Jag leder!!!

Titta på den gråa markeringen i hörnet. Det är jag! Jag leder i mitt lag! Jag är näst bäst av alla 27 spelare! WOW!!! Jag har nog legat femma som bäst innan, men oftast ligger jag bland de sämsta. Men nu gjorde jag en dunderbedrift som läkare och senare som pyro.

Dataspelet heter…något som jag aldrig kan komma ihåg… eehh… Det är lite pinsamt, men det är ett sånt intetsägande namn tycker jag. Jo, Team Fortress 2 är det. Ett himla roligt onlinespel. Där jag jag ledde på servern alldeles nyss!

Använd inte metoder för småbarn

“Kommer jag inte att skämma bort mitt barn och göra honom beroende av mig?Nej. Låt oss illustrera med ett exempel: Tänk dig att du är törstig. Ibland får du ett glas vatten. Ibland får du ingenting, din törst släcks inte. Du tvingas att vänta tills nästa gång någon bestämmer att du kan få ett glas vatten. Du blir väldigt nervös och frustrerad. Du börjar att konstant fråga efter vatten, även när du inte är törstig, eftersom du inte är säker på att du kommer att få något vatten när du är törstig. Du blir osäker när du inte har vatten tillgängligt. Du blir så upptagen med att se till att du har tillräckligt med vatten att du är oförmögen att tänka på något annat.

Tänk dig nu det motsatta scenariot. Du är törstig. Du får omedelbart vatten, så mycket du behöver för att släcka din törst. Du blir tillfredsställd och kan fortsätta med det du höll på med utan att oroa dig. Du känner dig försäkrad om att vatten finns i överflöd och att du kan få när helst du behöver. Du känner dig trygg i denna vetskap och den fysiska närvaron av vatten är inte nödvändig. Du känner dig bekymmersfri och kan ägna din energi åt andra aktiviteter.

Tänk dig nu dessa två scenarion med ditt barn och hans behov av fysisk närhet och kroppskontakt. Du bestämmer.” (http://pippilotta.jetshop.se/default.aspx)

 

“Metod eller relation? av Tina WTänk dig att du har en vän, en god vän. Du och din vän pratar i telefonen ofta. Kanske till och med varje dag. Vi säger att det är en kvinna. Ibland ringer hon, ibland ringer du.

Men så plötsligt händer något märkligt. Vissa gånger när du ringer svarar din vän i telefonen, men när hon hör din röst lägger hon på. Andra gånger svarar hon och pratar precis som vanligt. När du försöker fråga vad som är fel viftar hon bara bort det hela. Du får ingen förklaring, och kan inte förutse något mönster i hennes reaktion.

Det börjar bli ganska ofta som din vän inte vill prata med dig, utan lägger på direkt. Vad gör du? Jo, du försöker säkert prata med vännen om fenomenet. Men tyvärr fungerar det inte, det är som att ni talar olika språk. Du når inte fram till henne. Hon tycks inte alls förstå dig. Så du fortsätter att ringa och hoppas att hon ska vara på humör att svara idag? Ett tag. Men sen börjar det, handen på hjärtat, ta emot lite. Ingen tyckerom att få en lur i örat, du är inget undantag. Att få det av en vän, utan förklaring, det gör ont, inte sant? Så du slutar ringa.

Vad du inte vet är att din vän tycker att du ringer lite för ofta. För att lära dig att ringa lite mer sällan har hon börjat lägga på luren enligt ett särskilt system: hon pratar inte med dig alls på jämna dagar, bara på udda. Dessutom lägger hon på om dagens namnsdagsbarn är en kvinna, oavsett dagens nummer.

Det här kallas för metod. En metod är ett systematiskt sätt att handla, en serie handlingar som följer ett på förhand bestämt mönster. Din kvinnliga väns metod är inte särskilt förfinad, och den har inte så mycket med själva problemet att göra. Men eftersom hon följer sin metod känner hon sig ändå säker på sig själv och hur hon ska reagera. Hon märker också att du ringer mer sällan, och gläds åt sin framgång. Metoder kan vara mycket mer situationsanpassade än så här, men grunden i alla metoder är att varje handling får en viss, förutbestämd svarsreaktion. Och ärligt talat känns svarsreaktionerna ibland ganska lösryckta ur sammanhanget. Men när man vet hur reglerna fungerar är metoden fullständigt logisk och förutsägbar.

Du har en annan vän. Vi säger att det är en man. Du och din vän pratar inte lika ofta i telefonen som du och din andra vän brukade göra. Men den här vännen lägger aldrig på luren när du ringer upp utan förklaring. Ibland svarar din vän i telefonen, men talar om att han inte kan prata just nu. När detta händer ringer han kanske upp dig lite senare, eller svarar glatt nästa gång du ringer och har tid att prata då. Ibland blir du och din vän osams. Riktigt tjurigt, barnsligt osams. Då pratar ni inte på ett tag. Men sen lägger ni gammalt groll åt sidan och tar upp vänskapen igen, antingen på ditt initiativ eller på hans. Vissa perioder pratar ni ofta. Andra perioder mer sällan. Det gör inte så mycket, ni vet var den andra finns när ni vill höras igen.

Det här kallas för relation. Relationer följer inte regelsystem på samma sätt som metoder. Relationer följer en situationsanpassad logik. För att relationen ska fortsätta krävs ett givande och tagande, men exakt hur det ska se ut i varje situation finns inte bestämda regler för. Det är inte regler som styr handlandet utan övergripande principer. Sådana principer kan till exempal vara “Min vän och jag pratar när båda har tid” eller “Jag vill att min vän ska känna sig väl till mods i mitt sällskap”. Med en metod skulle liknande påståenden kunna bli “Min vän och jag pratar på torsdagaroch söndagar” eller “Min vän och jag diskuterar aldrig religion eller politik”. Relationer är inte alltid smärtfria. Den andra personens handlingar går inte alltid att förutse. Men relationens logik behöver inte genomskådas för att förstås, den är begriplig direkt i varje situation.

Handen på hjärtat. Möter du dina barn med metoder eller med relationer?”

(http://www.naraforaldrar.se/2006/11/metod-eller-relationav-tinaw.htm)

5-minutersmetoden är våld

5-minutersmetoden är en vanlig så kallad sömnmetod för bebisar och småbarn (som om bebisar till skillnad från vuxna skulle fungera likadant och alltid reagera likadant när man sätter in en metod för att få dem att somna, läs mer i Sömnproblem?). Jag tycker att 5-minutersmetoden är helt förkastlig och att den går emot alla naturliga instinkter både hos barnet och föräldern (se mer i mitt inlägg Stenåldersbebisar och trygghet ). I Mirandas blogg skriver hon om att 5-minutersmetoden är våld. Läs mer här:

http://mirandashave.blogspot.com/2008/07/detta-r-faktiskt-vld.html

Min lunarstormsida i mars 2002

Åhh! Jag har kommit över en skärmdump över halva min lunarstormpresentationssida från mars 2002. Där står mycket roliga saker som jag verkligen inte känner igen mig i idag. Spännande att se vilken attityd man hade till livet på den tiden (fjååårtis). Kolla här:

“Stepping through my shadow! Coming out the other side! (Tool)

Tjaloo!! Jag är en tjej som älskar KoRn, Tool, Deftones, In Flames, Blur m fl. Jag bor i en liten håla vid namn Lindome, 2 mil söder Göteborg, men helst av allt vill jag bo i England, da place to be. Gillar att teckna, spela gitarr/piano/bas och skriva egna låtar. Umgås gärna med pojkvännen Fredd och hela KTG-gänget och andra mysvänner! Gillar att rota i CD-hyllor, spela rollspel, äta sushi med gänget, LANa, leka på lekplatser, spela dataspel, prata hela nätterna och mitt absolut största intresse: RESA!!!! Det finns roligare saker än att äga pengar här i världen! Kärlek och Lycka är det enda man behöver! =)

News:
Har världens vackraste människa vid min sida! Snällare pojke finns inte! Han har fina ninjabralls och världens sötaste leende. Älskar dig rebellen_fredd!

Vill jobba med bistånd när jag blir äldre! Har ett fadderbarn i Thailand och funderar tillsammans med Sacrfice hur man ska kunna samla in pengar till barnen i AFrika.

Roligast just nu: Rollspel (jag är jägaralv) och egna jackassfasoner med kompisarna!

Mina favvoband: Majs, Dövtoner, Verktyg, Sudd, Halt Kaka, I Flammor och Glidknut. Japp…bara å översätta! =)

Sara just nu: (v 13)

• Kolla massa på Jackass
• Hungrar efter hönekakkor (rätt uttal)
• Har precis startat rollspelsförening och är på gång att bilda band
• skriver två 15-sidiga skolarbeten parallellt varav det ena är ett specialarbete om Ismannen Ötzi.”

(sen var det massa mer på sidan men det fick inte plats på skärmdumpen.

Hohooo ja ja… Det är lite över sex år sedan och väldigt mycket har förändrats. Jag gillar fortfarande musiken, men numera lyssnar jag mer på elektronisk musik. Jag har tröttnat på rollspel, är inte så intresserad av bistånd längre (fadderbarnet blev av organisationen utbytt till ett i Brasilien för ett år sedan pga av att den thailändska byn inte behövde mer bistånd).

Pojkvännen är ju kvar och han är precis lika underbar nu när han är min äkta man. Jag bor inte i Lindome längre, umgås inte med KTG-arna (även fast man träffar några i gänget här och var, t ex i tisdags!), sushi är fortfarande gott, det är inte jag som leker på lekplatserna längre utan Molly, och resa skulle jag gärna göra, men jag kan inte prioritera det nu när vi sparar till hus. Jag tror inte längre att kärlek och lycka är det enda som behövs eftersom det är trist när man har lite för lite pengar (fd fattig student, jag vet hur det känns!). Men däremot så är pengar inte värt hälsan, hela fritiden och försummandet av viktiga saker, så det håller jag absolut med om.

Två 15-sidiga skolarbeten känns som pyttsan när man skrivit en 90-sidig C-uppsats och två 40-sidiga B-uppsatser. Jag är dock fortfarande irriterad över att jag bara fick VG på specialarbetet om Ismannen Ötzi! England längtar jag inte till längre och det blev inget band, men vi är fortfarande kompis med “den blivande” gitarristen. “Hönekakkor” tröttnade jag på efter något år och Jackass är jag döless på. Dock är det fortfarande mitt favoritcitat, det som inleder texten.

Så kan det vara.

Mollan-skrollan

Här kommer en liten uppdatering om hur det går med Molly. Eftersom vi har semester och har gjort massor med roliga saker varje dag så har det varit sisodär med rutinerna. Jag är verkligen ingen rutinmänniska och det är inte Molly heller. Så tyvärr har det gått jättedåligt med att erbjuda mat var tredje timme. Däremot har hon ätit små mumsbitar varje gång som vi har ätit, så lite har det ju blivit ändå. Molly har blivit väldigt förtjust i banan och fisk och idag åt hon kokta morotsbitar till exempel. Det går framåt. Molly tycker om mat, men allra mest tycker hon om bröstmjölk, så mat är mest snacks för henne än så länge. Men jag är inte orolig. Det kommer när det kommer.

Pottningen går bättre nu. Vi har börjat klä av henne på underkroppen ståendes och då känns det mindre plågsamt för henne med skötbordet. Hon sitter gärna på pottan nu sedan några dagar, så det har blivit några färre bajsblöjor än under helvetesmånaden då pottningen gick jättedåligt (helvetesmånaden = utvecklingsperiod då allt var kasst, Mollan var jätteklängig, gnällig och vägrade potta. Denna period tog nyss slut).

Molly har blivit lite mindre klängig nu. Det är skönt att kunna röra sig i hemmet utan att ha en krypande lipsill efter sig som drar en i benet. Man kan bli väldigt frustrerad över sånt. Hon är fortfarande grinig när hon är hungrig, men det är ju i alla fall inte jämt. Hon tycker att det är okej att åka barnvagn igen, vilket är skönt nu när det är så varmt och man inte orkar bära i selen. ´

Mollan är för övrigt otroligt sportig. Hon kryper, klättrar, står på huk, går längs med väggar och möbler. Hon kan inte riktigt stå än, så det är nog några veckor kvar tills hon går, men hon är väldigt ivrig så det sker nog snart ändå.

Det är en väldigt framåt flicka som vi har fått ta hand om. Hon är inte den blyga filuren som sitter i ett hörn och iakttar, utan hon är den som ska vara i centrum och synas och höras mest. Molly är en tjej som vi nog får hålla tillbaka framför att driva på. Till skillnad från föräldrarna hennes då. Men det är ju kul med lite omväxling.

Semesterdagar

Vad har hänt de senaste två veckorna? Ja, det har hänt väldigt mycket, därför har jag inte haft någon tid att skriva och lägga in bilder. Så här kommer ett referat.  

På lördagen för två veckor sedan åkte vi till Mollys farmor och åt grillad fisk. Vi firade Fredriks systers födelsedag och Molly fick några gamla raritetsleksaker som var 40-50 år gamla.

På söndagen träffade jag min syster och vi åkte till en zooaffär bland annat.

Måndagen spenderades med att göra om mitt lilla akvarie till ett med jordbotten, så att växterna ska trivas bra.

På tisdagen träffade vi min mamma en stund och sedan hade vi spel- och filmkväll hemma hos Fredriks bror M tillsammans med deras kusin. Vi spelade Nuclear War och tittade på den utflippade filmen Beerfest.

Onsdagen och torsdagen var våra enda egentliga tråkdagar. Vi visste inte riktigt vad vi skulle göra, så på onsdagen åkte vi till Gamlestadens köpcenter och på torsdagen visade jag det nya biblioteket för Fredrik och sedan åkte vi till Trop Akvariefiskimport och köpte fiskmat.

På fredagen åkte vi ner till Nordstan och gick i affärer. På kvällen var det myskväll med godis och filmen Hogfather (Discworld-film).

På lördagen spelade vi äventyrsgolf i Slottskogen.

Sedan gick vi upp till Barnens Zoo och klappade getterna och fåren (för typ femte gången denna sommar). Mollan var som vanligt skräckblandat överförtjust och hade mycket roligt.

På söndagen var det släktkalas på Fredriks sida (igen! Jag vet! De fyller ju år heeela tiden!). Mollan hade jättekul när hon lekte med hundarna, den ett halvår äldre pojken H och faster E. Det var särskilt roligt att leka apport med hunden. Då skrattade hon så hon nästan kiknade. På kvällen hade vi spelkväll med Fs syskon.

På måndagen kom Fs kompis T hit från Stockholm för att bo hos oss i tre dagar. Då fick jag plötsligt massa tid till att spela dataspel, scrappa och vara för mig själv (utan Molly alltså), vilket var skönt. Molly tyckte att det var kul att hänga med F och T när de varvade ett dataspel, vilket de alltså lyckades med på två dygn. Min syster kom förbi en stund också. Hon och Molly delar en passion för mobiltelefoner.

På tisdagen åkte familjen och träffade en annan barnfamilj i Slottskogen. Vi hade picknick, lekte på Pliktas lekplats och kollade in djuren. Det var väldigt trevligt. På kvällen åkte vi och T till två kompisar och åt god laxsallad och spelade spel. Molly hade en riktigt rolig dag. Det var särskilt spännande hemma hos kompisarna eftersom det fanns två katter där. Hon jagade dem över golvet och ville krama deras pälsar. Molly är riktigt hårdhänt med djur! Sedan fanns det ju en spännande uteplats där man kunde hitta goda snäckskal, pinnar, stenar och annat gott att stoppa i munnen…

På onsdagen satt jag mest och degade medan F och T spelade klart sitt dataspel. Sedan tog vi en promenad när T åkt hem.

På torsdagen åkte familjen och Mollys moster E till Nordens Ark som ligger i Bohuslän. Vi kollade på en massa coola djur. Geckoödlor, sköldpaddor, järvar, leoparder, uttrar, manvargar, vargar osv. i en ganska naturlig miljö. Nordens Ark arbetar mycket med utrotningshotade djur och deras inhängnader är väldigt “naturliga”, vilket jag som djurvän tycker bra om. Nackdelen är ju dock att man ibland inte ens ser djuret bland all vegetation. T ex missade vi lodjuren och tigrarna på grund av detta. Men vi såg iofs en tigersvans. Det var en rolig dag, men det var sjukt varmt. Vi svettades som tokar trots att vi hade parasoll med oss. Jag lyckades gå ur turistshoppen utan något gosedjur. Jag är stolt över mig själv, men det högg i hjärtat att behöva skiljas från alla fina gosedjur!!

I fredags var F iväg och fiskade med sin kusin hela dagen. Jag träffade systern P en stund på Botaniska trädgården och sen var jag hemma och städade.

I går träffade vi systrarna och hade picknick vid Härlanda Tjärn. Vi hade massa god mat med oss, men tyvärr så förstörde getingarna den goda matron. Jag är inte rädd för getingar, men min syster har fobi för dem.

Molly passade på att ta sommarens andra dopp i år.

Efteråt gick familjen och ena systern vidare till en lite lugnare picknickplats utan en massa getingar. Molly blev himla sugen på banan, nya favvomaten.

Efteråt köpte vi med oss indisk mat och åkte hem till systern och kikade på deras nya kattunge. Den var såå söt och så rolig att leka med. Det tyckte Molly med! :-O

Vi spelade även lite Guitarhero och såg halva filmen American Pie innan vi begav oss hemåt.

Natten visade sig bli mycket otrevlig. Jag var lös i magen och började må illa vid 01-tiden. Min kropp började skaka och jag kände mig lite yr samtidigt som mina händer och fötter började kännas bortdomnade. Jag låg i sängen med kuddar under överkroppen för att inte bli mer illamående och benen bara hoppade av skakningar. Fredrik ringde sjukvårdsupplysningen och vi kom till slut fram till att det nog varken var solsting eller mjölkstockning utan att jag antagligen haft några tarmbakterier som gjort magen lös i tre dagar samt som nu var riktigt upprörda. Jag drack tre klunkar med vätskeersättning och sedan sprang jag ut till toaletten och kräktes upp en macka, ostbågar samt en stor portion indisk mat. Det rev i halsen och smakade mycket illa. Men skakningarna upphörde och någon timme senare somnade jag. Antagligen var det den kryddiga maten som gjorde magen extra upprörd när den redan var irriterad. Idag går jag på magvänlig mat för att inte få några återfall. Fy farao! Jag hatar att må illa och vara sjuk. (vem gör inte det)

Nu väntar två nya semesterveckor med roliga aktiviteter som Lisebergsbesök, Universeumbesök, en fem dagar lång Stockholmsresa, Borås Zoo osv.

Vis förälder

“I Myten om bra mammor och snälla barn skrev jag att helt normala spädbarnsbeteenden, som att vilja amma ofta, vakna till på nätterna och kräva mycket närhet, inte är socialt accepterade utan ses som problem som man ska försöka få bukt med, åtminstone efter den allra första tiden. Att vara förälder kan vara mycket tröttsamt om man ska kämpa emot barns naturliga behov och försöka lära barn saker långt tidigare än deras utveckling egentligen medger.”

Läs mer om detta här i Mirandas blogg:

http://mirandashave.blogspot.com/2008/07/ngra-tips-fr-bekvma-smbarnsfrldrar.html

Vanliga uttryck

“Vad har du i munnen?”

“Nej, Molly, inte xxx…”

“Akta katten!”

“Klappa fiiint!”

“Är du hungrig nu igen?”

“Vad gör du Molly?”

“Nej, inte kattmatskålen!!!”

Jag är ensam hemma!!!

Jag tror nog inte att detta har hänt på riktigt sedan Molly föddes för snart 9,5 månader sedan.

Fredrik och hans kompis är ute och promenerar med Molly och här sitter jag alldeles ensam hemma. Åh! Vad skönt!!!

Jag tror tyvärr inte att ni som inte har barn och varit ammande föräldraledig mamma till ett mammigt barn kan förstå hur det känns, men det känns i varje fall väldigt fritt.

Första gången jag var borta från Molly mer än någon halvtimme (förutom när hon föddes och jag låg sövd i flera timmar) var i februari och det kändes också mycket tomt och konstigt. Jag har varit hemifrån två gånger för att göra något roligt/frivilligt (bio resp. middag) och det har varit nu i sommar. Nu när Molly kan äta lite mat så har jag plötsligt fått en annan frihet. Inte för att Molly äter sig mätt på maten, men den håller henne från att bli jättegrinig och tuttsugen.

Men det här är som sagt första gången som Fredrik och Molly inte är hemma, men jag är det. (det här skvallrar också om hur sugen Fredrik är på att gå på promenad med Molly när jag inte är med!) (det är okej, Fredrik! Jag tycker också att det är supertråkigt!!!)

Så vad ska jag göra nu då när jag är ensam hemma? Jag har redan fått spela en massa dataspel idag tack vare att Molly varit på bra humör och hängt med Fredrik och hans kompis samt sovit. Jag har faktiskt scrappat idag också (scrapbooking). Akvarierna behöver inte fixas, jag har inget hemsideprojekt på gång (eller rättare sagt, jag har ett uppdrag men jag har inte fått några direktiv än…hur går det med det P?)  och jag har faktiskt fått massa tid till att läsa böcker de senaste dagarna.

Det är semester. Det känns verkligen som semester. Jag har fått göra en massa annat roligt än att ränna efter Mollan. Varannan morgon slipper jag ta med henne på toa, mata och klä på henne. Varannan blöja slipper jag byta och varannan matning slipper jag. YES! Det enda vi inte delar på nu är amningen.

Man kanske ska ligga på soffan och titta i taket? Njuta av att vara själv.

För det sorgliga faktumet är att jag faktiskt är en sån som flyr in på toa för att få vara i fred. Jag tycker att det är egentid att få gå och panikhandla något som är slut till middagen. Det är t o m skönt att gå ut på gatan och slänga till återvinningen! Det ni! 

Nu ska jag njuta lite.

Dags för regelbundenhet

Jag och Mollan har haft ett väldigt spontant liv hittills tillsammans, men nu vid 9 månaders ålder märker jag att Molly behöver lite rutiner. Molly har varit inne i en en månad lång utvecklingsperiod nu då inget funkat riktigt som det ska (man kan läsa mer om utvecklingsperioderna i “Växa och upptäcka världen” av Rijt och Plooij http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9146210571) och nu orkar vi inte mer, så nu tar vi i med hårdhandskarna.

Molly har bajsat i blöjan nu i några veckor och det har hon inte gjort tidigare alls nästan sedan vi började med potta/handfat när hon var tre månader. Men efter en lång jobbigt-att-sitta-på-potta-period med massa skrik samt helt oförberedd bajsning i blöja har vi nu börjat med rutinpottning varje timme (så gott det går). Vi har lyckats undvika en del bajs i blöjan och Molly har också börjat bli lite mer nöjd på pottan, så länge som hon har lite leksaker att pilla på.

Idag har vi börjat med matrutiner. Hon ska få äta mat var tredje timme. Amma får hon göra hur mycket hon vill som vanligt, men hon ska bli erbjuden någon form av riktig mat var tredje timme. Detta för att hon ska lära sig att mat inte är lika med mamma, utan även med pappa. Sedan vill vi givetvis att hon ska äta mer mat, men det är lite sekundärt i just detta fall. Vi är jättetrötta på allt gnäll som blir när Molly är hungrig och vill amma och vara med mig, så nu ska vi se till att hon vänjer sig vid riktig mat och kan matas även av pappan. (men vi fortsätter givetvis med amningen vid sidan av)

Sedan har vi läggtider numera. Vi lägger oss vid 00.00 senast (nu på semestern, sen blir det runt 22.00) och går upp runt 10.00. Dessa tider gäller dock inte Fredrik, för han behöver bara åtta timmars sömn. Jag är dock vaken så mycket när jag ammar på natten, så jag brukar sova lika lång tid som Molly.

Ska bli spännande att se vart detta leder. Vi hoppas på en nöjdare Molly och mer utvilade och harmoniska föräldrar. Det var faktiskt inte förän igår som vi insåg att denna jobbiga månad inte varit pga tänderna utan på grund av en utvecklingsperiod. Bitarna faller på plats. Snart är perioden över.