Nyheter och uppföljningar

21 februari, 2018
  1. Det är nog varken livskris, vintertrötthet eller pmdd, jag är nog helt enkelt lite deprimerad igen, så ska höja medicindosen. (Lider av återkommande depressioner som jag medicinerar bort.)
  2. Men det nya konstprojektet med tema psykisk ohälsa (och autismspektrumtillstånd/drag av) känns bra. Något att gå upp på morgonen för (och ligga vaken mellan 4-6.30 tydligen…)
  3. Har fått en tid till autismtesterna hos psykologen om drygt två veckor. Gick ganska fort ändå! De pratade om ”några månader” och plats 4 i kön, men det tog bara sex veckor. Känns spännande och lite nervöst. Vill verkligen veta resultatet sen.
  4. Insåg igår att sjukskrivningen går ut 4e mars istället för 31 mars som jag trodde. Fick lite panik, men min vårdcentral är så himla bra som kunde ordna en telefontid (som jag bad om) redan den 5e mars (läkarna kan bakåtdatera sjukintyg). Hoppas att allt går bra med det, är alltid så nervös för att inte bli trodd och bli av med min ganska knapra sjukpenning. Men läkaren har sagt att vi ska invänta svar från autismutredningen innan vi går vidare i rehabiliteringen, så det ska väl inte bli några problem.
  5. Har idag sått första fröerna. Ganska sent för att vara jag som normalt sett sår 31 januari ”eftersom det nästan är februari”. Men har inte haft ork och lust. Har dessutom väntat över en vecka på de sista fröerna. Men fick börja med de jag hade så länge (tomat, dahlia, ampeljordgubbe). (Som ska sås i februari-mars, resten kommer senare.)
  6. Är piggare denna vecka. Tre sängliggande veckor kanske räckte? Jag är fortfarande trött, men jag ligger inte på mage i sängen hela eftermiddagarna och tolv timmar per natt. Skönt, för jag höll på att bli galen av tristess, frustration och deppighet. Men jag ska fortsätta ta det lugnt för att inte trilla dit igen.
  7. Ska träffa min vän och fd kollega på lunch på fredag. Nästan ett år sen sist! Men det är så det blir när jag har så få slotar till roliga saker. Orkar ju göra typ en grej per helg och hela året har varit galet fullproppat på veckodagarna. Men jag försöker få till träffar med vännerna nu när inte vårdbesöken upptar all tid längre. (Förrutom nästa torsdag-fredag-måndag med arbetsterapeut, psykologtester och läkartelefonsamtal.)
  8. Bästa introvertgrejen: beställa apoteksvaror som levereras hem med Budbee (leveransalternativ i Göteborg). Där kan man välja att paketet ställs utanför dörren och så får man ett sms. Perfekt för att slippa lägga energi på att hälsa och tacka chauffören! ^^ (Inte för att jag ogillar chaufförerna, men det tar en sked energi och det är jobbigt att vara standby för att öppna.)

Annonser

Konstnärsprojekt

21 februari, 2018

Vet inte om jag ska våga ropa hej än, men jag har eventuellt kommit på ett sätt att mota deppigheten, meningslösheten och tröttheten.

Jag har ju mest vilat och sovit de tre senaste av fem veckor sen vardagspressen äntligen klingade av.

I förrgår bröt jag ihop och sen bestämde jag mig för att följa Fredriks råd om att ”göra något”. Så jag bestämde mig för att satsa på min dröm sen omkring 15 år tillbaka, nämligen att konstnärligt formge mina erfarenheter av psykisk ohälsa genom texter, tavlor, serier, skulpturer och vad än jag kommer på eller blir sugen på. Jag tänker mig det som en utställning.

Och att bli professionell konstnär/kreatör är ju jättesvårt, men nu för tiden finns internet att visa upp sina alster på och jag tänker att fritidskonstnär också är trevligt. Man måste ju inte få betalt för och kunna leva på saker bara för att det ska kännas ”på riktigt”.

Om jag vill skriva texter, måla tavlor och typ porträttera ångest i silverlera och krympplast på min fritid och mår bra av det så är det ju typ superbra. Det blir ju inte mindre viktigt och på riktigt bara för att jag inte säljer på galleri. Och webbshoppar finns ju också om andan skulle falla på.

(Jag har som sagt velat göra detta i 15 år men alltid hindrats av tanken på att jag och mina skapelser inte duger professionellt sett. Men det ska väl inte stoppa mig från att hålla på på fritiden?)

Jag vill inte känna mig som en töntig amatör som tror att jag är nåt, så nu väljer jag ett mer positivt ord, nämligen fritidskonstnär. Jag kommer att ha ett vanligt jobb och skapa på min fritid.

Igår och idag har jag känt mig mycket piggare. Nu har jag ett mål igen. Något att leva för vid sidan om barnen. En anledning att gå upp.

I måndags ägnade jag mig bland annat åt att måla, skissa samt planera en akvarell.

Håller t ex på med att fixa till en tavla jag målade för kanske två år sen. Jag har lärt mig mycket mer om ljussättning och highlightande sen jag började måla warhammerfigurer, så nu kan göra det som kändes för svårt för två år sen.

Denna tavla är en realistisk drömmig naturtavla som jag målade för att ha något fint på väggen, men de flesta andra tavlor jag målat genom tiderna är ångestfyllda och ganska hemska. Använde målandet som terapi efter ett trauma med ptsd som jag var med om för 16 år sen.

Igår målade jag en tavla som fick växa fram lite medan jag målade den. Den blev väldigt tung och visade precis hur jag upplever världen nu med mina funktionsnedsättningar. Lite som att låta det undermedvetna måla fram mina djupaste känslor. Var ganska tagen efteråt. Ska fortsätta med det och se om jag kan använda målandet som terapi och rehabilitering.

Vi får se vart detta leder. Jag hoppas på många timmar i flow utan press om att det måste bli bra.

Mina föreställningar om att det inte är någon idé att måla bara för att jag inte gått på konstskola, inte är tillräckligt duktig och inte kommer att kunna försörja mig som konstnär borde jag bara skrota.

Dessutom finns så många andra vägar att visa upp sina alster nu för tiden (nu tänker jag på internet, bloggar, Patreon, youtube, Instagram, ge ut egna böcker osv.).

Jonna Jinton skriver om det där med att vara en influencer. Det handlar ju inte bara om att rekommendera produkter via sponsrade inlägg utan om att fans kan vara med och sponsra via Patreon osv. Eller att man gör det man gör i liten skala på sin fritid. För att det känns meningsfullt.

Att bli ”godkänd” av ett bokförlag, en konstskola eller liknande är inte längre en nödvändighet. Och även om mina tavlor bara skulle hamna i garderoben så har de ändå gett mening till mig i form av glädje/flow när jag målat.

Så slut med Jante.


Mitt sovrum

17 februari, 2018

Idag tänkte jag visa mitt sovrum som jag inrett för att ge maximal vila och harmoni. Eftersom jag ofta ligger här 12h per natt och sen ytterliggare några timmar på dagen så är det det rum jag tveklöst använder mest.

Första åren i huset var detta Stellas rum, men när hon blev äldre kändes det fel att vi skulle ha ett ”master bedroom” om 12 kvm medan Stellas rum bara var 6 kvm (men utan säng).

Vi fick precis in sängen som är 160 cm bred. Det går inte att gå runt, men eftersom det bara är jag och Stella som sover här så går det bra. (F har sin säng i Mollys rum. Vi sover två och två pga så olika sovtider + barnens trygghet + att jag inte vill väcka F när jag vaknar på nätterna.)

Så här mycket golvyta finns. Men jag behöver inte mer.

En gosig matta har jag också.

På hyllan har jag några favoriter. Två drömmiga ponnysar från 80-talet, Fredriks nalle (min fick inte plats i hyllan pga stor) och John Bauerbilder.

John Bauertemat fortsätter på väggarna.

Bröllopsbilder och favoritbilder på barnen.

Molly målade Bauerbilder när de hade konstprojekt i ettan och tvåan. Så fina!

Gryningslampa som jag dimrar upp på nätterna när Stella vaknar samt läslampa. Homo Deus är en fantastisk bok som dock tar evigheter att läsa pga måste stanna och fundera. Har läst på den i nio veckor nu!

Andra drömmiga detaljer är min mobil med tranor vikta av bokblad (oroa er inte, en massa sidor saknades ur boken, annars hade jag inte börjat riva ur den) och Stellas gamla gardinknoppar.

Jag har också behållit Stellas gardiner pga härliga färger. De hänger ganska mycket för fönstret, men eftersom vi har full sol i söderläge här på sommaren så är det välbehövligt. Husets ljusaste rum året runt.

Fin utsikt över trädgården och några fina krukväxter.

Sex harmoniska kvadrat. (Detta rum har bästa känslan i huset. Vill ha kontor här i framtiden.)

Det enda jag är missnöjd med är lampan som hänger kvar. Måste bytas! (Och även barnen behöver nya lampor så det är inte bara att knycka den som hänger i Stellas rum.)

Jag kallar faktiskt detta rum för ”mitt rum” och det är skönt att ha ett sånt att inreda efter eget tycke. (Men jag skulle gärna sova med Fredrik i framtiden när barnen är stora och vi har fler lediga rum + att vi är mer synkade sömnmässigt.)


Fatigue och autister

15 februari, 2018

Läser om fatigue/trötthet/utmattning och låg energi hos autister/aspies. Det verkar vara väldigt vanligt med onormal trötthet av flera olika skäl.

1. Det tar otroligt mycket energi att vara i sociala sammanhang eftersom aspies måste anstränga sig för att tolka, lyssna (många har dessutom audio processing disorder som jag har), prata, tänka och försöka att inte glömma bort social vett och etikett. Och inte säga olämpliga saker.

Man har alltså ständigt en inre dialog där man parallellt med samtalet analyserar andras kroppspråk/miner/ord/tonfall samt vad man själv säger, hur det kommer att tas emot (svårt att veta!), hur folk reagerar, vad man ska säga härnäst, hur nära man ska stå, glöm inte ögonkontakt… typ så. Otroligt tröttande.

Hur trött man blir beror på saker som hur väl man känner personen, om man vet vad man kan förvänta sig av konversationen, om personen är öppensinnad/hjärtlig/accepterande eller fördomsfull/ovänlig osv. Olika människor/samtal dränerar olika mycket.

2. Autister blir lätt stressade av olika saker som t ex obekanta situationer. Stress, oro och ångest aktiverar fly/fäkta/spela död-systemet i kroppen och dessa kortisolpåslag är väldigt tröttande. Många lättstressade människor är dessutom spända i kroppen mest för jämnan, vilket också dränerar.

3. Sömnproblem är vanligt för autister. Ganska ofta pga förra punkten.

4. Många autister är selektiva ätare eller har svårt att känna hunger varför de inte alltid kan få i sig bra och näringsrik mat. Mag- och tarmproblem är också mycket vanligt hos autister och det kan även bidra till problem med ätandet som i längden minskar energin.

5. Autister processar sinnesintryck annorlunda än neurotypiker. De tar ofta in fler detaljer, hör ljud lika högt, är känsliga för beröring osv. Att vara i stimmiga miljöer tröttar ut hjärnan.

Vad tröttheten leder till…

Många aspies skaffar inte barn eftersom de känner att de inte orkar ta hand om någon annan än sig själv.

Det är även vanligt med utbrändhet bland skolelever med autism (och/eller adhd). Många av ”hemmasittarna” vill inget annat än att klara av att gå i skolan, men skolmiljön är oftast för dåligt anpassad och barnen blir för stressade/utmattade för att kunna vara där.

Många aspies säger att de dessutom blir ännu tröttare med åren. De kanske kunde hålla ihop på ett arbete i 20-årsåldern men efter 30 funkade det inte längre. Marginalerna blir snävare och snävare. (Precis som hos NTs*, fast mycket senare i livet.)

Autister kan även drabbas av s.k. ”autistic burnout” efter en längre tids försök passa in i NT*-samhället. Till slut orkar man inte längre utan börja regrediera (gå tillbaka i utvecklingen) och får fler och starkare symptom/aspiebeteenden. Autistic burnout är ingen erkänd diagnos, utan snarare ett begrepp som aspies använder för att beskriva tillståndet man når när man inte längre klarar av att ”dölja” autismen och fungera väl i NT-samhället. Egentligen får man inte fler aspiebeteeden, utan man orkar inte längre maskera dem. Energin är slut. Mer om autistic burnout på Ask an Autistic på youtube.

* = Neurotypisk, dvs människor utan adhd, autism, tourettes m.m.

Många aspies klarar bara av att arbeta deltid, eventuellt med anpassade uppgifter, och vissa klarar inte att arbeta alls. Och då räknar vi inte med de som har så pass stora funktionsnedsättningar att de inte kan sköta ett jobb, utan autister som skulle kunna sköta ett jobb om omvärlden/arbetsplatsen anpassades på rätt sätt för att minska trötthet.

Ps. Jag går själv igenom en autismutredning just nu och misstänker att jag drabbats av autistic burnout samtidigt som jag inte lyckas återhämta mig från den stresskollaps med påföljande utmattningssyndrom som drabbade mig 2013. Hjärnskadorna från utmattningssyndromet har läkt, men tröttheten och stresskänsligheten består. Jag får hjälp av arbetsterapeut med att bättre anpassa min vardag utifrån mina behov eftersom det uppenbarligen inte går att anpassa mig till samhället. (Det har jag försökt med i över 30 år redan…)


Husdjursguide

15 februari, 2018

Jag har haft de flesta vanliga husdjur som man kan ha, så jag tänkte ordna en guide med lite för- och nackdelar för de som funderar på att skaffa husdjur (särskilt till barn).

Marsvin

Som marsvinsägare blev man ofta beskylld för att ha hamstrar, men det är stor skillnad mellan dessa djur. Marsvin är för det första flera gånger större och helt svanslösa.

De är dagaktiva, gör många gulliga ljud, är sociala och gillar att gosa. Rent generellt skulle jag säga att detta är det bästa djuret för barn. De blir lätt tama och gillar att sitta i knät. De kan vara ute och springa och fastnar inte bakom bokhyllor så som mindre djur som hamstrar och gerbiler kan göra.

Däremot kissar och bajsar marsvin (och kaniner) mycket mer och buren blir snabbt otrevlig varför ett ströbyte måste göras minst varje vecka.

Cinderella, Cassiopeja, Busan, Fiffi och Cleopatra – födda i mitten av nittiotalet.

Marsvin behöver en del olika saker som pellets, färska grönsaker, hö, burspån osv. så det krävs en del zoobesök i jämförelse med t ex gerbiler och katter. Men om man orkar sköta detta tycker jag att marsvin är fantastiska djur som borde få mer publicitet. (Jag har haft sammanlagt 17 marsvin varav sju samtidigt och två stycken när jag flyttade hemifrån.)

Hamster

Hamstrar låter ingenting och smutsar inte ner sin bur lika mycket som marsvin. De gnager heller inte sönder allt som gerbiler gör. Däremot är de mest nattaktiva och kanske inte lika roliga för barn. De blir generellt sett inte så tama, men om man hanterar dem mycket så kan de gilla att sitta i handen.

Guldhamstrar ska leva ensamma och dvärghamstrar i grupp. De förökar sig snabbt varför vi för många år sen fann oss ha 17 dvärghamstrar på kort tid (det var inte två honor och sen rymde hanen in till honan en gång till! Tre kullar på sex veckor.)

Hamstrar kräver minst storlek på buren av dessa djur, men de ska givetvis ha en tillräckligt stor bur så att de inte vantrivs.

Gerbil/ökenråtta

Vi har gerbiler nu och jag älskar dem! De är i samma storlek som hamstrar men mycket roligare i mitt tycke. De gnager sönder kartonger, gräver gångar och grottor i sitt burströ och är väldigt spralliga.

Hedda och Amanda – våra nuvarande husdjur.

De låter ingenting bortsett från gnagandet och de är väldigt anspråkslösa. De vill ha gerbilmat, en glasskål med fin sand att tvätta sig i och vatten. Och kartonger/toarullar att gnaga sönder.

Gerbiler bor i akvarium eftersom de behöver minst 15cm burspån att gräva i. Men å andra sidan räcker det att byta spånet kanske var 4-6e vecka eller när det känns smutsigt eftersom de kissar och bajsar minimalt. De luktar ingenting.

Gerbiler är inte gosiga, men de kan vänja sig vid att hoppa upp i handen och äta solroskärnor och de klättrar gärna på en om man sitter med i lekhagen. Jag kan klappa dem lite medan de äter, men de är rädda av sig så man måste förtjäna deras förtroende.

Gerbiler kan jag rekommendera för tålmodiga barn i åldern 5 år och uppåt. Men marsvin är bättre om barnen vill kela och inte är lika försiktiga av sig.

Kanin

Kaniner är roliga på så sätt att de kan lära sig gå i koppel och hoppa hinder. Bortsett från eventuellt kabelgnagande är de också lättare att släppa lös på golvet än hamstrar och gerbiler. De behöver ganska stora burar och en rasthage (en sån liten låda för utomhusbruk är alldeles för liten). Men att de även går att ha utomhus är ju en fördel.

Smulan och Skorpan (ca 1994).

Kaniner kan vara lite sprattliga och riviga/bitiga för barn, men om de är tama kan de vara väldigt goa att ha att göra med. De kräver ungefär samma skötsel som marsvin.

Akvariefiskar

Akvariefiskar är perfekta för allergiker, men de är ju givetvis inte särskilt gosiga. En tredjedel av vattnet ska tappas ut och bytas ungefär en gång i veckan i ett normalstort akvarium och sen ska fiskarna ha mat.

Det finns väldigt många arter och vissa har roliga beteenden (särskilt ciklider från Afrika och Sydamerika).

Altolamprologus Compressiceps från Tanganyikasjön i Afrika.

Men om barnet egentligen vill ha ett mjukt djur så tror jag hen blir besviken. Det bör finnas ett genuint intresse för att titta på fiskar för att det ska bli kul.

Katt

Alla känner ju till katter och ungefär vad som krävs i skötselväg. Men det är bra att tänka på att katter bör försäkras eftersom veterinärkostnader kan bli dyra.

Några nackdelar med katter är spyor på mattor, kattlådeskötsel, eventuella bytesdjur ifall katten får gå ut, sönderklösta möbler/tapeter och hår överallt (kan minskas med bra foder).

Norsk skogskatten Pandis.

Fördelarna i jämförelse med ovanstående djur är dock stora. Katter är i allmänhet gosiga, har egna personligheter och roliga beteenden och kan bli en god vän (precis som hundar). Man slipper även sköta en bur. Om katterna går ut mycket kan man t o m slippa kattlåda. (Rekommenderar alla kattägare att läsa boken I huvudet på din katt av Holmström. Den är jättebra!)

Lycka till!


Hur jag ser världen

14 februari, 2018

Jag blev imponerad av hur de visar autistiska läkarens syn på världen i tv-serien The Good Doctor. De liksom ”ritar ut” hur han ser saker och sorterar sin omvärld.

Jag ”ser” också en himla massa saker var jag än är.

Vi kan ju ta min utsikt här från fåtöljen t ex. Så här ser det ut i mitt huvud.

Det går streck ut från alla kanter/linjer. Inte helt lätt att förstå kanske, så här kommer en förenklad bild med de viktigaste strecken och vad de utgår från.

Jag vill helst inte vara på strecken så jag brukar vrida och vända mig tills jag sitter innanför eller utanför strecken. Jag gillar inte heller om strecken blir sneda så jag brukar flytta på mattor som inte ligger någorlunda parallellt med soffor eller bord. (Men jag är ingen perfektionist som har perfekt raka linjer och raka tavlor m.m. Det är ingen estetisk grej för mig eftersom möbler har olika starka/viktiga linjer där t ex tavlor har ganska låg prio (och fotona ibland halvt trillar ur passepartouterna).)

Sen barnsben har jag haft svårt för att gå på strecken, men jag har tränat på det. Får lite ont i magen av det, det är ungefär som tvångshandlingar. Men jag tar inte kortare/längre steg nu för tiden för att undvika streck. (Som även kommer från kanterna på runda saker, t ex brunnslock, gah!)

Sen viftar jag nästan alltid på tårna. Jag brukar följa linjer i rummet. Så här t ex.

Eller så här…

Eller så här.

Har aldrig försökt sluta vifta på tårna eftersom det inte skadar mig på något sätt. Tänker att det bara är så det är.

Vet inte om det är autismrelaterat eller inte, eller OCD/tvångstankar, men strecken och tåviftandet känns inte tvångsmässigt.

Någon som känner igen sig?


Vad ska jag jobba med?

14 februari, 2018

Sofia skrev en kommentar om att jag bör satsa på att jobba med något jag är intresserad av och Fredrik är också på mig om att hitta vad jag brinner för.

Jag vet ju vad jag brinner för, men det är svårt till batshitcrazysvårt att försörja sig på, nämligen skrivande.

Jag utbildade mig till informatör med hopp om att få skriva informativa texter, men insåg att det dels är svinsvårt att få ett informatörsjobb (ligger typ alltid på listan över yrken med stor övertalighet) och dels så passar inte min personlighet till det yrket pga risk för stress, stort ansvar, ev pr-ansvar, ev presskontakter i pressade lägen, telefonsamtal osv.

Jag hade dålig koll på min personlighet när jag var 20-24 och pluggade. Insåg inte att jag är introvert förrän närmare trettio.

Journalist är ett annat val, men jag har dels ingen journalistutbildning, dels är det svårt att få jobb och dels kräver det en uppsökande personlighet som är nyfiken och ställer bra frågor. Inte jag alltså.

Författare hade jag gärna blivit men att bli antagen till ett förlag är lite som att vinna en miljonvinst på lotto. Att ge ut böcker själv kräver god PR och jag är inte bra på att sälja in mig själv. (Krävs även för de flesta antagna författare). Plus den lilla detaljen att det är få författare som kan leva på att skriva. De flesta behöver göra sidouppdrag som att besöka klasser, föreläsa eller jobba deltid med andra saker.

Om jag skulle leva på min blogg så måste jag dels göra den mycket kändare och dels ta in sponsrade inlägg. Gillar inga av dessa lösningar. Håller medvetet ner läsarantalet för att undvika en massa elaka kommentarer. Det sägs att max 5% av läsarna interagerar och om jag skulle öka till flera tusen läsare så skulle de negativa kommentarerna börja strömma in. Och det skulle mitt känsliga psyke inte palla.

Så då återstår att jobba med kommersiella texter, t ex som frilansande copywriter. Det är ju min plan tills vidare, men det är ju inte det jag brinner för direkt.

Risken är att det blir stressigt med deadlines, att det blir jobbigt med kritik och störiga kunder, att jag varvar perioder av inga uppdrag med för många uppdrag (ett problem jag skulle dela med de flesta frilansare/företagare). Och sen måste jag nog tyvärr ha kundkontakt och sälja in mig själv och det vill jag inte. Det skulle ta för mycket energi.

Så jag hoppas på att kunna få en projektledare/manager eller jobba behind the scenes på nåt sätt.

Eller med något helt annat. Skriva kan jag ju även göra på fritiden. Som här på bloggen.

Skulle vilja jobba med något som gör världen bättre, något som hjälper andra människor (utan att ha direktkontakt med dem). Jag vill jobba mestadels hemifrån, självständigt och på deltid. Vill helst inte vara anställd igen pga vill ha friheten och vill inte sitta i kontorslandskap och/eller bli dränerad av kollegor jag inte valt. (Jag gillade kollegorna på förra jobbet, men inte kontorslandskapet.)

Det allra roligaste hade varit att skriva informativa och lättförståeliga texter om ämnen som intresserar mig (någorlunda).

Men för att få pengar måste någon vilja betala för det jag kan göra, så även om jag kan hitta något som låter som ett jobb så måste det ju sälja på något vis.

Det är svårt!

Jag önskar att jag hade en personlighet som är lättare att kombinera med olika jobb. Tänk att kunna välja helt fritt utifrån intresse!

Ibland tänker jag att jag borde jobba med nåt ”enkelt” jag kan göra hemifrån, som en webbshop eller nåt. Men även där krävs ju kontakt med kunder och det kan bli stressigt. Kanske borde sätta mig i en fabrik och göra något enformigt (och bli utbytt mot en robot inom kort)… (men skulle nog vantrivas om arbetet inte var det minsta kreativt alls.)

Ps. Olika jobb jag velat ha sen barndomen: paleontolog, lärare, radiopratare, programledare, författare, producent, projektledare, administratör, informatör.

Ps2. Kom gärna med input!


%d bloggare gillar detta: