Med anledning av mitt tidigare inläggning om dop, namngivningsceremonier och hur man får sitt namn (http://hippiemamman.wordpress.com/2008/05/22/det-har-med-namngivningsfest/) så har jag nu fått svar på varför det ofta är så stor fokus på barnets namn på dessa fester. Tydligen var det så förr i tiden att namnet var hemligt fram tills dopet för att barnet inte skulle bli skvalleraktigt (vad menas med det?) (http://www.trollhattebygden.se/1-2005.html). Man undrar ju hur de lyckades hålla detta hemligt? Men det var ju så att de döpte barnen mycket tidigare och väntade inte 2-6 månader som är vanligt nuförtiden. På så sätt var det ju spännande att gå på dop och få höra vad barnet ska heta. Jag kan tänka mig att det är därför som dopet fortfarande sammankopplas så starkt med namngivning även fast det helt och hållet är en ceremoni där barnet upptas i kyrkans församling. Detta missförstånd har ju också präglat det borgerliga alternativet namnfest.
Men jag tycker inte att det är något fel att ha namnfest och fokusera på namn vid dop. Det lustiga i sammanhanget är bara just det att vissa tror att barnet inte får något namn om man inte har en sådan fest. Eller att man har sådana fester för att fira just namnet. Det står fel i tidningar och i (bland annat) Mollys första år-album: “Hur jag fick mitt namn” (fyll i info om dopet). Men namngivning sköter ju Skatteverket.
Nu förstår jag varför detta missförstånd har uppstått.
Ordningen är återigen återställd.
