Planera om

24 maj, 2017

Jaha, så var det dags att rapportera om denna tuffa vecka. Eller ja, mindre tuff än andra, men ändå besvärlig.

I söndags kväll kom jag på att det inte alls var lämpligt att jag tog med Molly till tandläkaren (F hade tagit de andra två besöken nu i vår) eftersom besöket var 7.50 när Stella skulle lämnas på förskolan och att hon antingen skulle behöva lämnas för tidigt eller för sent. Sen kör jag helst inte bil pga nervig/lättstressad sen utmattningen och bussar skulle ta lång tid med byte. (Och om F skulle lämna Stella så skulle jag även behöva hämta.)

Sen hade vi även städhjälp samma dag och då blir jag alltid spänd över att gå upp i tid och få allt undanröjt. Och om jag skulle gå upp halv sju och sen inte få lägga mig pga städet så skulle det inte funka. Måste antingen sova fram till tio-elva eller lägga mig igen vid halv tio och sova två timmar till om jag går upp vid sju.

Så Fredrik fick ta det igen. Bytte mot att jag skulle hämta-lämna på tisdagen. (F måste hinna jobba sina timmar och därför blir ärenden besvärliga även om han inte blir stressad av själva grejen.)

När jag hämtade på måndag fick jag reda på att vi hade utvecklingssamtal för Stella dagen efter. En virrig person i min familj hade slarvat bort lappen och inget sagt till mig. Tur att vi blev påminda…

Så på tisdagen gjorde jag följande bedrift (för att vara jag): lämnade, sov, gjorde styrelsejobb en timme, vilade, hämtade Molly och lämnade in henne på förskolan med Stella, gick på utvecklingssamtal (introvert-dränerande) och gick hem med barnen. Normalt sett orkar jag en av dessa aktiviteter…

Och det var inte över. Idag klippte jag halva gräsmattan (sen blev det vila) och sen fick jag stresspress när jag insåg att jag inte ville komma 10-15 min för sent till hämtning på förskolan pga Mollys utvecklingssamtal. Ville inte ha den stresskänslan i magen även om jag troligen hade fått ok från personalen. 

Funderade på om jag skulle hämta tidigare och ta med henne (stresspress) eller dumpa henne med Molly på fritids (kan man göra så?). 

Fredrik föreslog att jag skulle fråga Stellas kompis föräldrar och när jag var halvvägs nerför backen ringde de äntligen tillbaka. Stella skulle få följa med dem hem! Phu! Gick hem igen en kvart innan jag gick på mötet.

Väl i korridoren undrade de var Molly var. Jag hade missat att hon skulle vara med! (Virrig, ja!) Tur att jag inte tog med Stella!

Men sen släppte pressen. Molly hade fått godkänt på alla nationella prov utom ett matteprov med uppställning av tal, så det ska hon träna på. 

Molly och en kompis spelar Overwatch, Stella är hos sin kompis och jag får lite lugn och ro på altanen nu. Det kan jag behöva. 

Hoppas att långhelgen blir lite lugnare…

Ps. Min senaste strategi är att istället för att kämpa emot och känna mig som ett offer för tillfälligheter/andras krav ska jag försöka hitta tilliten i att jag klarar sånt här. Jag ska skapa goda exempel och ändra min syn på hur jag upplever saker (för det är inte lika jobbigt som förr. Jag bara tror det och då spänner jag mig och blir utmattad). Jag ska sluta vara rädd för kaos, ändrade planer och nödlösningar. Lita på att allt blir bra. Sluta spänna mig. Hitta lugnet. (Lättare sagt än gjort, men hjärnan går att programmera om, så jag ska försöka göra det.)


Prylar alltså

20 maj, 2017

Shit vad mycket energi och plats de tar. Denna helg har vi bli av med-helg eftersom vi äntligen fått tillbaka bilen från verkstan + att jag har fått nog. 

Jag har några lådor i förrådet där jag lägger grejer som ska skänkas, slängas eller till återvinningscentralen (t ex teknikskrot) och de svämmade över i veckan. Fredrik rensade även ut sin garderob för två veckor sen och vi behöver slänga gamla uttjänta möbler som legat i carporten uppemot ett år.

Ja, antar att alla har den där skräphögen nånstans. Tidigare har vi alltid haft den i förråd, men nu syns den mot gatan. Lite smått pinsamt till slut. 

Ska bl a slänga en gammal fotpall, en uttjänt matta, en trasig sängbotten, en bildäcksgunga, en gammal skrivare, en trasig spaljé och andra skrymmande grejer. Snart kan vi gå inne i carporten igen. Idag blev vi av med alla kartonger som legat där ett tag.
Längtar även tills svågern flyttar till nya lägenheten så att de kan hämta en skänk, en bokhylla och barnmatstolen (de ska få en bebis i sommar). Stora skrymmande grejer som vi vill bli av med. ”Bara” sex veckor kvar nu.

I sommar när hyllan ryker kan jag fortsätta rensa på vinden. Vi har bl a miljarder med leksaker där som ska ut. Brukar rensa vind/förråd varje sommar sedan tiotalet år och i år ska jag rensa enligt Kon Marie-metoden så det blir extra mycket som ryker. 

Ut med grejset bara! Så himla skönt att få det gjort.
Ps. Och sen är det jätteviktigt att inte fortsätta shoppa prylar som det inte finns ett reellt behov av (eller som man älskar). Annars fortsätter man ju bara att fylla på. Vi planerar inköp noggrannt och går aldrig i affärer i onödan. Har t o m slutat gå på loppis om jag inte är ute efter något specifikt. Vill inte ägna min tid åt att shoppa, laga, förvara, transportera och slänga. Det räcker gott med det som behöver finnas hemma. 


Som en vajer

19 maj, 2017

Min kropp är som en fiolsträng igen. Hela veckan. Det är väldigt jobbigt. Särskilt eftersom jag inte haft energi att träna den trött och avslappnad. Har fått nöja mig med lugn yoga och avslappningsövningar (har hjälpt tillfälligt). 

Nästan varje vecka säger jag att ”detta har varit en jobbig vecka, men snart lugnar det ner sig”. Förutom att det inte gör det. Särskilt inte i maj-juni, oktober och december. 

Men jag tror att jag hittat ett nytt förhållningssätt. Så det kommer bli bättre, men det blir tungt fram tills jag vant mig vid annorlunda tankar/handlingar. (Orkar inte gå in på allt nu men det handlar om att programmera om hjärnan, minska ångest, få goda erfarenheter samt skapa tillit.)

I måndags var de andra tre på öppet hus på fritids, i tisdags var det styrelsemöte för mig på förskolan hela kvällen, i onsdags var de på scoutavslutning på kvällen och igår kom svåger+fru på spontant altanhäng (F passade på att köpa en pastamaskin och gjorde pasta samt rabarberpaj). 

Idag var jag hos frisören och behövde åka ända till Masthugget och jädrar var mycket buller och prat det var på spårvagnen. Jag fick sätta i öronproppar för att inte bli hjärntrött. Frisörbesök tar drygt 2,5h och jag blir alltid jättetrött av det. Satt som en pinne i frisörstolen trots att jag känner frisören och inte är nervös. (Vill helst inte åka till en annan frisör eftersom jag investerat i vår relation samt hittat en alternativ/halvnördig frisör som jag funkar bra med. Mvh/introvert)

Men jag tror att det hela handlar om att jag spänner kroppen eftersom jag känner att jag ”måste klara av detta”. Hela veckan. Ville inte boka av frisören heller eftersom jag blivit jättelånghårig och hade väntat 1,5 mån på den tiden. (Hade inte varit där sen förra sommaren pga utbränd/arbetstränande och det blir inte bra när jag klipper mig hemma.)

Kunde knappt sova i natt eftersom kroppen var så spänd. Biter ihop käkarna och sådär. 

Hoppas att jag kan komma till ro i helgen. Nästa vecka väntar tandläkarbesök för M på måndagen (jag), utvecklingssamtal för M på onsdagen (jag och F) och fyra dagars ledighet på kristi himmelsfärd. Firar min födelsedag på söndagen (men fyller den 29e). 

Känns lite bättre inför nästa vecka iaf. Inga bokade kvällsaktiviteter. Än så länge…


Stellas förväntningar på skolan

17 maj, 2017

Sara: Hur känns det att börja skolan snart då?

Stella, 5,5 år: Roligt!

Sara: Vad ska bli roligt då?

Stella: Enhörningarna

Sara: Enhörningarna? Hur är de då? (Tror Stella att det finns enhörningar på skolan? Har hon fått helt fel förväntningar nu?)

Stella: Såna små som man kan leka med.

Sara: Jaha, du menar plastdjur. Vad mer ska bli kul då? (Förväntar mig svar som rasterna, klasskompisar, gympa etc.)

Stella: Plusplus! (Pysselmaterial)

Sara: Men det har ni väl på förskolan också?

Stella: Jo, men det ska bli kul.

Okej, så hon längtar främst till leksakerna då. Hmmm…


Stanna upp

16 maj, 2017

Det känns som att jag står inför ett vägskäl igen. Att jag är på väg att hitta det där som gör mig så trött. 

Nu har jag varit sjuk i 3,5 år och mina symptom ser inte längre likadana ut som de flesta andra utmattades. Det har blivit tydligt att jag inte kommit bort från det som triggar min utmattning, och hur skulle jag kunna komma bort från det om jag inte flyttar bort från min familj? (Det vill jag verkligen inte som ni förstår.) Och jag kan definitivt inte sjukskriva mig från mitt psyke/ångesten (som fanns före jag blev utmattad, det är inte ett symptom på utmattning).

Det hela känns nog lite som att försöka hitta tillbaka till livet efter en ätstörning. Det funkar ju inte att klippa helt, för äta behöver man. Så jag får kämpa med balansen trots ständiga triggers.

Jag funderar på att bli helt sjukskriven igen. Har taggat ner med jobbandet de senaste veckorna för att faktiskt få ihop tid till återhämtning och inte bara överlevnad. Jag blir inte friskare av att gå i överlevnadsläge. Det har jag gjort så länge nu. Har tackat nej till uppdrag från min agent och har egentligen bara ett uppdrag kvar som snart är klart och deadlinen är i höst. 

Vill också tillägga att mina planer var att börja arbetsträna 2+2h/v förra året, men Försäkringskassan sa att jag var tvungen att gå upp direkt på 7,5h och efter bara tre månader behövde jag börja lönearbeta. Och då blev det så. Men det var för tidigt. 

Jag vill gå till botten med det som gör mig trött (och det beror dels på privata saker som jag ej kommer att gå in på mer här) och jobba med återhämtningen därifrån. 

Jag har ju ett gyllene tillfälle nu när jag har avgångslön i fyra månader (halva tiden kvar). Om jag drygar ut den räcker den till oktober. 

Jag vill ge kroppen en ärlig chans nu. Inte bara skynda mot arbetslivet. 


Rolig familjedag

14 maj, 2017

Det har varit en skön familjedag idag och det är jag inte bortskämd med trots att jag har familj (antingen träffar vi folk eller så träffar de folk medan jag är hemma och är utmattningssjuk). 

Men idag var de hemma med mig!

Jag tog t o m med ungarna till riktiga bibban! (Till skillnad från ”300 kvadrat”-bibban i stan som har litet utbud men duger till att hämta beställda böcker.) Har nog inte varit där på nåt år. De hade massa nya bra barnböcker. Äntligen lite variation. 

Det var jättekul att vara där. Jag blir ju som en unge i en godisbutik. Det tog nog bara två minuter för mig att nå upp till lämplig kvot i antal böcker jag hinner läsa ut innan jag lånat om dem två gånger. Så jag fick hejda mig.
Men lånade som sagt till barnen också. 34 böcker blev det… Tur att jag hade varit förutseende och packat ur Mollys skolväska och tagit med den. Ungarna får faktiskt hjälpa till att bära nu när de är så stora. 

Det enda som inte var kul var att Stella började klaga på ont i magen. Hon blev allmänpåverkad och började se glansig ut i ögonen. Jag gick för att leta upp en påse ifall hon behövde kräkas på vägen hem, men hittade bara ett skoskydd (!). (Men hellre kräkas där i än på spårvagnsgolvet.) Sen följde en nervös fyraminuterstripp med spårvagnen. Men hon mådde snabbt bättre när vi kommit hem. (Är för övrigt så sjukt oruttade på magsjuka eftersom vi är mer eller mindre immuna och kanske drabbas vart tredje år. Stella har aldrig varit magsjuk, dock åksjuk en massa gånger. Hu!)

Mellan vilopauserna har jag pusslat med Stella, satt upp nya legohyllan, spelat MasterMind med Molly (så kul!) och haft myskväll med tv-spel och gamla godingen Nicke Nyfiken-filmen som Molly älskade som 2-3-åring (Stella hade inte sett den).

Vi avslutade med Eurovision och jag skrek ”kompisröst” bara fem gånger! (Onormalt få kompisröster i år…) Hejade mest på Belgien. Molly höll sig vaken ända till 00.40. Imponerande! I år kanske vi ska satsa på nyårsfirande med henne? 


Hjälp till en spänd kropp

11 maj, 2017

Det bästa jag vet för en spänd kropp (där den omedelbara anledningen att spänna sig är över) är ett träningspass så att man blir trött. (Motion är bra till typ allt, läs boken Hjärnstark.)

Sen yoga och/eller stretch och därefter fixa ökad blodcirkulation genom att rulla på massagerullen (foam roller). 

Andas djupt, slappna av i musklerna och spänna av. Kroppen blir lugn(are).

Synd bara att den spända kroppen gör mig utmattad och att motion inte funkar då (det stressar snarare kroppen) och att jag därmed hamnar i en ďålig spiral. Inte helt lätt att ta sig upp och komma igång med träning och avslappning då. 

Men nu har jag efter mars-aprils dåliga mående kommit över kanten igen och in i den goda spiralen. 

Träning i söndags, yoga i tisdags, löpning igår och motion + yoga idag. Kroppen börjar komma till ro. 

Jag behöver träningen för att må bra. Jag får respons direkt. Kroppen bara sprutar ut lyckohormoner och välbehag när jag får ta i lite. Skam att just jag som älskar träning knappt har kunnat träna på 3,5 år pga den här nedriga sjukdomen. Kunde den inte tagit en soffpotatis istället?

Hoppas att den goda spiralen varar länge den här gången.


%d bloggare gillar detta: