Rutiner för bebisar

Ibland känns det som att jag är den enda mamman i världen som inte har några särskilda fasta rutiner för min bebis. Så är det självklart inte, men det verkar finnas en utbredd önskan eller vana att ha fasta rutiner.

Många vill ha rutiner även med sin bebis under 4 månader, något som troligtvis skapar en enorm frustration eftersom barn i den åldern inte är särskilt regelbundna av sig. Jag skulle nog vilja säga att så små bebisar lever i cykler istället för dygn. Äta, sova, vara vaken, äta, sova, vara vaken… Det dröjer ju några månader innan barnet är vaket mer än det sover dagtid, och innan dess är det nog svårt att få till en regelbundenhet. Speciellt eftersom barnen utvecklas så fort och ändrar sina rutiner ofta.

Jag tror att det är bra att ha rutiner för småbarn i förskoleåldern. Det kan nog skapa trygghet.

Men själv har jag inte skapat några rutiner för mig och Mollan. Ibland undrar jag om jag gör fel? Men sedan går jag tillbaka till urmodern inom mig och funderar. Jag följer ju egentligen bara flödet. Mollan får sova när hon är trött, äta när hon är hungrig. Vi går och lägger oss tillsammans på kvällarna när båda är trötta och går upp på morgonen antingen för att vi ska iväg på något eller för att vi båda vaknat.

Vi har inga fasta lunchrutiner. Mollan har ju precis börjat äta riktig mat sedan nån två veckor, så jag har börjat peta i henne lite av varje under dagens lopp. Ibland blir det av min s.k. lunch (jag äter sällan riktig mat till lunch), ibland blir det middag, ibland blir det lunchgröt, ibland eftermiddagsgröt, ibland kvällsgröt. Ofta ingen gröt alls. Vi tar det hela som det kommer.

Vi har ingen fast nattningsrutin. Jag badar inte Molly varje dag (stackars hud!), utan hon får duscha med mig ca 2 ggr i veckan inkl. babysimning (sedan tvättar jag givetvis bort smuts och torkar i vecken varje dag), så det blir inga kvällsbad för vår del. Ibland tar vi inte ens på pyjamas, utan Mollan får sova i sin tröja (om den är mjuk och någorlunda ren) eller helt utan kläder. Det beror lite på hur hon somnar. Jag ammar henne till sömns bredvid mig i sängen, sen somnar vi tillsammans. Vi släcker lampan…lyssnar på talbok. Det är väl ungefär den rutinen vi har. Inga sånger, ingen bokläsning, ingen säga godnatt till alla prylar i rummet… nä, ni förstår kanske vart jag vill komma? Det känns inte så meningsfullt att ha en nattningsrutin för någon i hennes ålder (7 månader). Det blir nog andra bullar sen när hon är 2 år och gärna vill höra saga och inte bara kan somna av att vara trött och få lite mat i sig. Men just nu behövs det inte mycket mer för Molly.

Sedan vet jag att alla barn är olika. Vissa barn behöver tydliga rutiner för att somna. De är regelbundna barn som mår bra av att äta lunch prick klockan 12.00.

Men ibland tycker jag att det blir lite hysteriskt. Vissa mammor och pappor vill definitivt att deras barn ska leva efter klockan, även fast det inte alls är naturligt för kanske just deras barn (men för andra barn kanske det är naturligt, vad vet jag?).

Molly är inget barn av rutiner. Hon är som jag, vi tar det lite som det kommer.

Ibland undrar jag om jag gör fel? Men jag tror att jag gör det som fungerar bra för mitt barn. Jag inför inte rutiner förän jag upplever att de behövs. Det kanske är ett bra mått för alla barn? Inte stressa fram, men införa om det behövs.