16 september, 2019

Det händer alldeles för mycket saker hela tiden och jag är extremt trött. I natt sov jag tio timmar, sen gick jag på Stellas utvecklingssamtal och sen sov/slumrade jag 2,5h till och sen var klockan 18.00 och jag hade inte ätit lunch.

Idag fick jag brev från arbetsterapeuten som jag inte träffar längre. De bedömer att grön rehab som jag haft väntande plats på i ett år inte är rätt insats för mig. Så det blir inget med det.

Jag träffade läkaren för en vecka sen och hon sa samma sak.

Min sjukskrivning och rehab är en soppa just nu. Ingen vet vad de ska göra med mig.

Jag fick inte komma till Utmattningsmottagningen eftersom min utmattning inte är stressrelaterad (längre) utan beror på underliggande diagnoser (autism, ångestdiagnoser) samt min hemsituation (privat) som tar mycket energi från mig.

Läkaren sa att vi ska ha ett SIP-möte längre fram där läkare, arbetsförmedlare, socialtjänsten och försäkringskassan ska vara med för att diskutera min framtid/rehab.

Hon har träffat många i min sits och enligt henne kan vi inte vila oss friska eftersom vi lever i det som dränerar. Istället behöver vi komma bort och göra något annat för att börja bygga upp energireserven.

Om vi samtidigt kan minska dräneringen hemma (har flera olika grejer/insatser på gång) så skulle det nog kunna bli bra om det utformas och anpassas efter mina behov och blir något givande istället för dränerande.

Men t ex grön rehabs 3×3h per vecka skulle inte funka för mig. Jag skulle behöva smyga igång en aktivitet. Tänker 2×1h per vecka i början t ex. Och det måste vara något som känns givande. T ex ett rutinmässigt ”arbete” eller kreativ verksamhet. Jag mådde ju bra av att plocka ihop alla legoseten t ex. Eller måla tavlor och stolar.

Men vi får se vad som går att lösa.

Tills dess fokuserar jag på min spända kropp och att sova så mycket det bara går.

Annonser

Månadernas tema

12 september, 2019

Det är verkligen skolmånaden nu i september. Var på andra föräldramötet idag (sjunde gången med samma klass! (Inkl. förskoleklass). Sen är det skoljoggen, höstvandringen, två utvecklingssamtal och alla lappar som ska fyllas i.

Alla nya läxdagar och gympadagar ska sätta sig. I år har Molly både spanskaglosor och engelskaglosor varje vecka samt mattebeting (om de ej hinner klart på lektionen) och ibland NO- och SO-läxa. Det blir mycket att traggla med hemma runt middag helt enkelt. Stella har läsläxa 4×15 min per vecka som förra året.

De känns som att de flesta månaderna på året har sin egen karaktär eller tema, iaf i mitt liv.

Januari: vinterdeprimerad + utlandsresa

Februari: sportlov och vabruari

Mars: vår och lättnad

April: glädje och lugn och ro

Maj: odling och lugnet före stormen

Juni: alla fyller år, ska ha fest och avslutningar samtidigt och sen är det midsommar

Juli: semester

Augusti: efter semestern/sensommar (vemod)

September: skolmånad

Oktober: kalasmånad (barnen fyller 10e och 13e och vill ha massa kalas).

November: liten andningspaus

December: julstress

Som ni kanske förstår gillar jag mars-maj och juli bäst. Juni hade varit toppen om inte halva släkten fyllde år samtidigt och alla ska ha sommaravslutningar osv. Det är alltid kaos i juni för mig.

Jag gillade december före jag blev utmattad. Numera känns december som ett enda långt krav på att umgås och köpa julklappar. Och då har jag ändå minimerat mitt julfirande och låter F sköta det mesta.

Kan det bli mars snart?

Ps. Livet lär ju bli lättare ju äldre jag blir eftersom barnen får ordna sina egna kalas och gå på sina egna avslutningar så småningom. Men det är tungt nu.


Sömnteori

11 september, 2019

Jag testar min nya tes att en stor del av den kroppsliga utmattningen beror på sömnbrist. Skriver ner hur jag sover och hur utmattad jag är. Senaste dygnet:

10-11 sep:
1st 5 mg tabl 23.00
La mig: 23.50
Släckte: 00.20
Somnade ca: 00.50
Vakentid: 10 min + 40 min + 30
Vaknade: 12.20
Sov dagtid: 1h 45m
Sovtid: 11h 45min
Utmattningsnivå: hög (sov)

I morse vaknade jag 10.15 och kände mig vaken. Efter en stund insåg jag att jag nog ändå behövde sova mer och gjorde det.

Efter frukosten ritade jag lite på datorn men kände mig utmattad så jag ville lägga mig igen, men var tvungen att lösa barnens konflikter först. Sen sov jag till 18.00.

Igår var jag jätteutmattad och hade behövt sova större delen av dagen, men blev hindrad.

Det är många saker som hindrar min vila och jag måste försöka planera om min vardag.

Det kan vara saker som att Molly inte kan ta med Stella hem från skolan så att jag måste göra det mitt på eftermiddagen. Eller konflikter mellan barnen. Eller att jag måste ta emot leveranser av mat och medicin (ska försöka boka det till kvällstid när det är möjligt).

Sen blir jag även stressad av telefonsamtal och sms. Kollar alltid mobilen när jag vaknar och hoppas att ingen ska ha ringt.

Vågar inte alltid ha på ljudlöst på dagen pga att barnen kan bli sjuka/vill gå till kompisar, vårdenheter ringer osv.

Samhället är ju inte riktigt gjort för att man ska sova på dagen. Men jag sover ju både natt och dag såå… 🤷‍♀️

Men förhoppningsvis inte varje dag.

I anteckningarna kan jag se att jag sover ca 9,5-10h per natt och idag blev det nästan tolv timmar! Och lägger man på lite vakentid på det samt viss insomningstid så utgör sovandet en stor del av dygnet.
Särskilt som västerländska vuxna vant sig vid 6-7h sömn i snitt (trots att de flesta mår bäst av 8).

Jaja. Jag ska fortsätta testa min teori. Melatoninet hjälper iaf väldigt bra mot att skjuta på dygnet. Det är tur.


Just nu

7 september, 2019

Ännu en tuff vecka avklarad. Stella var sjuk mån-tis och jag var hemma själv med henne i måndags. Sen blev jag sjuk och hade svårt att sova resten av veckan.

Föräldramöte i tisdags, cyklade till vårdcentralen i regnet i onsdags för att skriva på ett papper och idag fick vi en snabbtid för ytterligare ett läkarbesök för ett av barnen. Och jag ska till läkaren på måndag. Lika bra att beta av det… 😅

Numera blir jag halvt däckad av dessa förkylningar medan jag under småbarnsåren var mer sjuk än frisk under vinterhalvåren. Och då orkade jag jobba och ta hand om barn. Nu orkar jag knappt ta hand om mig själv! (Men jag är ju utmattad också.) Och jag orkade ju egentligen inte förut.

Stella började i scouterna i torsdags! Molly slutade i våras efter två år, men det blir väl smidigare med bara en unge i taget antar jag? ^^ Det är en vi känner som är ledare i gruppen och hennes dotter är också i samma grupp, så det är bra.

Är föresten så där torrhostig och alldeles kladdig i munnen hela tiden pga att Läkerol hjälper mot hostan…

Ja, men typ så…


Det går bra nu…ehh…

4 september, 2019

Förra veckan var jag själv med barnen i tre dagar pga Fs jobbresa (fick hjälp en eftermiddag). Jag var tvungen att väcka barnen tre dagar i rad och det sabbade sömnen.

I fredags väntade jag på ett läkarsamtal från sju på morgonen (skulle ringa runt 09, ingen idé att somna om tyckte min kropp). De ringde 13.30. Jag hade gett upp och lagt mig tolv…

I helgen blev jag väckt av barnen och sov till 14-15 för att få ihop timmarna. 🙈 I förrgår låg jag vaken två timmar på morgonen, igår blev det 3,5h pga ångest och nu i natt har jag knappt kunnat sova alls pga slemmig mun pga blev just förkyld.

Så jag satt uppe och drack honungsvatten och läste tidningen mitt i natten. Kul!

Det går bra med sömnen just nu. Jättebra…

Nä, men det är för mycket i livet och det är för mycket stress och oro. Stella har varit sjuk och hemma två dagar (vabbade en dag vardera) och det är mycket nu med uppstart i skolan m.m. Föräldramöte igår t ex. Och så alla vårdkontakter.

När ska jag få chansen att återhämta mig då? Har sysslat med brandsläckning sen mitten av maj. Kommer aldrig ikapp. Energin går ur hand i mun.

Så trött på detta.

Ps. Men det går framåt också. Det händer en hel del i mitt huvud och i hur vardagen fungerar. Men sömnen är ju så viktig och jag blir så less på att jag knappt får chansen att sova på natten. Trött på att sova fram till 14-15 som senaste veckan.


Rädd att inte kunna vakna

1 september, 2019

Skrev häromdagen om att en del av min utmattning verkar bero på sömnbrist. Jag verkar ha ett sömnbehov på snarare 10-12h än 9h som jag sovit de senaste åren (7,5-8h före dess).

Problemet är ju bara att jag inte känner att jag vågar/kan/får sova mer. Detta dels för att jag behöver hinna med vissa saker, dels pga olika deadlines och tider att passa (barnen, ärenden osv.) och dels för rädslan att jag inte ska lyckas väcka mig själv ifall jag somnar riktigt utmattat. Har ibland stängt av flera larm och somnat om omedelbart.

Idag sa jag till familjen att väcka mig när det var dags för rollspel och sen spelkväll.

I drömmen tänkte jag att jag behövde vakna så att jag inte missade spelkvällen. Jag ”vaknade” i drömmen och fick höra att det var mitt i spelkvällen och att ingen hade väckt mig. Sen insåg jag snart att jag fortfarande sov och jag började skaka på huvudet och skrika VAKNA och då vaknade jag faktiskt på riktigt.

Det var en minut innan Molly kom och väckte mig för rollspelet.

Så även i drömmarna är jag rädd för att sova och inte kunna väcka mig själv…

Men jag ska prioritera sömnen nu och försöka hålla nere på deadlines och tider att passa på em/kvällar.

Har räknat ut att melatoninet precis räcker till nästa uttag med förmån och läkarbesök (samma dag), så nu kan jag börja ta det varje dag i nio dagar. (För sömnrytmen blir bananas när jag sover så här oregelbundet.)


Vill jobba

31 augusti, 2019

Åh, vad jag saknar att få jobba!

Med undantag för några månaders arbetsträning mitt i sjukskrivningen så är det snart fem år sen jag fick sluta jobba pga stresskollaps.

Jag tänker ibland att jag skulle vilja ta ett lagerjobb. Plocka varor, packa paket, lägga i en säck.

Eller röja ut och städa gamla hus (typ dödsbon/gamla lager/förråd).

Eller köra resväskor och lägga dem på bandet på flygplatsen.

Eller vad som helst. Bara få göra nytta och se att det händer något.

Som sjukskriven är mitt ”jobb” att bli frisk och jag jobbar varje dag med det. Men det blir liksom inget konkret av det eftersom förändring sker över tid.

Att städa hemma är ju ett evighetsgöra som knappt ger någon tillfredställelse alls.

Att göra kreativa saker som att måla kräver en del hjärna och kreativitet och det kan också kännas ganska pressande. Lätt att bli besviken. Mycket prestation.

Men nu när jag kommit igång med legosorterandet och ihopplockning av set så känner jag mig så tillfreds.

Jag gör nånting och får ett tydligt resultat varje dag. Lådan med färdiga kit växer och nu är jag typ halvvägs redan.

Det är samma som när jag håller på med möbelmåleri. Även om det tar tid med alla tunna lager som jag gör, så kommer jag framåt och det blir bra.

Jag har verkligen saknat att få göra. Inte typ rensa ogräs, tvätta och städa för det blir snart som ogjort. Men att jobba i projekt och göra klart. Det är en skön känsla.

Jag vill kunna jobba! 😩

Jag börjar dock inse mer och mer att jag troligen kommer att ha mindre energi än andra resten av livet. Det verkar höra autismen till. Svårt att kombinera barn, vardagen och jobb med en energikrävande autism. Men ett litet deltidsjobb kanske?

Om bara tre år är barnen elva och femton år gamla. Då klarar de sig ganska bra själva. Då kommer inte föräldraskapet kräva lika mycket längre.

Så även om det känns länge tills de blir stora, så är det inte särskilt länge egentligen. Och de fixar ju mycket på egen hand redan nu.

Men jag ska ju inte leva för att jobba. Vill inte behöva sova varje dag efter jobbet och vila hela helgen. Så ska man inte behöva leva trots att en del post-utmattade och autistiska lever så.

Men i alla fall. Legobyggandet och stolsmålandet är bra för mig. Jag behöver få känna mig kompetent och att jag producerar något. Göra skillnad. Att bara ligga i sängen är verkligen själadödande.


%d bloggare gillar detta: