Sjala

Jag sjalar nästan aldrig längre. Jag saknar det! Det är inte för att min tvååring inte vill, utan för att jag helt enkelt inte orkar längre! Hon väger 16kg (två steg över medelkurvan på bvc) och idag försökte jag lyfta upp henne på mina axlar och det kändes som att armarna vek sig under mig. Till slut fick jag upp henne, men det var en pärs!

Vi är inte ute så ofta tillsammans längre eftersom hon går på förskolan och jag jobbar. På helgerna orkar jag ändå inte bära henne.

Hon har ökat tre kilo i vikt sedan juni och två kilo sedan i tre månader tillbaka (hon har alltså äntligen börjat äta som hon ska) och eftersom jag inte burit henne så mycket så har mina muskler inte vant sig vid den ökade tyngden (så som jag vande mig innan) (för visst går det bra att sjala barn som väger 16kg – bara man är tillräckligt stark!)

Det känns synd. Får ta styrketräna lite eller nåt! (har ju skaffat mig en gymboll nu, så det är ju bara att börja)

 

Min lilla mage

Igår söndag mådde jag nästan lika dåligt. Jag kunde sitta upp, men jag hade fortfarande ont i magen och magen krampade flera gånger i timmen. Jag låg i soffan större delen av dagen och pratade med min pappa som är på besök i Göteborg (bor i norra Norrland). Hade svårt att äta hela dagen och var även yr.

I morse gick jag till vårdcentralen igen…hm… Fjärde besöket den här hösten (två urinvägsinfektioner, en magkatarr och sen det här). Läkaren visste inte vad det kunde vara iom att jag inte ätit något konstigt och inte kräktes. Vi tog blodprover för gluten- och laktosintolerans och sen sa han att det kan vara IBS också (irritabel tarm). Men mest troligen var det något tillfälligt, så jag hoppas på det. Just nu har jag i alla fall inte ont och jag kan sitta upp. Det är bra. Magen har inte krampat på ungefär två timmar. Skönt! Har t o m ätit tre mackor!!!

Hoppas att det går över snart.

Men det blir nog ytterligare ett vårdbesök idag. Ska försöka gå iväg med Molly till bvc och ta svinissprutan. Är glad att de godkänt vaccinet även för barn under 3 år nu!

usch

klockan är tjugo i nio en lördagkväll. här ligger jag i sängen redo att sova. kör pekfingervalsen på fs mini-pc. hur hamnade jag här?

jo, idag har jag mått kasst. jag har varit enormt lös i magen och haft jätteont i området kring tarmarna. jag har t o m haft sammandragningar av magen (och nä, jag är ju inte gravid, så det känns minst sagt udda) hoppas det går över till imorgon. det var evigheter sen jag mådde så här dåligt sist. har lite feber, mår lite illa och har ont i magen.

=(

Vem var du i högstadiet

Jag är omgiven av idrottsnördar på jobbet. Nästa hela gänget har spelat fotboll, golf och/eller tennis på elitnivå eller ”bara” under hela sin uppväxt. Som totalt ointresserad av sport passar jag inte så bra in här.

På högstadiet var ju jag tjejen som spenderade många av lunchrasterna på lokala biblioteket* och läste fantasyböcker och psykologiböcker. Jag spelade dataspel och längtade efter att få spela rollspel. Jag harvade runt med min egen webbplats (som inte var full av blinkande gif-gubbar som rörde sig) och lärde mig att koda html för hand. Jag var nörden.

Vem var du?

 

*= för övrigt samma bibliotek som även min kära man spenderade sin tid på. Vi gick i parallellklasser i samma högstadium men la aldrig märke till varandra då. Vi var ca 150 elever uppdelade i 6 klasser.

Snart är det jul

Det ska bli mysigt. Jag har alltid varit en julälskande person, men jag har haft en dipp de senaste åren. I år har jag köpt en stjärna till Mollys rum samt ett litet ljusspel (har ett stort hemma). Sen blir det ju så klart glögg, pepparkakor, nejlikeapelsiner, stjärnor, glitter och grejer. Tror att det blir ännu roligare i år när Molly är så stor. Första gången var hon bara 2,5 månader, andra året var hon 1 år och 2 månader (duh) och då tyckte hon att det var lite småintressant med allt inslagspapper och att gå och dra i julgranskulorna. Men i år kommer det nog att bli toppen. Molly älskar ju clementiner och choklad och hon verkar ha hajat det här med presenter och paket…lite i alla fall. Häromdagen hittade hon högen med blivande julklappar under vår säng. Det var stor sorg när vi blev tvungna att ”trolla” bort grejerna igen. (det var ett högst olämpligt och tillfälligt gömställe).

Det bästa av allt är att jag redan är klar med julklapparna nästan. Ska bara fixa till F också. För vi har slutat med julklappar i min familj (förutom till Molly och framtida barn/syskonbarn). Det är SÅ skönt!

Däremot så blir det ju massvis med julklappar i Fs familj/släkt, men det får vara hans problem! Jag kan passa Molly medan han går och handlar. Själv har jag skrivit en liiiiten önskelista till de av hans släkt som kräver en från mig (behöver absolut inga julklappar, men de vill ju prompt köpa, så då får de göra det om de vill):

• Kläder
• Krukor och tåliga vinter/åretrunt-växter till balkongen
• Scarves
• TV-spel

Japp. Så blir det.

Vår lilla drama queen

Ja, igår var det utvecklingssamtal på förskolan. Det var ett spännande möte. Det är intressant att träffa någon som känner min dotter nästan lika bra som jag själv. Eller nej, inte så, men som känner henne bättre än någon annan förutom vi föräldrar.

Molly fungerar bra på många sätt, men precis som vi visste så är hon ganska besvärlig ibland. Hon är envis, kan inte ta ett nej (hon försöker och envisas tre-fyra gånger om och får riktiga raseriutbrott om hon blir hindrad) och låter sig inte tillrättavisas ens av auktoritära personer.  Pedagogen skulle rådfråga specialpedagogen för att diskutera hur man ska bete sig mot Molly. Molly slår nämligen dövörat till så fort någon börjar skälla/tillrättavisa henne. Pedagogen sa att hon stänger av. Hemma kan det t o m vara så att hon skrattar och tycker att det är roligt. Så de har sina duster på förskolan. Men efter ett samtal med specialpedagogen så kanske de kommer på en bra lösning som vi även kan tillämpa hemma.

I övrigt sa hon att Molly är en väldigt aktiv och social flicka. Hon vill alltid vara med där det händer och är aldrig sen att hoppa på roliga lekar. De andra barnen tycker om henne. Hon är oftast glad och go, men ibland får hon sina utbrott. Hon är dramatisk! En drama queen. Tårarna flödar så snart som hon inte får vad hon vill.

Hon tar de andras leksaker ofta och kan inte hantera pedagogernas nej.

Kompisen I pratar ofta om Molly hemma (Molly har nämnt Is namn några gånger också) och hon leker mycket med de andra barnen. Hon är överallt hela tiden och tycker att det är väldigt roligt att vara på förskolan. Molly är en riktig dagisunge tydligen. Hon kan också sitta still långa stunder och pussla. I grupp är hon inte särskilt verbal (men absolut inte blyg). Men om man är själv med henne så pratar hon mycket. Då blir pedagogen förvånad över hur många ord hon kan. Hon pratar rent också.

Sen pratade vi om hur vi ska göra med avståndet till förskolan. Hennes förslag är att vi byter förskola i samband med att Molly ska upp på storabarnsavdelningen. Det är om cirka ett år. Vi funderar på om vi ska söka plats i vår nya stadsdel istället så att vi inte får så långt att åka/cykla. Det fungerar ju som det är nu, men det kan bli lite jobbigt om det blir så år efter år. Det tyckte pedagogen var en bra lösning. Då får man ju även fördelen att det är kul med kompisar som bor nära. Så kan de gå med varandra hem när de slutar (när de blir större) och så får hon följa med samma kompisar när de börjar i skolan. Där har hon en bra poäng! Nog för att jag inte vet hur länge vi ska bo i lägenheten. Men några år till blir det säkert.

Medicinbollen

Igår gjorde jag ett riktigt fynd. Ända sedan i somras har jag pratat om att skaffa en medicinboll (gymboll) och börja träna lite försiktigt på hemmaplan. Bra grej när man tittar på TV. Gör träningen lite roligare, tar lite mindre plats än en träningsmaskin. Sen kan Molly leka med den också.

Igår svängde jag in på en begagnataffär på vägen hem från förskolan. Vad ser jag på en hylla om inte en medicinboll i sin förpackning? Ouppackad t o m!! Oanvänd alltså! 50kr! Det var precis som att den låg och väntade där på mig! ”Jag vill flytta hem till dig” sa den. Jag var bara tvungen att ta den. Hade precis löspengar så det räckte. Helt sjukt. Molly tycker att den var ruskigt rolig att hoppa på. Jag hade tyvärr inte tid att testa den igår (var bara tvungen att spela Rockband hela kvällen). Men ikväll kanske?

Ett mycket plågat djur

Igår och i förrgår har jag och Singstar-Kråkan ägnat oss åt The Beatles Rockband. Precis som i Guitar Hero och Singstar ska man försöka sjunga och spela så bra som man kan. Igår tog vi varsin gitarr och så stoppade Fredrik en mick innanför tröjan med stöd mot hakan och jag klämde fast en mick mellan knäna. Vi lyckades alltså med konststycket att både spela gitarr/bas samt sjunga samtidigt. I stämmor! Det lät såå vackert när Singstar-Kråkan ylade ”here comes the sun..dudududud” och jag sjöng samma sak fast en stämma över. Efter nån timma blev vi lite trötta i rösten och då lät vi precis som Kråkan (fortfarande) och ett mycket plågat djur. Men vad gjorde det. Det är så roligt att sjunga stämmor!

Gissa vem som surfar på vågen?

Jag, jag, jag!!!

Google Wave is mine!

 

Den enda riktiga kontakten jag har just nu (och som jag egentligen har behov av att hålla kontakten med) är Trosgrodan a.k.a. singstar-Kråkan aka min man. Här ser ni hans avatar:

 

Tack så mycket Danitra!!!

(det är inte helt enkelt att få en invite till Google Wave)

Asså spindlar

Jag tycker att spindlar får väldigt mycket publicitet. Var och varannan blogg handlar om spindlar. Folk hittar spindlar här och där, blir rädda och måste ta bort dem. Mitt bästa tips till er är: flytta till fjärde våningen i ett högt hus. Då orkar spindlarna inte klättra upp. (fast jag kan inte uttala mig om ifall det kanske finns lokalt muterade spindlar som visst orkar, det skulle nog kunna finnas på vissa orter)

I mitt barndomshus hittade jag tre spindlar om dagen på toaletten och en gång hittade jag ett spindelbo i taket i mitt rum (yay!). Men sen jag flyttade till höghus har jag inte haft detta problem. Fast det kanske är billigare att gå i fobiterapi (kognitiv beteendeterapi har jag hört ska vara bra) än att flytta? Själv har jag också varit rädd för spindlar en gång i tiden, men det problemet löste sig av sig själv när jag valde att flytta in till höghusen i stan…