Jag har köpt långsjal!

31 oktober, 2008

Igen!

Jag köpte en Hoppediz Oslo (jättevacker blå vävd långsjal) och kämpade med den några månader innan jag gav upp och sålde den igen.

Häromdagen fick jag se att det såldes två (!) Didymos Lisa (min drömsjal!) på säljesdelen på sjalbarn.se. Det är som sagt min drömsjal och jag har längtat efter en sån sen jag började spana på sjalar. De fanns inte att få tag på begagnat när jag köpte Oslon och de kostar runt 1100kr nya (500kr begagnat).

Igår förmiddag skrev jag följande i säljestråden på sjalbarn:

”Jag bara måste berätta vad jag drömde i natt!! Jag drömde att du lade ut ett bud på 140kr (!) och att jag tyckte att det kunde det väl vara värt… 😀 Men sen när vi skulle träffas och överlämna sjalen så kom du med en sjal som inte alls såg ut som Lisa. Den var rutig på ena sidan och randig på andra sidan. Dessutom var den bara hälften så bred som en vanlig sjal. Min pappa var med och han ville inte vara oartig så han fixade snabbt så att jag överlämnade pengarna och tog sjalen, trots mina protester. Sen var jag hemma hos en kompis och funderade kring huuur jag skulle kunna använda den där fula sjalen när den inte ens var tillräckligt bred. 😀
Vill man ha en sjal när man t o m drömmer om den på nätterna?? o.O”

Sen lade jag ett bud på 400kr, men säljaren ville ha 500kr så då sa jag nej. Sen sa hon ”Är du säker? Du kan få hemleverans till dörren?”

Sen gick jag runt med ett sånt där gladpirr i magen hela dagen. Det var nog meningen ändå. Så idag fick jag min drömsjal Lisa hem till dörren. Jag har läst knytbeskrivningar och lyckades få till en väldigt skön ryggknytning nu för en stund sen.

Jag gillar Lisa!

Annonser

Hur man viker kläder

31 oktober, 2008

Sheldon i TV-serien The Big Bang Theory viker kläder på ett högst….nördigt sätt. 😀


Molly förstår

30 oktober, 2008

Molly pratar inte så mycket än, men hon förstår desto mer. Igår gjorde jag en test och då kunde hon peka ut lampan, katten, fiskarna och bollen. Det är möjligt att hon förstår ”boken” också, men jag är inte säker. ”Hämta” är ett annat ord hon förstår och hon hämtar ofta bollen om vi säger det. ”Kom” har hon förstått ett par månader nu. Fredrik säger att hon förstår ordet ”sova” och blir sur då, men jag har inte lagt märke till det än (jag är inte så uppmärksam, det är oftast Fredrik som ser sånt först).

Men vem mamma och pappa är, det visar hon inte att hon vet iaf… Men det kommer väl.

Det enda ord jag vet att hon säger är ”dä” (där). Hon härmar fåglar (pip pip pip), katten (yl) och kossorna också (mo mo). Men i övrigt nöjer hon sig med att peka och jollra.

Men det har blivit mer av tvåvägskommunikation på sistone. Hon pekar på mitt vattenglas eller vattenflaskan och ser menande ut. Hon ger mig snöret till ”duplobilen” (bobby car) och tycker att jag ska dra henne på den. Hon är mer tydlig nu med vad hon vill och hon visar det utan att bli så arg. Så det är ju bra.


Långtidsamma och slipp bröstcancer?

27 oktober, 2008

Var nionde kvinna i Sverige får bröstcancer (enligt Nyheterna på TV4).

Göran Burenhult skriver i sin bok ”Det ofullkomliga djuret – kropp, själ och livsstil i ett evolutionärt perspektiv” (2002) att vår moderna livsstil har bidragit till några av våra vanligaste folksjukdomar, nämligen bröstcancer och livmoderhalscancer. Någon timme efter jag läst detta samt förklaringen till det, såg jag alltså ett inslag på nyheterna om att risken att få dessa två slags cancersorter ökar om man har få barn, väntar länge med att få barn, kommer in i klimakteriet sent samt har en tidig mensdebut. Nyheterna redogjorde dock inte för varför dessa faktorer påverkar att det skett en sådan dramatisk ökning av bröstcancer de senaste fyrtio åren. Månaden till ära (Rosa Bandets oktober) tänkte jag ta upp Göran Burenhults förklaring här.

Bröstcancer och livmoderhalscancer förekommer enligt Burenhult inte alls hos kvinnor i traditionella kulturer och det har uppstått först på senare tid i de västerländska samhällena på grund av vår moderna livsstil kring barnafödande. Människan är i själva verket inte gjord för att ha fler än omkring tio-femton menstruationer och ägglossningscykler. I dagsläget har kvinnorna i de västerländska samhällena omkring trehundrafemtio stycken, vilket alltså är trettio gånger så många. Biologiskt och evolutionärt är detta avvikande, vilket ställer till med stora hormoniella problem för kvinnor. ”Menstruationscykeln orsakar mycket kraftiga svängningar i hormonkoncentrationen, och dessa växlingar medför cellförändringar i vävnaderna i bröst, livmoder och äggstockar. Mycket pekar alltså på att ju fler menstruationscykler en kvinna har, desto större är risken att hon drabbas av cancer i reproduktionsorganen.” (Burenhult s. 42f)

Men hur är det då tänkt att man ska komma ner till tio-femton menstruationer under en fertil period? Hur mycket gravid kan man vara och hur många barn kan man egentligen få? Lösningen är tydligen långtidsamning, vilket biologiskt och historiskt sett har varit det naturliga. Det är evolutionärt fördelaktigt att kvinnan inte har flera små barn samtidigt (större chans att barnen överlever) och då är långtidsamningen ett naturligt preventivmedel på grund av att den hindrar ägglossningen. Att amma i 3-4 år har varit normen genom tiderna och är fortfarande normen i de traditionella samhällena i världen. Amning är ett bra preventivmedel (jag har för mig att om man ammar minst var fjärde timme dagtid samt var sjätte timme nattid så är man skyddad till 97%, vilket är lika säkert som…var det minipiller?) och det minskar alltså risken för bröstcancer och livmoderhalscancer.

Själv har jag inte haft mens på snart två år pga graviditet och amning och det är jag bara glad för. 😉 Men det kan nog finnas en bra poäng i att amma i flera år om man ser till hälsan. Något att fundera på kanske för alla dessa mammor som strävar efter att avvänja sin bebis redan vid 6-8 månaders ålder (trots att rekommendationerna säger att bröstmjölk ska utgöra basfödan barnets hela första år (men om bebisen själv inte vill så kan man inte göra så mycket så klart)) samt alla de som tycker att amning efter ett års ålder är äckligt och onaturligt.


Sluta nattamma

26 oktober, 2008

I två dygn har jag antecknat Mollys tider. Vi ska införa rutiner nu. Läs mer i tidigare inlägg. På grund av ett väldigt lämpligt byte till vintertid nu, så kommer det att gå mycket enklare tror jag. 🙂 Det kunde verkligen inte komma mer passande.

Igår kväll gjorde vi nattningsrutinen som vanligt och hon blev faktiskt märkbart tröttare när vi dansade och ammade till mysmusik i ett nedsläckt vardagsrum. Det var Sinéad O’Connors ”Nothing compares to you”, Annie Lennox ”Don’t let it bring you down” och Shakespears sister ”Stay” som är favoriterna. Men sedan tog det henne 45 minuter att somna i sovrummet samtidigt som hon ammade. GOSH. Det är typ rekord. Men jag höll ut (lyssnade på Harry Potter på talband) och det gav resultat.

I natt sov hon väldigt oroligt. Jag tror hon drömde mardrömmar. Jag vaknade följande tider och ammade i snitt 3-7 minuter per tillfälle: halv ett, kvart i fyra, kvart i fem, sex, tju, kvart över åtta och tjugo i tio då hon vaknade. Så det blev ungefär 40-50 minuters sömn i stöten för mig från kvart i fyra. 😦 För jag somnar ju inte alltid om så fort som Molly. Men så här ofta brukar hon inte riktigt vakna. Det brukar vara varannan timme, inte varje timme…

Jag har läst om några bra metoder att sluta nattamma i Elizabeth Pantleys bok ”The no-cry-sleep solution for toddlers and prescholars”. Man kan bland annat bara amma när lampan är tänd, man kan säga att ”tutten sover”, man kan sluta amma i sängen och alltid gå till en annan amningsplats osv. Men det tillvägagångssätt som nog passar mig bäst är ett väldigt milt sätt som dock tar längst tid (men jag har ju tid, jag vill bara att det ska ske utan gråt och utan att jag dör av trötthet). Så jag ska göra så här:

Sluta nattamma – mild metod av Elizabeth Pantley

  1. Varje gång jag ammar på dagen ska jag säga en avslutningsfras när vi avslutar. Jag tänker säga ”Nu har du ätit klart. Nu är tutten slut!”
  2. När barnet vaknar och vill äta på natten så får barnet det.
  3. När barnet börjar äta långsammare och börjar snutta så tar man tag i barnets kind och drar ut bröstvårtan.
  4. Man vaggar, klappar, smeker barnet och säger eventuellt nåt sömnmantra (vi brukar säga ”Du kan sova nu. Det går bra att sova nu.” när Molly är jättetrött och ska somna). Håll brösten ur vägen.
  5. När barnet börjar gå upp i varv, bli irriterad eller ledset så får det äta igen.
  6. När barnet åter börjar snutta så drar man ut bröstvårtan och upprepar punkt 4 och 5 tills…
  7. Till slut är barnet förhoppningsvis på väg att somna utan bröstvårtan i munnen. Precis då när barnet rullat undan ska man säga sin avslutningsfas ”Nu har du ätit klart. Nu är tutten slut!”.

Då vänjer sig barnet vid att det kan somna utan att äta och ha bröstvårtan i munnen. För det som hänt för barn som inte kan somna utan att amma är att de är så vana vid att det är det enda sättet att somna, att de alltid måste amma för att kunna somna. Poängen med detta tillvägagångssätt är att vänja barnet vid att man inte måste amma för att kunna somna om.

Det kan enligt Pantley ta någon månad eller så att vänja om barnet, men det kan det vara värt för att slippa få nån veckas helvetesnätter med ett skrikande hysteriskt barn som vill amma. Jag provade första gången i natt och ibland släppte faktiskt Molly själv och ibland släppte jag. Men det var bara vid ett tillfälle som hon behövde snutta två gånger. Men som sagt, Molly drömde mardrömmar i natt och vaknade lite oftare än vanligt. Ska bli spännande att se hur det fungerar nu i fortsättningen. Vitsen är ju att hon ska kunna somna om själv utan att amma. För att tro att små barn ska sova natten igenom utan att vakna är inte realistiskt. Även vuxna vaknar många gånger på natten, den stora skillnaden är att de vuxna vant sig vid att somna om utan att amma (eller göra något annat som stör föräldrarna).

Senare: Läs om hur vi lyckades sluta nattamma (flera månader senare).


En dag i Mollans liv

25 oktober, 2008

Nu är Molly 1 år och det märks att hon börjar få behov av fastare rutiner nu. Hon somnar inte lika lätt längre och det vore bra om hon åt med lite mer regelbundna mellanrum. Jag har läst nästan hela boken ”the no-cry sleep solution (for toddlers and preschoolers)” – inte för att köra någon metod med henne utan för att få tips om nattning, barnets sömnmönster osv. Jag tycker att boken är väldigt bra och rekommenderar den till alla med småbarn som vill ha enklare nattningar. Det hela handlar om att förbereda barnet så att det är trött när det ska lägga sig i sängen.

Igår gjorde jag en lista på hur Mollan sov och åt under hela dagen. Den ser ut så här: (det är dock inte en vanlig dag i Mollys liv eftersom hon sov för kort på dagen samt lade sig två-tre timmar tidigare än vanligt pga att vi ville ändra hennes dygnsrytm nu)

10.15 – vaknar, ammar
12.00 – ammar
12.50 – några tsk vaniljyoghurt med musli
13.50 – ca 1 dl yoghurt med musli
14.50 – somnar i barnvagnen på väg hem från rytmiken
16.10 – vaknar, ammar, leker lite
16.40 – försökler natta igen, bär i sele, sjunger och ammar i sängen
17.05 – ger upp, Molly får leka
18.15 – ca 1 dl yoghurt med musli
18.40 – amma lite
19.05 – försöker natta med sele och lyssnar på musik
19.25 – F försöker ”svinga” henne till sömn
19.30 – ger upp. Molly vill tydligen inte sova lite till
20.00 – äter tacos (veggofärs och några grönsaker
20.30 – bada
20.45 – nya nattningsrutinen testas: byta till nattblöja, borsta tänder, ta på pyjamas, lyssna på lugn musik och amma i ett nedsläckt vardagsrum
21.10 – amma i familjesängen i sovrummet och lyssna på talbok med Harry Potter (gör vi varje kväll för oss vuxnas skull)
21.25 – somnar (ca 2-3h tidigare!!!)
22.05 – vaknar, gnyr och får amma sig till sömns i sängen
22.15 – somnar om
22.25 – vaknar, gnyr och får amma sig till sömns i sängen
22.31 – somnar om
00.35 – vaknar, gnyr och får amma sig till sömns i sängen
00.45 – somnar om
(00.55 – jag går och lägger mig – sent idag eftersom det är fredag)
05.45 – gnyr och får amma
05.54 – somnar
06.38 – gnyr och får amma
06.42 – somnar
07.58 – gnyr och får amma
08.13 – somnar
09.15 – gnyr och får amma
09.21 – somnar
09.30 – vaknar för dagen, 5min efter att jag gått upp (jag är trött men kunde ej somna om)

Man kan säga så här. Det där med nattamning är något som vi kommer att avveckla inom kort. Eftersom hon väcker mig varje-varannan timme mellan 4-6.00 på morgonen tills vi går upp (normalt går hon upp halv elva) så sover jag väldigt ytligt med korta intervaller. För att orka med vardagen är jag därmed tvungen att sova/amma i sängen cirka 10-11h per natt, vilket gör att jag och Molly sover lika länge nästan. (vilket är anledningen till att vi inte brukade lägga henne tidigare på kvällen, för då skulle jag få akut sömnbrist).

Nu är målet att Mollan ska få en tydlig nattningsrutin med nedvarvning med mysmusik i nedsläckt rum och sedan amma eller äta yoghurt. Sen ska hon få somna vid 21 och jag ska somna runt 23. Men det blir ohållbart om jag ska gå in och amma var 10-30e minut de första timmarna, vilket brukar vara fallet när hon lägger sig innan oss. Hoppas att hon vänjer sig av vid det snart!! Sedan ska vi när rutinerna är satta och fungerar bra avveckla nattamningen och gå över till att amma nån 2ggr per dag (t ex morgon och kväll).

Samtidigt ska hon få börja äta mer mat. Hon har ju äntligen börjat trycka i sig nån deciliter mat istället för bara 5 teskedar, så nu är det nog dags att sätta in stöten. Äntligen!!!

Jag ska fortsätta anteckna tiderna några dagar nu för att se hur mönstret förändrar sig.

Att följa Mollys flöde har varit perfekt under det första året då jag var hemma på heltid och Molly inte hade några direkt vanor (hon är som oss föräldrar – riktigt oregelbunden!). Men nu när hon inte är bebis längre, snart ska vara hemma med pappa (som inte kan amma), har en mamma som inte kan amma hela nätterna och sova 10h per natt när hon jobbar och i förlängningen ska börja på förskolan nästa augusti så är det dags att ta tag i det här. Nu ska det bli ordning och reda. Vi har t o m satt en middagstid vid 19.00. Wow! Jag och F är normalt oregelbundna med sånt här! Vi hatar egentligen rutiner på fasta tider båda två, men nu är vi småbarnsföräldrar och då får man ta sitt ansvar och göra vad som är bäst för barnet. Spädbarn behöver ofta inga rutiner, men småbarn behöver det (säger typ alla).


Mona och Mastiff

23 oktober, 2008

Mina och Mollans nya favoriter i musikväg är skivan ”Mona och Mastiff” (David Shutrick och Mija Folkesson). Det är en skön barnskiva med bra (!) låtar som även en vuxen kan uppskatta (helt andra bullar än de trista barnkammarskivorna och alla barnsliga låtar). Det är ett barn som sjunger och låtarna är svängiga och goa för min ettåring. Men det bästa med skivan är de underbara texterna. Här är några smakprov:

”Om jag var en fluga om jag hade vingar
vad jag skulle flyga högt och vinka ner till er
gärna surra runt och snurra
gå i taket upp och ned
stretcha på en tallrik
traska runt i mat”
(ur flugan)

”blommor bara står
och alla undrar hur mår den lilla växten idag
har du vattnat och gjort som man ska?
har den fått ljus?
oj, har den tappat ett blad?
blommor kan lukta rätt bra
men är det tristade man kan ha
(så tycker inte jag, jag tycker så här)
blommor är som ord
som man kan ställa på bord
dom trivs i fönster och jord”

(ur blomvals)

Skivan kan vara lite svår att få tag på, men jag hittade den på mitt bibliotek. Jag tror jag har sett att den säljs nånstans på nätet, men nu hittar jag den inte längre, så jag vet inte.

Ett annat tips jag har är låtarna till Mamma Mu och Kråkan, t ex Ketchup ska prutta, Vi leker träd osv. De är ju klassiker.


%d bloggare gillar detta: