När kroppen tar kommandot

Vaknade vid nio i morse av grannens ombyggnad. Funderade på att gå upp, gjorde en massa planer för dagen, surfade klart och sådär. Men sen insåg jag att jag nog behövde sova lite till så jag ställde ett alarm på en timme.

Sen utmattningssov jag till kvart i ett och kunde gå ur sängen halv två… Stella ska hämtas från fritids vid tre nu på sommarlovet (vårt beslut) så jag hade en timme innan jag skulle gå på promenad och sen till skolan.

Så det gick ju bra… Jättebra. Klockan är fem och jag har ätit frukost.

Men, det är väl klart att jag är jättetrött efter ha varit på 30-årsfest, haft övernattande gäster och haft två feberdygn med hemsk muskelvärk de senaste fyra dagarna. Jag har fortfarande halsfluss, men det gör inte lika ont att svälja längre. Dock har jag noll matlust och kan bara äta ”mjuk” mat som går lättare att svälja.

Så det är klart att jag behövde sova elva timmar idag med.

Sömn är ärligt talat ett grymt bra sätt att återhämta sig på. Det går ju inte att varva upp, stressa, oroa sig och ränna runt när man sover.

När kroppen dessutom ”utmattningssover” så kan jag inte vakna till. Jag vaknar, men kan inte förmå mig att öppna ögonen. Det är inte jag som bestämmer, kroppen tvingar ner mig i sömnen direkt. Den tar över helt. Och det är nog lika bra, den vet vad jag behöver.

Sen så kan man ju absolut sova för mycket så att man blir tröttare på dagen och får svårt att somna på kvällen. Men det gäller under normala omständigheter, inte när man är utmattad och har haft en tuff period.

Annonser

Gå på fest i sista minuten

Jag var ju först sjuk med hög feber och muskelvärk i två dygn. Sen gick febern ner och det visade sig att jag troligen har halsfluss. På fredag-lördagen var det svårt att svälja pga smärta, men jag blev lite piggare så i sista stund bestämde jag mig för att gå på syskonets Ls 30-årsfest.

När det var 1,5h kvar började jag således med presentkortet som L skulle få från hela familjen/släkten. Vi skulle ge pengar till en tatuering och eftersom pappa skämtat om att vi därmed krävde att få vara med på själva motivet, så målade jag ett förslag… ^^ (Är förvånad över hur bra man kan känna igen alla i familjen med bara runda ögon, hår och såna små detaljer.)

Efteråt skickade jag de två skisserna till de motiv som inte fick lika många röster:

Tycker att L borde tatuera in allihop. I svanken… ;-P Nä, men det verkade ha varit en lyckad present! (L har nåt tiotal tatueringar.)

I alla fall. Och när det var nån halvtimme kvar så var jag klar med kortet och satte igång med att packa och byta om. Bra tidsfördelning: 1h rita kort, 30 min resten…

Barnvakten hade redan kommit så jag, Fredrik, pappa och A sprang runt och försökte få klart maten som vi skulle ha med (knytkalas), byta om, hitta tejpen, packa in en present osv.

Tur att klänningen var ren. Jag är alltid en sån där som ställer mig framför garderoben när det är en kvart kvar och typ ”den hade jag sist så då får det bli den andra” (har nog fyra festkläder tror jag). Smörjde mina torra ben i bilen, tog ett armband på mig (FEZT!)… (Jag är ju inte så mycket för smink (aldrig), hårfix eller smycken (numera)).

Jo, jag sladdade även in till barnen och ropade ”fort! Rita ett djur med en partyhatt!” och langade fram kuvertet. Stella förbarmade sig och ritade en liten katt med partyhatt. Jag säger ju det, nu är det PARTY! (Ovanstående berättade jag även inför hela kalasgänget vid paketuppningen. Hoppas att det inte var olämpligt!? (Så svårt att räkna ut vad som är det som autist.))

Okej, min vi var där i ok tid.

Satte mig i ena hörnet för att minska ljudvolymen och L hade som påläst introvert ordnat ett mycket introvertvänligt och autismvänligt party. Låg volym på musiken, inga blinkande lampor, inga påtvingade aktiviteter eller pinsamheter. De flesta gästerna var Ls kompisar där merparten var lågmälda och introverta. Inget påtvingat mingel för min del vilket sparade en massa energi. Jag hängde med mamma och pappa och deras sambos, F och syster A.

Till quizet sa L att vi inte skulle bli uppdelade i lag eftersom vissa inte uppskattar att prata med okända (räcker upp handen), så vi fick bestämma lag själva. (Så jag var i samma lag som mamma, hennes sambo och F.) Skönt!

En rolig fråga på quizet var vilket smeknamn L hade som liten. Grodan, Grisen eller Pluppen. Grodan var ju syster A och Pluppen hade jag aldrig hört. Grisen däremot hade jag ett mycket svagt minne av… Men mamma trodde mig inte så de svarade Pluppen.

Efteråt avslöjade L att det var Grisen. Mamma, pappa och syster A förnekade detta bestämt medan jag sa att jag ”kanske minns detta?”. Alla tittade på mig och undrade varför… och jag minns inte! Men L lystrade ju på Grisen så…eh… Men det blev lite roligt. Kul när L minns något så tydligt som övriga förträngt, inkl. jag. Ingen fick nog rätt på den frågan tror jag…

Jag var kvar i fyra timmar innan jag kände mig trött och dränerad! Det är riktigt länge för att vara jag.

Idag är jag trött, men inte extremtrött. Hade ”budgeterat” för vilodag igår på dagen, idag och ev. följande tre dagar om det behövs. Och det var det helt klart värt.

Grattis L! Välkommen till den här sidan av sträcket (30+).

När jag inte vet om jag drömmer eller ej

Det är lite intressant att när jag drömmer att jag är på en loppis och hittar 80-90-talsponnyhästar så inser jag alltid att jag drömmer. Men jag vill så gärna att det ska vara sant att jag börjar dividera med mig själv. Typ:

– Nä, men det här känns så verkligt! Det här kan inte vara en dröm.

– Jamen, hallå! Hittade du just en låda My Little Pony? Det måste vara en dröm!

– Det skulle väl kunna hända på riktigt eller?

– Men hur ofta är jag på loppisar då nu för tiden? Typ aldrig!

– Ja, iofs… Det är nog en dröm… (besviken)

Människor köper särskilda prylar med blinkande lampor eller tränar sig att nypa sig i armen ofta för att börja göra det i drömmarna också för att förstå att de drömmer. De vill lära sig lucid dreaming för att kunna bestämma sig för vad de ska göra i drömmen.

Jag behöver inga sådana signaler, det räcker med ponnysar. När ponnysarna dyker upp, då vet jag. Då kan jag flyga ut från loppisen. (Det enda jag brukar komma på att jag ska testa när jag drömmer är att flyga, så jag flyger. Det är svindlande.)

Vad sker i politiken?

Brukar ju inte bli så mycket politik här i bloggen, men jag är mycket engagerad utanför bloggen (utan att vara aktiv i ett parti).

Har funderat ett tag på hur läget egentligen ser ut inför valet. Många hoppar ju av S och M medan V och C och det där andra partiet (som kallas R i bloggen) växer.

Som GP skriver idag verkar det som att invandringen är en vattendelare. Jag ritar det så här:

Medan M och S står och velar och än vill öppna famnar och än vill stänga gränser så vet väljarna inte om de kan stanna kvar. Kritikerna hoppar för säkerhets skull till R och de positiva känner inte längre igen S och M utan hoppar till C och V. (S och M behöver alltså bestämma sig!)

Sen hoppar många Mp-väljare till V eller kanske C (?) pga hur Mp betett sig de senaste åren.

Jag har själv bytt parti att rösta på, men det finns inget parti som känns helt bra för mig.

Blondinbella skriver att hon tror att R blir störst. Jag tror också att de blir störst eller näst störst, om inte detta val så nästa. Det händer över nästan hela Europa, varför inte i Sverige? Ok, att R räknas till ett av de grövst rasistiska partierna i hela Europa, men svenskarna är inte så mycket annorlunda.

Jag har sett dessa tendenser i flera år. R flyttar hela tiden fram pinnen för vad som är möjligt att prata om. (Vi hade föresten mycket invandring från Balkanländerna på 90-talet men tongångarna var helt annorlunda då.)

Jag håller dock inte med Blondinbella om att rida ut vågen och se vad som händer efter R+högerregering och Trump-åren. Jag tror att det blir en smärre katastrof för Sverige med R i regeringen. Fatta vilken skada de kan göra. (Och fatta vilken skada Trump redan gör!) Se sista rutorna nedan. (Och ”här är vi nu” har flyttat fram några steg sen serien ritats!)

Av Nanna Johansson

R är inget vanligt parti!

Jag är som vanligt djupt pessimistisk inför framtiden (även när det gäller miljön).

Ps. Bra läsning ”Vi säger vad du tänker” om populistiska/högernationalistiska partier i Europa av Anna-Lena Lodelius.

Halsfluss?

När jag vaknade vid 12 idag hade jag ingen feber längre. Var dock svag hela dagen. Inte som i utmattad, bara svag.

Det gjorde ondare och ondare att svälja, fick knappt i mig någon middag och kvällsmat.

Nu på kvällen började det göra ännu mer ont vid käklinjen och under käkarna och mandlarna känns som hårda kulor. Har inga andra symptom än feber och detta.

Och nu stiger febern igen.

Känner igen detta från barnens alla öroninflammationer. Först har de feber 2-3 dagar, sen är de feberfria och precis när man tror att de kan gå tillbaka till förskolan så får de hög feber igen.

Så det får nog bli ett besök på jourmottagningen imorgon om det inte går över. 😦

F är lite så här ”Vaaaaa? Har du aldrig haft halsfluss förut????????”

Men nä, det jag har inte. Jag har haft urinvägsinfektion och små magsår – det är de enda gångerna jag har behövt ta penicillin. Han däremot har haft inflammation i öronen ett tiotal gånger, virusinfekterad hjärnhinneinflammation och halsfluss ett antal gånger på de 16 år vi känt varandra. Han är ett vuxet öronbarn. Barnen är också öronbarn (och Molly hade lunginflammation). Men jag är inget öronbarn, jag får liksom inte såna bakterieinflammationer…

Men men, hoppas att det antingen går över i natt eller att jag får bra medicin så att det går över snabbt. Min ork är superlåg just nu, det är skittufft med muskelvärk flera dagar i rad. Har knappt kunnat äta nåt heller.

JAG ORKAR INTE FLER FEBERDAGAR MED SÅN HÄR HEMSK MUSKELVÄRK! I så fall behöver jag mer morfin! (Har bara några tabletter kvar och de är för nödfall.)

Tjocka i sociala medier

Måste bara säga att det är så skönt med alla icke-norm-smala kroppar på nätet. Lyssnar på ”Så lärde jag mig att älska min kropp” av Linda-Maria Nilsson och ser instagramkompisar visa sina icke-norm-smala kroppar i bikini utan att be om ursäkt.

Människor finns i alla storlekar, men man kan lätt få för sig att det inte är så när de allra flesta som syns i medier och reklam är superdupersmala.

Själv målar jag allt mer ”normalkroppar” och det är så skönt. Så här ser folk ut helt enkelt.

(Personen i petrolblå tröja i ruta fem.)

Jag är så trött på tv-serier där de i övrigt tuffa tjocka personerna bara äter och goffar hela tiden (Skam, You’re the worst m.fl.).

Tjocka människor äter inte hela tiden. Ofta beror vikten på att bakteriefloran i tarmarna har svårt för att släppa ifrån sig fett. Den vill helst lagra. Många tjocka har alltså svårare än andra att gå ner i vikt. Orättvist om nåt.

Min kropp har för övrigt varit inställd på kamp-flykt-reaktion sedan några år tillbaka vilket gör att den inte vill förlora något av energireserven. Måste ju finnas något att ta av när tigern anfaller! Typ så…

Stress innebär samma sak för kroppen.

Så tyvärr är det ju inte bara till att äta mindre och röra sig mer. Det är inte alltid så enkelt som de som har det enkelt tror.

Det finns så mycket fördomar om tjocka. Särskilt illa är den om att de är lite korkade. Hur kommer det sig?

Nä, det är bra att fler visar hur de ser ut på riktigt så att vi får se annat än de retucherade bilderna i reklamen. Jag kommer fortsätta att rita alla varianter av kroppar, hudfärger, könsidentiteter, åldrar m.m.

Gillar föresten extra mycket den gråtande vita hipstern som blir tröstad av sin partner eller kompis i ruta fem nedan. Gråtande män alltså! Finns de ens?

Mer variation och representation i medier och sociala medier!

Sjuk :-(

Andra dygnet med feber och hemsk muskelvärk. Idag har tempen legat på mellan 37,5-39 grader. Ökat över dagen.

En jobbig grej är att huden är så ömtålig att om barnen nuddar mig lite hårdare än jättemjukt så gör det ont.

Det bästa hittills förutom morfinmedicinen är att röra på mig. T ex gå i trädgården eller gå runt och röja. Men jag är ju utmattad och allmänt orkeslös så det blir inte så ofta. Antar att det handlar om blodcirkulation i de onda musklerna.

Idag har jag ätit en miniportion müsli, en banan, några jordgubbar från trädgården, några godisar (bra för att få energi) och ett gäng pommes frites. De andra firade nämligen skolavslutningen så jag åt lite av Stellas överblivna.

Äter så dåligt jämt när jag har feber och jox med magen. Men mår iaf inte illa som jag gjorde i förrgår natt.

Nä, hoppas att det går över snart. I morgon kommer pappa och A hit och de ska passa barnen i morgon på studiedagen. På lördag ska de på utflykt medan F ska på arbetsmöte på spa och jag ska vila hemma. På kvällen är det mitt syskons 30-årsfest. Hoppas att jag är frisk tills dess.

Jag har svårt för att svälja för det gör ont. Har inte jätteont i halsen som vid förkylningar, men att svälja gör ont. Funderar på halsfluss? (Har ju inga andra symptom på influensa.)

I natt sov jag föresten 00-12 med en kort paus vid åtta. Måste varit vråltrött efter föregående natt med ca 6h sömn. Hade inte lika mycket feber i natt. (Jag ligger ofta i sängen mellan 00-12, men det brukar innefatta en del vakna stunder under natten.)