Stenåldersbebisar och trygghet

Många har en väldigt modern syn på hur livet med bebisar ser ut (med spjälsängar, sömnmetoder, barnvagnar, babysitters m.m.). Men spädbarn är inte moderna. De är precis som bebisar var på stenåldern. Små homo sapiens sapiens har samma instinkter som de alltid haft.

Bebisar vill inte somna själva
Vad skulle kunna hända om en stenåldersbebis somnade själv på en fäll i grottan medan övriga i klanen var utom synhåll? Ja, det skulle kunna hända en massa farliga saker. Farliga rovdjur skulle kunna smyga sig in i grottan, det skulle kunna börja brinna och bebisen dör i sömnen när den andas in den giftiga röken osv. Bebisar behöver vara trygga för att kunna somna. De vill ha en trygg person alldeles i närheten, eller befinna sig på en trygg plats (helst i kombination). Dagens bebisar vill ligga i sin bärsjal, sova i familjesängen, barnvagnen eller famnen och veta att föräldern är inom synhåll när de sluter sina ögon. Det är ren överlevnadsinstinkt.

Bebisen som tar sig framåt själv vill ha en trygg person inom synhåll/direkt närhet
Vad händer med stenåldersbebisen som kryper/stapplar bort från lägret? Ja, den kanske trillar ner från en klippa, blir tagen av ett rovdjur eller går vilse i skogen. Att bebisar skriker och sträcker ut sina armar när de kommer in i separationsfasen kring 7-12 månader är ingen tillfällighet. Evolutionen har gjort att de försiktiga barnen som håller uppsyn över sina föräldrar överlever.

Bebisar vill inte bli övergivna
Vad skulle kunna hända med en stenåldersbebis som blir lämnad ensam på en fäll medan övriga i klanen beger sig utom synhåll? (ja, det berättade jag i första punkten) Att genom femminutersmetoden bli övergiven i en spjälsäng skulle kunna likställas med att bli utsatt i skogen. Barnet blir övergivet och skriker för full hals för att bli räddad. Det är en ren överlevnadsinstinkt.

Jag skulle kunna fortsätta i flera timmar (men snart ska jag gå och lägga mig), men det jag vill komma till är att barn behöver trygghet eftersom de har ett instinktivt sökande efter trygghet för sin egen överlevnads skull. För att bli trygga människor måste de om och om igen bli försäkrade om att de kan vara trygga. För ett ensamt barn är inte tryggt. En bebis överlever faktiskt inte utan en försörjande vuxen som förser barnet med mat, vatten, kärlek och kroppskontakt. Därför är det mycket viktigt för bebisen att någon bryr sig om det. Därav det stora sökandet efter trygghet hos en vuxen.

Barnens föräldrar kanske tycker att spjälsängen är en trygg plats eller att barnvagen är att föredra framför famnen, men om barnen inte känner sig trygga där så spär man bara på barnens skräck genom att tvinga dem.

Lyssna på era barn!

Annonser

2 Responses to Stenåldersbebisar och trygghet

  1. Emma skriver:

    Jo, men det är väl klart att de hade små egna barnkammare på stenåldern. De inredde små speciella grottor till dem 😉

    Det var ett intressant inlägg. Kanske en del BVC-sköterskor, som säger att barn absolut MÅSTE sova själva, borde läsa det?

    Gilla

  2. […] att den går emot alla naturliga instinkter både hos barnet och föräldern (se mer i mitt inlägg Stenåldersbebisar och trygghet ). I Mirandas blogg skriver hon om att 5-minutersmetoden är våld. Läs mer […]

    Gilla

%d bloggare gillar detta: