Sparrisgenerna

12 juli, 2019

Jag har ju skrivit tidigare att vissa människor har en gen som gör att kisset luktar metalliskt när man äter sparris. Sen finns det en annan gen som gör att vissa kan känna den metalliska lukten på sparrisurin.

Tyvärr har jag båda dessa gener. Det luktar verkligen äckligt när jag ätit sparris. (Och jag älskar ju sparris och odlar sparris och äter gärna sparrispaj som färdigmat till lunch när jag inte orkar göra mat).

Häromdagen frågade jag om barnen kunde känna lukten och det gjorde Molly, men inte Stella. Fredrik kan inte heller känna lukten.

Men det var coolt att Molly kände den.

Nu är bara frågan om Molly även har genen som producerar lukten? Får tvinga i henne sparris nån dag och göra ett test. 😁

Om hon har tur så producerar hon inte lukten och då behöver hon bara hålla sig borta från toan när jag varit där efter sparrisätning.

Men det är väl självklart att just jag som är ett stort sparrisfan skulle ha båda generna… 🙄

Annonser

Norrbottenliv

12 juli, 2019

*skrivet igår onsdag*

Idag åkte jag, Fredrik och barnen till Boden för att bada i Nordpoolen (höhö, så fyndigt! Lill-Göteborg?). Det är ett riktigt bra badhus med strömbad genom grotta, utomhuspool, flera rutchbanor, bubbelpooler, klättervägg, bubbliga zoner, 25-metersbassäng m.m.

Jag var rätt trött, men vilade en stund på mitten när barnen tog simmärken. Molly tog simborgarmärket (200m) och Stella tog silverfisken och silverpingvinen.

Hon var väldigt ängslig kring att ha huvudet under vattnet och det var jag med när jag var liten. Jag tog bara baddaren, silverfisken, silvergrodan och guldgrodan eftersom jag inte klarade av momenten med att hoppa från kanten på det djupa och dyka.

Molly har tagit massa simmärken, inkl. de nyare sorterna bronshajen och silverhajen där man ska vända sig i poolen och simma på rygg efter halva sträckan m.m. Hajen och Pingvinerna fanns inte när jag var liten (början av 90-talet).

Men Stella tränade massor och till slut vågade hon doppa huvudet och hämta ett föremål på botten med båda händerna och kunde få sitt märke.

Efteråt var vi alldeles möra i kroppen allihop. Vi åt dinsch (kombinerad dinner-lunch) på Max och sen åkte vi hemåt. Att äta på Max är ändå en rätt stor grej för mig som sällan är hemifrån. Har inte ätit på Max sen barnens födelsedag i oktober (och McDonalds på Kanarieöarna i januari resp. i Danmark i maj).

I morgon ska barnen till en westernpark i Boden med F och pappa, men jag har vilodag. Tänker att jag klarar en halvdagstur varannan eller var tredje dag nu när jag gör så lite hushållsarbete (pga fyra vuxna som hjälps åt och vi är inte hemma).

Vi funderar på att besöka Bodens fort och militärmuseum nån dag och på måndag ska vi få följa med ut i deras kompis stora segelbåt. Det blir coolt, jag har inte seglat ordentligt sen jag var ett år och innan mina föräldrar sålde sin segelbåt Kryss.

På kvällen körde vi badminton och lek med pilatesbollar.

I tisdags grillade vi på kvällen.

Solen går ner här i Luleå-Boden-trakten på sommaren, men det är ljust dygnet runt.

Vi gick även på hjortronjakt på myren, men hittade bara ett moget bär (mer orange än på bilden nedan).


Sova sova

10 juli, 2019

Andra dagen i Norrbotten och jag sov tio timmar under natten (11h i sängen). Gick upp och åt frukost och sen lade jag mig igen. Sov tre timmar till…Men jag behövde verkligen det. Har haft några tuffa veckor och fredag-söndag var jag jätteutmattad men fick tvinga mig själv att packa och förbereda trädgården och huset.

Så nu behöver jag verkligen vila i kapp. Skönt då att vara på ett väldigt lugnt lantligt ställe och få massa hjälp med hushållsarbetet.På kvällen satt jag och Stella och gjorde figurer i Plusplus (har medvetet låtit bli att köpa hem det så att det ska bli roligare när vi är här eller på fritids/liknande) och sen ”badade” barnen i sjön. Eller ja, de flöt väl mest runt på flytleksakerna. Det var ganska kallt. (Men vi hade 23 grader ute idag.)

Stella spelar en massa piano här. Själv spelade jag också piano hela min barndom (först självlärd på gehör, sen musikskolan och sen efter noter någorlunda). Men jag har inte haft något piano sen jag flyttade hemifrån och har inte någon plats för det tyvärr.

Pappa har mängder med instrument hemma och jag är uppväxt i en musikerfamilj (fritidsmusiker). Så här kan man testa det mesta.


Nattåg norrut

8 juli, 2019

Helgen var jättejobbig med bara massa packande och förberedelser för resan norrut. Hatar deadlines och hatar att packa. Och det handlar ju även så mycket om att projektleda, stämma av, få barnen att packa och inte glömma viktiga grejer osv. Och så var jag jätteutmattad ovanpå det.

Men vi kom iväg och skillnaden mellan att åka till flygplatsen med all väntan, allt köande och alla olika stationer mot att bara gå på tåget är ju enorm. Jag var helt ångestfri och stressfri. Så skönt!

Vi hade väldigt trevligt och mysigt på kvällen. På flyget går det ju inte att prata och umgås, där drar vi på oss varsitt par hörlurar och försöker bara få tiden att gå med varsin skärm. På tåget spelade vi spel, pratade och hade det bra tillsammans.

Jag tog en Propavan som är en sömntablett, två Melatonin för att skjuta bak dygnet lite (somnade 04 natten före pga resestress!) och en Atarax som är lugnande och tröttande. (Tar normalt ej Propavan pga blir som tuggummi i hjärnan dagen efter.)

Och det funkade faktiskt! Jag somnade nån gång vid 00-tiden och vaknade inte förrän vid 03-04. Eller ja, jag sov inte djupt pga alla skakningar och inbromsningar, men jag var iaf inte så medveten att jag blev uttråkad.

Sen vaknade Stella och kunde inte somna om så hon låg och tittade på film på ipaden mitt i natten. Jag somnade om en gång till och sen var Molly vaken en sväng också.

Hela morgonen låg jag och störde mig på en dörr som stod och slog så fort tåget krängde. Gick till slut upp och stängde till toadörren. Att ingen annan kunde göra det? Folk var ju vakna i hytterna intill.

Fick ändå ihop nån 4-5h sömn så det var rekord! Brukar inte sova alls på nattåg.

Men tänker att jag ska surra fast mig själv lite nästa gång. Göra det mjukt mot väggen och kanske lägga något stort bredvid mig så att jag kan luta mig mot något. Hemma brukar jag sova tätt intill Stella och ibland lägger jag en lång kudde på andra sidan.

Andra kör med tyngdtäcke, men jag har inget (och fick ej från Hjälpmedelscentralen). Eftersom jag spänner mig så mycket så känns det skönt att ha något stabilt vid kroppen så att kroppen för stöd och därmed inte behöver parera varje rörelse själv.

Eller så får jag be ett barn ligga ovanpå mig hela natten… 😉

Vid tio var vi framme i Boden och efter matinköp sov jag några timmar till. (Vi hälsar på pappa och hans sambo som bor på landet utanför Luleå/Boden. Pappa flyttade hit för nån femton år sen så Norrbotten är exotiskt för oss.)

Tyvärr inser jag ju att mina bekymmer inte stannar i Göteborg. Känner mig väldigt låg och krisig även här uppe. Men jag ska försöka validera mina egna känslor (bekräfta) och jobba mot en lösning.

Det är OK och normalt att vara deppig och sliten när man har bekymmer som påverkar större delen av livet. Jag känner att min möjlighet till att tillfriskna hänger mycket på om vi kan få till mer vila i min vardag. Och det är inte helt lätt när man lever i en familj. (Går ej in mer på detta pga privat.)


Förändringar

5 juli, 2019

Igår sa arbetsterapeuten att hon inte kan hjälpa mig mer. Hon sa att jag vet precis hur jag ska göra för att återhämta mig, men av (privata) skäl får jag ingen möjlighet till det mer än enstaka veckor eller dagar här och där.

Precis som jag skrivit tidigare så är det som att jag ska försöka återhämta mig samtidigt som jag är kvar på jobbet ifall det hade varit jobbet som brände ut mig (det var det inte).

Så nu ska jag vidare till en annan instans som ska hjälpa mig med min hemsituation och mitt vardagsliv.

Kommer inte skriva så mycket om själva orsakerna/problemet här dock. Mer än att jag inte får den vila och lugn och ro jag behöver.

Men der känns helt OK att hoppa vidare. Jag har känt mig helt nedbruten denna vecka. Har känt att jag inte orkar mer. Att det måste ske en förändring. Så det är ju bra när nån kan säga åt en vad man behöver. Raka besked.

Nu är det semester för Fredrik och dessa tre sommarlovsveckor är äntligen över. Det är så jobbigt när allt blir så där hipp som happ och oplanerat och alla rutiner faller. Så det ska bli skönt att gå in i semesterlunken nu.

Vi ska göra en massa roliga saker så hoppas att jag har någorlunda ork.

Vore skönt att börja sova på nätterna t ex… 🙄 Denna vecka har jag varit vaken 2-3h varje morgon och sen har jag sovit på eftermiddagarna också.

Men idag hade jag en väldigt fysisk dag med gräsklippning och flytta ihop alla trädgårdens krukväxter och anlägga bevattningssystemet inför resan. Det var tungt för kroppen, så det var bra. Om jag orkar så är ju motion grymt bra för att kunna slappna av. Synd bara att motion ofta är helt omöjligt de tröttaste dagarna.


Det är jobbigt

3 juli, 2019

Juni har varit hemsk som vanligt. Dock inte bara pga de vanliga orsakerna som att allt händer på samma gång med allas födelsedagar, avslutningar, sommarfester osv.

Jag hade en krisig vecka med två jobbiga privata grejer för två veckor sen. Det har blivit bättre nu. Förra veckan kände jag en stor lättnad och det fanns energi till promenader, äta bra mat osv. Fokusera på mat-sömn-motion-vila.

Men denna vecka har jag kraschat igen.

Molly har varit hemma tre veckor i morgon och Stella en halv vecka + några dagar här och där och jag har överansträngt mig totalt.

Har inte kunnat få den vila jag behöver och har inte fått ro till att gå i flow, måla tavlor och annat jag behöver för att må bra.

Även om barnen varit iväg med släktingar de flesta dagarna, så har de varit hemma mer än vanligt och även F var hemma sjuk i början av veckan, så jag har inte kunnat få någon ordentlig självtid.

Dessutom har barnen vridit på dygnen så att Stella inte somnat vid nattningen utan lagt sig hos Molly när jag velat gå ner och se på ett tv-program med F vid 22-22.30. Och då har båda barnen röjt runt, bråkat, kommit ner, vägrat lägga sig osv. Ingen lugn och ro för oss föräldrar.

Sen när jag försökt varva ner innan läggdags så har Molly varit på prathumör så jag har inte ens fått vila sista halvtimmen innan sovdags. (Har så klart sagt ifrån, men det bara bubblar.) Molly har somnat runt 00.30-01.00.

Ja, och sen tycker jag verkligen att det är jobbigt när strukturen faller. Folk kommer hem olika tider varje dag, det blir ingen middag eftersom barnen ätit hos andra och jag får värma något. Det blir stökigt och vi orkar inte städa undan efter oss eller tvätta eftersom det är så mycket hela tiden. Hade även två kortare spontanbesök i helgen.

Nu har min kropp gett upp igen. Jag kan inte sova på nätterna pga att kroppen värker av spändhet och att värktabletterna inte hjälper längre! 😭 Så jag ligger vaken 3-4h mitt i natten och sen sover jag utmattat halva dagen.

I måndags vaknade jag 13.15 efter några vakna morgontimmar och sen vilade jag från 16.30 och toksomnade igen 18-19.45. Kände mig lurad på hela dagen.

Igår sov jag på dagen och även idag. Men idag var det som att jag inte riktigt sov, det var som att hjärnan bara vilade. Jag var närvarande i rummet och tänkte, men var för bortkopplad för att vara helt vaken. Skumt det där.

Jag hoppas att det ordnar upp sig nu. Två dagar kvar innan F får semester. Då blir det lättare eftersom han kan ta barnen mer och åka iväg med dem. Och vi ska ju resa iväg en del. Hos pappa i Norrbotten kan jag vila så mycket jag behöver medan barnen har tre andra vuxna att hänga med.

Så tråkigt bara att jag aldrig lyckas vila upp mig inför semestern genom några lugna veckor före, utan att det alltid ska bli så kaosigt att jag ligger i sängen nästan hela semesterresorna. 😦

Som jag skrev på Pebbelkontot häromdagen. Alla snackar om ”the basics”: mat, vila, sömn, motion. Men det är ju just detta som tenderar att fallera när man är i en tuff period. I själva verket är det ju inte riktigt ”the basics” eftersom överlevnad kommer först.

Och det är överlevnad jag sysslar med kanske 60-80% av mina veckor nu under utmattningsåren. Det är fasiken inte konstigt att mat-motion-vila-sömn är så svårt och att jag är så spänd när jag kämpar för att överleva.

Den inre stressen är för hög och kraven på mig är större än vad jag har förmåga att klara av pga låg energi.

Om jag hade haft säg 10-20% veckor i överlevnadsläge så hade jag haft mycket större möjlighet att återhämta mig.

Men jag är bara i balans nån vecka här och där. Sen krävs det för mycket av mig igen och sen måste jag återhämta mig i flera veckor efteråt. Det känns hopplöst.

Orsaker till min utmattning:

  • Autistisk = energikrävande
  • Privat situation hemma
  • Psykisk ohälsa: ångest, c-ptsd, trauma, generaliserat ångestsyndrom med katastroftankar, kontrollbehov, depressiv men medicinerad, ouppklarade problem sen barndomen
  • Stresskänslig
  • Spänd non-stop (musklerna blir trötta)
  • Förälder till två barn
  • Säkert nåt mer jag inte kommer på just nu.

Det är komplicerat.

Men i morgon ska jag träffa arbetsterapeuten igen och få hjälp med tips på praktiska grejer i vardagen. Få allt att flyta bättre. Min autism passar inte jättebra ihop med vissa behov hos andra i min familj. Så vi jämkar och försöker hitta hjälpmedel.


Ej en meme

29 juni, 2019

Jag sjöng en påhittad liten trudelutt med bebisröst som går så här: ”du måste [göra någonting] innan du åker till [det man ska iväg på]”. T ex ”du måjste bojsta tändejna, innajn du åkej till shammo”.

Molly som tillhör meme-generationen undrade genast vart detta kommer ifrån. När jag sa ingenstans så trodde hon mig inte.

Jag sa att det är en ”originalsång by Sara” och hon ba: WHUUUUT?

Hon ville googla och sa att det måste ju komma nånstans ifrån (som allt med memes).

Jag sa att jag faktiskt kan skapa egna saker själv.

Och så är det ju. Jag tror att det är cirka 5% av internetanvändarna som är ”creators” som faktiskt skapar allt material som delas runt av alla som bara läser och följer (bloggar, filmer, bilder, serier, Wikipediasidor osv.). Och tänk vilken makt dessa creators sitter på! De kan ju skapa en hel världsbild.

Själv har jag alltid varit en creator och jag har delat egenproducerat material på webben sen jag fick internet 1996.

Och den möjligheten utnyttjar jag. T ex genom representationen i mina serier och faktarutor. Hela mångfalden ska få synas.


%d bloggare gillar detta: