Lyckligt föräldraskap

Hur blir man en lycklig småbarnsförälder?

Vi får väl börja med att klargöra vad lycka är och hur man är lycklig. För lycklig är inte något man blir av yttre ting utan något som man är genom att man uppskattar vad man har. När man njuter av varje ting/känsla/relation som gör en glad, då först kan man bli lycklig. Man måste alltså vara nöjd i sin situation.

Hur blir man då en lycklig småbarnsförälder? Ja, det är således samma sak där. Man måste vara nöjd med sitt liv som förälder. Inte för att det alltid är så lätt när barnet angriper kattmatskålen för fjortonde gången samma dag (upplevde jag igår), när barnet ylar och gnäller, går igenom sina utvecklingsperioder, vägrar somna utan vill leka vid läggdags och så vidare. Men allt handlar om förväntningar.

Jag upplever mina första 10 månader som förälder som att det har varit lätt. Det har varit enkelt att vara förälder. Molly är inte jobbig, ingenting i föräldraskapet har varit särskilt ansträngande, mer än just tillfälligt. Klart att vissa saker har varit jobbiga, men allt jobbigt har gått över inom några minuter eller dagar. Jag tycker inte att omställningen blev så stor vid födseln (omställningen gjorde jag i själva verket i huvudet två år tidigare då jag bestämde mig för att jag ville ha barn). Det enda som jag tycker har varit lite mer ansträngande än annat är de få saker som jag inte var beredd på. Det som jag inte förväntade mig. (t ex att det är så jobbigt att ha ständig jour och nästan-helamma-i-10-månader-och-vara-enda-källan-till-mat-och-tröst nästan - detta är ju inget jättevanligt som man ofta hör om).

Jag läste många gravid- och föräldraböcker när jag blev gravid, ja, jag läste faktiskt böcker redan innan jag blev gravid. Jag läste på forum, jag pratade med folk, jag tog reda hur det var att vara förälder. Jag måste säga att det faktiskt är ganska mycket som jag tänkt mig, bara lite lättare (folk är bra på att dra upp skräckhistorier samt att man som människa ofta adderar alla jobbiga saker som man hört från många olika personer och tror att det är normalt att uppleva som en person). Jag tror att min dotter Molly är en rätt schysst unge, men hon är så klart jobbig på vissa sätt, precis som alla andras ungar. Jag tror varken hon är lättare eller svårare egentligen.

Varför jag upplever det hela som lätt är nog för att jag haft förväntningar på att det skulle kunna bli mycket svårare. Jag hade förväntat mig kolik i 3 månader, att inte få sova på nätterna och behöva sova igen hela dagarna, att jag skulle ha noll fritid och att Mollan bara skulle vara jättejobbig och störig. Ja, jag var väl lite pessimistisk, men samtidigt så kunde det ju nästan bara bli bättre. Nu menar jag inte att man ska ställa in sig på att det blir jobbigt, utan snarare att man ska förvänta sig att det kan bli jobbigt. För annars blir det nästan en självuppfyllande profetia.

Nu återgår vi till det där med lyckan igen. Hur blir man en lycklig förälder?

Jo, man gläds åt att ens barn somnar ammandes i ens säng istället för att förvänta sig att barnet ska somna själv i spjälsäng i eget rum. Man gläds åt varje TV-program man får se utan att bli störd mer än 3 ggr… Man gläds åt att barnet smakade tre skedar, även fast det inte åt upp hela burken.

Sedan gläds man givetvis åt alla positiva saker som gurglande skratt, roliga danser, nya ord och pussar och sånt, men det är väl självklart att man gläds åt det? Det är lite svårare att glädjas åt det som inte är perfekt. Men det går absolut!

Ta ner era höga förväntningar på barnen! Gläds åt det lilla och låt saker komma i sin egen takt. Tids nog somnar barnen själva, slutar med blöja, slutar gnälla när du ser på film, slutar riva ner böckerna ur bokhyllan och slutar vilja amma varje halvtimme.

Det må vara jobbigt i stunden, men det blir inte jobbigare än vad man som förälder gör det.

Läs Mirandas blogginlägg om vad man kan förvänta sig av bebisar: http://mirandashave.blogspot.com/2008/07/ngra-tips-fr-bekvma-smbarnsfrldrar.html

Ställ in dig på rätt saker och bli en lycklig förälder.

Babybjörn vs Manduca

Häromnatten drömde jag att jag fick syn på en kvinna som bar sitt barn i en sele väldigt långt ner på magen. När jag tittade till såg jag att barnet faktiskt hängde i huvudet och axlarna. Jag blev helt förskräckt och sprang fram till kvinnan och skällde ut henne. Hon brydde sig inte och jag skrek att jag skulle anmäla henne för barnmisshandel.

Jag vet inte riktigt vad drömmen betyder, men jag tror att den är en förstärkt reaktion på den sorg jag känner när jag ser barn hänga och dingla framåtvända i Babybjörnselar.

Babybjörn är ett stort, svensk märke som har en väldigt stor reklambudget. De gör reklam i praktiskt taget varenda föräldratidning och finns hos alla barnprylsåterförsäljare. Många kopplar ihop sele med Babybjörn som om sele är lika med Babybjörn. Därför är det inte alla föräldrar som vet att det finns många bättre alternativ till Babybjörn i form av sjalar och ergonomiska selar. Nu ska jag förklara varför dessa är bättre genom min ergonomiska sele Manduca som  exempel.

Babybjörn vs Manduca

1. Manducan har över fyra gånger längre användningstid.
2. Manducan är mycket bekvämare tack vare ett avbärarbälte runt midjan.
3. Manducan är mer mångsidig eftersom man kan variera bärandet mellan mage, höft och rygg.
4. Manducan är ergonomisk för barnet eftersom det låter barnet sitta i den naturliga grodpositionen istället för att hänga i skrevet med fel läge för ryggen.
5. Manducan ger bra möjligheter för barnet att se sig omkring utan att utsättas för alla massiva intryck som barnet får om de hänger framåtvänt i en Babybjörn.
6. Manducan är en bättre investering prismässigt än Babybjörn, särskilt om man ser till den långa användningstiden.

 

Användningstid
Det är få som orkar bära barn över 6-7 månader eller 8-9kg i en Babybjörn. Det blir helt enkelt för slitsamt för axlarna och ryggen. I en ergonomisk sele som till exempel Manduca, Ergo eller Beco kan man bära barn som väger uppemot 20kg. Min 11-kilosbebis bär jag i flera timmar utan att få ont, det enda jag känner av är trötthet i benen (dvs. bra motionsträning). En ergonomisk sele kan man använda från nyfödd (ibland behövs extra insats, ej på Manduca) upp till 3-4 år medan en Babybjörn används från nyfödd till kanske 6-9 månaders ålder beroende på vikt, storlek och egen styrka. En ergonomisk sele är alltså en mycket bättre investering när det gäller användningstid.

 

Bekvämlighet
Ett lite större barn som är stadigt i nacke och rygg bär man naturligt på höften eller över magen. Man låter bäckenbenet utgöra stöd eftersom ryggen och bäckenet är starkare än vad axlarna är. Därför har de ergonomiska selarna kraftiga avbärarbälten runt höft och mage så att barnet liksom sitter på höft/mage/rygg. Det blir precis som en ryggsäck bekvämare om man spänner bandet om magen och låter höften ta del av tyngden.
Babybjörnselarna har inget avbärarbälte runt bäckenet utan där bärs hela tyngden på axlarna, något som blir ohållbart i längden. Därför orkar de flesta inte bära mer än någon timme i en Babybjörn, vilket är mycket kort bärartid mot en ergonomisk sele där man kan bära i uppemot 8-12h om dagen om man har benstyrka nog. 3-4h på raken är inget problem för de flesta, särskilt om man växlar mellan rygg- och magläge.

 

Mångsidighet
Babybjörnen har bara ett läge och det är att bära på magen. Att bära på mage blir oftast för tungt när barnet blivit över året och då är höft- eller ryggläget mycket bekvämare. På de ergonomiska selarna kan man lätt växla läge och man kan därmed variera belastningen.

 

Ergonomi
Tänk dig att hänga i en bungyjumpsele i en timme. Hela din kroppsvikt hålls uppe genom tyget du har mellan benen. Barnet sitter inte ergonomiskt i en Babybjörnsele. Den naturliga positionen för barn kallas för grodposition och den innebär att barnet har knäna högre än rumpan. Barnet klänger sig fast mot föräldern genom att knipa ihop med knän och ben runt om höft eller mage. Detta avlastar bäckenet och ger barnet möjlighet att hålla sin rygg c-formad, vilket är den naturliga formen för bebisar tills de blivit cirka 2 år och fått den färdiga s-formen på ryggraden (läs mer på denna ypperliga och lättfattliga sida: http://www.pepplon.se/information.php?info_id=25). Grodposition är alltså den naturliga sittställningen när barn bärs och den kan barnet inte få till i en Babybjörnsele, till skillnad från sjalar och ergonomiska selar.

Det har inte gjorts någon bra forskning på hur eller om det skadar bebisen att hänga i skrevet i en Babybjörn, men man skulle ju kunna gissa att det eventuellt kan bidra till ryggont och en försvagad rygg senare i livet (obs! spekulationer!). Det enda man vet är att det naturliga för barnet är inte att hänga med benen rakt ner och med rak rygg, utan att sitta med mjukt rundad rygg och uppdragna knän.

 

Hänga framåtvänd
Många vill att barnet ska få hänga framåt så att det ser ordentligt. Men precis som att läkare rekommenderar barnet att sitta riktat mot föräldern i en barnvagn de första 1,5 åren så är det inte bra att sitta framåt i en Babybjörnsele. En bebis riktad framåt har ingen möjlighet att skärma sig från alla intryck det får. Om barnet sitter vänd mot föräldern kan det välja om det vill titta ut eller begrava sitt huvud in mot föräldern. Om du föreställer dig att du sitter fastspänd framför en stor bildskärm som täcker hela ditt synfält, där det snabbt strömmar förbi budskap, bilder och ljud så kan man ju tänka sig att det blir lite obehagligt efter en stund. Att inte kunna vända bort huvudet då skulle nog kännas plågsamt. Många barn blir gnälliga och trötta eller uppspelta av för mycket intryck och aktiviteter och då kan det känns skönt att ha sin förälder nära så att man kan stänga av alla intryck.
Många klagar över att det är svårt att bära ett lite större barn inåt i en Babybjörn eftersom barnet inte ser ut ordentligt åt sidorna och blir otålig. Men de ergonomiska selarna är utformade annorlunda så att barnet bättre ser ut åt sidorna. Dessutom kan man böra högt upp på ryggen samt på höften, vilket gör att barnet får bra möjligheter att se ut - om det vill. 

 

Pris
Babybjörnselarna är dyra om man ser till den korta användningstiden. De kostar från 800-1300kr och kan användas i uppemot 6-8 månader. Jämför det med en Manducasele för 900kr som kan användas i 3-4 år. Becon och Ergon kostar omkring 1000-lappen. Om man vill sy en egen Mei Tai-sele kan man komma ner i tygsummor på 100-300kr.

 

Dessa sex argument tycker jag väger tungt för att att man ska investera i en ergonomisk sele eller sjal istället för en från Babybjörn.

Hur gör man nu om man vill köpa en ergonomisk sele eller sjal? Det första man bör göra är att surfa till www.sjalbarn.se som är en samlingsplats för föräldrar som bär sina barn. På första sidan finns en mängd länkar till sjal- och seleåterförsäljare på nätet. De har ibland “showrooms” där man kan få komma och prova selar i deras affär. Det finns även en bra begagnatmarknad för selar och sjalar i mycket fint skick. Kika på forumets Säljes och Köpes-del eller på Blocket.

Lycka till!

Drömtydning

Jag har med mina nyvunna kunskaper i drömtydning lyckats förstå vad de senaste två nätternas drömmar betyder. I förrgår drömde jag att jag blev ofrivilligt inblandad i vattenkriget som dagen efter skulle utspela sig i Gamla Stan i Sthlm (vi var på besök där då). Jag försökte hålla mig undan men likt f*rbannat var det ändå folk som skulle komma och spruta en massa vatten på mig. Jag ville inte bli inblandad så jag var tvungen att gömma mig, men det gick inte. I natt drömde jag att jag spelade något slags dataspel och att mitt lag hela tiden blev mosade av fienden. Den starkaste i motståndarlaget kunde t o m gå in på återupplivningsområdet och döda spelare som inte ens var med i spelet just då. Han sköt mig genom taket. Det var inte så blodigt och hemskt som det låter, utan mer irriterande. Jag försökte komma undan genom att gå undan och gömma mig, men blev hela tiden hittad precis som en fågel som flyger efter en och pickar en i huvudet.

Det hela beskriver nog min känsla för hur jag har det i vardagen med min mammiga dotter. Hon vill bara vara med mig hela tiden och gnäller och skriker när jag går ur rummet. Jag får inte gå på toa, inte hämta en sak och framför allt inte göra något som jag tycker är roligt. Jag ska bara vara med henne hela tiden och ändå är hon sur och grinig.

Jag hoppas att den här perioden går över snart. Den tär på mig och den tär på T som känner sig maktlös. Jag vet att det bara är en period, men det är ju alltid jobbigt när man är inne i den. Men man får tänka framåt.

Det är kul med drömtydning.

Använd inte metoder för småbarn

“Kommer jag inte att skämma bort mitt barn och göra honom beroende av mig?Nej. Låt oss illustrera med ett exempel: Tänk dig att du är törstig. Ibland får du ett glas vatten. Ibland får du ingenting, din törst släcks inte. Du tvingas att vänta tills nästa gång någon bestämmer att du kan få ett glas vatten. Du blir väldigt nervös och frustrerad. Du börjar att konstant fråga efter vatten, även när du inte är törstig, eftersom du inte är säker på att du kommer att få något vatten när du är törstig. Du blir osäker när du inte har vatten tillgängligt. Du blir så upptagen med att se till att du har tillräckligt med vatten att du är oförmögen att tänka på något annat.

Tänk dig nu det motsatta scenariot. Du är törstig. Du får omedelbart vatten, så mycket du behöver för att släcka din törst. Du blir tillfredsställd och kan fortsätta med det du höll på med utan att oroa dig. Du känner dig försäkrad om att vatten finns i överflöd och att du kan få när helst du behöver. Du känner dig trygg i denna vetskap och den fysiska närvaron av vatten är inte nödvändig. Du känner dig bekymmersfri och kan ägna din energi åt andra aktiviteter.

Tänk dig nu dessa två scenarion med ditt barn och hans behov av fysisk närhet och kroppskontakt. Du bestämmer.” (http://pippilotta.jetshop.se/default.aspx)

 

“Metod eller relation? av Tina WTänk dig att du har en vän, en god vän. Du och din vän pratar i telefonen ofta. Kanske till och med varje dag. Vi säger att det är en kvinna. Ibland ringer hon, ibland ringer du.

Men så plötsligt händer något märkligt. Vissa gånger när du ringer svarar din vän i telefonen, men när hon hör din röst lägger hon på. Andra gånger svarar hon och pratar precis som vanligt. När du försöker fråga vad som är fel viftar hon bara bort det hela. Du får ingen förklaring, och kan inte förutse något mönster i hennes reaktion.

Det börjar bli ganska ofta som din vän inte vill prata med dig, utan lägger på direkt. Vad gör du? Jo, du försöker säkert prata med vännen om fenomenet. Men tyvärr fungerar det inte, det är som att ni talar olika språk. Du når inte fram till henne. Hon tycks inte alls förstå dig. Så du fortsätter att ringa och hoppas att hon ska vara på humör att svara idag? Ett tag. Men sen börjar det, handen på hjärtat, ta emot lite. Ingen tyckerom att få en lur i örat, du är inget undantag. Att få det av en vän, utan förklaring, det gör ont, inte sant? Så du slutar ringa.

Vad du inte vet är att din vän tycker att du ringer lite för ofta. För att lära dig att ringa lite mer sällan har hon börjat lägga på luren enligt ett särskilt system: hon pratar inte med dig alls på jämna dagar, bara på udda. Dessutom lägger hon på om dagens namnsdagsbarn är en kvinna, oavsett dagens nummer.

Det här kallas för metod. En metod är ett systematiskt sätt att handla, en serie handlingar som följer ett på förhand bestämt mönster. Din kvinnliga väns metod är inte särskilt förfinad, och den har inte så mycket med själva problemet att göra. Men eftersom hon följer sin metod känner hon sig ändå säker på sig själv och hur hon ska reagera. Hon märker också att du ringer mer sällan, och gläds åt sin framgång. Metoder kan vara mycket mer situationsanpassade än så här, men grunden i alla metoder är att varje handling får en viss, förutbestämd svarsreaktion. Och ärligt talat känns svarsreaktionerna ibland ganska lösryckta ur sammanhanget. Men när man vet hur reglerna fungerar är metoden fullständigt logisk och förutsägbar.

Du har en annan vän. Vi säger att det är en man. Du och din vän pratar inte lika ofta i telefonen som du och din andra vän brukade göra. Men den här vännen lägger aldrig på luren när du ringer upp utan förklaring. Ibland svarar din vän i telefonen, men talar om att han inte kan prata just nu. När detta händer ringer han kanske upp dig lite senare, eller svarar glatt nästa gång du ringer och har tid att prata då. Ibland blir du och din vän osams. Riktigt tjurigt, barnsligt osams. Då pratar ni inte på ett tag. Men sen lägger ni gammalt groll åt sidan och tar upp vänskapen igen, antingen på ditt initiativ eller på hans. Vissa perioder pratar ni ofta. Andra perioder mer sällan. Det gör inte så mycket, ni vet var den andra finns när ni vill höras igen.

Det här kallas för relation. Relationer följer inte regelsystem på samma sätt som metoder. Relationer följer en situationsanpassad logik. För att relationen ska fortsätta krävs ett givande och tagande, men exakt hur det ska se ut i varje situation finns inte bestämda regler för. Det är inte regler som styr handlandet utan övergripande principer. Sådana principer kan till exempal vara “Min vän och jag pratar när båda har tid” eller “Jag vill att min vän ska känna sig väl till mods i mitt sällskap”. Med en metod skulle liknande påståenden kunna bli “Min vän och jag pratar på torsdagaroch söndagar” eller “Min vän och jag diskuterar aldrig religion eller politik”. Relationer är inte alltid smärtfria. Den andra personens handlingar går inte alltid att förutse. Men relationens logik behöver inte genomskådas för att förstås, den är begriplig direkt i varje situation.

Handen på hjärtat. Möter du dina barn med metoder eller med relationer?”

(http://www.naraforaldrar.se/2006/11/metod-eller-relationav-tinaw.htm)

5-minutersmetoden är våld

5-minutersmetoden är en vanlig så kallad sömnmetod för bebisar och småbarn (som om bebisar till skillnad från vuxna skulle fungera likadant och alltid reagera likadant när man sätter in en metod för att få dem att somna, läs mer i Sömnproblem?). Jag tycker att 5-minutersmetoden är helt förkastlig och att den går emot alla naturliga instinkter både hos barnet och föräldern (se mer i mitt inlägg Stenåldersbebisar och trygghet ). I Mirandas blogg skriver hon om att 5-minutersmetoden är våld. Läs mer här:

http://mirandashave.blogspot.com/2008/07/detta-r-faktiskt-vld.html

Mollan-skrollan

Här kommer en liten uppdatering om hur det går med Molly. Eftersom vi har semester och har gjort massor med roliga saker varje dag så har det varit sisodär med rutinerna. Jag är verkligen ingen rutinmänniska och det är inte Molly heller. Så tyvärr har det gått jättedåligt med att erbjuda mat var tredje timme. Däremot har hon ätit små mumsbitar varje gång som vi har ätit, så lite har det ju blivit ändå. Molly har blivit väldigt förtjust i banan och fisk och idag åt hon kokta morotsbitar till exempel. Det går framåt. Molly tycker om mat, men allra mest tycker hon om bröstmjölk, så mat är mest snacks för henne än så länge. Men jag är inte orolig. Det kommer när det kommer.

Pottningen går bättre nu. Vi har börjat klä av henne på underkroppen ståendes och då känns det mindre plågsamt för henne med skötbordet. Hon sitter gärna på pottan nu sedan några dagar, så det har blivit några färre bajsblöjor än under helvetesmånaden då pottningen gick jättedåligt (helvetesmånaden = utvecklingsperiod då allt var kasst, Mollan var jätteklängig, gnällig och vägrade potta. Denna period tog nyss slut).

Molly har blivit lite mindre klängig nu. Det är skönt att kunna röra sig i hemmet utan att ha en krypande lipsill efter sig som drar en i benet. Man kan bli väldigt frustrerad över sånt. Hon är fortfarande grinig när hon är hungrig, men det är ju i alla fall inte jämt. Hon tycker att det är okej att åka barnvagn igen, vilket är skönt nu när det är så varmt och man inte orkar bära i selen. ´

Mollan är för övrigt otroligt sportig. Hon kryper, klättrar, står på huk, går längs med väggar och möbler. Hon kan inte riktigt stå än, så det är nog några veckor kvar tills hon går, men hon är väldigt ivrig så det sker nog snart ändå.

Det är en väldigt framåt flicka som vi har fått ta hand om. Hon är inte den blyga filuren som sitter i ett hörn och iakttar, utan hon är den som ska vara i centrum och synas och höras mest. Molly är en tjej som vi nog får hålla tillbaka framför att driva på. Till skillnad från föräldrarna hennes då. Men det är ju kul med lite omväxling.

Vis förälder

“I Myten om bra mammor och snälla barn skrev jag att helt normala spädbarnsbeteenden, som att vilja amma ofta, vakna till på nätterna och kräva mycket närhet, inte är socialt accepterade utan ses som problem som man ska försöka få bukt med, åtminstone efter den allra första tiden. Att vara förälder kan vara mycket tröttsamt om man ska kämpa emot barns naturliga behov och försöka lära barn saker långt tidigare än deras utveckling egentligen medger.”

Läs mer om detta här i Mirandas blogg:

http://mirandashave.blogspot.com/2008/07/ngra-tips-fr-bekvma-smbarnsfrldrar.html

Vanliga uttryck

“Vad har du i munnen?”

“Nej, Molly, inte xxx…”

“Akta katten!”

“Klappa fiiint!”

“Är du hungrig nu igen?”

“Vad gör du Molly?”

“Nej, inte kattmatskålen!!!”

Jag är ensam hemma!!!

Jag tror nog inte att detta har hänt på riktigt sedan Molly föddes för snart 9,5 månader sedan.

Fredrik och hans kompis är ute och promenerar med Molly och här sitter jag alldeles ensam hemma. Åh! Vad skönt!!!

Jag tror tyvärr inte att ni som inte har barn och varit ammande föräldraledig mamma till ett mammigt barn kan förstå hur det känns, men det känns i varje fall väldigt fritt.

Första gången jag var borta från Molly mer än någon halvtimme (förutom när hon föddes och jag låg sövd i flera timmar) var i februari och det kändes också mycket tomt och konstigt. Jag har varit hemifrån två gånger för att göra något roligt/frivilligt (bio resp. middag) och det har varit nu i sommar. Nu när Molly kan äta lite mat så har jag plötsligt fått en annan frihet. Inte för att Molly äter sig mätt på maten, men den håller henne från att bli jättegrinig och tuttsugen.

Men det här är som sagt första gången som Fredrik och Molly inte är hemma, men jag är det. (det här skvallrar också om hur sugen Fredrik är på att gå på promenad med Molly när jag inte är med!) (det är okej, Fredrik! Jag tycker också att det är supertråkigt!!!)

Så vad ska jag göra nu då när jag är ensam hemma? Jag har redan fått spela en massa dataspel idag tack vare att Molly varit på bra humör och hängt med Fredrik och hans kompis samt sovit. Jag har faktiskt scrappat idag också (scrapbooking). Akvarierna behöver inte fixas, jag har inget hemsideprojekt på gång (eller rättare sagt, jag har ett uppdrag men jag har inte fått några direktiv än…hur går det med det P?)  och jag har faktiskt fått massa tid till att läsa böcker de senaste dagarna.

Det är semester. Det känns verkligen som semester. Jag har fått göra en massa annat roligt än att ränna efter Mollan. Varannan morgon slipper jag ta med henne på toa, mata och klä på henne. Varannan blöja slipper jag byta och varannan matning slipper jag. YES! Det enda vi inte delar på nu är amningen.

Man kanske ska ligga på soffan och titta i taket? Njuta av att vara själv.

För det sorgliga faktumet är att jag faktiskt är en sån som flyr in på toa för att få vara i fred. Jag tycker att det är egentid att få gå och panikhandla något som är slut till middagen. Det är t o m skönt att gå ut på gatan och slänga till återvinningen! Det ni! 

Nu ska jag njuta lite.

Dags för regelbundenhet

Jag och Mollan har haft ett väldigt spontant liv hittills tillsammans, men nu vid 9 månaders ålder märker jag att Molly behöver lite rutiner. Molly har varit inne i en en månad lång utvecklingsperiod nu då inget funkat riktigt som det ska (man kan läsa mer om utvecklingsperioderna i “Växa och upptäcka världen” av Rijt och Plooij http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9146210571) och nu orkar vi inte mer, så nu tar vi i med hårdhandskarna.

Molly har bajsat i blöjan nu i några veckor och det har hon inte gjort tidigare alls nästan sedan vi började med potta/handfat när hon var tre månader. Men efter en lång jobbigt-att-sitta-på-potta-period med massa skrik samt helt oförberedd bajsning i blöja har vi nu börjat med rutinpottning varje timme (så gott det går). Vi har lyckats undvika en del bajs i blöjan och Molly har också börjat bli lite mer nöjd på pottan, så länge som hon har lite leksaker att pilla på.

Idag har vi börjat med matrutiner. Hon ska få äta mat var tredje timme. Amma får hon göra hur mycket hon vill som vanligt, men hon ska bli erbjuden någon form av riktig mat var tredje timme. Detta för att hon ska lära sig att mat inte är lika med mamma, utan även med pappa. Sedan vill vi givetvis att hon ska äta mer mat, men det är lite sekundärt i just detta fall. Vi är jättetrötta på allt gnäll som blir när Molly är hungrig och vill amma och vara med mig, så nu ska vi se till att hon vänjer sig vid riktig mat och kan matas även av pappan. (men vi fortsätter givetvis med amningen vid sidan av)

Sedan har vi läggtider numera. Vi lägger oss vid 00.00 senast (nu på semestern, sen blir det runt 22.00) och går upp runt 10.00. Dessa tider gäller dock inte Fredrik, för han behöver bara åtta timmars sömn. Jag är dock vaken så mycket när jag ammar på natten, så jag brukar sova lika lång tid som Molly.

Ska bli spännande att se vart detta leder. Vi hoppas på en nöjdare Molly och mer utvilade och harmoniska föräldrar. Det var faktiskt inte förän igår som vi insåg att denna jobbiga månad inte varit pga tänderna utan på grund av en utvecklingsperiod. Bitarna faller på plats. Snart är perioden över.