Somrigaste semestern

Jag har en så ljuvlig semester! Tror att detta är bästa någonsin! De första åren efter att vi flyttade hemifrån hade vi csn och hade inte råd att resa iväg (det var snarare så att vi behövde spara ihop pengar för att ens kunna vara lediga. Betald semester känns fortfarande som lyx!) utan vi var mest hemma i asfaltsstaden. Inte mycket sommarkänsla för mig.

Sen fick vi barn när vi var 24 år och en till när vi var 28 år. Hann med några norrlandsresor här och där men det var ju max en vecka.

Sen blev jag utbränd och det är jag fortfarande, men i år har jag planerat extra bra för att vi ändå ska kunna göra saker. Mår också bättre än de första tre åren.

Att vi köpt hus har också gjort stor skillnad för mitt välmående och semesterveckorna.

I alla fall. Nu kommer lite om allt somrigt vi gjort på sistone.

I måndags förra veckan åkte vi ner till semesterparadiset Åsa och hälsade på vänner i en sommarstuga de hyrt. Den låg typ femtio meter från havet! Där fanns en jättefin sandstrand resp. klippstrand och barnen hade jättekul hela kvällen. (Stellas förskolekompis M som hon också ska gifta sig med som hon bestämt sen nåt halvår tillbaka. ^^)

I måndags denna vecka åkte vi till syrrans familj som bor lite utanför Alingsås (25 min med bil från oss). Vi badade i sjön, grillade och hängde i trädgården. Barnen lekte med sin kusin Selma som snart fyller 2 år. Hon är väldigt rolig och charmig! Det kändes riktigt somrigt med barfotapromenad till stranden, glassköp i kiosk och middag under deras pergola.

I torsdags skulle vi egentligen ha åkt till Tanum med svärmor och svåger för att kolla på hällristningar och övernatta, men kvällen och fredagen skulle bli regnig och jag skulle inte fixa 1h 40 min bilresa x2 på en dag, så vi fick skjuta på den resan.

Istället gjorde vi naturutflykter i Göteborgsregionen och startade vid Stensjön i Mölndal. Vi hyrde kanot och paddlade ut och de andra spelade minigolf medan jag vilade.

Därefter åkte vi vidare till havet vid Särö för fika och krabbfiske. Jag som inte varit så mycket i hamnen/vid havet (dvs. vid bryggor och sånt, ej sandstränder) blev helt fascinerad av allt liv i vattnet.

Jag, F och barnen klättrade ut på klipporna och spanade ner i vattnet. Såg krabbor, sniglar, räkor, fiskar och annat.

En massa tång och annat slajm såg vi också och detta är anledningen till att jag inte badar fötterna ens i havet. Vet ju aldrig vad man trampar på. Usch! (Döda sandstränder går bra, särskilt de mitt ute i Atlanten som vid Kanarieöarna eller Azorerna.)

Jag satt en lång stund och bara stirrade ner i vattnet. Vi fångade några krabbor som Stella fick klappa och sen släppte vi i dem igen.

Stella och svärmor badade lite vid en strandplätt.

Idag var jag och barnen på bio. En ganska stressande grej för mig med tider att passa osv. men jag ville verkligen se Dumma Mej 3. Hade paxat den sen nåt halvår tillbaka eftersom släkten har en tendens att boka in barnen på bio och se alla roliga filmer före oss.

I vanlig ordning på sommaren var det ganska tomt i salongen. Vi satt i ettan som är den största med typ 400 platser och vi var elva personer totalt…

Det var 25 grader ute och typ 10 grader i salongen kändes det som. Jag har ju varit på sommarbio förr och vet hur kallt det brukar bli, men tänkte inte på Stellas klädsel så fick dela min medhavda tröja med henne. Meh!

Sen försvann ljudet mitt i filmen så de fick springa och be om hjälp. Filmen blev lite längre när vi först såg typ 8 ljudlösa minuter och sen typ en kvart om igen eftersom de spolade tillbaka för långt.

Jaja, hur som helst. Filmen var BRA! Älskar all detaljer, miner och roliga 80-talsreferenser. Dumma Mej-filmerna tillhör mina favoriter (men jag är inget fan av konceptet minioner).

Nu har vi en packadag kvar, sen drar vi 120 mil norrut till midnattsolens land. Halva semestern kvar, yeah!

Naturen och jag

Jag känner hur jag förvandlas som person när jag skalar bort alla orimliga förväntningar.

Som jag skrev häromdagen tänker jag fr o m nu anpassa livet till mig istället för tvärtom. Jag tänker vara sån jag är och jag tänker sluta skådespela för att vara den jag tror att folk vill att jag ska vara.

Jag känner mig allt mer som när jag var 16-17 och innan depressionerna. Jag mådde ganska bra vid den tidpunkten och hade min mest barnsliga och lekfulla tid i livet (pga en kompis). Vi gjorde en massa uppseendeväckande grejer på stan och var inte rädda för att synas. Det var kul. Jag var sån ända upp till 18-19-årsåldern men sen slutade jag, vet ej varför. (Eller jo, andra livskriser.)

I alla fall så tänker jag inte dölja min personlighet längre. Jag ska vara som jag är. Om jag får ett förvånat ”utbrott” inne på apoteket när jag kommer på att jag glömt plånkan hemma – då får det vara så (idag!). Skit i om folk stirrar.

Jag börjar också få tillbaka kontakten med nuet och naturen. Jag promenerar i och nära skogen nästan varje dag (barfota så klart!). Jag var jämt ute och gick i naturen när jag var ung. Skogen är min ”naturliga miljö”. Där känner jag mig hemma.

Fredrik pratar om att flytta längre fram i livet och jag blir allt mer sugen på att bo ännu närmre naturen. Kanske i en stuga/hus på landet, fast ganska nära en stad? Hatar ju långa resvägar. Men först får barnen bli helt självgående och självtransporterande. Jag vill inte bli en skjutsarmamma. Närhet till skola, kompisar och jobb är guld värt när barnen är små/hemmaboende. Det eventuella lantlivet får komma senare.

Jag och F har för övrigt lite olika drömmar om boende. Jag älskar detta radhus, men skulle gärna bo mer i naturen längre fram. Jag gillar mindre hus och drömmer om att downshifta och bo lite mer billigt och kompakt så att jag inte behöver skuldsätta mig och jobba så mycket.

Fredrik däremot älskar ju sitt jobb. Han vill bli entreprenör och driva (fler) företagsidéer. Han vill bo större (vi har 85+35 kvm), med stora fönster, mottagningsrum/stort vardagsrum, lite mer öppen planlösning och lite finare stil. Mer modernt.

Men jag tänker att vi inte måste välja. Vi köper en tomt med ett hus i hans stil och en stuga i min stil och så kan jag ha stugan som kreativt/introvert center. 👍Tänker att jag kan gå runt i fladdriga kaftaner, hatt och måla tavlor och anlägga trädgården. Bli en riktig kulturtant med hundra intressen (har jag redan idag, men är lite för ung).

Så kan F gå på konferenser och afterworks medan jag läser vid brasan eller gör något skapande. Blir superbra.

Men i alla fall. Jag märker ju hur fantastiskt bra jag mår av att ligga i hängmattan och titta på blommor och insekter eller som igår när jag satt vid havet och tittade på snäckor, räkor och krabbor som kravlade runt i tången. (Exotiskt för mig trots att jag bor på Västkusten. Vi bor i fel ände av stan och orkar inte ta oss till havet så ofta. Barnen badar helst i sjöar.)

Jag skulle vilja hitta orken att vara ute även på vinterhalvåret. Men det är så jobbigt med mörkret och kylan.

Men i alla fall. Jag mår bättre än på länge!

Två udda händelser idag

När jag och barnen stod på en bilparkering så kom en gammal dam fram till oss och sa: ”det syns att ni är goda vänner ni två!” till barnen. ”Men det är viss åldersskillnad mellan er…”

”Mmm” sa Molly tveksamt.

”Vad roligt för dig att börja skolan till hösten!” sa hon till Stella och sen gick den allvetande (?) damen. Hur kunde hon veta det?

När vi hade paddlade kanot så satt vi en stund på bryggan efteråt. Två vuxna och ett barn klev i sin kanot vid sidan av oss. När de skulle skjuta ifrån bryggan med händerna så välte kanoten! De vuxna föll i det lårhöga vattnet och ungen plaskade runt kanoten som blev helt full med vatten.

De hade två väskor med sig som vi fick hjälpa dem med att få upp på bryggan och deras skor flöt runt i vattnet, för dem hade de tagit av sig.

”Nån gång ska vara den första”, sa de till oss innan de drog tillbaka kanoten upp på land för att tömma den på vatten med en sån där ösarbunke.

Vi trodde att de skulle bege sig ut ändå, men de åkte tydligen hem. Inte så konstigt iofs eftersom de var helt genomvåta från midjan och ner.

Snöpligt slut alldeles i början av kanotturen. Typ sånt man ser på film.

Ps. Jag och Fredrik konstaterade före detta hände att det är svårare att välta en kanot än en kajak, men att det är lättare att ramla ur en kanot än en kajak eftersom man sitter uppe på kanoten istället för nere på golvet i kajaken med fötterna rakt framåt. Men kanoter är inte säkra, det fick vi se idag… Tur att de var alldeles vid bryggan!

Planera fjällvandring

Planerar för fjällvandringen som vi ska göra nästa vecka. Eller vandring och vandring… Vi ska mest promenera runt i naturen och sedan gå tillbaka till baslägret som blir vid Saltoluokta fjällstation.

Första natten ska vi tälta (Stellas första!) och andra natten bor vi lite bekvämare i ett rum på fjällstationen. (För att få lite av varje.)

För några veckor sen fick jag höra att det är 4,5h körtid och då bleknade jag som börjar tröttna redan efter 45 min i en bil. (Hatar att transportera mig.) Men nu kollade jag och det verkar vara 3,5 timmars körtid fram till sjön som vi ska över (kajak eller passagerarbåt). Så det känns mer ok även om det fortfarande känns jobbigt. Tur att det är annorlunda natur att titta på och att vi ska stanna i Jokkmokk och äta lunch. (Drygt halvvägs.)

Jag visste inte att Saltoluokta låg så långt in och upp i Lappland från Luleå sett. Ganska nära Kiruna faktiskt. Det gröna är Sareks nationalpark och vi ska alltså vandra i utkanten av den.

(Det måste låta som att jag har noll koll trots att vi pratat om detta i ett halvår, men det är pappas sambo som har koll. Hennes syskonbarn jobbar på fjällstationen.)

En annan sak jag funderar mycket på är skor. Alla pratar om stadiga kängor, men dels har ingen av oss kängor och dels så går jag ju barfota nu och vill inte ha något stenhårt på fötterna. Men eftersom vi ska ha basläger funderar jag på att varva mellan gummistövlar, gympaskor, minimalistiska sandaler och barfota – beroende på underlag. (Slipper släpa med mig allt runt.) Vi ska inte heller bära på tält m.m. så det blir bara mat m.m. i ryggsäcken.

Det ska bli väldigt spännandet det här. Jag har passerat fjällen och åkt upp över trädgränsen en gång tidigare då vi bilade över till Bodø i Norge (söder om Narvik), men nu ska vi ytterligare norrut.

Hoppas på vacker natur och ett norrländskt lugn.

Ps. Vi ska ta med en myggpryl som sänder ut ett doftämne som myggorna undviker. Fungerar klockrent! (Annars hade jag aldrig följt med, de norrländska myggen som sticker genom tjocka jeans är inte att leka med!)

Vad jag vill och vem jag är

Jag funderar mycket på det här med vem jag är, vilka behov jag har och att känna acceptans kring dessa saker. 

Jag har alltid känt mig annorlunda och fel, särskilt inom det sociala. Jag har varit en produkt som måste förbättras och anpassas till samhället. (Och detta talade folk om för mig.)

För drygt ett år sedan pratade jag och min förra psykolog om radikal acceptans. Att sluta kämpa och bara acceptera det som inte går att förändra. För kampen gör mig så trött. Och varför kämpa för något som inte kan förändras?

Idag tänker jag att jag vill ta det ett steg längre. 

Jag har gjort våld på mig själv i så många år. Jag har försökt agera ”så som man ska” och vara en som folk ska acceptera. Jag har inte ķämpat för att passa in när det gäller yttre attribut som t ex kläder och livsstil, men att uppföra mig ”normalt” (socialt) har varit viktigt för mig. Trots att jag blir så trött av det. Trots att jag skådespelat en roll och hållit inne med hur jag egentligen är. (Flummig, disträ, pratig och blyg om vartannat, lite konstig och excentrisk.)

De senaste månaderna har jag kämpat med att vänja mig vid förändringar, spontana grejer och saker jag blir orolig av och jag har kämpat för att stå emot det som ger mig ångest. Jag har återigen blivit ett stort förändringsobjekt. Allt för att bli frisk och funka hemma.

Men idag kom jag till insikten att jag inte vill anpassa mig mer. Jag vill anpassa omvärlden/mitt liv istället.

Jag kanske inte behöver våga bo utomlands, göra karriär och gå iväg på en massa aktiviteter? Jag kanske ska lyssna på oron och ångesten istället och göra de förändringar som krävs för att slippa så mycket som möjligt av den. 

Min kbt-psykolog sa att jag har mycket katastroftankar och att jag använder kontroll som ett sätt att stå pall. Men måste jag stå pall för allt då? Det kanske inte är rimligt i mitt fall. Jag kanske bara borde boka av, planera om, förenkla och skala ner? Acceptera hur jag är och fungerar och sluta tro att jag ska klara allt som ”alla andra” klarar.

Jag drömmer ju mest av allt om ett lugnt liv med natur, kreativa sysselsättningar och begränsat med input från omgivningen. Jag kanske ska satsa på det då? Välja bort social byråkarriär, minska på aktiviteter, välja bort sociala sammankomster som inte ger energi osv. 

Anpassa livet till mig istället för tvärtom!

Ps. Kanske inte helt lätt under barnaåren, men de blir allt större nu och klarar sig mer själva varför jag kommer att få än mer ledig tid och nya möjligheter. Jag kommer vara 37 resp. 41 när barnen blir tonåringar och när yngsta är redo att flytta hemifrån är jag 47 år. (34 år i dagsläget.)

Dag 29 som barfota

Det känns mer och mer onaturligt att gå med skor. Jag blev klar med mina sandaler för en vecka sen och jag har inte gått med vanliga skor sen dess. (Bortsett stövlar när jag ska jaga sniglar och klippa gräset (blir grön annars).) Jag har därmed varit helt barfota och inte haft strumpor på någon vecka. 

Det funkar ju nu när det är varmt ute (16-22 grader), men jag har märkt en grej som många andra barfotafantaster också pratar om, nämligen att fötterna blir varmare av att gå bara. 

Det har något med blodcirkulation och stimulans att göra. Fötternas muskler kommer igång och därmed blir fötterna mer varma i sig. 

Jag har läst om folk som gått i sandaler mellan mars och november och det låter ju helt galet, men om fötterna blir extra varma så är det lättare att förstå.

Jag har gått ett antal skogspromenader och tränat styrka och smidighet i foten genom att hoppa mellan stenar och balansera på stockar. Vanligt ”skogsunderlag” med mull, blad, pinnar, flis och stenar är inget problem längre, men jag gick nyss ”huvudstigen” genom vårt skogsområde här och gruset var nära på outhärdligt! Men jag gick ändå. Nu surrar fötterna sådär gött av ansträngning och blodcirkulation. 

Som jag skrev så är mina sandaler färdiga. De är av helt eget mönster eftersom jag inte gillar snöret/remmen som går mellan tårna på de flesta barfotasandaler som går att köpa.

(Det är ju lite roligt att Stella står och posar bakom mig när Molly fotar. Det märkte jag aldrig!)

Först gjorde jag en modell i papper.

Sulorna är utskurna ur läder (överblivet från lajvrustningstillverkning) och sen har jag sytt fast skinnremmar (från en gammal skinnjacka) med sadelsöm. 

Eftersom skinnet töjer sig har jag gjort hål och knäppslejfar (som knappar fast knutar) – samma som på mina lajvskor som är från en medeltida modell. Gjorde även ett par skor till Molly, men ändrade till spännen bak eftersom hon tyckte att det var krångligt med knutarna (se bild).

De är sköna i modellen men väldigt platta att gå med (zero dropp/hälupphöjning) så det gäller att trampa på hela foten/framfoten så att man inte får ont. Mycket av underlaget känns genom sulan, men det gör aldrig ont att trampa på något.

Jag är väldigt nöjd! Ska bli spännande att se hur det utvecklar sig. 

Långhelg på landet

Oj, har visst inte skrivit på en vecka, men skit i det. Jag skriver när jag känner ett kliande behov av att skriva och det har jag tydligen inte haft.

I torsdags åkte vi till våra vänners sommarstuga utanför Gränna/Jönköping. Tredje gången på fyra år som vi är där. Det ligger ute på landet med skogen nära och en kohage utanför altanen. Väldigt skönt att komma ut på landet även om jag tycker att vi har det bra i min stadsdel med (värre när jag var i stan jämt pga jobbet). 

Vi hade en sån där idyllisk semester med barfota bärplocksturer i skogen, bad i en sjö, kottdjurstillverkning och grill tre dagar i rad. 

En dag tog vi en tur in till Gränna för polkagrisshopping och vi besökte även ett café som låg inne i ett växthus. Åt god raw lakridsglass. 

På kvällarna var det brädspelsdags och det var jättemysigt att kura i stugan. Barnen lekte med deras dotter som är 3 år. 

Saker man behöver: melon, grillgrejer och massa chips och mörk choklad

Varvat med alla dessa aktiviteter sov jag. Oftast flera timmar per dag. 

Men om det var en förutsättning för att kunna vara med så är jag nöjd med det. Så härligt att få komma iväg och vara nånstans utanför min stadsdel. Naturen och goda vänner! ❤