Lite bättre

F sa att jag verkar må bättre nu. Psykiskt alltså, för jag är ju fortfarande väldigt utmattad.

Och det stämmer ju. Har inte känt mig särskilt deppig eller bitter på några veckor.

Jag har ungefär en energisked varje dag efter frukost (klockan 12-13!) så jag orkar oftast med att rita lite, ta en kort promenad eller hjälpa/umgås med sjuka barn lite (de är ju sjuka varje vecka typ).

Sen vilar jag eller sover några timmar till. Äter lunch, barnen kommer hem och jag vilar/sover lite till. Piggnar till nån gång efter 17-18.

Så jag är ju fortfarande oerhört trött, men det känns som att jag har kommit ner i varv och har chansen att vila.

Har bearbetat en massa det senaste året och är inte längre lika rädd för förändringar, bokade möten (folk tar min energi), att vara själv med barnen osv. Både jag och folk omkring mig har mer rimliga förväntningar på mig.

Jag tror att jag på något sätt traumatiserats av min tid som utmattad. Att det gjort allt mycket värre. (Även pga tidigare erfarenheter som gör sig påminda.) Men jag har blivit mycket bättre sen jag började gå hos psykologen i höstas. Är inte lika rädd för känslor, känsloutbrott, ”kriser” och kaos längre. (Läs mer på Pebbel Art.

Och nu när det är vår och ljuset kommer tillbaka så mår jag alltid lite bättre. Jag lever för tiden mellan mars-oktober.

Det mest störande just nu är att jag ofrivilligt skjutit på dygnet. Somnar sällan före 02 trots att jag lägger mig i sängen senast 00. Sen sover jag ända till 12 och försöker jag väcka mig tidigare så blir jag extra utmattad och somnar vid 15. (Det gör jag ibland ändå.)

Jag vet inte hur jag ska lösa det annat än att börja gå upp bara en aning tidigare, typ en kvart i taget. Men just nu sover jag ändå på dagen var och varannan dag så det går inte att styra. Särskilt inte som jag vaknar mycket på nätterna. Så jag får väl avvakta till en mindre dagsömnig+nattvaken period.

(Insomningstabletterna Imovane ville läkaren inte skriva ut pga utsålt just nu och Propavan blir jag helgeggig i huvudet av. Ataraxen jag tar gör mig inte sömnig, men mindre orolig vilket gör att jag lättare kan sova under nattens gång.)

Så jag avvaktar. (För några veckor sen och bakåt vaknde jag runt 11 varje dag.)

Och att Försäkringskassan inte jagar mig sen nyår känns fantastiskt skönt. Vet ju att det kan komma tillbaka, men håller tummarna. (Bytte handläggare.)

Annonser

Vabbiga skolbarn

Man tänker ju att skolbarn är friskare än förskolebarn och att man slipper vabba hela vintrarna, men denna vårvinter har varit helt galen… Påminner om de värsta förskoleåren.

Lila är Molly och de flesta gångerna har hon haft ont i magen. Stella är turkos och hon har också haft magont och feber. Molly har feber idag.

Två vabbfria veckor av åtta…

Hoppas magontet slutar snart. (Vi blir ju sällan kräksjuka, men kan reagera med magont eller lättare tarmbesvär när vi blir smittade av andras kräksjukor.)

(Så här sjuka brukar de alltså inte vara på vintern bortsett förskolans alla förkylningar. Men förkylda har de knappt varit denna vinter.)

Piller piller piller

Jag tar så himla mycket olika mediciner och piller varje dag. Särskilt när jag har mens. Känns som att jag inte gör annat.

Varje kväll blir det SNRI och SSRI mot återkommande depressioner, ångest och PMDD (höjer dosen efter ägglossning). Sen tar jag extra magnesium just nu pga spända ben/muskler. Och d-vitamin vintertid.

Till frukost och kvällsmat tar jag Paraflex som verkar muskelavslappnande (så att jag ska kunna tvinga min kroniskt spända kropp att slappna av).

Under mensen tar jag Orudis en gång per dygn och panodil 3-4 ggr per dygn (ja, på natten också) mot mensvärk och tranhexamsyra ca tre gånger per dag första dagarna för att minska mina hiskeliga blödningar.

Och SSRIn gillar inte Orudisen (acetylsalicylsyra) så jag tar även Omeprazol en gång per dygn mot Orudisen+SSRIns halsbränna. Behöver även ta Rennie mot tillfälliga halsbränneattacker dessa fyra Orudisdagar i månaden.

Magen kajkar alltid ur och jag blir gasig, svullen och rapig och får svårt att somna på kvällen och måste ligga på magen. (Men det är värt det för mensvärk är en av de värsta smärtorna jag vet.)

Ja, och så var det Ataraxen (lugnande) jag tar för att kunna sova bättre på natten. Och Desonix mot min nattsvullna näsa. Men den är iaf i sprayform så den slipper jag svälja. Hurra!

Jag har t o m ett anteckningsblad där jag skriver upp när jag tagit vilken medicin under mensen så att det blir med rätt intervall.

De översta i inlägget har jag i en dosett, men jag måste ta Paraflexen med mat och Ataraxen efter tandborstningen för att inte bli för trött. Så kan inte ha allt i dosetten.

Mensmedicinerna tar jag med 6-8h mellanrum beroende på när smärtan startade, så det går inte att ha fasta tidpunkter på dygnet.

Pust.

Insåg just att jag måste ta Omeprazolen nu, för klockan är 00.

Men jag ska väl inte klaga. Det finns ju folk som ska ta högvis med tabletter flera gånger om dagen och har en dosett med klockslag på. Riktigt så illa är det ju inte än. 😛

Skolstrejkarna

Jag blev alldeles tårögd när jag läste att Greta Thunberg blivit nominerad till fredspriset. Såg en intervju med henne igår angående den internationella skolstrejkdagen då miljontals barn och unga strejkade över hela världen.

Jag hoppas verkligen att det börjar hända saker snart. Nåt mer än miljöbilspremier och flygskatter.

Sätt press på företagen också. (Och fortsätt pressa individer.)

Jag är även glad för att alla autister kan få en förebild i Greta (aspergers syndrom är en del av autismspektrumtillstånd och numera skiljer man inte diagnoserna åt (men de som fått aspergerdiagnosen får behålla den och man får kalla sig vad man vill)).

Att vara påläst, envis, gå sin egen väg och inte vara rädd för att vara opopulär* är viktiga egenskaper i såna här situationer.

* Jag är rädd för kritik och att inte känna mig accepterad, men jag bara kan inte göra mig till för att passa in och bli omtyckt. Det är att göra våld på min person.

Heja Greta och alla skolstrejkande (och andra som kämpar för miljön och klimatet).

Hur går det med…?

Jag skriver ju om en del grejer här på bloggen och ofta är jag väldigt entusiastisk (autistisk!). Men jag vill också vara ärlig och visa en realistisk bild. Det är inte alltid som allt blir som man tänkt. (Särskilt inte när man blir långvarigt utmattad.) Så här kommer en liten uppdatering.

No poo

Jag körde massa no poo för några år sen. Tvättade håret med balsam, rensade ut alla produkter med parabener, parfym osv. Jag har börjat använda Neutrals schampo och balsam igen pga bra ingredienser och samma med tvättmedel (använder aldrig sköljmedel, tycker att det luktar hemskt!). Kroppsprodukterna är också kollade, använder mest Neutral, Urtekram och liknande. Men jag har skippat egengjord deo pga att det inte funkar för mig längre. Behöver rejälare grejer.

Medelhavskost och periodisk fasta

Jag vill äta medelhavskost, gröt och en massa nyttiga grejer, men jag har varit så utmattad sen i julas att jag mest ätit micromat till lunch. Men jag planerar att fortsätta äta medelhavskost de dagar jag har energi för att göra i ordning maten (hacka). Det blir ofta ofrivillig periodisk fasta om 15-16h per dygn pga många timmar i sängen…

Barfotaliv

Jag är alltid barfota inomhus (andra vintern gick galant) och går med minimalistiska skor utomhus. I somras sprang jag några varv helt barfota och det kändes så naturligt och bra. Orkar inte träna fötterna regelbundet pga utmattad, men har ej kollapsat fotvalv längre och inga fotproblem. (Skadan på Kanarieöarna gick över efter några dagar hemma.) Längtar tills det blir varmt utomhus.

KonMarie-rensning och minimalism

Jag rensade hela huset med KonMariemetoden för drygt två år sen och det håller i sig. Jag slänger/skänker allt som inte ”sparks joy” och rensar regelbundet i skåp/förråd/bokhyllor/barnens rum osv. Vi lever minimalistiskt bortsett alla hobbies som tar en del plats. Men vi shoppar aldrig för nöjes skull och köper bara väl genomtänkta saker som ska ersätta något eller som det funnits behov av.

Köpa stuga/andra boende

Jag är fortfarande sugen, men behovet är mindre. Kan vara i en delad övernattningslägenhet i stan när jag behöver och jag får mer vila på hemmaplan numera. Så vi har inga planer på att köpa något mer just nu. Följer dock marknaden via Hemnets utskick.

Bygga ut huset

Fredrik har ju varit mest sugen på det och jag har bromsat. Han har jobbat mycket de senaste månaderna och vi har ingen tid för att planera ett bygge. Så vi avvaktar (även att jag ska bli friskare).

Nässpraysberoendet

För några månader sen försökte jag bli av med mitt långvariga nässpraysberoende. Det tog några veckor med nedtrappning från barnnässpray (0,25mg) till Nezefri menthol (icke-beroendeframkallande) till allergispray (Desonix).

Numera tar jag Desonix precis när jag lägger mig. Misstänker att jag får svullna slemhinnor i näsan när jag ligger ner. Pratade med en annan som har det. Hon fick en särskild spray att ta på kvällen. Jag orkar inte utreda min näsa just nu (pga så mycket vårdbesök som det är + utmattad), så jag nöjer mig med allergispray kvällstid tills vidare.

Näsan är aldrig svullen dagtid längre och det är skönt. Jag klarade även senaste förkylningen utan återfall efteråt. När snuvan försvann kunde jag lätt återgå till bara allergispray.

Och jag tror att jag har fått ett lite bättre luktsinne. Trodde att våra gerbiler var luktfria, men det är de inte. ^^ (men de luktar bara om man håller näsan intill pälsen.) Klarar inte längre öppna toadörrar i huset. Har aldrig reagerat på det tidigare här hemma. Men smaksinnet är lika dåligt. (Mycket av smaken är ju lukt tydligen.)

Muskelavslappnande

Jag har nu tagit min muskelavslappnande medicin Paraflex i sex dagar och jag märker skillnad. Läkaren sa att den kanske skulle hjälpa mig några procent men att jag inte skulle förvänta mig underverk.

Jag är inte mindre spänd, men helt plötsligt kan jag slappna av i kroppen med vilje.

Nog för att kroppen spänner sig igen efter några sekunder, men äntligen kan jag få musklerna att släppa om jag tänker på det.

Så jag gör det varje gång jag kommer att tänka på det.

Och nu när jag märker skillnaden så kan jag meddela att kroppen verkligen är på helspänn till vardags. Typ som om jag vore på dejt/arbetsintervju/uppkörning/dylikt jämt.

Inte konstigt att jag är så trött jämt. Rent fysiskt alltså. (Inte bara pga detta men det påverkar ju.)

Hoppas att jag ska kunna få till längre och längre perioder av avslappning och att kroppen snart vänjer av sig.

Läste för övrigt i anteckningarna från arbetsterapeutbesöken från hösten 2016 och framåt. Det har verkligen hänt mycket på hemmaplan och inom mig bara på dessa 1,5 år.

Min möjlighet att få vila hemma är mycket större nu. Dels pga förändringar i inställning och nya rutiner och framför allt pga att barnen är större och mer självgående.

Så jag hoppas att jag snart kommer ifrån känslan av att vara attackerad av folk som vill ha min energi och fastbunden i min situation. (Jobbar mycket med det i egna konstterapin och med psykologen.)

Tjejers ansvar för killar

Delade igår följande debattinlägg som @mansbebisar lagt ut på Instagram.

Sen delade jag även utklipp från mitt blogginlägg om att det verkar vara tjejers fel att män inte blir gifta? (Läs detta först om du inte gjort det.)

Fick en massa förvånade och förskräckta kommentarer från kvinnliga följare och några gilla från vettiga jämställda killar i min omgivning (som förstår att inte ta åt sig och dra ”inte alla män”-diskussionen in absurdum (vi vet!!)).

Tittar nu på avsnitt 4 av Gift vid första ögonkastet (inga spoilers). En av mina favoritbloggare Sandra som bloggar om jämställd vardag är expert denna säsong och hon pekar på det emotionella arbetet som säsongens tjejer gör.

Killarna lutar sig tillbaka och är inte särskilt oroliga medan tjejerna funderar på om de duger, om de är tillräckligt intressanta, om deras parvardag är för tråkig osv. ”Varför ställer han inga frågor till mig”, osv.

Det är så klassiskt. Tjejer lär sig tidigt att ta ansvar för relationer och människor i sin omgivning. Killar kan ta det lugnt och fokusera på sig själva.

Alltså fasiken. Kan jag få bli man i nästa liv? Det verkar sååå himla bekvämt att ha alla privilegier (om man är hetero, ej funktionsnedsatt och vit m.m.). Ofta blir man serverad det mesta i livet. Behöver inte kämpa så mycket för en karriär, ett välstädat hem (om frugan vägrar kan vi ta in RUT), barn, status osv. Har man riktigt tur blir man serverad allt, bara man är lagom barnslig och grisig. Man kan t o m be sin gamla mamma ringa viktiga samtal åt en och sköta ens tvätt.

Typ så verkar många tänka. Skita i att ta ansvar.

Och om ingen tjej vill ha mig när jag är sådär grisig och barnslig och lat och maktfullkomlig så vet ni vad? Då kan vi säga att det är tjejernas eget fel!! Smart va?

Då blir vi en samhällsfara, vi blir våldsamma, outbildade och arbetslösa, kanske går med i en sektliknande rörelse (nazism/IS/gängkriminalitet/dylikt) och sätter skräck i samhället.

Och allt för att ingen tjej förbarmade sig över oss och tog hand om oss.

Nä, ärligt talat. Vi tjejer/icke-män fattar nog vad ni håller på med! Och vi kan vägra mansgrisar och mansbebisar. Vi kan vara lyckliga singlar, lesbiska eller norpa de vettiga män som finns.

Jag är väldigt glad att den feministiska kunskapen sprids allt mer. Att tjejer slutar ta skit. Att man ser igenom de patriarkala mönstren.

Och nu är det upp till männen att förändra sig. De kan starta egna grupper, kampanjer, rörelser. Lära sig hur man ska bete sig och ta hand om sig själva och andra.

Inte beskylla kvinnor som inte vill gifta sig med en och att man sen måste begå självmord för att ingen fru tog hand om en när man mådde dåligt. (Jag hoppas att debattartikeln är ett skämt.)