Spelkvällar under fyra stadier i livet

28 augusti, 2016

Före barn
Spelar från 18-02 utan uppehåll. Hinner med 3-5 spel per kväll.

Spelkvällar med bebis
Efter de första tuffa månaderna med sömnbrist och bebisbubbla funkar det att spela mellan varven av bebisnattande. Fokus = låg. Ammar samtidigt. 1-2 spel per kväll.

Spelkvällar med runt-ettåringar (8-20 månader)
Funkar inte. De river spelplanen och äter spelkorten.

Spelkvällar med småbarn (ca 2-7 år)
Barnen sätts framför TVn, men pga middagsrutiner kommer inte spelkvällen igång förrän efter nattningen eftersom det ”inte är någon idé att spela en halvtimme innan nattningen” alt. så hinner en bara sätta upp spelplanen (och nattningen drar gärna ut på tiden dessa kvällar). Hinner med 1-2 spel mellan cirka 21.30-00.00. (Sen måste en lägga sig pga mer eller mindre morgonpigga barn.)

Spelkvällar med barn 8+

Barnen är plötsligt med och spelar. Och de går med på att få vara uppe lite längre mot att gå och lägga sig själva. 

(Tyvärr så har vi både småbarn och 8+ så vi hinner spela ca 21.30-00.00 och får inte ta fram snacksen förrän 22.35 när 8-åringen somnat på en madrass i rummet intill. Men snart så!)

Vi har vanliga Zombiecide som är ett post-apocalyptiskt spel i modern tid. I kväll spelade vi svägerskans nya Black Plague-variant med medeltida fantasytema och inslag av pestens tid. Kul! (Men vi fetdog allihop.) (Vi spelade gemensamt mot zombierna.)


En sån där fd omöjlig sak

27 augusti, 2016

Idag var jag på bio.

Inga konstigheter kanske ni tänker, men jag har (vad jag kommer ihåg) inte varit på bio sen december 2014 och jag har inte sett en film med barnen sen Frost i februari 2014! (2,5 år)

(Här vill jag tillägga att barnen varit på bio massa gånger med olika släktingar, bara inte med mig.)

Men idag kände jag att jag hade ork för ett biobesök, en sån där ”onödig lyxaktivitet” som jag inte kunnat göra tidigare pga utmattningssyndromet (och minskat filmintresse). 

Jag åkte t o m dit själv med barnen och fick ta eget ansvar över spårvagnsfärd, komma i tid, hämta biljetter, köpa popcorn och gå ut med Stella när hon behövde kissa (suck!). 

Vi var ute i 3,5 timmar, men jag mådde bra. Jag var inte ens trött, utmattad och hjärntrött när jag kom hem. Jag lade mig inte ens direkt! Och snart kommer svägerskan med kompis hit för spelkväll! Kommer alltså inte vara sängliggande tre dagar efter detta. (Tror jag.)

Tacksamheten är stor!

I början trodde jag inte att jag skulle kunna vänja mig vid mitt nya begränsade liv som utmattad, men nu efter 2-3 år inser jag att jag visst vant mig. För jag blir helt förundrad över hur mycket jag kan göra vissa dagar. 

Ps. Hitta Doris var bra.

Ps2. Såg för övrigt Zootropolis igår hemma och den var ju helt fantastiskt bra! Älskade hur de porträtterat karaktärerna, minspelen och alla detaljerna. Yogakossan! ^^

Ps3. Två filmer på två dagar! Det senaste året har jag sett kanske 4-5 filmer totalt. Har varit otroligt blödig och inte orkat uppleva ”andras känslor” utöver mina egna. Har därför inte velat se film eller ”något som är mer allvarligt än Melodifestivalen” (faktiskt citat) och det pga att jag suger in alla andras känslor pga högkänslig. 


Överstimulerad på sju minuter

26 augusti, 2016

Jag har inte varit i stan på flera veckor. Idag var jag dock tvungen att åka hit för klipptid. 

Gick från Järntorget till Masthugget, men hann bli helt överstimulerad på de sju minuter det tog att följa Andra Långgatan. 

Det slår mig hur otillgänglig* staden, affärerna och galleriorna är för till exempel de hjärntrötta, de med adhd (som inte kan sortera bland sinnesintryck) och de högkänsliga (som plockar upp alla intryck). Jag fick fler nya intryck på sju minuter än vad jag får på en hel dag hemma/promenerandes i stadsdelen.

* = fanns t o m en artikel om det i Råd & Rön nyligen.

”Nämen, hon ser ut som nån jag känner. Vilken fin väska! Hon har en konstig tatuering. Där finns en frisörstudio. Fågeln har lagt en riktig rackabajsare där. De där killarna, kommenterade de mig eller kvinnan framför? Vilka fina prylar de hade i den affären. Där kommer bilar. Jaha, här tar de bort klotter. En skivaffär som kombinerar med café – vilken bra överlevnadsidé. Vad är klockan? Hon såg ut som en nörd. Vilket hipsterskägg! Playboykaniner med blinkande röda ögon på skylten. Varför stannar hon? Han ser ut som nån jag känner.”

Osv. Osv. Jag brukar fokusera på golvet/marken så mycket som möjligt när jag är i miljöer med mycket folk och skyltar, men det är ju lite udda att bara stirra ner i marken också.

Jag undrar hur det kommer att gå nu när jag ska börja arbetsträna. Kontoret ligger ju mitt i smeten. Iofs den delen av smeten som jag känner till bättre, men ändå. 

Får ta Första Långgatan till frisören nästa gång tror jag (trots att salongen ligger i toppen av Andra Lång)…

(De har guld som tema, fint!)


När det känns bra

25 augusti, 2016

Kommer på mig själv med att trivas ganska bra med livet. Allt rullar på (till skillnad från de senaste 1,5 årens kaos), familjen är harmonisk (låg-affektivt bemötande + nya rutiner/överenskommelser for the win!) och mitt humör är neutralt till glatt nästan varje dag. (Vilket också bidrar till familjens välmående.)

Jag inser nu hur arg, ledsen och irriterad jag var tidigare. Hur jag tappade tålamodet hela tiden och hur ledsna familjemedlemmarna blev. Hur bitter och deppig jag var. (Men vem skulle inte bli ovanstående av en utmattning?) 

Jag börjar sakteliga få mitt liv tillbaka. Jag kan träffa vänner utan att bli hjärntrött och behöva vila fyra dagar efteråt, jag kan följa med på kortare utflykter om jag tar det lugnt dagarna efteråt och jag har kanske 30% av min energi de bra dagarna. I 1,5 år levde jag med 5-15% energi och det är otroligt påfrestande i alla situationer.

Igår låg jag som vanligt och kramade på Stella när jag skulle somna. Tänkte att det här är det bästa och att jag ska minnas detta för resten av livet. 

Ligger nu här i hängmattan en ganska oblåsig dag, det är ingen sol, men det är varmt och jag har det bra. Kan njuta av det lilla nu. 

Jag skulle vilja påstå att de omedelbara skadorna i min hjärna har läkt (symptom som hjärnstress, dåligt minne, hittat inte orden, känner mig korkad, kan inte planera, ljudkänslig, kort tålamod osv.). Men kroppen minns och minsta stress- eller adrenalinpåslag kastar mig tillbaka. 

Så jag ska fortsätta vara noggrann med vad jag utsätter mig för. Minska på yttre press i den mån det går och sedan försöka hantera mina känslor/reaktioner på resten.


Fem veckor efter trappramlet

24 augusti, 2016

Det har gått fem veckor och en dag sen trappramlet. (Slog i svanskotan och fick en diskutbuktning i ryggen. Kör sjukgymnastik 6-10 ggr per dag.)

Idag satt jag ner på spårvagnen. Fick hålla ryggraden rak, men det gick. Yes!

Provade yoga nyss. Bakåtsträvande hund gick bra, lika så katten/kon, barnet, och krigare ett. Vid krigare två fick jag rejält ont. Samma vid sidoplanka (som Stella ville att jag skulle göra). Får nog vänta lite med plank- och coreövningar… 

Kunde sitta i skräddarställning på golvet med lätt tippat bäcken, men att bara sitta rätt upp och ned på golvet gjorde ont i svanskotan. 

Ont

  • Resa mig från sittande*
  • Sitta vanligt utan dyna*
  • Plankan/coreträning
  • Bära tunga saker
  • Sitta framåtlutad, särskilt på toa

Funkar numera

  • Sitta med dynan* (åtminstone en stund)
  • Vända mig med glidlakan i sängen
  • Sitta mig upp från liggande (använda mag/ryggmusklerna)
  • Sitta försiktigt på sängkanten/soffan*
  • Åka bil med dynan*

* = pga svanskotan, resten är pga diskutbuktning i ryggen

Det går framåt!

Jag har ju blivit lite ödmjuk/icke bortskämd med det här med kroppens positioner. Allra bäst funkar det att stå. Så det gör jag framför datorn och så ofta jag orkar (för jag har ju även utmattningssyndrom, suck!). 

Ps. Stod upp nästan ett helt bröllop för 2,5 veckor sen, men varvade sitta med stå på ett tretimmars styrelsemöte i måndags. Det går framåt som sagt.


Vill alltid lära mig mer

24 augusti, 2016

Jag har ett ständigt sug efter att lära mig nya saker. Jag nördar ner mig och pluggar på inom de mest skiftande ämnen. Jag blir aldrig någon expert eftersom jag vill lära mig om så många olika saker, men det är kul att plugga på och veta en del om mycket (så länge jag slipper tenta av det, det dödar all studielust).

Just nu lär jag mig mer om genetik, populistiska (och rasistiska!) partier i Europa, strategi i dataspelet OverWatch och robotiseringen som kommer att ta över mängder med jobb inom en snar framtid. 

Med barnen lär jag mer om dinosaurier, hajar, olika slags djur (senast om den röda pandan och kängurur), kroppen och historia. Lånade idag en bok om is och en om att programmera egna dataspel som jag tänkte låta Molly göra med Fredrik. Läste för övrigt en svinbra bok om internet för Molly (för typ 9-12-åringar). Lärde mig en himla massa om t ex skillnaden mellan webben och nätet, VPN, dark net, fibernätet, grooming, internets historia, ettor och nollor osv. 

Fredrik är också en vetgirig typ men pga dyslexi läser han inte så mycket. Jag som har svårt för att memorera och komma ihåg detaljer jag läser använder honom till repeteringsövningar. Jag återberättar vad jag läst (ev bläddrar jag lite samtidigt) och på så sätt repeterar jag medan han får en kortfattad och matnyttig snabbgenomgång av det senaste jag lärt mig. Bra grej.

Andra ämnen jag är intresserad av och ständigt läser på om är psykisk ohälsa inkl neuropsykiatriska* diagnoser och personlighetsstörningar**, förhistoria, föräldraskap, svensk politik, pseudovetenskap och psykologi. 

* = adhd/add, autism (inkl. asperger som numera kallas autismspektrumdiagnos), tourettes m.fl.

** = t ex borderline, narscissistisk-, tvångsmässig- och psykopatisk personlighetsstörning.

Och sen är det ju alla hobbyprojekt som jag måste läsa på om. Virkning, figurmålning, sy skinnskor, anlägga en trädgård osv. 

Det blir mycket böcker, bloggläsande och googling. Men det är kul! Det är en stor del av det som gör livet roligt och meningsfullt tycker jag.


Hormonkrig i kroppen

23 augusti, 2016

Jag sa till en kompis igår att jag ska börja arbetsträna snart. Hon sa att hon märkt att jag blivit piggare. Jag konstaterade att jag faktiskt är av med hela hjärntröttheten, minnesproblemen, känslan av att vara korkad och annat som hör utmattningen till. Min hjärna är inte utbränd längre.

Men jag sa att jag måste lära mig att hantera stress. Att min kropp blir utmattad av för hög belastning. Jag sa också att jag har blivit riktigt duktig på att känna av signaler i kroppen och att jag måste justera min aktivitetsnivå därefter. (Troligen under resten av livet.)

Jag har haft problem med att somna i någon vecka nu. Jag känner fysiskt hur stresshormoner (adrenalin?) simmar runt i kroppen.

I morse vaknade jag som vanligt när barnen och F gick upp. Jag brukar kunna somna om inom trettio-sextio minuter.

Men i morse var det som att två hormoner/känslor slogs i kroppen. Stresshormoner mot sömnighet. Jag kände hur sömnigheten försökte få kroppen att slappna av, samtidigt som stress/aktivitetshormoner försökte få kroppen att bli aktiv. Väldigt störig upplevelse måste jag säga.

Funderade typ fem gånger på att gå upp, men jag hade bara fått sju timmars sömn (1-2h för lite) så det skulle innebära extra sömn i eftermiddag. Efter två timmar somnade jag äntligen.

Vad var det som stressade/aktiverade mig då? Jo, jag har planer på att åka till bibban idag innan hämtning eftersom jag behöver lämna försenade böcker… (inget som tar hela dagen direkt, men jag blir så lätt stressad nu för tiden!)


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 41 andra följare

%d bloggare gillar detta: