Föräldraledighet

I en undersökning som fackförbundet Unionen gjort svarar 41% av de 4400 tillfrågade att de är nöjda med föräldraförsäkringen som den är (Unionens tidning Kollega nr 5-08, s. 15). 26% ville ha ett nytt system och av dessa var det 54% som tycker att det ska vara helt upp till föräldrarna att bestämma själva. Om jag får lov att gissa vill de alltså att de två pappamånaderna ska försvinna så att mammorna kan ta hela föräldraledigheten själva. (Eller så vill de ha total valfrihet för sakens skull, men det tror jag inte lika starkt på)

21% av de som vill ha ett nytt system vill ha det system som jag själv tycker verkar bra, nämligen ett tredelat system där varje förälder får en tredjedel var och sedan har de en tredjedel till att disponera fritt.

Bara 13% av de tillfrågade vill ha helt delad föräldraledighet.

För er som inte vet så ser det ut så idag att mamman och pappan (eller mamman och mamman osv.) har två månader vardera och sedan ytterligare ett par månader som de kan dela fritt mellan sig.

Jag tycker att det är irriterande att det är sådana stora skillnader mellan könen när det gäller föräldraledighet. Det finns många olika faktorer som påverkar och påverkas av detta. Nu kommer jag att generalisera utifrån att pappa inte är ledig mer än 2-3 månader och att mamma ledig minst ett år eftersom det är vanligast idag. 

  • Barnen får inte en lika nära anknytning till den förälder som inte är föräldraledig på heltid. Att umgås 1-3h på kvällen är inte ett alternativ till att vara med barnet hela dagarna (och nätterna) i flera månader på raken.Jämställdheten i arbetslivet kommer aldrig ikapp så länge som arbetsgivare blir tvungna att räkna med att kvinnor är hemma minst ett år eller längre medan männen är hemma bara ett fåtal månader. Kvinnor blir inte ifrågasatta för att de är hemma men får å andra sidan lägre lön och sämre möjligheter till jobb, kan få obekväma frågor på anställningsintervjun m.m. i den vanliga barnafödande åldern runt 30. Männen å andra sidan får bättre lön som familjeförsörjare men blir samtidigt ofta ifrågasatta om de vill vara hemma mer än 2-3 månader. Kollegor på vissa arbetsplatser hånar de pappor som vill vara hemma med barn. Machokulturen påverkar starkt genom att papporna inte alltid riktigt vågar vara hemma så länge som de egentligen kanske vill?Problemen fortsätter efter inskolning på förskolan. Den förälder som varit hemma mest känner barnet bäst och kan dess behov. Hon fortsätter ta det primära ansvaret för barnet i allt från vårdbesök till packandet av gympapåse. Det blir samma sak när det gäller vabbande (vård av sjukt barn).

    Många pappor påstår att de inte kan vara föräldralediga eftersom de har ett eget företag och är enda anställda. Detta må vara sant, men det finns även många kvinnor som klarar av att kombinera ett eget företag med en bebis. Barnet får helt enkelt hänga med. Kanske inte en möjlighet för alla egenföretagare, men kanske något värt att fundera kring?

    Många påstår att mammans arbetslöshet gör att hon bör ta hela föräldraledigheten. Men om pappan är arbetslös när barnet kommer då? Jo, då ska han skaffa ett jobb. Varför kan inte kvinnan skaffa ett jobb när hon varit föräldraledig och så kan fadern ta över som föräldraledig?

    Mammor vill vara hemma länge och vill inte överlåta ansvaret till pappan. Hon ser det som sin rätt att vara hemma. Men mamman har ingen ensamrätt till barnet! Pappor som vill vara hemma bör kräva att få vara det. Om båda vill vara hemma länge kanske man kan försöka strecka ut ledigheten till uppemot två år, så kan båda ta varsitt år. Om man snålar med föräldrapenningsdagar så kan man få ledigheten att vara länge.

    Pappor tas inte alltid på allvar som förälder. Mammor ses som den primära föräldern och pappan ses ibland som mindre vetande. Men vill pappor verkligen vara andra klassens förälder? Nä, det klart! Men då måste det ske en förändring. Mammor måste lämna över halva ansvaret och pappor måste ta ansvaret.

    Sedan har vi väl den största och vanligaste orsaken till att pappan inte är hemma mer, nämligen ekonomin. Många påstår att om pappan skulle vara hemma mer så skulle ekonomin gå i kras. Men frågan är hur mycket i kras den skulle gå? Ibland kan det faktiskt löna sig att pappan är hemma om det nu är han som tjänar mest. Man får ju ändå 79% av lönen (och vissa anställda får utfyllnad upp till 90% av lönen). Jag vet att Försäkringskassan har bra uträkningar på hur det kan löna sig för att den som är bäst avlönad är hemma mest. Det handlar om semesterpengar och sådant också. Jag är inte så bra på det här området, men jag kan säga efter allt jag har läst att det lönar sig att räkna lite på det.
    Dessutom! Om man tänker att vi arbetar i 40-45 år, vad är 6 månaders sämre ekonomi mot det? Man kanske måste spara in lite, inte åka på semester, inte äta ute lika ofta osv. Men det kan ju absolut vara värt det! Dessutom sparar man in pengar på lunchkostnader, busskort/bensinpengar och andra saker som behövs när man arbetar. Såvida man kan fortsätta betala sina räkningar och leva någorlunda så tycker jag absolut att man kan ha lite mindre på kontot i några månader mot att få vara hemma med sina barn!

    Pappor! Passa på att vara hemma med era barn när de är små! Det är en sån otroligt kort tid i livet, så ta chansen!

Min man ska vara ledig i 6 månader på heltid och sedan ytterligare någon månad tillsammans med mig då vi har semester. Sedan börjar Molly på förskola i augusti 2009 är det tänkt. Själv kommer jag att vara hemma i 1 år och 2-3 månader. Rimmar illa med det jag skrivit ovan? Jo, kanske. Jag skulle gärna vilja ha en helt delat föräldraledighet, men vi har kommit överens om att det blir bäst så här eftersom min man vill hinna jobba ett år på sitt företag innan han tar ledigt samt att han inte vill vara hemma alldeles för länge. Dessutom vill jag passa på att vara hemma länge nu när jag ändå inte har ett jobb att gå tillbaka till. Så visst är vi som alla andra egentligen. Men eftersom vi valt att vara hemma något längre med vårt barn så kan vi kombinera det och få det precis som vi vill och pappan kommer ändå att få 7 månader på raken med sin dotter varav 6 månader när jag jobbar. Men till nästa barn har vi pratat om att vara hemma ungefär halva tiden var, gärna ett år var totalt sett (kanske inte på raken).

Så till alla er som funderar kring kommande föräldraledighet. Fundera gärna en gång extra. Visst kan det vara värt det för ett mer jämställt föräldraskap samt en mer jämställd värld (för ni påverkar omgivningen mer än ni tror!). 

Advertisements

2 kommentarer till Föräldraledighet

  1. Åsa Rosenberg skriver:

    Det är lätt att moralisera när man har möjlighet att vara föräldraledig totalt 1 år och 9 månader! Vi har på grund av att jag var tvungen att ta ut föräldrapenning innan förlossningen ungefär 12 månader att ta ut. Dagar på lägstanivå kan vi inte ta ut, då får vi gå till sociala för att ha råd med hyra och mat. Om min man skulle ta ut 6 månader skulle jag vara tvungen att totalt sluta amma vid sex månaders ålder. Vårt barn skulle vid sex månaders ålder plötsligt inte träffa mamma 45 timmar i veckan och sedan efter sex månader inte träffa någon av oss på dagarna då hon måste gå på dagis. Jag skulle inte heller ha något problem att dela lika om vi hade lyxen att vara hemma ett år var, men det är långt ifrån alla som har den möjligheten.

    Gilla

  2. hippiemamman skriver:

    Självklart finns det inte alltid möjlighet att vara hemma så länge att delad föräldraledighet är ett alternativ. Om man ligger på gränsen redan och är tvungen att ta 7 dagar i veckan så räcker ju dagarna inte så länge.

    Men sen så måste man ju inte sluta amma bara för att man börjar arbeta. (man kan pumpa ur, låta pappa+barn komma till arbetet för att amma på lunchen och amma morgnar, kvällar och nätter). (Sen om man vill det är ju en annan sak…)

    Mitt inlägg ovan är ju inte tänkt att vara riktad kritik till var och en som inte delar rakt av (för vi gjorde ju inte det heller!), utan mer som ett inlägg i samhällsdebatten om att många borde fundera en gång till och inte bara följa strömmen.

    Gilla

%d bloggare gillar detta: