Rida på pappas axlar

Klä ut sig

Födelsedagsutflykt

Eftersom jag har en mycket upptagen familj (mamma och syrran har rullande schema och jobbar många helger) så firade vi igår min födelsedag 1,5 veckor i förskott genom en utflykt i norra skärgården. Mollan fick vara ute på havet för första gången och det var tydligen mycket spännande. (Mollan sov 2×10 minuter + 30 minuter på hela dagen så det måste ha varit alldeles för spännande att för att sova bort dagen!) (normal sovtid är 3×30 minuter minst!)

Vi åkte med båten från Hjuvik till Rörö som har ett naturreservat.

Den fina båten som mammas särbo har. Den hade även en liten hytt med sitt/sovplatser under däck.  

Det var väldigt kallt och ganska blåsigt så picknicken ute blev ganska frusen. Men maten var väldigt god!

Efteråt värmde vi upp oss på båten innan solen valde att titta fram. Då tog vi en promenad runt på Rörö. Efteråt åkte vi till Öckerö (eller Uckerö som jag och syrran A säger, vi har det där Mölndalska ö:et som gör att vi säger murrkt, nutter, Jutteborg osv) och sen över bron till Hönö där mammas särbo bor.

Jag fick jättebra presenter också. Precis vad jag ville ha! Superbra hörlurssnäckor där sladden sitter på ett halsband så att de slipper hänga och slänga överallt. Sedan fick jag bio+barnvakt, en första hjälpenutbildning hos Röda korset samt ett besök på Borås djurpark (allt enligt min önskelista om någon undrar! Jag vill helst inte ha så mycket prylar i år eftersom vi har så sjuuukt mycket saker hemma samt att jag har det mesta jag vill ha. Så jag önskade mig främst upplevelser).

Så det blev en riktigt bra dag! Det får vi göra om nu i sommar när det är lite varmare.

Fuuula fiskar

http://thehustle.wordpress.com/2008/01/01/top-10-ugly-fish/