Läget i utmattningen

21 juni, 2018

Idag var jag hos arbetsterapeuten igen och fick ett väldigt tydligt besked när det gäller när jag bör börja arbetsträna igen.

Hon sa att jag under dessa 4,5 år legat precis i början av ”botten” på kurvan på bilden. Jag har pga att jag inte fått diagnosen autismspektrumtillstånd förrän nu inte kunnat påbörja den fas som kallas ”omhändertagande” förrän nu.

Alltså den fas där man ligger utmattad i sängen, stryker alla måsten och sen sakta börjar ta hand om sig själv med mat, sömn, motion och aktiviteter som man mår bra av.

Jag har alltså varit hemma helt eller delvis i över 4,5 år och har inte börjat än!

Men det är ju det jag känt hela tiden. Jag har bara överlevt dessa år. Kämpat med vardagen, känt mig pressad av allt som alla vill att jag ska göra osv. Jag har inte kunnat ta hand om mig själv eftersom jag inte fått tillåtelse till det. (Jag har typ ”varit kvar på jobbet på deltid” i jämförelse med de som blivit utmattade av jobbet.)

Inte konstigt att jag har traumatiska men efter dessa år. (C-ptsd).

Så det blir inte prat om arbetsträning förrän jag återhämtat mig och legat på samma trappsteg/platå ett bra tag. Vardagen måste flyta på, det måste finnas marginaler. Annars kommer jag garanterat krascha igen.

Min arbetsterapeut jobbar bara med andra utmattade varav många har npf-diagnoser (adhd, autism m.m.). Hon har stor erfarenhet av hur det brukar gå till så hon sänkte mina förväntningar rejält idag. Tur det!

Okej att jag gärna vill jobba och få ett vanligt liv, men jag måste vara realistisk.

Hon sa att läkare gärna vill prata arbetsträning så fort man visar på förbättringar, men jag ska vara mycket tydlig vid nästa läkarbesök. (Sen blir ju läkarna ständigt pressade av Försäkringskassan, så jag förstår ju att de gärna vill få med det på intyget för att det ska se ut som att man strävar framåt.)

Det var glädjande att höra att hon verkligen tror att jag kommer att kunna börja jobba igen. Skönt med en som sett andra med liknande erfarenheter klara sig bra.

Så nu ska jag se till att fortsätta sätta gränser, fortsätta tacka nej till allt som inte är mycket prioriterat från min sida och fokusera på sömn-mat-motion och återhämtande uppgifter som att rita och trädgårdsskötsel.

Mycket fungerar bättre på hemmaplan sen sist jag var där (maj). Det går framåt. Familjen planerar och tänker annorlunda och jag med.

En annan sak vi pratade om är att diagnosen blir som en etikett som förklarar mina svårigheter. Folk behöver inte ta min frånvaro personligt. Jag får mer förståelse från omgivningen. Det är lättare att tacka nej och prioritera min återhämtning.

Jag sa att (förra) läkaren hade ifrågasatt varför jag ville göra en utredning. Att han undrat vad jag skulle ha diagnosen till och att jag kan få samma hjälp ändå.

”Men det är ju inte ens sant!” utbrast arbetsterapeuten. T ex får jag inte komma till mottagningen för utmattade i Göteborg om jag inte har en försvårande diagnos vid sidan av.

Jag är glad att jag stod på mig i höstas.

Igår målade jag en tavla som visade sig vara en fortsättning på nedanstående: (dessa tavlor målar jag intuitivt och så får jag tolka motivet efteråt).

Denna föreställer hur jag som vuxen räddar mitt inre osynliga oälskade barn. (Under kriget).

Den nya tavlan visar hur jag försöker rädda samma barn från något svart klibbigt med långa tentakler (tolkar det som den psykiska ohälsan) medan folk runtomkring inte bryr sig. Tänker mig att den visar att jag varit tvungen att rädda mig själv eftersom ingen annan gjorde det. (Som barn eller vuxen.)

Sen har jag ju visst fått massa stöd och hjälp från anhöriga och vården, men känslan är ändå att jag varit tvungen att själv lista ut att jag har autism (med hjälp från vänner med samma diagnos) och att jag inte har blivit sedd och fått rätt hjälp tidigare.

Men då får jag väl rädda mig själv då!

Ps. Roligaste kommentaren fick jag på Instagram. En typ tyckte att det såg ut som att personerna till vänster drejar! ^^ Så himla kul med alla olika tolkningar.

Annonser

Åsiktsfrågor vs kunskapsfrågor

21 juni, 2018

Något jag blir helt galen på (vid sidan av folk som SLÄNGER SKRÄP I NATUREN/PÅ GATAN!!!) är när folk ”tycker” saker om sånt som är vedertagen kunskap med en nästan helt enig vetenskapskår bakom sig (finns alltid konspiratörer och dillen).

Tänker t ex på den globala uppvärmningen, att vaccin inte orsakar autism, ojämlikheten mellan kvinnor och män, att icke-binära finns (de som inte identifierar sig som antingen kvinna eller man) osv.

Alltid kommer det nån jäkel och bara ”nä, men jag troooor inte på sopsortering/att jorden är rund/annan uppenbar fakta.”

Men läs på för fasiken!

Andra som får strida för att bli tagna på allvar av opålästa typer, konspiratoriker och ibland t o m läkare är de med adhd. Jag gjorde en serie om det.


Göteborgarna röstar annorlunda

20 juni, 2018

Det är trösterikt att ett visst parti inte är särskilt stora i Göteborg i alla fall.

Göteborgs kommunval skiljer sig faktiskt rätt mycket från riksdagsvalet. Fi fick t ex platser i kommunfullmäktige förra valet medan C inte varit med på länge. Nu ligger de dock på 4,8 mot tidigare 2,6% så jag tänker att Annieeffekten (+miljö och migration) gynnar C i Gbg.

Vänsterpartiet har länge varit stort i Gbg och nu är det ännu större med 12,5%. KD ligger på 1,8, L på 6,6 och M på 18,8.

Sen har vi några lokala partier varav ett börjar gå riktigt bra, nämligen Demokraterna som utgörs av avhoppade moderater, miljöpartister och en socialdemokrat. De vill stoppa tågtunneln Västlänken som varit omdiskuterad i åratal (tänk tio-femton år) som precis börjat byggas. Demokraterna vill även röja upp bland alla mutskandaler (vilket verkligen behövs!) samt halvera administrationen i Gbg.

S är nere på historiskt låga nivåer om 14,7 %. De har suttit stadigt i åratal i Göteborg, men många är missnöjda med styret. De har inte lyckats lösa en problemen med integration, köer till förskolan osv. Sen får de ta mycket smäll för Västlänken trots att alla partier utom SD, Vägvalet och Demokraterna är överens om Västlänken sen många år tillbaka.

Miljöpartiet är ju ett typiskt storstadsparti och i förra valet låg de på 10,7% i Göteborg. Nu har de halkat ner till 5,3, troligen av samma orsaker som på riksplanet. (De har även satsat en del på byggande/exploatering i Gbg vilket nog är impopulärt bland en del fd miljöpartister.)

För min egen del vore det önskvärt om svenskarna tyckte lite mer som göteborgarna, åtminstone när det gäller ett visst parti. Å andra sidan har vi ju ett annat stort missnöjesparti här i Göteborg (Demokraterna) och hade vi haft ett liknande på riksplanet som kunnat utmana så hade sitsen kanske sett annorlunda ut? (Demokraterna har bara funnits i ett år, så det går att växa snabbt.)

När det gäller riksvalet är jag fortsatt pessimistisk. Det blir svårt att få ihop något bra med tre stora block.


Fokusera på fienden

20 juni, 2018

Kan vi snälla sluta slå på de svaga grupperna i samhället (invandrare, hbtq-personer, psykiskt sjuka, kvinnor, rasifierade, funktionsnedsatta, arbetslösa, arbetarklassen m.fl.) och fokusera lite på de verkliga fienderna?

Skattesmitande bolag, diktatorer, galna presidenter, multinationella företag som utnyttjar sina anställda, det faktum att åtta personer äger lika mycket som halva jordens befolkning äger tillsammans osv. Vart tar alla pengar vägen egentligen? Hur kan galningar få fortsätta bestämma över hela länder?

Tänk om vi bara ställde oss upp och sa att nu är det nog! (Vi är väldigt många!)

Istället blir vi uppmuntrade att sparka nedåt på sjuka, arbetslösa, flyktingar och homosexuella. Vi ska hålla oss sysselsatta med varandra i sandlådan så att de rika och storbolagen kan fortsätta sätta agendan för toppolitiker. Mer åt de som har mest och sen skyller vi på invandrarna.

Ps. Vågar knappt tänka på det som händer i USA just nu där barn fråntas sina föräldrar och sätts i bur när familjen söker asyl. Helt avskyvärt. Händer kanske snart här med?


Lära sig ett tredje språk

19 juni, 2018

Nu har jag lärt mig spanska via Duolingo 110 + ca 90 dagar på raken (förlorade min ”streak” en gång pga att jag glömde göra innan 00.00 och inte visste att man kunde köpa en ”streak freeze”).

Måste säga att detta med ”lite varje dag”, med belöningar och hot (förlora streaken) funkar bra för mig. Det tar 5-10 minuter att göra två block om typ 15-18 övningar varje kväll.

Om ett år börjar Molly i sexan och då kan vi läsa spanska tillsammans. Ska bli kul att ha någon att prata med.

Vi får se vilket språk Stella ska läsa sen om fem år…

Läste i tidningen idag att regeringen (?) (nån minister?) vill att elever ska läsa mer språk och att de vill ta bort möjligheten att läsa engelska och svenska istället för de andra språken. Tydligen väljer 25% bort spanska/tyska/franska.

Vet inte om det är det bästa att blanda in ett nytt språk för skoltrötta/språksvaga elever, men jag tänker att man kanske kunde köra på regeln, men att man kan göra undantag för elever med särskilda behov?

När jag gick i sexan läste 13 elever tyska (jag), tre elever spanska och en elev engelska. Men i högstadiet var det en del som hoppade av tyskan för att de var less. De gick över till engelskan.

Själv läste jag franska i gymnasiet och ville läst spanska i högskolan, men insåg att jag inte borde slösa poäng på det. Så då satte jag igång med det nu via Duolingo istället. Som 34-åring. Det är aldrig för sent! 🙂

Ps. Kan förstå en del enklare spanska som jag ser på nätet, men kan inte forma meningar alls, har inte tränat på det. Men är mest ute efter det passiva ordförrådet just nu.


Blandade saker jag velat skriva om ett tag

18 juni, 2018

Strokedrabbade gerbilen

Gerbilen Hedda återhämtar sig fint efter onsdagens stroke. Hon går bra men lite mer försiktigt. Ögat är fortfarande halvslutet, men hon äter och dricker som vanligt. Skönt att det gick bra!

Jurassic World-spelet

Jag har börjat spela JW-mobilspelet eftersom jag dels älskar dinos, dels vill ha mer motion och dels vill ha en utmaning. Det är ungefär som Pokémon Go (som jag aldrig spelade pga ointresserad av Pokémon) och man ska samla in DNA från dinos som står på kartan för att kunna skapa dinos som man sen kan slåss med om man vill.

Så här ser mitt lag ut (vissa är inte dinosaurier utan krokodiler eller kräldjur):

Dimetrodon, Stegosaurus, Velociraptor (fast stor), Allosaurus, Spinosaurus, Edmontosaurus, Pachycephalosaurus och Nundasuchus.

Har även några till som jag inte tävlar med just nu.

Om man kollar på kartan så finns en Dimetrodon och en Majungasaurus vid spårvägen, men jag orkar inte gå dit nu för att ta DNA från dem.

Men det blir ju en del udda situationer då jag tar omvägar för att få DNA från vissa dinos eller plötsligt störtar hemifrån för att fånga en T-rex eller andra ovanliga sorter. ^^ Kul tidsfördriv. (Går att betala för fördelar, men det gör inte jag.)

VM i herrfotboll

Tydligen är det herrfotbolls-VM nu men jag har noll koll. Molly var med F till jobbet idag och hade tydligen kollat på hela matchen tillsammans med de anställda på kontoret. Vi har aldrig kollat på sport med barnen tidigare. Jag har nog inte följt VM/OS sen jag var typ 15-16 år och bodde hemma. Molly vill se fler matcher… eh… Det var otippat. (Kan tänka mig att se typ finalen eller semifinalen eller så om Sverige är med, men följer inte sport på TV i allmänhet.)

Stella tv-spelsfantast

Stella tycker tydligen enormt mycket om tv-spel. Iaf om man ska gå på vad hon i skolan ritar att vi gör på helger och lov… ^^

Jag mår ganska bra

Jag mår rent psykiskt rätt bra. Trots stressig månad. Börjar fundera i banor som ”kan det vara minskningen av SSRI som gör det?”. Men ärligt talat så har jag bara minskat 5-10 g per månad och det är nog snarare tvärtom: jag mår bättre – således kan jag dra ner på medicinen.

Arrested development (AD)

På topp 3 bästa tv-serierna som gjorts ligger AD (Netflix). De första tre säsongerna spelades in 2003-2006 men sen lades den ner. Men sen kom en till säsong 2013 med precis alla skådisarna igen. Och de hade alltså åldrats tio år sen första säsongen.

Den säsongen var lite konstig eftersom varje avsnitt fokuserades kring en person och så fattade man inte alla förväxlingar förrän i slutet av säsongen.

Så i år bestämde sig producenten för att klippa om säsongen och blanda personerna i avsnitten istället. Och helt plötsligt blev säsongen mycket roligare (och mer begriplig!).

Och nu 2018 kom även en femte säsong! Och skådisarna har återigen åldrats 4-5 år. (Läskigt!). Halva säsongen finns på Netflix nu och resten kommer senare.

Det är inte så ofta som nedlagda serier kommer tillbaka igen med exakt samma skådisar 4-7 år senare och fortsätter som inget hänt. (Säsong fem jackar i slutet på fyran trots att personerna fått ganska mycket mer rynkor, men vem bryr sig.)

Fantastisk serie i alla fall. Älskar den återkommande humorn. Älskar Buster, G.O.B, Lucille, kusinkärleken osv. Bästa serien!


När kroppen tar kommandot

18 juni, 2018

Vaknade vid nio i morse av grannens ombyggnad. Funderade på att gå upp, gjorde en massa planer för dagen, surfade klart och sådär. Men sen insåg jag att jag nog behövde sova lite till så jag ställde ett alarm på en timme.

Sen utmattningssov jag till kvart i ett och kunde gå ur sängen halv två… Stella ska hämtas från fritids vid tre nu på sommarlovet (vårt beslut) så jag hade en timme innan jag skulle gå på promenad och sen till skolan.

Så det gick ju bra… Jättebra. Klockan är fem och jag har ätit frukost.

Men, det är väl klart att jag är jättetrött efter ha varit på 30-årsfest, haft övernattande gäster och haft två feberdygn med hemsk muskelvärk de senaste fyra dagarna. Jag har fortfarande halsfluss, men det gör inte lika ont att svälja längre. Dock har jag noll matlust och kan bara äta ”mjuk” mat som går lättare att svälja.

Så det är klart att jag behövde sova elva timmar idag med.

Sömn är ärligt talat ett grymt bra sätt att återhämta sig på. Det går ju inte att varva upp, stressa, oroa sig och ränna runt när man sover.

När kroppen dessutom ”utmattningssover” så kan jag inte vakna till. Jag vaknar, men kan inte förmå mig att öppna ögonen. Det är inte jag som bestämmer, kroppen tvingar ner mig i sömnen direkt. Den tar över helt. Och det är nog lika bra, den vet vad jag behöver.

Sen så kan man ju absolut sova för mycket så att man blir tröttare på dagen och får svårt att somna på kvällen. Men det gäller under normala omständigheter, inte när man är utmattad och har haft en tuff period.


%d bloggare gillar detta: