I förrgår innan vi somnade sa Fredrik att han är grymt trött på vår trånga lilla lägenhet. Igår morse när jag vaknade gjorde jag slag i saken. Jag började med att rensa prylar (för sjuttielfte gången). Det blev en liten hög med skänka-prylar och en stor hög med till-källaren-prylar. Sedan började jag fundera och listade till slut åtta problemområden i lägenheten. Extra stökiga områden. Jag funderade ut en alternativ möblering till vardagsrummet för att komma undan problemet med att det är så grymt trångt mellan soffan och Fs datastol. Han sitter precis framför dörren till sovrummet, så det blir alltid en kamp när man ska gå förbi.

Sedan satt jag på Ikeas hemsida och surfade efter bra förvaringslösningar och störde mig på att det inte finns skohyllor med fler än två plan. Jag stuvade om i några skåp i köket och lyckades få ett helt skåp över till alla mina pysselgrejer som dräller överallt. Jag fick till och med in symaskinen så att den slipper stå på golvet och damma. Väskorna i hallen ska ner i en låda/kista som vi ska köpa på ikea och alla skor som vi inte använder ofta ska få plats i ett hängande skoställ i garderoben. Sedan lyckades jag stuva om i botten på Fs garderob och fick plats för alla mina tyger. Vi ska sätta upp hyllor ovanför databorden med plats för prydnadssaker, så att vi frigör lite plats på databorden. Jag ska även fixa en magnettavla till att hänga upp viktiga lappar på samt fina bilder. På kvällen möblerade vi om i vardagsrummet och det blev bra! Det var lite mysigare förut, men det blev ju ohållbart trångt. Nu fick vi faktiskt en ganska stor fri yta på cirka 4-5 kvadratmeter som Molly kan leka på. Det kommer nog att bli populärt. (några sådana ytor finns alltså inte i vår lägenhet! Vi har mycket möbler och bor på 56kvm med tre akvarium och två databord). Jag plockade undan onödiga småprylar som låg överallt och kastade ut hallbordet som ändå står tomt nu när Molly bara river ner allt som är på.

Vi ska ju bo här i åtminstone nåt år eller två till innan vi fått råd med radhus och har hittat ett som vi vill ha (just nu väntar vi på att jag ska få fast jobb, vilket borde bli tidigast nästa sommar om jag börjar jobba vid årsskiftet), så det gäller ju att det känns hållbart att bo så här litet.

Men det blir nog bra det här!

Jag är inne i en fummelperiod. Jag är enormt glömsk, virrig och fumlig. Det har blivit dyrt och omständligt.

I onsdags förra veckan var jag och kollade i affärer. Molly satt i vagnen och jag gav henne min nyckelknippa som vanligt för att leka med. Men jag låste inte fast den i vagnen, för jag tänkte att jag kommer ihåg att hon har den (så ska man aldrig tänka!!!). Fyra affärer senare var nyckelknippan borta. Så klart. Jag fick gå tillbaka till alla fyra affärerna och fråga och jag gick slingan sammanlagt fyra gånger för att kika efter den på marken. Snart ska jag gå till polisens hittegodscentral och kika. Det blev dyrt. Minst 1200kr gick det på att byta lås och få nya nycklar. Jag kan ju i alla fall “skratta mig lycklig” att jag hade vett nog att inte ha cykelnyckeln och lite andra nycklar på nyckelknippan. Men jag blev av med mitt Hello Kitty-nyckelband! Snyft! Även en souvenir-nyckelring från La Paz i Mexico som jag fått min vän som bor där som jag inte träffat på 8 år. Men jag har mitt hopp till hittegodscentralen. Hoppas att någon lämnat in nyckelknippan!!!

Sedan skulle jag skicka ett brev med akvarieväxter. Det var mycket viktigt att de kom iväg samma dag eftersom de annars inte skulle hinna fram innan helgen och hinna torka och bli dåliga i paketet. När jag satt på spårvagnen insåg jag att jag glömt ta med kuvertet. Jag hade stoppat det i väskan, men sedan tagit ut det igen för att ta det i handen. GAH! Så jag missade sista inlämningstid 18.00 till de två brevlådorna i närområdet och blev alltså tvungen att när jag kommit hem igen åka ner till stan en gång till för att kuta till sista-minuteninlämnningen 20.30 på postcentralen. Men där hade jag i alla fall lite tur. Jag lyckades haffa en som precis skulle tömma brevlådorna (en timme för sent) på centralstation och slapp alltså cirka 20 minuters gångpromenad. På vägen tillbaka såg jag att det fanns brevlådor som tömdes 20.00 på Drottningtorget. Om jag bara hade vetat det… Men nu gör jag det. Jaja, vad gör man inte…

Samma dag hällde jag ut en hel liter mjölk pga att jag kollat fel i kalendern med en hel vecka. “Denna mjölken gick ju ut för fyra dagar sedan!!” Några timmar senare kom jag på att så inte var fallet…

Igår kom nästa klumpiga tillslag. Jag hade rivit ut en massa grejer i källarförådet och sprang upp i lägenheten igen för att hämta F. När jag stängt den själv-låsande dörren inser jag att jag glömt källarnyckeln i källaren. Så jag blir tvungen att försöka få tag i en av de fyra grannarna som har nyckeln till samma källardörr som vi. Det kändes ju inte särskilt lustigt att ringa på dörren till vilt främmande människor och berätta om sin egen klumpighet (vi har källarföråd i grannporten, men jag skulle nog vilja säga att jag inte känner några grannar i min port heller! Jag vet hur fyra ser ut och hälsar på lika många, men sen så är jag ju ansiktsblind också, så det kan ju vara det). På fjärde försöket fick jag äntligen napp. Det blev faktiskt en liten följetong av det hela. Första personen trodde att hon hade nyckel, men det var fel. Hon tipsade om en tjej på fyran som också trodde att hon hade nyckel, men det hade hon inte. Men hon mindes en på ettan som hon trodde hade nyckel och hans son sa att de hade det, men att pappan var i tvättstugan. Så i tvättstugan hittade jag äntligen en som hade nyckel och så kunde vi få upp dörren. Puh!

Nu undrar jag var min hjärna är och undrar om jag skulle kunna få tillbaka den. Jag börjar bli lite trött på mig själv för tillfället.

Molly bytte storlek nu i veckan. Numera är hon en stolt storlek 80. Därmed har jag behövt köpa lite nya grejer till henne även fast det fanns en hel del i källaren från hennes moster och farbröder (de är födda 00, 01 och 05). Nu när Molly snart går så behövs det även nya slags tillbehör. Vi har ett par snygga bruna skor från Kina och ett par grå med höga skaft i storlek 20. I källaren hittade jag även ett par grå i storlek 21 och ett par gummistövlar i storlek 22.

Idag var vi på Guppi och köpte ett regnställ i storlek 90 (pösigt men något att växa i) för halva priset, 200kr mot tidigare 400kr. Tyvärr var det rosa (ful nyans), men jag fick inte ta blått för F. Är så trött på rosa/blå-grejen. Kan de inte göra lite fler plagg i t ex gult, grönt, vitt, grått, svart, orange osv?

Tidigare i veckan var jag på Guppi och storhandlade på deras 50%-utförsäljning (Guppi ska läggas ner ). Jag köpte fem plagg från Name It (favvomärke) för 200kr. Sedan köpte jag även en ugglemössa från Lindex och fempack halksockar i strl 23-25 (lite att växa i). Fisktröjan var väl gullig! (jag älskar fiskar)

Så här citychick blev Mollan i nya utstyrseln. Byxorna är ärvda POP-brallor. Jag älskar verkligen den mössan och skorna!

Molly har börjat stå nu! Allting har gått så snabbt. De tre senaste dagarna har hon typ fördubblat gånghastigheten om man håller henne i en hand och igår började hon stå utan att hålla i sig. Jag är så imponerad! Hon är verkligen ivrig och enträgen den tjejen. Inte för att 10 månader är exeptionellt tidigt (bara ganska tidigt), men hon är så driven. Hon tränar och tränar.

Idag fick hon en gåvagn av oss. Vi köpte den på Åhléns för det var 100kr billigare än om det stått Brio på den. Vi hade en gammal som Fredriks mamma haft, men den är lite för skör och hjulen är rätt uttjänta, så jag tror att vi låter den få vara i fred från Monster-Molly. Hon är ganska vårdslös när hon far fram. Hon är lite klumpig, precis som mamma. Gåvagnen var rejält populär! Vi har en ganska lång raksträcka rakt igenom lägenheten, så nu har hon vandrat fram och tillbaka några gånger innan hon lyckligt somnade i sängen (inte för natten, utan bara efter amning).

Hur blir man en lycklig småbarnsförälder?

Vi får väl börja med att klargöra vad lycka är och hur man är lycklig. För lycklig är inte något man blir av yttre ting utan något som man är genom att man uppskattar vad man har. När man njuter av varje ting/känsla/relation som gör en glad, då först kan man bli lycklig. Man måste alltså vara nöjd i sin situation.

Hur blir man då en lycklig småbarnsförälder? Ja, det är således samma sak där. Man måste vara nöjd med sitt liv som förälder. Inte för att det alltid är så lätt när barnet angriper kattmatskålen för fjortonde gången samma dag (upplevde jag igår), när barnet ylar och gnäller, går igenom sina utvecklingsperioder, vägrar somna utan vill leka vid läggdags och så vidare. Men allt handlar om förväntningar.

Jag upplever mina första 10 månader som förälder som att det har varit lätt. Det har varit enkelt att vara förälder. Molly är inte jobbig, ingenting i föräldraskapet har varit särskilt ansträngande, mer än just tillfälligt. Klart att vissa saker har varit jobbiga, men allt jobbigt har gått över inom några minuter eller dagar. Jag tycker inte att omställningen blev så stor vid födseln (omställningen gjorde jag i själva verket i huvudet två år tidigare då jag bestämde mig för att jag ville ha barn). Det enda som jag tycker har varit lite mer ansträngande än annat är de få saker som jag inte var beredd på. Det som jag inte förväntade mig. (t ex att det är så jobbigt att ha ständig jour och nästan-helamma-i-10-månader-och-vara-enda-källan-till-mat-och-tröst nästan - detta är ju inget jättevanligt som man ofta hör om).

Jag läste många gravid- och föräldraböcker när jag blev gravid, ja, jag läste faktiskt böcker redan innan jag blev gravid. Jag läste på forum, jag pratade med folk, jag tog reda hur det var att vara förälder. Jag måste säga att det faktiskt är ganska mycket som jag tänkt mig, bara lite lättare (folk är bra på att dra upp skräckhistorier samt att man som människa ofta adderar alla jobbiga saker som man hört från många olika personer och tror att det är normalt att uppleva som en person). Jag tror att min dotter Molly är en rätt schysst unge, men hon är så klart jobbig på vissa sätt, precis som alla andras ungar. Jag tror varken hon är lättare eller svårare egentligen.

Varför jag upplever det hela som lätt är nog för att jag haft förväntningar på att det skulle kunna bli mycket svårare. Jag hade förväntat mig kolik i 3 månader, att inte få sova på nätterna och behöva sova igen hela dagarna, att jag skulle ha noll fritid och att Mollan bara skulle vara jättejobbig och störig. Ja, jag var väl lite pessimistisk, men samtidigt så kunde det ju nästan bara bli bättre. Nu menar jag inte att man ska ställa in sig på att det blir jobbigt, utan snarare att man ska förvänta sig att det kan bli jobbigt. För annars blir det nästan en självuppfyllande profetia.

Nu återgår vi till det där med lyckan igen. Hur blir man en lycklig förälder?

Jo, man gläds åt att ens barn somnar ammandes i ens säng istället för att förvänta sig att barnet ska somna själv i spjälsäng i eget rum. Man gläds åt varje TV-program man får se utan att bli störd mer än 3 ggr… Man gläds åt att barnet smakade tre skedar, även fast det inte åt upp hela burken.

Sedan gläds man givetvis åt alla positiva saker som gurglande skratt, roliga danser, nya ord och pussar och sånt, men det är väl självklart att man gläds åt det? Det är lite svårare att glädjas åt det som inte är perfekt. Men det går absolut!

Ta ner era höga förväntningar på barnen! Gläds åt det lilla och låt saker komma i sin egen takt. Tids nog somnar barnen själva, slutar med blöja, slutar gnälla när du ser på film, slutar riva ner böckerna ur bokhyllan och slutar vilja amma varje halvtimme.

Det må vara jobbigt i stunden, men det blir inte jobbigare än vad man som förälder gör det.

Läs Mirandas blogginlägg om vad man kan förvänta sig av bebisar: http://mirandashave.blogspot.com/2008/07/ngra-tips-fr-bekvma-smbarnsfrldrar.html

Ställ in dig på rätt saker och bli en lycklig förälder.

Häromnatten drömde jag att jag fick syn på en kvinna som bar sitt barn i en sele väldigt långt ner på magen. När jag tittade till såg jag att barnet faktiskt hängde i huvudet och axlarna. Jag blev helt förskräckt och sprang fram till kvinnan och skällde ut henne. Hon brydde sig inte och jag skrek att jag skulle anmäla henne för barnmisshandel.

Jag vet inte riktigt vad drömmen betyder, men jag tror att den är en förstärkt reaktion på den sorg jag känner när jag ser barn hänga och dingla framåtvända i Babybjörnselar.

Babybjörn är ett stort, svensk märke som har en väldigt stor reklambudget. De gör reklam i praktiskt taget varenda föräldratidning och finns hos alla barnprylsåterförsäljare. Många kopplar ihop sele med Babybjörn som om sele är lika med Babybjörn. Därför är det inte alla föräldrar som vet att det finns många bättre alternativ till Babybjörn i form av sjalar och ergonomiska selar. Nu ska jag förklara varför dessa är bättre genom min ergonomiska sele Manduca som  exempel.

Babybjörn vs Manduca

1. Manducan har över fyra gånger längre användningstid.
2. Manducan är mycket bekvämare tack vare ett avbärarbälte runt midjan.
3. Manducan är mer mångsidig eftersom man kan variera bärandet mellan mage, höft och rygg.
4. Manducan är ergonomisk för barnet eftersom det låter barnet sitta i den naturliga grodpositionen istället för att hänga i skrevet med fel läge för ryggen.
5. Manducan ger bra möjligheter för barnet att se sig omkring utan att utsättas för alla massiva intryck som barnet får om de hänger framåtvänt i en Babybjörn.
6. Manducan är en bättre investering prismässigt än Babybjörn, särskilt om man ser till den långa användningstiden.

Användningstid
Det är få som orkar bära barn över 6-7 månader eller 8-9kg i en Babybjörn. Det blir helt enkelt för slitsamt för axlarna och ryggen. I en ergonomisk sele som till exempel Manduca, Ergo eller Beco kan man bära barn som väger uppemot 20kg. Min 11-kilosbebis bär jag i flera timmar utan att få ont, det enda jag känner av är trötthet i benen (dvs. bra motionsträning). En ergonomisk sele kan man använda från nyfödd (ibland behövs extra insats, ej på Manduca) upp till 3-4 år medan en Babybjörn används från nyfödd till kanske 6-9 månaders ålder beroende på vikt, storlek och egen styrka. En ergonomisk sele är alltså en mycket bättre investering när det gäller användningstid.

Bekvämlighet
Ett lite större barn som är stadigt i nacke och rygg bär man naturligt på höften eller över magen. Man låter bäckenbenet utgöra stöd eftersom ryggen och bäckenet är starkare än vad axlarna är. Därför har de ergonomiska selarna kraftiga avbärarbälten runt höft och mage så att barnet liksom sitter på höft/mage/rygg. Det blir precis som en ryggsäck bekvämare om man spänner bandet om magen och låter höften ta del av tyngden.
Babybjörnselarna har inget avbärarbälte runt bäckenet utan där bärs hela tyngden på axlarna, något som blir ohållbart i längden. Därför orkar de flesta inte bära mer än någon timme i en Babybjörn, vilket är mycket kort bärartid mot en ergonomisk sele där man kan bära i uppemot 8-12h om dagen om man har benstyrka nog. 3-4h på raken är inget problem för de flesta, särskilt om man växlar mellan rygg- och magläge.

Mångsidighet
Babybjörnen har bara ett läge och det är att bära på magen. Att bära på mage blir oftast för tungt när barnet blivit över året och då är höft- eller ryggläget mycket bekvämare. På de ergonomiska selarna kan man lätt växla läge och man kan därmed variera belastningen.

Ergonomi
Tänk dig att hänga i en bungyjumpsele i en timme. Hela din kroppsvikt hålls uppe genom tyget du har mellan benen. Barnet sitter inte ergonomiskt i en Babybjörnsele. Den naturliga positionen för barn kallas för grodposition och den innebär att barnet har knäna högre än rumpan. Barnet klänger sig fast mot föräldern genom att knipa ihop med knän och ben runt om höft eller mage. Detta avlastar bäckenet och ger barnet möjlighet att hålla sin rygg c-formad, vilket är den naturliga formen för bebisar tills de blivit cirka 2 år och fått den färdiga s-formen på ryggraden (läs mer på denna ypperliga och lättfattliga sida: http://www.pepplon.se/information.php?info_id=25). Grodposition är alltså den naturliga sittställningen när barn bärs och den kan barnet inte få till i en Babybjörnsele, till skillnad från sjalar och ergonomiska selar.

Det har inte gjorts någon bra forskning på hur eller om det skadar bebisen att hänga i skrevet i en Babybjörn, men man skulle ju kunna gissa att det eventuellt kan bidra till ryggont och en försvagad rygg senare i livet (obs! spekulationer!). Det enda man vet är att det naturliga för barnet är inte att hänga med benen rakt ner och med rak rygg, utan att sitta med mjukt rundad rygg och uppdragna knän.

Hänga framåtvänd
Många vill att barnet ska få hänga framåt så att det ser ordentligt. Men precis som att läkare rekommenderar barnet att sitta riktat mot föräldern i en barnvagn de första 1,5 åren så är det inte bra att sitta framåt i en Babybjörnsele. En bebis riktad framåt har ingen möjlighet att skärma sig från alla intryck det får. Om barnet sitter vänd mot föräldern kan det välja om det vill titta ut eller begrava sitt huvud in mot föräldern. Om du föreställer dig att du sitter fastspänd framför en stor bildskärm som täcker hela ditt synfält, där det snabbt strömmar förbi budskap, bilder och ljud så kan man ju tänka sig att det blir lite obehagligt efter en stund. Att inte kunna vända bort huvudet då skulle nog kännas plågsamt. Många barn blir gnälliga och trötta eller uppspelta av för mycket intryck och aktiviteter och då kan det känns skönt att ha sin förälder nära så att man kan stänga av alla intryck.
Många klagar över att det är svårt att bära ett lite större barn inåt i en Babybjörn eftersom barnet inte ser ut ordentligt åt sidorna och blir otålig. Men de ergonomiska selarna är utformade annorlunda så att barnet bättre ser ut åt sidorna. Dessutom kan man böra högt upp på ryggen samt på höften, vilket gör att barnet får bra möjligheter att se ut - om det vill. 

Pris
Babybjörnselarna är dyra om man ser till den korta användningstiden. De kostar från 800-1300kr och kan användas i uppemot 6-8 månader. Jämför det med en Manducasele för 900kr som kan användas i 3-4 år. Becon och Ergon kostar omkring 1000-lappen. Om man vill sy en egen Mei Tai-sele kan man komma ner i tygsummor på 100-300kr.

Dessa sex argument tycker jag väger tungt för att att man ska investera i en ergonomisk sele eller sjal istället för en från Babybjörn.

Hur gör man nu om man vill köpa en ergonomisk sele eller sjal? Det första man bör göra är att surfa till www.sjalbarn.se som är en samlingsplats för föräldrar som bär sina barn. På första sidan finns en mängd länkar till sjal- och seleåterförsäljare på nätet. De har ibland “showrooms” där man kan få komma och prova selar i deras affär. Det finns även en bra begagnatmarknad för selar och sjalar i mycket fint skick. Kika på forumets Säljes och Köpes-del eller på Blocket.

Lycka till!

Jag älskade My Little Pony när jag var liten. Jag hade nog 10 hästar tror jag, samt stallet och babysängen. Min kompis hade slottet. Barbie var aldrig så stort för mig utan det skulle vara “ponnysar”! Nu när man har en liten unge så kommer man ju tillbaka till det där. 25 år har gått sedan de lanserades men än har inte My Little Pony gått ur tiden. Jag köpte i våras en cool plastmugg samt en matlåda (sandwich box) med den nya MLP-stilen (jag har även en matlåda med Turtles för jämställdhetens skull (nåja) samt för att jag även älskade Turtles!). 

För er som vill ha lite nostalgi så kommer här några klipp från YouTube med introsångerna till de två serierna som gjorts:

http://www.youtube.com/watch?v=C8HStgXn5eA (originalserien från 80-talet, den jag kollade på)

http://www.youtube.com/watch?v=XxlaiZejW3U (den nyare serien från 90-talet)

Stallet som jag hade

Molly älskar redan introsångerna och de går på repeat här hemma. Faster E har lovat Molly att få låna hennes gamla videofilmer med MLP sen när hon blir större. Själv hade jag ingen egen videofilm men vi tittade ofta på kompisens film som handlade om en elak varelse som stal ponnyernas skuggor.

Min favoritponny var en lila ponny med vit man och en blå strimma i. Hon hade glittrande stjärnor på kroppen och ett enhörningshorn. Hon kunde trolla.

Jag har med mina nyvunna kunskaper i drömtydning lyckats förstå vad de senaste två nätternas drömmar betyder. I förrgår drömde jag att jag blev ofrivilligt inblandad i vattenkriget som dagen efter skulle utspela sig i Gamla Stan i Sthlm (vi var på besök där då). Jag försökte hålla mig undan men likt f*rbannat var det ändå folk som skulle komma och spruta en massa vatten på mig. Jag ville inte bli inblandad så jag var tvungen att gömma mig, men det gick inte. I natt drömde jag att jag spelade något slags dataspel och att mitt lag hela tiden blev mosade av fienden. Den starkaste i motståndarlaget kunde t o m gå in på återupplivningsområdet och döda spelare som inte ens var med i spelet just då. Han sköt mig genom taket. Det var inte så blodigt och hemskt som det låter, utan mer irriterande. Jag försökte komma undan genom att gå undan och gömma mig, men blev hela tiden hittad precis som en fågel som flyger efter en och pickar en i huvudet.

Det hela beskriver nog min känsla för hur jag har det i vardagen med min mammiga dotter. Hon vill bara vara med mig hela tiden och gnäller och skriker när jag går ur rummet. Jag får inte gå på toa, inte hämta en sak och framför allt inte göra något som jag tycker är roligt. Jag ska bara vara med henne hela tiden och ändå är hon sur och grinig.

Jag hoppas att den här perioden går över snart. Den tär på mig och den tär på T som känner sig maktlös. Jag vet att det bara är en period, men det är ju alltid jobbigt när man är inne i den. Men man får tänka framåt.

Det är kul med drömtydning.

50 mil nordost ligger Stockholm. Det är ganska likt Göteborg förutom att det är större och har nästan alla kändisar och coola jobb, men det finns några skillnader som jag tänkte prata lite om idag.

VAD ÄR DET MED….
-alla skyltar?
Jag och T har en teori om att Stockholmare tror att alla är dumma i huvudet. Eller att de inte vill tala med främlingar. Eller att de är trötta på dumma frågor. Varför finns det annars instruerande skyltar överallt? “Passera spärren gåendes” (om tunnelbanespärren). Nähä… Jag vill hellre stå igenom spärren. Eller cykla igenom spärren. Hur ofta händer det? Behövs verkligen skylten? “Vänta till “dra kort”" på kortläsaren. Vadå? Spelar det någon roll om man drar innan? Det är väl bara att dra igen. Skyltar som beskriver hur magnetremsan ska vara är ju bra, men behövs det fler skyltar på apparaten? “Även för tvillingvagnar” stod det i den den där snurrutgången vid Skansen. Får de frågan ofta eller? I butiken utanför Skansenakvariet finns skyltar om att snattare buras in hos aporna osv. Inne i tropikhuset finns t o m “bevis” på detta. Är det verkligen sååå mycket snatteri i butiken att man behöver varningsskyltar vart man än vänder sig?

Det finns skyltar överallt med instruktioner och förmaningar. Varför? 

VAD ÄR DET MED…
- de dyra toaletterna?
Jag lyckades med bedriften att inte behöva betala för att kissa en enda gång på resan. Det gäller att veta vart man ska gå (t ex på hotellet, i foajén till museum man inte går in på, på Max-restaurangen osv.) och vart man inte ska gå (till Åhléns och centralstationen där de tar hutlösa 10kr för att man ska få kissa). Jag tycker att det är helt kolosalt galet att man tar så mycket pengar för ett enkelt toabesök. Är det linnehanddukar man får torka sig med? 5kr är mycket, 10kr är galet! 2-3kr tycker jag att det kan vara värt…kanske. Men jag håller mig hellre än att betala 10kr för att kissa. Om det är så himla jobbigt att skura toaletter kanske man kan göra som i t ex Kina: ett hål i golvet som man hukar sig över. Då är det bara till att ta golvet ibland. Däremot så tycker jag att de är schyssta om man har ett barn och en blöja i handen. Två gånger låste de upp för mig när jag behövde byta på Molly. Tack McDonalds centralstationen och biblioteket vid Medborgarplatsen (fast att de tar betalt är sniket!).

VAD ÄR DET MED…
- alla tysta människor?
När man har en gullig unge i Göteborg så snackar folk med en jämt och ständigt. Folk börjar prata med en på spårvagnen och frågar om ungen och gullar med ungen (innan jag fick barn pratade de dock sällan med mig, men just barn öppnar munnen på folk). Det var många som log mot Molly i Stockholm, men en enda på hela resan vågade prata med oss. Hon frågade om vår sele. Hon var inte från Stockholm. Det är tyst att ha barn i Stockholm. Vill de inte störa främlingar?

VAD ÄR DET MED…
- alla hissar? 
Det märks att Stockholm är en gammal stad. Det finns en del hissar som är under all kritik. De byggde om rulltrapporna på centralstation vilket gjorde att vi med barnvagn var hänvisade till hissarna…från 900-talet? Hissarna stod stilla på våningar som man inte kunde gå av på, de var tomma en lång stund och man var tvungen att trycka på knappen när hissen var igång, för annars registrerade den inte tryckningen. Eh? Långa köer blev det och de historiska hissarna skramlade lååångsamt upp och ned. Särskilt illa var den mellan polaravdelningarna på Naturhistoriska. Sedan var det ju det här med destinationer och skyltar. Ibland var det stört omöjligt att gissa vilken knapp man skulle trycka på. En liten hänvisning till vad som fanns på olika våningar hade varit på sin plats. Såna hittar man ofta i Göteborg. “Övre perrong”, “nedre perrong”? Jadu, pest eller kolera??

VAD ÄR DET MED…
- alla köer?
De som säger att svenskar älskar att köa har inte varit i Göteborg utan främst i Stockholm, möjligen övriga landet. Stockholmare älskar att köa. De köar till hissar, köar till färjan, köar till bussen…köar…köar. I Göteborg är vi mer vilda och tränger oss på, vilket är både bra och dåligt. Man kan bli lite trött på allt snoffsigt köande, men å andra sidan är det jobbigt att trängas också. Det här med köandet är ju inte dåligt egentligen, det är bara annorlunda mot i Göteborg. 
Något som är bra med Stockholm är i alla fall att folket fattat att man står till höger i rulltrappor samt att man SLÄPPER AV passagerare före man själv stiger på buss/spårvagn/tunnelbana. Jag blir dagligen irriterad på det i Göteborg. Skärp er tamef*n! 

VAD ÄR DET MED…
- framkomligheten för barnvagnar och rullstolar?
Okej, Stockholm är en gammal stad, men det är Göteborg också. Här finns det barnvagnsspår eller ramper på nästan alla långa trappor och nästan alla trottoarer har nedsänkta områden eller “kilar” så att man lätt kommer upp och ned med barnvagn och rullstol. Det är inte skönt att köra barnvagn i Stockholm. Det är verkligen inte anpassat till det. Hur svårt kan det vara att göra en liten kil mellan trottoar och vägkant? Det är väl bara att hälla på lite asfalt. Dessutom har många butiker och restauranger barnvagnsförbud pga brandrisk och platsbrist. Det förekommer i Göteborg, men inte lika ofta som jag såg det i Stockholm. Eller så är det så att Stockholmarna älskar att skriva skyltar och att man därför lägger märke till det mer…?

VAD ÄR DET MED…
- riktnummret 08?
Varför är stockholmarna så stolta över sitt riktnummer? Varför identifierar de sig med det? Skulle vi kalla oss 03:or eller 031:or då eller? Nja. Göteborgare räcker väl ganska bra. Igår var det 08-dagen vilket tydligen firades stort. Det är väl egentligen inget fel med att de kallar sig 08:or, jag bara undrar varför?

I måndags begav vi oss iväg på vår semester till Stockholm. Molly var ganska lugn på resan upp och sov faktiskt mesta delen av tiden. Vi tog X2000-tåget för att få kortare restid dit just för att slippa ha en krånglig leksugen gnällig Molly en lång stund på tåget.

Första natten bodde vi på vandrarhemmet TvåKronor som låg i södra Gamla Stan, alldeles runt hörnet om Järntorget. Det var bra i sin enkelhet tycker jag. Vi ställde ihop sängarna till en stor dubbelsäng, vilket var väldigt skönt för mig så att jag slapp trängas i en 90-säng med en (nattammande) Molly.

På måndagen ägnade vi oss åt shopping och promenader runt i stan. Jag köpte en bok om Vågen (stjärntecknet) - alltså Molly och en berlock med tvillingarnatecknet åt mig (det var billigt och det var snyggt!). Sedan åt vi på Max (det har nyligen öppnat i Partille utanför Göteborg, men annars så har vi aldrig ätit där eftersom det inte finns i Göteborg i övrigt). Sedan köpte vi ett paraply eftersom det störtregnade. Vi fick gå från Gallerian till hotellet i spöregn. Vi blev rejält blöta trots paraplyet.

På tisdagen besökte vi Naturhistoriska Riksmuseet, vilket är i en helt annan klass än det sunkiga naturhistoriska museet i Göteborg (som dock har typ alla djur, samt världens enda uppstoppade blåval, något som det i Stockholm inte har). Vi började med att stå i kö för att köpa biljetter till Cosmonova. Det var en av de värsta köerna vi någonsin stått i! En jättevarm sal full med skrikiga barnfamiljer och 140 nummer före!!! Som tur var tog det “bara” en timme tills vi hade våra biljetter i hand. Fredrik gick och kollade på “Mumier” och jag bokade en biljett till Sea Monsters 3D på torsdag kväll.

Sedan gick vi in och kollade på utställningarna. Den som handlade om människans ursprung var mycket välgjord och bra tycker jag. Det var faktiskt den utställningen som födde idén hos mig om att vi borde resa till Stockholm. Den ville jag bara inte missa eftersom jag är ett stort fan av allt som har med människans utveckling från apa till homo sapiens att göra. En fransk konstnär hade skapat ett tiotal modeller i naturlig storlek över några olika arter av “människa”. De var himla häftiga tycker jag. Jag gillade även filmen som längs en tidsaxel visade på världskartan hur människoarterna bredde ut sig över världen.

Sedan gick vi och tittade på de andra utställningarna (människokroppen, polartrakterna, stenar, nordiska djur och lite annat smått och gott). På kvällen gick vi och åt på indisk restaurang med Fredriks barndomskompis som bor i Stockholm. Molly var rätt okej på restaurangen så jag fick faktiskt äta min mat varm.

Den natten sov vi på en båtvandrarhem som låg längs kajen i norra Södermalm. Redan dagen efter flyttade vi tillbaka till det första vandrarhemmet igen. Varför blev det då så här? Jo, vi var rätt sega med att boka vandrarhem och lyckades därför bara hitta tre av fyra nätter på samma vandrarhem. Så då bokade vi båthotellet till andra natten. Lite krångligt, men ändå överkomligt. Vi blev bra på att packa ihop våra grejer i varje fall. Molly syns nere i hörnet på bilden.

På onsdagen lyckades vi pricka in den enda dagen med uppehåll i vädret. På förmiddagen åt vi lunchsushi med vår gamla kompis C som bor i Stockholm sedan fyra år tillbaka. Vi har inte träffat henne på 5-6 år, så det var ett tag sedan. Det var faktiskt hon som (lite omedvetet) tussade ihop mig och Fredrik så det är ett kärt minne! Sedan åkte vi till Skansen och tittade på björnar med mera. Molly var mycket fascinerad och glad. Hon älskar verkligen djur precis som mamma.

Det där med att man kan ge napparna till kattungarna på Skansen har man ju hört talas om och nu när jag var där såg jag att det var något som många tagit fasta på! Det fanns hela girlanger med nappar runt om vid kattungarnas bur. Himla gulligt tycker jag!

Molly använder ju inte napp (mer än som att tugga på lite och ha som leksak), men annars verkar det ju schysst att ge napparna till kattungarna. Själv slängde jag min napp till “råttorna i grönsakslandet” i vår trädgård. Det var en hemsk kväll som jag minns väldigt väl…

Sedan gick vi in på Skansenakvariet. Det tyckte jag var kul eftersom jag ville gå dit sedan förra gången vi var där men inte hade råd då. Här kikar jag och Molly på de gulliga surikaterna. Jag gillade även pilgiftsgrodorna och kameleonterna. Wow! Såna vill jag ha!!!

På kvällen åt vi på Max igen. Molly ville faktiskt sitta i barnstolen hela tiden, vilket var ett stort wow i dessa tider av klängig mammighet.

På torsdagen åkte vi till Aquaria eftersom jag älskar fiskar. Aquaria var…litet. Väldigt litet! Man blev lite snopen över hur litet det är. Särskilt efter att man har varit på Universeum. Det var knökat med folk och vi stod i kö i säkert en halvtimme. Sedan kunde man knappt se fiskarna för alla barn med föräldrar som stod i vägen.

Men de hade i alla fall en mycket snygg regnskogsavdelning med mina favvofirrar pirajor, pakus och arowanor. Arowaaaanor! Jag älskar såna! (bild nedan) Min dröm/plan är att skaffa ett stort akvarium och ha pirajor och/eller arowanor i det. Arowanor kan bli uppemot 50-60cm långa och de är ganska aggressiva. Men så coola!

Molly var för övrigt väldigt snäll under hela semestern. Hon var lite klängig och ville inte sitta i vagnen, men vi hade ju vår underbara Manduca med oss som vanligt. Vi bar uppemot 10h per dag och varierade mellan rygg och mage och det gick finfint.

På torsdag kväll gick jag och såg Sea Monsters 3D på Cosmonova. Jag älskar 3D-filmer! Försöker alltid gå på någon föreställning när jag får chansen (typ varje gång jag är i London). Den var braaa! Men det var nära att jag inte hann dit. Fick springa och kom precis i tid till biljettluckan.

Vi borstar tänderna…

Här kommer en rolig bild bara.

Näst sista och sista dagen drog vi runt på stan. Vi kollade några akvarieaffärer, kollade andra affärer och…kollade affärer. Jag köpte en alldeles för dyr, men jättefin älva (prydnadssak). Jag har tre stycken nu. Den kostade….(blundar hårt)…250kr! Men den var så fin och jag var tvungen att ha den! Vi köpte även några kläder på “halva priset på rean” till Molly. Ekologisk bomull minsann. Det är bra. (Varför det är bra kan ni lära er mer om ifall ni går på Världskulturmuseet i Göteborg (bottenplan)).  

En annan rolig grej var att det var vattenpistolskrig i Gamla Stan på fredagen. Vi var tyvärr inte där när det började men vi fick höra från Fs kompis att det fanns en stor grupp på Facebook där det arrangerades ett krig mellan syd och nord i Stockholm. Hela dagen såg vi röd- och blåklädda personer med vattenpistoler som var på väg till Gamla Stan. Sån himla kul idé tycker jag! Nåt sånt får vi väl köra i Göteborg då va? Gränsen går vid älven och E20? Då blir jag syd (men det är precis).

vattenpistolfolk på centralstationen

Ja, det var en mycket bra semester med god mat, roliga aktiviteter och mycket inspiration.

Jag måste göra en återkoppling till mitt förra inlägg som handlade om att jag ledde ett dataspel.

När jag kikar på listan över de andra som spelar på servern så är det förvånansvärt många som väljer att använda haxxorspråk i sitt nick. Ni vet när man byter ut bokstäver mot siffror och tecken. T ex:

3xtr3m3

3vil gn0m3

mend0sa

basti0n

osv. osv.

1 = l
|2 = r (vanligt att man skriver ut r dock)
3 = e
4 = a
5 = s, z
7 = t
0 = o
|\/| = m
! = i

osv. osv.

1337 = “leet” = “eleet” = elite = duktig (vanligt uttryck inom datavärlden)

54|24 <- Det är jag det.

Läs gärna på länken ovan, det är ganska rolig info där för er som inte är så bevandrade inom haxxorspråket.