Det här med bebismat

Jag har läst ett antal diskussionstrådar på Familjeliv.se om matintroduktion, amning och långtidsamning och det jag kan säga är att det är ett otroligt känsligt ämne. Långtidsammare (de som ammar efter ett år, ofta upp till 2-4 år) blir hårt kritiserade. Men varför? Vissa tycker att det är äckligt och visst, det kan man ju tycka, men många verkar vara avundsjuka eller missunsamma. Det är många som inte kunnat amma utan fått köra med bröstmjölksersättning som kritiserar. Det beror kanske på att de någonstans vet att amning är otroligt bra på alla de sätt (mot allergier, mot bröstcancer osv. osv.) och att de inte kan ge sitt barn och sig själva detta. Men de långtidsammande som skriver i dessa trådar säger sällan att man ”måste” amma och att man är dålig om man inte kan. De poängterar tvärtom att det självklart inte gäller de som inte kan amma… De visar hänsyn. Men ändå får de bara en massa skit kastade på sig.

http://www.familjeliv.se/Forum-3-38/m33581249-1.html

Jag anser att man ska amma så länge som man själv och barnet kan och vill. Det behöver inte vara svårare än så.

Själv har jag väldigt tur som verkar ha vispgrädde i brösten. Mollan ammar till 95% ungefär och hon ökar jättebra i vikt. Hon har t o m gått upp en halv kurva mellan 6 och 8 månader, vilket är en klassisk tid för nedgång i vikten pga att barnet behöver riktig mat för att bli mätt. Det verkar inte Molly behöva. Hon äter förvisso för jämnan, men bröstmjölken är hennes favorit.

Själv har jag periodvis varit väldigt stressad över att Molly vägrar vanlig mat. Vi började redan vid 4 månader (men nu i efterhand anser jag att vi borde väntat tills hon visade intresse, vilket blev vid 6,5 månader), men hon spottade ut maten. Då och då har hon ätit några skedar, men lika ofta stänger hon munnen helt. Små smakbitar som petas in i munnen går hem ibland, men det är ett tidsödande sätt att mata. Igår gapade hon och sträckte sig fram emot skeden med broccolipuré respektive hemmagjord katrinplommonpuré och hon åt faktiskt närmare 10 matskedar totalt. Det är första gången hon ätit så mycket och med sådant intresse.

Samtidigt äter hennes jämnåriga kompisar två stora barnmatsburkar om dagen, gröt morgon och kväll och har nästan slutat med amning.

Sedan finns det en teori om ett smakfönster vid fyra månaders ålder som många anser att man borde bejaka eftersom det är lättare att introducera nya smaker under just den perioden. Sedan ”stängs” smakfönstret och det blir svårare att få upp intresset hos barnet igen. Det finns dock inga som helst vetenskapliga bevis att smakfönstret existerar utan jag har istället hört att smakfönstret presenterades av barnmatsföretaget Semper. Ett företag som givetvis vill sälja mer barnmat. De vinner på att barn börjar så tidigt som möjligt med smakportioner. Till och med en bvc-sköterska jag haft som vikarie pratade om smakfönstret.

Bebismat är ett hett ämne.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: