Så fort Molly gör något så går jag igenom följande checklista:
- Är det livsfarligt? (om Ja – avbryt omedelbart, om Nej – gå vidare till punkt 2)
- Involverar det en pryl som jag är rädd om? Finns det en risk att prylen kommer att gå sönder? Är prylen värd att ta ett skrik-och-gråt-anfall för att rädda? (om Ja på alla – avbryt omedelbart, om Nej – gå vidare till punkt 3)
- Blir det för jobbigt att städa upp efter att Molly lekt klart? (Om Ja – avbryt omedelbart, om Nej – Molly kan lugnt leka vidare)
Man måste hela tiden väga risker mot konsekvenser i form av skrik-och-panik-trotsanfall.
Det här är väl något som kommer att fortsätta resten av livet gissar jag?
Kommer min 5-åring få klättra i träd? Kommer min 11-åring få åka själv in till stan och shoppa? Kommer min 19-åring få låna min bil?
Det blir en evig checklista. (åtminstone tills barnet flyttar hemifrån)
