Det blev en lång men rolig dag på fiskauktionen. Kom hem med några godbitar. Berättar mer i morgon. Nu ska jag ta mig en välförtjänt natt av sömn.

Lång vecka med otroligt mycket att göra. Det ska bli skönt att få lalla runt i morgon och ta igen sig. Sätta upp lite pynt, leka med Molly, rensa undan lite grejer och göra klart saker man inte hunnit med. Det var flera månader sedan jag var så stressad senast, men nu hoppas jag att stressen rinner av mina axlar. Denna vecka har varit alldeles för fullmatad.

Men nu så. Nu ska jag sova.

Då har det blivit dags för bloggtipset. Tre roliga och bra bloggar tänkte jag tipsa er om. Först ut är

Min tro är klen och klokenskapen ringa

Han har ett fantastiskt sätt att uttrycka sig. Det är roligt, det är lite sorgligt, det är ungkarlsliv, det är lite bittert. Sen skriver han om Veckans djur också. Klockrent! Det tar en liten stund att förstå – men sen är det bäst!

Awkward Family Photos

Samlingssida för roliga/pinsamma familjefoton. Hysteriskt roligt. Påfallande många foton är från 80-talet…

Kimi no Style

22-åriga svenska Mimi flyttade till Japan och bor tillsammans  med sin japanska man i en superliten lägenhet. Hon spelar tv-spel, fotar japansk mat och berättar om japansk kultur. Jag läser många bloggar om folks vardagsliv (fast alla råkar handla om småbarnsföräldrar), men den här bloggen är speciell eftersom den handlar om Japan – ett land vi uppenbarligen ändå inte vet så mycket om (märker jag när jag läst ett tag).

Sen läser jag mängder med feministiska och/eller småbarnsförälderbloggar, men de är ganska lika allihop (och delvis lika min egen blogg) så de tar jag inte upp här. Men bloggarna ovan är värda ett besök!

Jag är inget fan av att tigga. Det ligger inte riktigt för mig (eller många med mig).

Men vissa saker, där måste man tigga. T ex sånt som Spotify och Google Wave – sånt som kräver invite.

Sedan så måste man tigga fiskpåsar också. Det blev jag tvungen att göra idag.

I morgon ska jag på akvariefiskauktion. Det är precis som vanlig auktion förutom att allt som auktioneras ut är akvarierelaterat. Det blir min fjärde auktion i rad och i år säljer jag tre påsar växter, två burkar med räkor och en fisk (vars kompisar nyligen dog, så h*n får också flytta nu).

Men för att få med mig fisken och räkorna så behöver jag kraftiga påsar som inte går sönder efter ett tag. Vatten väger ju som bekant en del.

Såna påsar är inte lätta att få tag i. Men akvarieaffärer har ju dem! I bulkpack!! De köper dem säkert för en spottstyver. Så då får man gå och tigga.

Idag kände jag mig tvungen att köpa något först för att inte vara oartig, så jag köpte en påse filtervadd för 60kr. Men det behövde jag faktiskt. Sen kröp mitt egentliga ärende fram. Det var inga problem tyckte akvarieaffärägaren. Men han känner ju (igen) mig. Jag är ju där ofta. Han såg mig när jag traskade gång upp och gång ner med min sambo. Han såg mig med tjocka gravidmagen. Han såg mig med lilla bebisen i sjalen (som hade såna ”tjôcka gossiga ben” (gbgska)) och idag skrattade han åt tossiga tvååringen som struttade runt i overall och cykelhjälm.

Då känns det bättre. Jag köper fiskmat av honom, han ger mig fiskpåsar när jag ska på auktion.

Men det känns ändå sådär… Tigga är ju inte roligt. Sån är man liksom inte uppfostrad. Även fast det bara gäller fyra sketna tjocka plastpåsar! Näe, nu får jag skärpa mig. Men lite stolt är man ju ändå. Att man vågade tigga!

Som förstagångsförälder är man ju vansinnigt intresserad av förskolan. Jag gillar det. Helt klart! Molly trivs, det är bra. Jag gillar pedagogerna och tycker att det är mysigt med aktiviteterna.

Igår var det föräldrakväll, dvs. barnfritt. Jag och F lämnade Molly med faster E och åkte dit. Först dröjde det en bra stund innan nån annan förälder kom, men sen kom det ett tiotal föräldrar (dålig uppslutning enligt pedagogerna, men trevligt ändå).

Vi bakade stora pepparkakshjärnan och skrev namn och dekorerade med glasyr. Barnen fick varsitt och nu hänger hjärtanen i fönstren. Det var jättekul att sitta där och spritsa och snacka. Vi drack glögg och åt pepparkakor.

På Mollys hjärta målade jag nallen (som alla envisas med att kalla kanin!), tofflorna och grodan eftersom det är Mollys favvogrejer. Sen gick F loss med stora spritsen och förstörde hjärtat totalt enligt min mening. Han försvarade sitt tilltag med ”more is more”, men det…nää… de andras hjärtan blev finare.

Jag hade ju hoppats på att få träffa de föräldrar jag aldrig träffar i kapprummet, men tyvärr så kom nästan bara de som jag redan brukar träffa, men två nya var det i alla fall.

Det är kul att se föräldrarna och se hur lika de är sina barn. Ofta ser ju barnen ut som en korsning mellan sina föräldrar och ja…det är väl ganska givet att det är så. Vissa barn är dock våldsamt lika en av föräldrarna och så känns det i mitt fall. Molly har Fredriks ögon, panna, ögonfärg, händer, fötter och hudton. Själv är jag ju inte blond utan brunhårig och har massa mörka fräknar, så vi är inte särskilt lika. Det som är likt är öronen och kinderna, men det är väl inget som man får höra direkt. Ser nästan aldrig mig själv i Molly i övrigt. Menmen, nästa barn, då kanske jag får revansch?

Nu har jag fått ett gäng invites till Google Wave (det hetaste av det heta just nu). Någon som vill ha? Skriv din mailadress i en kommentar.

Praktiska användningsområden:

• Redigera samma text samtidigt i samma fönster (fast över nätet då så klart) (jag och pappa igår när vi filade på mitt cv)
• Chatta i realtid
• Enkelt att lägga upp bilder, kartor, texter, omröstningar, länkar, youtubeklipp osv. i samma chattfönster

Mer funktioner kommer. Just nu är det bara i någon slags beta/utvecklingsfas.

I alla fall. Jag har om ni vill ha. Jag har också invites till Spotify (men dem fick jag inte bara, dem fick jag tigga mig till! )

Man kan städa i mikropauserna!

• Man får röra på kroppen som annars lätt blir stel och värker av att sitta ner hela dagen
• Man får städat i huset (man hinner ganska mycket på bara 5 minuter faktiskt!)
• Hjärnan får koppla ner i 5 minuter samtidigt som den får lite ny luft och syre till musklerna

På kontoret hade jag valet att gå ut och ställa mig och hoppa/slänga med armarna i mat/konferens/fikarummet (det var för trångt i vindsrummet) eller följa med ut på gården och frysa när min rumskompis skulle röka (ställde mig alltid en bit ifrån och med vinden i fel riktning. Jag hatar verkligen rökning och särskilt passiv rökning! (men jag hatar inte rökare som visar respekt).

Jepp, så är det.

Om några minuter ska jag stänga ner datorn, stänga av elementet, släcka lampan, låsa till vinden och lämna nycklarna till min projektledare.

Min sista dag på kontoret är snart till ända. Mötet med cheferna och eventföretagsgruppen gick bra idag. Några små korrigeringar (ingenting jag inte håller med om) och sen är sidan klar. Imorgon ska jag göra klart det sista, jag ska jobba hemifrån eftersom jag behöver tillgång till Adobe Flash.

Min jobbarkompis som jag pratat med så mycket under året åker till Florida idag. Det blir ett break för både henne och för mig. Fast mitt break blir mer permanent… Från nästa vecka vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Men om en vecka ska jag träffa en tjej som behöver en webbplats till sitt företag och jag väntar fortfarande på besked från golfklubben. Sedan söker jag jobb via platsannons, jag ska till arbetsförmedlingen och ja, livet rullar vidare.

Men nu ska jag snart ta en sista titt i det här lilla, kalla vindsrummet som jag spenderat så många timmar i under det senaste året.

Vidare ut mot nya äventyr!

Nu längtar jag till den 14 december då förskolan firar lucia. Som galet stolt förstagångsförälder ser jag fram emot att få titta på när min dotter tillsammans med de andra barnen ska gå i luciatåg. Inte för att hon kommer att sjunga med (får hoppas att några av barnen på storabarnsavdelningen sjunger med, annars kommer det bli väldigt tyst!), inte för att hon är avdelningens enda lucia (vi funderar nog på om hon ska vara tomte, för vi har tomtekläder hemma, men inga andra grejer), utan bara för att hon ska gå i luciatåg för första (riktiga) gången. Förra året var vi med på öppna förskolans luciatåg och hon var tomte även då. Men då gick ju jag med, så det är inte riktigt samma sak…

Men det ska bli så mysigt!

Normalt försöker vi boka in max en udda aktivitet på vardagskvällarna eftersom vi behöver lugn och ro för att orka. Men den här veckan har blivit helt sned…

• Måndag – Fs kompis kommer på filmkväll. Molly tar en timme på sig att somna i sängen (natta får jag göra). F går och lägger sig halv tolv efter en lång film… (nej, vi brukar inte ha filmkvällar på vardagar, men F har haft svårt att klämma in sin kompis nu ett tag)
• Tisdag – Jag hittar ett intressant jobb att söka och skriver ansökanshandlingar hela kvällen
• Onsdag – Fredrik ska hålla föreläsning för 16 pers på jobbet (s.k. ”hackerkväll”) och jag måste göra allt hemma + skriva klart jobbansökan + göra en grej åt en kund
• Torsdag – Viktigt jobbmöte med cheferna för mig. Vid 17 ska jag och F på föräldrakväll på förskolan och svägerskan ska passa Molly. Sen är det snabbt hem, natta och laga mat efter sju. Lär sitta med ansökan eller jobbgrejs på kvällen…gah.
• Fredag – F åker till Karlstad för jobbprojekt. Går upp vid 5 på morgonen men kommer ändå hem vid 17 på em. Jag har min sista ordinarie dag på jobbet. Lär bli stressigt att hinna få ut allt på webbplatsen i tid.
• Lördag – akvariefiskauktion i Frölunda. Jippie! Blir borta hela dagen.
• Söndag – lediga…som tur är.

Om man har bra balans – då har man lättare för att bli åksjuk. Är det så? Dead on?

Min man, han har jättebra balans (har ju åkt snowboard för fanken!), men han mår illa av att åka spårvagn och buss. Att åka karusell är inte att tänka på.

Själv har jag crappy balans. Jag kan inte ens gå på kanter och såna där grejer. Jag skulle aldrig i livet ställa mig på ett par skidor. Jag mår inte illa när jag åker spårvagn, men jag kan ändå bli lite åksjuk ibland. Men inte så som Fredrik.

Läser just nu en blogg om en tjej som har sån kräkgravidsjuka. Hon bara kräks och kräks och har varit inlagd på sjukhuset. Många påstår att gravidillamående är en form av åksjuka. Undra om hon har bra balans?

När jag var gravid så kräktes jag bara två gånger. Däremot mådde jag lite små illa 2/3 av graviditeten. Då körde jag med seabands från Apoteket. De är mot åksjuka. Det är armband med akupressurkulor som trycker mot handleden. Funkade bra! Mådde mycket mer illa utan. Om jag har dålig balans – då mår jag inte lika illa när jag är gravid. Sant?

De som mår mest illa när de är gravida – har de bra balans då? Men det stämmer ju inte, för graviditeter kan ju vara olika…

Varför blir det värre med åksjukan med åren? Är det för att balansen blir bättre? Är det ens så? Mår gamlingar med dålig balans mindre illa än medelålders? Men vissa barn har ju crappy balans och blir ändå åksjuka.

Huuuuuuur ligger det till egentligen?

Hjälp mig nu!