Nära föräldraskap

Eftersom det är många som känner mig som läser den här bloggen så tänkte jag idag gå in på det här med nära föräldraskap/attachment parenting (AP), eftersom det är en av grundbultarna i min och Fredriks syn på hur man tar hand om bebisar och småbarn.Nära föräldraskap har varit det naturliga sedan långt bak i tiden och är fortfarande normen hos de lite mer jordnära/naturliga ursprungsfolken runt om i världen (tänk delar av Afrika, Asien och Sydamerika). I västvärlden har vetenskapsmän och andra tänkare fått bestämma normen för hur man ska bete sig runt bebisar. Men från cirka 100-150 år bakåt i tiden levde även vi i västvärlden enligt nära föräldraskap, så det är lite intressant att vissa anser detta vara ett nytt eller konstigt påfund.

Enligt Jorun Modéns bok ”Nära föräldraskap” finns det sju redskap man kan använda sig av:

  • Knyt an till barnet (inte fostra till självständighet genom t ex spjälsäng/alltid lägga ifrån sig barnet, utan var nära kroppsligt. Skapa sociala band och relationer)
  • Amma/mata fritt (även på natten så länge du och barnet vill det)
  • Bär ditt barn (ett buret barn bli ett tryggt och självständigt barn. Burna barn skriker ca 40% mindre än andra. Motverkar kolik och främjar anknytningen. Barnen sover bättre på natten)
  • Sov nära barnet (naturligt överallt förrutom i västvärlden, barnen skriker mindre, familjen får mer sömn och vila istället för vaknätter. Samsovning motverkar plötslig spädbarnsdöd)
  • Tro på barnets signaler och skrik (barnet skriker för att kommunicera sina behov. Lyssna!)
  • Undvik scheman, skrikmetoder och ”babyträning” (det kan vara skadligt att schemalägga barnens behov och träna dem att sova i egen säng. Barnets förtroende för föräldrarna kan få sig en rejäl törn)
  • Eftersträva balans i tillvaron (var inte alltför ambitiös)

Detta innebär att jag och Fredrik bär Molly i sjal/sele så ofta vi vill/kan och Molly vill (ibland vill hon leka på golvet eller sprattla och då ska hon så klart få det!) Vi har sjalar/selar för alla behov och eftersom de avlastar så bra så är det inte tungt att bära ens ett par timmar (dvs. med långsjal och mei tai-sele, de andra sjalarna är mer för snabbärande).

Vi sover tillsammans i sängen och planerar att göra det tills Molly hellre vill sova i egen säng eller tills det verkligen inte fungerar längre. När det blir för trångt ställer vi en till säng bredvid. På det här sättet får Molly närhet under natten, vaknar mer sällan för att kolla om vi är där (det är vi ju nästan alltid!), amning är lättare och vi blir piggare av att slippa gå upp till ett nyvaket, upprört och hungrigt barn.

Jag ammar när Molly är hungrig. Som tur är rekommenderas inte 4-timmarsregeln längre och det är bra eftersom många mammor fick problem med mjölktillgången när de ammade så sällan. Eftersom vi sover tillsammans har jag heller inget behov av att begränsa hennes måltider på nätterna. Så länge det inte sker mer än 2-3 ggr så känns det okej. Jag somnar ofta om medan hon äter.

Jag har lärt mig att tolka Mollys skrik och ljud. När hon grymtar är det något hon vill. Jag låter henne inte ligga och skrika utan försöker uppfylla hennes önskan. Bebisar kan inte bli bortskämda och de kan definitivt inte manipulera.

När det gäller barnvagn så använder jag barnvagn när det passar. När jag har mycket att bära eller är trött i kroppen passar barnvagn bra (i stället för sjal). Men det är viktigt att barnet är vänt emot en och inte vänd framåt/utåt förrän i 1-1,5-årsåldern eftersom de får för många intryck då. Jag har alltid en sjal med så att jag kan bära om Molly skulle tröttna på vagnen. En lite rolig detalj är att många anser sjal/sele vara ett nytt påfund när det i själva verket har varit det naturliga sedan urminnes tider. Barnvagnar har bara funnits i cirka 150 år i västvärlden och betraktas som konstigt i t ex delar av Afrika.

En annan sak vi gör, som inte är ett ”måste” inom AP är att vi pottar Molly. Vi kör alltså EC – Elimination Communication, bebis på potta. Detta är normen i till exempel Afrika och delar av Asien och innebär att man lär sig tolka bebisen signaler och hjälper det att kissa/bajsa någon annanstans än i blöjan (ofta har de inte ens blöjor på sig). I det västerländska samhället är det ofta inte möjligt att köra utan blöja (åtminstone de första 6-8 månaderna) eftersom barnet bärs, det är för kallt att gå naken på underkroppen och vi har för mycket mattor, soffor och textilier här (i jämförelse med i afrikanska byar). Men att erbjuda bebisen ett alternativ till att bajsa i blöjan och ha blöja på som backup är ett bra alternativ.
De största fördelarna med detta är att det går åt färre blöjor, barnet blir blöjfritt tidigare och bebisen vänjer sig aldrig vid att bajsa i blöjan (alltså går potträningen mycket smidigare). Största skillnaden är att man tar med barnet in på toaletten innan den bajsat istället för efter. Sedan är det bara att hålla barnet över toaletten/handfatet eller sätta det på pottan om det kan sitta. Att torka rent barnets rumpa går mycket lättare och jag upplever att Molly blev en mycket nöjdare bebis när vi började med detta vid 3 månaders ålder.
Självklart lyckas man inte alltid tolka barnets signaler i tid och under barnets krisperioder kan de tillfälligt sluta signalera. Men det är bara att ta det hela med en klackspark och köra så bra som det går. Man kan säga så här om EC, 1,3 miljarder kineser kan inte ha fel! 😉

Ja, det här var en första introduktion till AP-området.

Det man vinner på detta är en nöjd, lycklig och framför allt trygg bebis som vet att man finns där för den och gör allt för att den ska må bra. Bebisens behov går först, men samtidigt gör t ex samsovning och sjalbärandet det mindre ansträngande för föräldern än den klassiska västerländska stilen. Bra länkar finns längst upp till höger.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: