Jag är inne i en fummelperiod. Jag är enormt glömsk, virrig och fumlig. Det har blivit dyrt och omständligt.
I onsdags förra veckan var jag och kollade i affärer. Molly satt i vagnen och jag gav henne min nyckelknippa som vanligt för att leka med. Men jag låste inte fast den i vagnen, för jag tänkte att jag kommer ihåg att hon har den (så ska man aldrig tänka!!!). Fyra affärer senare var nyckelknippan borta. Så klart. Jag fick gå tillbaka till alla fyra affärerna och fråga och jag gick slingan sammanlagt fyra gånger för att kika efter den på marken. Snart ska jag gå till polisens hittegodscentral och kika. Det blev dyrt. Minst 1200kr gick det på att byta lås och få nya nycklar. Jag kan ju i alla fall “skratta mig lycklig” att jag hade vett nog att inte ha cykelnyckeln och lite andra nycklar på nyckelknippan. Men jag blev av med mitt Hello Kitty-nyckelband! Snyft! Även en souvenir-nyckelring från La Paz i Mexico som jag fått min vän som bor där som jag inte träffat på 8 år. Men jag har mitt hopp till hittegodscentralen. Hoppas att någon lämnat in nyckelknippan!!!
Sedan skulle jag skicka ett brev med akvarieväxter. Det var mycket viktigt att de kom iväg samma dag eftersom de annars inte skulle hinna fram innan helgen och hinna torka och bli dåliga i paketet. När jag satt på spårvagnen insåg jag att jag glömt ta med kuvertet. Jag hade stoppat det i väskan, men sedan tagit ut det igen för att ta det i handen. GAH! Så jag missade sista inlämningstid 18.00 till de två brevlådorna i närområdet och blev alltså tvungen att när jag kommit hem igen åka ner till stan en gång till för att kuta till sista-minuteninlämnningen 20.30 på postcentralen. Men där hade jag i alla fall lite tur. Jag lyckades haffa en som precis skulle tömma brevlådorna (en timme för sent) på centralstation och slapp alltså cirka 20 minuters gångpromenad. På vägen tillbaka såg jag att det fanns brevlådor som tömdes 20.00 på Drottningtorget. Om jag bara hade vetat det… Men nu gör jag det. Jaja, vad gör man inte…
Samma dag hällde jag ut en hel liter mjölk pga att jag kollat fel i kalendern med en hel vecka. “Denna mjölken gick ju ut för fyra dagar sedan!!” Några timmar senare kom jag på att så inte var fallet…
Igår kom nästa klumpiga tillslag. Jag hade rivit ut en massa grejer i källarförådet och sprang upp i lägenheten igen för att hämta F. När jag stängt den själv-låsande dörren inser jag att jag glömt källarnyckeln i källaren. Så jag blir tvungen att försöka få tag i en av de fyra grannarna som har nyckeln till samma källardörr som vi. Det kändes ju inte särskilt lustigt att ringa på dörren till vilt främmande människor och berätta om sin egen klumpighet (vi har källarföråd i grannporten, men jag skulle nog vilja säga att jag inte känner några grannar i min port heller! Jag vet hur fyra ser ut och hälsar på lika många, men sen så är jag ju ansiktsblind också, så det kan ju vara det). På fjärde försöket fick jag äntligen napp. Det blev faktiskt en liten följetong av det hela. Första personen trodde att hon hade nyckel, men det var fel. Hon tipsade om en tjej på fyran som också trodde att hon hade nyckel, men det hade hon inte. Men hon mindes en på ettan som hon trodde hade nyckel och hans son sa att de hade det, men att pappan var i tvättstugan. Så i tvättstugan hittade jag äntligen en som hade nyckel och så kunde vi få upp dörren. Puh!
Nu undrar jag var min hjärna är och undrar om jag skulle kunna få tillbaka den. Jag börjar bli lite trött på mig själv för tillfället.
Publicerat av hippiemamman



