Vändningen?

2 december, 2016

Och efter den nionde veckan på arbetsträningen känner jag att det här fixar jag. Det har gått bra. Jag blev inte ens så hjärntrött idag. Jag har inte sovit dagtid på hela veckan (trots för lite sömn). 

Det vänder (nog) nu! Äntligen!

Ps. Ska fortsätta med samma upplägg efter nyår med skillnaden att jag ska jobba med kunduppdrag och få betalt. (Då kan jag inte gå undan/gå hem bara sådär, men förhoppningsvis är behovet mindre då. Vill inte öka i tid förrän livet flyter på bra och det finns bra med energi kvar på fritiden.)


Hur många dagar tar det att vända denna skuta?

2 december, 2016

Så, då var det den femte dagen jag gick upp efter för lite sömn och försökte somna före 02.00. I vanlig ordning var jag trött i både kropp och huvud, sömntågen kom och gick. Jag gäspade och gäspade, men kunde inte falla i sömn. Trots insomningstablett.

Jag tror att det har blivit en hang-up. Det mentala förstör. Skrev igår en lista på allt som inte funkar bra vid insomningen, t ex att Stella viftar med armar och ben, det är trångt, för varmt, jag har ont i käkarna (spänner dem under dagen), ljudböckerna är för bra eller så tråkiga att jag inte orkar lyssna. (Fick äntligen börja lyssna på Backmans Björnstad i förrgår och den är lite mitt emellan (den handlar om hockey (!)men den har Backmans intressanta språk och karaktärer).

Men framför allt ligger jag och tänker på att jag måste somna eller att jag ändå inte kommer somna före 02.00 oavsett om jag lägger mig 22.30 eller 00.00.

Visualiserade igår att jag istället låg i soffan och att det var dag, och det hjälpte lite, men jag kom inte i mål.

I natt blir det nog kedjetäcket* (som en annan person med insomningsbesvär i familjen inte behöver längre). Kanske slänger jag på dubbla täcken under kedjetäcket och sen öppnar jag fönstret mer. Sov nämligen bra med dubbla täcken nu på förmiddagen (blir alltid så frusen av att gå upp och lämna på förskolan).

  • = täcke med kedjor i som väger flera kilo och gör att kroppen känner sig lugnare och tryggare.

Jaja. Att inte sova på dagarna går i alla fall förvånansvärt bra. Har varit nära att somna flera gånger, men har lyckats avbryta vilostunden i tid.

Jag tänker att jag bara borde störtsomna nån kväll efter så många dagars sömnbrist.

Men samtidigt vågar jag inte ge mig själv alltför få sovtimmar för då kommer jag attacksomna. Försöker dra bort en halvtimme eller så från min förväntade sovtid.

Nu går jag dessutom upp ungefär en timme tidigare än tidigare på förmiddagarna. Den extra timmen har gett mig mer flextid. Skönt! Idag hann jag både tvätta håret, prata lite med Fredrik (som sjukjobbar hemifrån) och läsa tidningen innan jag stack till jobbet. Och jag var inte stressad alls.

Nu vill jag bända upp den där ormen-som-biter-sig-i-svansen-grejen och fixa till sömnen. Kortare ”nätter” ska ge mig mer flextid som ska göra mig mindre spänd så att jag somnar i tid på kvällarna och därmed får ännu mer flextid som…

 


När det roliga försvinner

30 november, 2016

Igår kollade jag igenom vad jag gjort sedan februari i min app Daylio. Där registrerar jag hur jag mår och vad jag gör varje dag för att hitta mönster i vad som gör mig mer eller mindre frisk.

Något som är slående är att jag de senaste månaderna slutat med mycket av det som gjorde mig friskare, det vill säga utevistelse minst två timmar per dag (ligga i hängmattan), trädgårdsarbete, hobby/flow, naturupplevelser och kreativa sysselsättningar.

En stor orsak är ju att det är höst/vinter och svinkallt ute. En annan orsak är att jag är trött och sliten och inte orkar sitta och pyssla på kvällarna. Jag gör i princip tre saker kvällstid när jag är klar med hushållet och barnen sover/är med Fredrik: tränar, spelar dataspel eller tittar på TV-serier (Bonde söker fru, Naken, You’re the worst och Arrested Development). Ren verklighetsflykt alltihop förutom träningen.

Det är inte konstigt att min längtan till Kanarieöarna blir extra het i oktober varje år. Jag tänker på Kanarieöarna flera gånger om dagen hela vintrarna. (Att det är just Kanarieöarna beror på klimatet där, jag fixar knappt över 25 grader och Kanarieöarna har svenskt sommarklimat året om (ca 20-22 grader)).

Det är piss att jag lever som en björn i ide mellan november och februari varje år.

Men i alla fall.

Mina krukväxter blir ju mer ompysslade så här på hösten när jag inte har trädgården att greja med. I februari startar försådden i mitt växtrum och den pågår fram till utplantering i slutet av maj. Men det känns väldigt torftigt i november-januari.

Kanske skulle jag kunna hitta på något lättsamt pysselprojekt som ger lite näring till min uttråkade och frustrerade själ? Får fundera lite på vad det skulle kunna vara.

I övrigt märker jag samma sak hos de andra i familjen. Allt saktar ner och alla blir tröttare på hösten. Barnen som lekte utomhus till 19.30 och jämt ville leka med kompisar på sommarhalvåret vill helst kolla på TV och mysa i soffan nu. Antar att det finns en poäng i ide-gåendet också. En paus efter sommaren.

Sen har jag nästan inte gjort något kul på en hel månad. Två spelkvällar har vi haft och i söndags var jag och Fredrik på en show med Anna Mannheimer och Peter Apelgren (tidig födelsedagspresent från svärmor till Fredrik), men i övrigt har jag knappt träffat mina vänner sen i september.

Men det beror ju fullt ut på arbetsträningen och på att jag inte har ork till något utöver det vanliga (var orolig inför showen och har varit extra trött efter den, men det fick det var värt).

När energin kommer tillbaka ska jag se till att få träffa vänner och släktingar igen. Måste bara stå ut med detta tråkiga ett tag till.


Min kompetens i tre stycken

30 november, 2016

Min arnbetsplats har börjat samla in alla anställdas ”cv” för att kunna använda vid pitcher och sammanställningar över vilka som ska jobba med ett visst kundprojekt.

Det är ganska kul att bli tvingad att tänka till kring vad just jag bidrar med på företaget. Vilka är mina specialiteter, vad har jag för erfarenhet och vad gör jag för företaget?

Så här blev det:

sara-h

Texten:

Core capabilities: Sara’s special skills are* working with structured documents and writing accessible texts. She has a great way with transforming extensive information into easy to grasp texts and process descriptions. Sara is the link between communication and technology.

  • = såg att det blev fel i texten på sajten, ska be dem ändra.

Något som jag verkligen älskar är att skriva konkret, enkelt och kortfattat. Att strimla ner en omständlig text till något tydligt och lättfattligt. (Det kanske inte alltid märks här på bloggen, men det är ju helt olika slags texter och målgrupper. ^^)

Jag är också känd som excelspecialist. Inte för att jag är grym på Excel, men för att jag är duktig på att strukturerade information i Excel. Det är kul!

Vad är din specialitet?


Ett moment 22

29 november, 2016

Okej, så här är det.

Jag har ingen aptit och jag har stora sömnstörningar. Kroppen är spänd hela tiden. Men jag är inte mer stressad överlag.

Varför reagerar kroppen så här då?

Jo, för att jag sedan några veckor förlorat mina marginaler och därför går kroppen in i ett beredd-läge. Jag vågar knappt ens slappna av, för då kommer utmattningen och/eller oåterkallelig attacksomning och det har jag inte tid med! Ja, lustigt att jag tänker så när jag bara jobbar 7,5 h i veckan…

Men eftersom jag har så stora sömnstörningar på grund av spändheten i kroppen på grund av upplevelsen av tidsbrist på grund av att jag sover/ligger i säng 12 timmar på raken så borde jag alltså sluta sova/ligga vaken 12 h per dag.

Tänk om mina nätter bara var 10 timmar långa? Då hade jag inte haft problem med att hinna jobba 2,5h innan förskolehämtning.

Och då hade jag inte blivit så tidspressad -> spänd -> haft svårt att somna. 

En fin spiral alltså. En orm som biter sig i svansen.

Så igår och idag har jag sovit för lite. Jag har gjort upprepade avslappningsövningar. Jag har hindrat mig själv från att somna direkt efter avslappningsövningarna.

Snart kommer en natt då jag somnar före 01.00-02.00 (oavsett när jag lägger mig, igår släckte jag 22.45 och somnade ca 01.30, sömntabletten hjälpte inte. Sen låg jag vaken med spänd kropp-värk mellan 7.30-09.30.) och ska jag verkligen lägga in stöten och gå upp tidigare. Vrida dygnet.

Eller ja, jag måste gå upp lite för tidigt varje dag. Men inte för tidigt, för då kollapsar jag i en oåterkallelig attacksömn på tre timmar. 

Måste hitta balasen… Svårt det hära…😕


Bara såru vet

27 november, 2016

S: Glödlampan i Stellas julstjärna funkar inte. 

F:

S: …eftersom du är glödlampsansvarig menar jag…

F: …ja, jag menar väl det. Varför rör detta mig liksom?

S: Jo, men jag skulle ju kunna fixa det. Men jag orkar inte. 

F: …

F: Spottar kan jag byta! One size fits all liksom. Och när det bara var gamla glödlampor, 30, 40, 60 watt… Då var det lätt. Men nu är det så himla krångligt med lumen och watt och massa olika sorter, jag kan det bara inte.

F: …

S: Och med det menar jag att jag orkar inte lära mig. Bättre du gör det som vår glödlampsansvarige.

F:


Äntligen ikapp

26 november, 2016

Idag har dagen kommit där barnen vuxit ikapp varandra!

Idag tog jag ner den sista mellanlagringen från vinden! Fatta, vi har inga mellanstorlekar på vinden!

Molly har storlek 134-140 och Stella har gått från 116 till 122 och då tog jag även ner 128:orna eftersom vissa nog passar redan nu och sista påsen kan jag ha i min garderob. (Ok, så lite mellanlagring blir det ju, men vi har ganska få 128:or eftersom vi hoppade på 134 nästan direkt.)

Mina barn med fyra års mellanrum har alltså på fem år vuxit ikapp. Äntligen!

Har hört om folk med barn med två år emellan som kan byta från garderob direkt till nästa garderob redan efter två-tre år, men med fyra år emellan är det många svåra år med mellanlagring som gäller. 

Sen är Stella väldigt lång, så det bidrar ju. (Molly ligger +1 på längdskalan och Stella +2.)

Hurra!! Tre frigjorda kartonger på vinden. 

Sen kan jag även rekommendera att alla föräldrar som fått sitt sista barn skaffar en mottagare. Alltså en lämplig förälder i bekantskapskretsen som man kan hiva alla urväxta kläder och prylar på. Cirka 2-3 år emellan är bra, men fyra funkar också (så får de mellanlagra).

Vi är mottagare till svägerskans kläder (hon är två är äldre än Molly) och själva ger vi till syskonbarnet som är fyra år yngre än Stella. 

Så glöm det där med att synka med syskon och få barn samtidigt, då kan ni inte nyttja varandras prylar. Bättre att lämna två år emellan. (Som om det gick att planera… ;-)).

Ps. Gissar att Stella går om Molly om några år, enligt diagramet bör hon bli några centimeter längre. Gissningsvis runt 182 cm mot Mollys cirka 178 cm. (Jag är 175 och Fredrik 185 cm.)


%d bloggare gillar detta: