Ett mycket plågat djur

Igår och i förrgår har jag och Singstar-Kråkan ägnat oss åt The Beatles Rockband. Precis som i Guitar Hero och Singstar ska man försöka sjunga och spela så bra som man kan. Igår tog vi varsin gitarr och så stoppade Fredrik en mick innanför tröjan med stöd mot hakan och jag klämde fast en mick mellan knäna. Vi lyckades alltså med konststycket att både spela gitarr/bas samt sjunga samtidigt. I stämmor! Det lät såå vackert när Singstar-Kråkan ylade ”here comes the sun..dudududud” och jag sjöng samma sak fast en stämma över. Efter nån timma blev vi lite trötta i rösten och då lät vi precis som Kråkan (fortfarande) och ett mycket plågat djur. Men vad gjorde det. Det är så roligt att sjunga stämmor!

Asså spindlar

Jag tycker att spindlar får väldigt mycket publicitet. Var och varannan blogg handlar om spindlar. Folk hittar spindlar här och där, blir rädda och måste ta bort dem. Mitt bästa tips till er är: flytta till fjärde våningen i ett högt hus. Då orkar spindlarna inte klättra upp. (fast jag kan inte uttala mig om ifall det kanske finns lokalt muterade spindlar som visst orkar, det skulle nog kunna finnas på vissa orter)

I mitt barndomshus hittade jag tre spindlar om dagen på toaletten och en gång hittade jag ett spindelbo i taket i mitt rum (yay!). Men sen jag flyttade till höghus har jag inte haft detta problem. Fast det kanske är billigare att gå i fobiterapi (kognitiv beteendeterapi har jag hört ska vara bra) än att flytta? Själv har jag också varit rädd för spindlar en gång i tiden, men det problemet löste sig av sig själv när jag valde att flytta in till höghusen i stan…

Nu är man förälder del 5

Apropå inlägg nr 4…

Min vigsel- och förlovningsring hade varit borta i 5-6 dagar och jag hade letat överallt. Var hittar man dem? Inte i duplolådan men väl i botten av bunken där vi förvarar klädnypor. Hmmmmm…

Modell-Molly

Igår hade vi svåger och svägerskan på besök för spelkväll. Molly passade på att ställa upp på photo shoot där och visade upp svägerskans nya kängor i storlek 41.

Vi ropade att hon skulle göra som tjejerna i Top Model och direkt körde hon igång med några välkända poser.

It’s payback time

Min pappa pratar ibland om tiden då barnen plötsligt börjar bli hjälpsamma tillbaka. Dagen då man kan börja dra nytta av sina barn.

Efter att ha burit och livnärt* mitt barn i två år så tror jag att tiden äntligen har kommit.

Nu kan man plötsligt använda Molly som bärhjälp. Hon bär sin egen hjälm, bär min bok på biblioteket, hämtar sin egen nalle och bär påsar när vi är ute på stan.

Hon har även börjat intressera sig för städning. Igår slängde hon sig efter mina clementinskal som låg på bordet. ”Nähäe du!” sa jag och försökte rädda dem. ”Slänga dem!” sa Molly och såg jätteoskuldsfull ut. När jag insåg att hon inte tänkte riva dem i tusen bitar och sprida ut dem över hela lägenheten (inkl. i min säng) så lassade jag glatt upp alla skalen i hennes hand och så sprang hon nöjt iväg med dem till köket där och slängde dem i sophinken.

Whatever makes her happy liksom.

Men man får passa på. Man vet ju hur hjälpvilliga tonåringar är. (själv var jag så klart likadan)

* = nog har jag närt den ungen vid min barm. Det var nästintill ”helamning” fram till hon var 18 månader. Ni skulle se vilka hästportioner jag åt för att få tilläckligt med energi till min kropp, amningsproduktion och att göda en 13-kilosklump till barn. Bara någon månad efter amningsslutet gick jag ner på halva portionerna och nu är jag nere i en tredjedel (vilket jag skulle betrakta som en normal portion för en icke-jättemycket-idrottande kvinna som jag).

Framsteg

Idag sjöng Molly med mig i alla godnattsånger. Hon sjunger mycket nuförtiden. Häromdagen började hon sjunga ”lilla katt, lilla katt, lilla söta kaaaatten” och den brukar vi inte sjunga hemma, så hon lär sig något på förskolan! Hon kan rörelserna till imse vimse spindel och en kulen natt. Wow! Jag är så stolt!

Molly har även börjat säga till när hon ska kissa och bajsa! Flera gånger om dagen! Det har hon inte gjort förr. Nu kan hon komma och säga att hon vill kissa även om hon har blöjan på. Jag är så imponerad! Jag tror att hon vill vara ”som de stora tjejerna på dagis” som vi ofta pratar om. Hon leker mycket med dem och vill så klart vara lika duktig som dem. (fast duktig är ett ord som vi bannlyst hemma)

Idag har vi kört blöjfritt hemma som vanligt och hon har bara kissat på sig två gånger och gått på toa säkert 6-7 ggr (på eget bevåg 3 ggr). Yes! Snart sitter den! Vi har pottränat aktivt på hemmaplan flera timmar om dagen nästan varje dag sen hon var 18 månader.

Sen underlättar det så klart att hennes leksaker också behöver gå på toa. Då kan de gå på toa tillsammans (ni vet ju att tjejer gillar att gå på toa tillsammans). Grodan är t ex kissnödig väldigt ofta.

Att ha trosor på sig är väldigt viktigt också. Jag och Molly brukar ofta stå och spegla oss tillsammans i våra trosor. ”Alla stora tjejer har trosor.” (fast jag har väl inga med jordgubbar på kanske)

Singstarkråkan och Molly

Här kommer en bild på två hängivna kombattanter i Singstar.

Ni småbarnsföräldrar

Har ni också duplogubbar i tvättkorgen? Jag hittar mängder med duplogubbar i tvättkorgen och det är inte jag som lägger dem där…

Onsdag 28 oktober

Molly somnade redan under bokläsningen (det blev väldigt tyst efter en stund och hon slutade peka och säga ”val” och ”sälaj” när vi läste Stora boken om Valar) och då var det inte mycket mer att göra. Hon sover fortfarande i sin säng i sitt rum, men nu när jag lägger mig tänker jag lyfta över henne till familjesängen, för jag tänker då inte springa över halva lägenheten om (nej, jag menar när) hon vaknar i natt.

F är på nån tapasrestaurang med sina polare från Chalmerstiden. De kallar sig för ”Alphateam”. Ja visst är det corny, men det är väl bra för sammanhållningen att t o m ha ett namn på sitt kompisgäng. De sitter säkert och snackar om sina jobb, om mobiltelefoner, programmering och annat nördigt.

Själv har jag ägnat kvällen åt att städa, scrappa och spela Singstar. Jo, och att sitta och bevaka en auktion som jag haft högsta bud på sedan i morse…men tre minuter innan kommer en j*vel och bjuder över. Sen bjuder jag över, sen bjuder han över och sen blev spelet plötsligt alldeles för dyrt. Morrande stänger jag av webbläsaren och går ut och surar en stund. Jaja, det kommer fler spel. (Guitar Hero Metallica) Faktum är att om två dagar går en ny auktion ut för samma spel. Hmmmmmm…

Sen så är jag vrålförkyld också. Andra förkylningen på kort tid här. Vi är sjuka jämt nuförtiden. Jo, sen har jag urinvägsinfektion också. För andra gången på fem veckor. Yayyyy… eller nåt…

Nu är det dags att gå och ”nanna tudden” som min mamma alltid sa. Men i natt blir vi nog bara två i sängen tror jag. En viss mister får nog lov att sova på soffan efter utekvällen. (man ska inte samsova om man druckit)

Ibland längtar man tillbaks en stund

Åh, jag saknar att amma!

Precis så här kan det vara:

”Medan jag skriver detta liggammar jag min yngsta dotter till sömns i dubbelsängen. Vi har det riktigt mysigt tillsammans, hon ligger och klunkar och klappar mig då och då förstrött på bröstet. Jag skriver några meningar, pausar en stund, rufsar henne i håret och hon kluckar förtjust eller puttar bort min hand, allt efter hur andan faller på. Ibland utväxlar vi en blick mitt i en av mina rader, och fnissar en stund. Snart kommer hennes andetag att bli jämna, sugandet övergår i snuttning och till slut kommer bröstvårtan att långsamt glida ur mungipan och hon sover, allt medan jag arbetar vidare.”

Läs Tina Wimans härliga beskrivning av amning om multitasking. (det blev jag också expert på)