Spännande vecka

22 februari, 2020

En riktig sängdag idag. Har iofs mest legat i sängen denna vecka, men har iaf orkat gå på promenad de flesta dagarna. Promenad är det jag prioritetar efter frukost (som är typ 13-15 nu för tiden) och sen blir det oftast sängen igen fram till 17-18-tiden.

Men det är iaf positivt att jag inte är full av adrenalin och stress så att jag faktiskt kan vila. Bättre för kroppen än när jag är uppvarvad.

Nästa vecka blir en spännande vecka med flera besked.

På måndag ska F till Stadsbyggnadskontoret och diskutera om en utbyggnad är möjlig. Om inte så får vi tänka om och kanske flytta.

Jag ska på utvecklingssamtal med Molly och höra hur hon har det i skolan.

På onsdag ska jag kolla upp min syn och se om jag kan få ett (1) par glasögon och slippa bytandet till läsglasögon.

På lördag (skottdagen) är det bröllop för Fredriks kusin. Bröllopet är barnfritt och jag känner inte kusinen så väl, så jag och barnen är bara med på vigseln i kyrkan. Men det känns lagom. Jag behöver spara på energin och satsar istället på svägerskans bröllop i juni.

Men det ska bli kul att se ett kyrkligt bröllop (två i år!). De andra tre jag varit på + mitt eget var borgliga (eller nä, ett var wiccanskt (+ borglig vigsel i stadshuset som jag ej var med på)).

Jag är ju inte kristen eller särskilt troende men det är ändå intressant att se hur det går till. Har ju bara sett det på TV. ^^ Men ett kristet dop har jag iaf varit på (och några oreligiösa namngivningar och ett wiccanskt dop).

Jaja.

Och sen är det slut på februari. Äntligen kalendarisk vår! Måste säga att denna februarin (och januarin) varit bäst på åratal. Och det beror på vårvärme, spirande trädgårdsväxter, fågelkvitter och massa sol ganska många dagar. Troligen klimatförändringar alltså… Suck.

Denna vinter har bara varit lera. Det kom typ 2 mm snö en dag som sen försvann. Vi har knappt haft minusgrader. Normalt för Göteborg är 1-6 veckor med åtminstone 5-10 cm snö, oftast i januari-mars.

Förra året var det sån tjäle att jag inte fick ner stolparna till nätet runt tulpanrabatterna. I år stack jag med lätthet ner dem två månader för tidigt. Helt sjukt.

Men men, nu är klockan 17 och det är kanske dags för lunch? (Åt ju frukost vid 14.)


Boendeplaner

20 februari, 2020

Det var kaos i mitt huvud för några veckor sedan. I fem dagar trodde jag att vi skulle flytta från radhuset och jag och Fredrik kollade på Hemnet dygnet runt typ. (Fredrik har länge velat flytta, men detta var på mitt initiativ i ett försök att lösa en del problem med boendet och saker som skapar konflikter hemma.)

Men sen kom vi på att vi nog ändå kunde lösa våra behov genom att bygga ut, vilket vi för övrigt pratat om sedan vi flyttade hit 2013, med två seriösare planeringsperioder 2014 och 2017.

Ni vet ju att jag avskyr dessa trappor som fungerar som proppar i vardagsflödet. Många konflikter och dränerande grejer beror på att ingen orkar gå upp/ner i trapporna och hämta saker m.m. Allting blir så himla bökigt.

Sen saknar vi ett sovrum (till Fredrik) och han vill även ha ett större vardagsrum/sällskapsrum så att vi kan bjuda hem fler än 4-5 personer i taget. Lite jobbigt att låna/hyra lokal varje gång man ska ha släktkalas…

Och själv behöver jag ha en toalett på entréplan. Eller helst ett enplanshus.. Jag hatar det faktum att hur jag än gör så kan jag inte stanna på en våning om jag vill ha toalett/säng/kök eftersom toaletterna och köket är på olika våningar. Och det är jobbigt när man är utmattad.

Vi funderade på att hitta ett litet större hus med fler rum eftersom detta hus är 85+35 i källarplan. Men då skulle vi hamna i en kranskommun och hur mycket jag än ville bo med skog/natur på tomten så skulle pendlingen bli jobbig. För jag vill ju inte bo precis vid pendeltågsstationen heller (pendeltåget är ju smidigast in till stan). Och sen skulle man hitta ett ställe med gångavstånd till skolor och helst inte så stort renoveringsbehov och det skulle inte bli för dyrt och ja, ni vet.

När vi bestämde oss för att försöka bo kvar och bygga ut istället så kände jag en enorm lättnad. Jag vill inte lämna detta läge (15 min till centrum med spårvagn) och min fina trädgård som jag planerat och anlagt själv (det var bara en gräsmatta och ett träd när vi flyttade in).

I alla fall. Mycket av planeringsjobbet är ju redan gjort eftersom vi försökt tidigare. Så nu har vi tagit fram alla ritningar och kartongmodeller och börjat förbereda för ett rådgivningssamtal på Stadsbyggnadskontoret om en vecka (stort steg framåt!).

Detta på grund av att vi bor på prickad mark och därmed troligen bara får bygga en Attefallsutbyggnad. Men å andra sidan finns här ett bygglov för vår carport (som ska rivas för utbyggnaden) så det är inte helt omöjligt att man kan få söka bygglov sa vår arkitektkontakt. (Men antagligen inte.)

Så vi ska dit och kolla vad som är möjligt och se om det är något vi ska tänka på innan vi lämnar in ett besked om Attefallsutbyggnad på 15 kvm. (Om vi skulle ha den oändliga lyckan att kunna få bygglov så blir det typ 20+20 kvm i två våningar med ett större sovrum till mig också!)

Så nu får vi se hur det går. Blir det kanske av den här gången då? Vi känner oss iaf mer peppade nu.


Sämre syn?

20 februari, 2020

Jag har äntligen fått tillräckligt med luft i schemat för att orka boka en optikertid. Jag har haft samma glasögon i fyra år och den senaste tiden har jag inte kunnat använda mina normala glasögon i t ex affärer,  eller när jag ska fokusera på omkring en meters avstånd. De fungerar bra när jag går utomhus eller går runt i huset, men så fort jag ska göra något med händerna så måste jag byta till mina läsglasögon.

Läsglasögonen är egentligen lite mindre skarpa än mina vanliga glasögon och de fick jag för att jag liksom många barn och tonåringar lider av ”skärmtrötta ögon”. Alltså ögon som stelnat lite pga för mycket skärmtid. Och det i sin tur beror på flera års tittande på mobilen utan glasögon. Alltså lite för nära när jag legat utmattad i sängen.

Jag trodde att detta skulle gå över, men det har blivit värre.

Och nu misstänker jag att det även är åldern som ger sig tillkänna. Tydligen är det vanligt att man blir långsynt runt fyrtio och jag fyller ju snart 37 så… Jag har också märkt att jag helst håller böcker och liknande på lite längre avstånd för att inte anstränga synen. Det är medelåldersvarning på mig alltså…

Jag hoppas att jag kan få progressiva glas med en läsdel längst ner och med vanlig skärpa på ovandelen. Jag är så förbenat trött på att byta glasögon hundra gånger per dag.

Det är inte så bekvämt att gå med läsglasögonen hemma eftersom allt blir liiite oskarpt. Men jag kan absolut inte ha de vanliga glasögonen när jag läser/sitter vid datorn/spelar kort/går i affärer och läser på skyltar för då får jag spända ögon och huvudvärk efter bara några minuter. Så jag byter hela tiden.

Och glasögonen har verkligen tagit stryk av att tas i och ur glasögonfodralet hela tiden. Läsglasögonen har jag lagat med lim flera gånger. De andra brillorna är ganska repiga i kanterna.

Så nu är det dags. Hoppas på en bra lösning oavsett om det bara är trötta ögon eller begynnande långsynthet ovanpå närsyntheten.

 


Läkarmöte igen

20 februari, 2020

Jag var hos läkaren på vårdcentralen igen för vårt kvartalsmöte med förlängning av sjukskrivning.

Hon tryckte igen på att att jag behöver komma hemifrån, men idag förstod jag bättre hur hon menar. Hon sa att jag behöver få komma till en frizon med något som är mitt eget. Något där jag kan släppa allt hemma och få vara i fred och slippa cptsd-känslorna.

Det ska inte handla om nåt rehabprogram där jag ska infinna mig mellan 9-11 på måndag och 13-15 på torsdag under 12 veckor, utan det ska vara väldigt individualiserat och det ska vara OK om jag inte kan komma.

Jag drömmer om att få komma till ett ställe där jag t ex kan få renovera möbler, ta hand om djur eller växter eller göra något med händerna. Där vi börjar med en timme i veckan för att öka på med två och senare två dagar i veckan när det känns OK. Inte 3×3h i veckan som på trädgårdsterapin som jag sen inte ansågs redo för.

Det ska vara något flowaktigt där jag får energi.

Tyvärr så är det Försäkringskassan (FK) som har ansvar för mig och inte socialtjänsten, arbetsförmedlingen, psykiatrin eller LSS (funktionsnedsatta) och där är rehabprogrammen inte lika anpassade. Men vi ska ha ett möte med FK och se vad de säger.

Tyvärr så är jag för mentalt frisk för psykiatrin, för högfungerande autistisk för LSS, för sjuk för arbetsförmedlinten och jag har sjukpenning (och make med försörjningskrav) så socialtjänsten är inte aktuellt.

Det är en himla soppa alltihop, men läkaren verkar vara en kämpe som vill få ihop något bra.

Kan jag fixa något själv tro? Nog för att jag inte har några sådana kontakter eftersom alla jag känner typ jobbar som it-programmerare, psykologer, socionomer och liknande. Men ändå?

Det finns t o m ett hunddagis i närheten. Hade ju varit superkul att få göra nåt sånt. Förutom att jag inte gillar hundar och är lite rädd för dem… 😬 Men i teorin låter hunddagis som en mysig grej. Kattdagis? Bondgård? Plantskola?

Ska försöka tänka positivt kring detta istället för att oroa mig.


En lösning

20 februari, 2020

Jag har en fantastisk lösning på mitt problem. Jag tänker att jag och Fredrik borde skaffa oss en sån där fru.

En som tar hand om hushållet, sköter barnen, pyntar hemma, köper presenter, håller koll på födelsedagar och studiedagar och urväxta kläder och allas veckoscheman.

Tänk vad gött att mest kunna fokusera på sig själv och sitt jobb (som jag skulle kunna ha om jag slapp det andra) och bara glassa runt hemma utan ansvar.

Jag fattar varför killar så hett önskar sig en fru. Det låter ju som en helt fantastisk sak att ha hemma.

Jag fattar ju varför män ofta vill tillbaka till 50-talet och inte gillar starka, intelligenta, självständiga kvinnor.

Att ha en fru är ju världens chans i livet. Var hittar jag en sån?

Ps. Jag menar inte att jag är eller har varit en sån fru. Både jag och F har försökt smita från ansvaret i många år nu, men vi har landat i en strikt uppdelning med uttalade ansvarsområden. Men ärligt, tänk om man kunde få slippa helt!


Utflykt till nordöstra Teneriffa

18 februari, 2020

En av dagarna på Teneriffa hyrde vi bil och körde upp till nordöstra delen av ön. Där hade vi inte varit tidigare.

tenerife

Vi följde motorvägen upp till huvudorden Santa Cruz, där de hade de en väldigt cool konsertbyggnad.

1200px-Auditorio_de_Tenerife,_Santa_Cruz_de_Tenerife,_España,_2012-12-15,_DD_02

Från Wikipedia

Vi gick till parken García Sanabria som ligger mitt i centrum. Den kan jag verkligen rekommendera. Där finns två stora roliga lekplatser, gratis toaletter och en massa fina växter.

20200128_1516266308283937109572355.jpg

Den andra lekplatsen var coolare, men barnen gillade gungan i denna lekpark.

En kattport.

Det är så häftigt att de har våra krukväxter som uteväxter året runt. (Men bara i de bördigare delarna av landet eller där de vattnar.) En sån här höblomster har jag hemma.

Medan vi var i parken tog affärerna i staden siesta (suck!) så vi ändrade planerna lite och körde vidare norrut. Vi ville upp i Anagabergen som ska vara ett grönskande ställe. Vi körde bl a igenom den lilla orten Mercedes.

anaga

När vi närmade oss nationalparken började vi köra längs de typiska serpentinvägarna som leder upp och nerför bergsryggarna. Naturen var verkligen grön i kontrast till den karga sydkusten med palmer och kaktusar.

Tyvärr skymdes utsikten ofta av höga träd, men på vissa ställen var den fantastisk.

Efter att ha kört fel på grund av dålig vägbeskrivning så körde vi tillbaka en bit och hittade till nationalparken (ni ska stanna där det finns en stor färgglad ödla på en mur). Här fanns en fin utkiksplats och en barnanpassad promenadstig med interaktiva moment där man skulle känna, lukta, titta och lyssna på olika saker.

Känna på olika typer av trädstammar.

Skyltningen i allmänhet kass på Kanarieöarna enligt min åsikt och informationen i parken kunde också förbättras rejält. Efter en fin promenadstig lutade det kraftigt neråt och vi fortsatte ner i backen eftersom vi inte visste hur långt vi skulle gå.

Tröjor och jackor kan vara bra på nordkusten pga betydigt svalare än sydkusten.

När vi gått neråt i ungefär tio minuter kom vi till den lägsta punkten i parken med nedanstående taktila version av bergen framför oss. Här lyckades vi även hitta information om att vi bara var halvvägs, men att den fortsatta stigen var ganska brant och farlig och inget för barn.

Så vi fick helt enkelt vända tillbaka uppför samma backe igen.

Naturen var ju jättefin, men för mig med dålig kondis pga utmattad blev stigningen som att springa ett motionslopp. Jag flåsade rejält och fick dagens motion så att säga… Med råge.

Så jag rekommenderar verkligen ett besök i parken, men om du inte är en hurtbulle och/eller har små barn med dig, vänd om när det börjar bli brant i backen.

Sedan blev det kväll och affärerna öppnade igen efter siestan (14-17), så vi körde tillbaka till Santa Cruz för lite shopping. Vi hade nämligen sett roliga affärer som vi ville besöka.

Drakblodsträd mitt i centrum.

Här kommer tips på udda/roliga affärer.

Pampling är en rolig t-shirtaffär med unika t-shirts som trycks efter att konstnärer deltagit i en uttagning (internationell kedja). Den ligger på Calle de Castillo 63. Barnen köpte varsin t-shirt till rimligt pris.

20200128_1929084528949648805315426.jpg

Claire’s är en annan rolig affär på Calle de Castillo 49. Där finns smycken, meme-prylar, hattar, merchandise och en massa glitter och pynt. Dessa affärer finns ju även på andra ställen, t ex i Las Palmas på Gran Canaria.

Piedra papel tijera (betyder ”sten sax påse” fast i annan ordning) på Calle Teobaldo Power 20 är en jättegullig leksaksaffär som mina barn hade älskat om de varit lite yngre. Jättefina annorlunda saker.

Det fanns även en cool affär med inriktning på hjärngympa på någon av parallellgatorna till Calle de Castillo. Minns tyvärr inte namn eller adress. Men de hade olika hjärnpussel, brädspel och intellektuella utmaningar.

Ale-hop finns på huvudgatan Calle de Castillo, men vi besökte den som ligger i Playa de las Americas. Jag kan verkligen rekommendera ett besök, för de hade jättefina grejer. Det var likt TGR men med bättre kvalitet och finare motiv enligt mig.

Vi köpte bland annat ritböcker, laddsladdar, tofflor m.m.

Vi avslutade kvällen med att äta kombinerad middag/efterrätt på ett glasscafé. Jag var lite spänd i magen och orkade inte med middag, men en bubbelvåffleglass gick ju ner. Det blev min första.

Stella valde en med frukt och jordgubbsglass.

Molly valde Oreotema…

Själv valde jag Twix med citronsorbetglass. Två pockypinnar fick man också. (Molly brukar köpa Pocky som är typ salta pinnar med ett sött överdrag i asiatiska mataffären i stan.)

Sen körde vi hemåt sydkusten.

anaga

Något vi inte hann med var de två blå grejerna på kartan. Vi ville gärna stanna i staden La Laguna som ska vara av äldre modell. Vi hade även velat åka till sandstranden Playa de las Teresitas som ligger utanför Santa Cruz (men lite högre upp än där jag ringat in). Där ska sanden vara ljus och det ska vara ett populärt ställe för kanarier. Våra kompisar åkte dit, men de hade lite oflyt med hunger, stängda restauranger och en ettåring som inte ville åka bilbarnstol, så de hann inte vara där så länge.

Men jag kan i alla fall rekommendera en tur till nordöstra sidan av Teneriffa om man vill shoppa och gå i naturen. (Men om det är första gången på Teneriffa – prioritera ett besök på vulkanen Teide!)

Mitt första Teidebesök och det andra Teidebesöket med Los Gigantes och nordkusten. Här finns även en redogörelse för en heldagsutflykt på Gran Canaria med bergsutflykt, grottboningar med museum, botanisk trädgård, Las Palmas och historiskt museum.


Sportlovet

17 februari, 2020

Det var sportlov förra veckan och nog det smidigaste lovet med lediga barn hittills.

Det går så mycket lättare nu när barnen kan gå hemifrån själva när de blir upphämtade av farmor/gammelmormor/kompis förälder och jag kan sova ut. De var även med Fredrik på jobbet en resp. två dagar.

Jag försöker lugna ner mig igen efter en jobbig period som jag inte kan gå in på mer i bloggen pga privat. Jag hade en aktiv lördag hemma och i söndags sov jag först från ett till tolv med lite vaket, sen åt jag frukost. Sen lade jag mig igen och efter två timmar somnade jag igen och sov mellan 15 och 19. Jag var så himla trött.

I natt provade jag att byta tillbaka till den gamla bäddmadrassen eftersom jag misstänkte att den nya var för mjuk för mig. Jag spände inte benen på samma sätt och fick inte värk i vaderna som jag brukar få och jag sov tungt under många timmar. Och inga värktabletter behövdes.

Synd bara att bäddmadrassen är 160 cm istället för 120 cm som min nya säng och att den hänger ner på ena sidan. Synd också att denna madrass är lite för hård för ovansidan av mina fötter så att jag måste ha en tunn kudde under lakanet vid fotänden som jag kan ha fötterna på när jag sover på mage…

Jaja, vi får se hur jag gör. Får prova några nätter till och utvärdera.

På torsdag är det läkarbesök igen för fortsatt sjukskrivning. Alltid lika jobbigt eftersom man aldrig vet vad läkarna hittar på. Jag vill inte behöva komma ”ut i aktivitet” som de pratar så varmt om före jag sover normala nätter och orkar stå/sitta upp på dagarna. Är det för mycket begärt?

Men de vill ju blidka Försäkringskassan och utan sjukpenning blir det skralt i kassan. Vi överlever ju, men livet blir väldigt trist om vi ska leva på en lön som ligger något över medellönen.

Men framför allt vill ju FK och läkarna att det ska gå framåt och det gör det ju. Jag har tagit uti med en massa faktorer som dränerat och fått hjälp via olika instanser. Och om en månad ska jag tillbaka till vc-psykologen för att fortsätta prata om mitt komplexa ptsd (cptsd) som jag fått pga denna fängslande utmattningssituation.

Men promenerar gör jag iaf. Nästan varenda dag numera. Det är jätteskönt att kunna gå ut och gå och inte vara alltför utmattad.

Jag minns att jag hade utmaningar med mig själv före jag blev utmattad. Bl a skulle jag gå en mil på lunchrasterna på en vecka. Jag gick 3×3km och en kilometer fjärde dagen. Och jag tränade ju massor. Åh, vad jag saknar det.

Men långsamma promenader är ju bättre än inget i alla fall.


%d bloggare gillar detta: