Låt era 1-3:åringar promenera

Vad är det som bara går och går?

Jo, det är Molly det.

Inspirerade av Mollys kompis E som vid omkring 3 års ålder traskade överallt medan jämnåriga åkte barnvagn så bestämde jag och F oss för att Molly också skulle bli en tjej med starka ben. Molly skulle gå!

Nu vid 1,5 års ålder är vi ofta ute med Molly utan vare sig sele eller barnvagn. Molly går själv och blir hon trött så bär vi henne några minuter innan hon får gå igen. Hon går med ner till affären, hon går till godisaffären, hon går ute på gården, hon går till bussen osv. Så länge vi inte har bråttom så brukar hon få gå själv. Molly älskar att gå.

Jag tycker inte det är ofta man ser barn under 3-4 år som promenerar själva. Många vuxna blir väldigt glada och smått förvånade/överraskade när de ser Molly traska omkring.

Jag hörde att någon snackade om att en orsak till fetmaepidemin i USA beror på ökat barnvagnsanvändande i högre åldrar. Jag kan mycket väl tänka mig det. Många sätter sina gående barn i barnvagnar bara för att det är bekvämt, går snabbare och så slipper man alla avbrott och tillrättavisningar. Och visst är det praktiskt med barnvagn och sele, men gående barn behöver ju inte alltid åka så fort man ska någonstans?* Om man bara ska gå en bit eller inte har bråttom så är det väl jättebra om barnet går själv?

Vissa barn är jätteknorriga och orkar inte gå och visst, så är det nog. Vissa barn har inte tränat upp sin benstyrka (medan andra barn nog bara är knorriga och då är det nog inte mycket att göra åt). Men jag tror att det är bra att börja träna att gå promenader tidigt, så man kan uppmuntra promenerandet redan från början. Barnet får lov att känna sig ”stort” och får en chans att upptäcka omvärlden på egna ben.

Att ha en sele med, oknäppt hängande runt höfterna, är en perfekt kombination med gående barn. Då behöver man inte släpa på en barnvagn. Selen är inte mer i vägen än en tröja man knyter om höfterna. Då kan barnet gå så länge det orkar och åka sele när det är trött.

Våga gå ut med era små gående barn utan barnvagn. Det värsta som kan hända är att ni får bära dem (ta med en ringsjal eller en ergonomisk sele (funkar upp till 3-4 års ålder) så ska det inte vara några problem).

 

* = Ofta är det givetvis mer praktiskt att låta barnet åka sele/sjal/barnvagn och det är inget fel med det. Jag är ingen sån där barnvagnshatare. 😉 Men många föräldrar stoppar ner barnen i vagnen av ren slentrian och därför uppmanar jag till att man ska fundera kring olika möjligheter. Just denna promenad kanske passar ypperligt att gå till fots?

 

PS. Nu låter jag säkert sådär superpräktig. Men äh, det står jag för! 😀

Annonser

2 Responses to Låt era 1-3:åringar promenera

  1. Mammamucklan skriver:

    Vår snart 2-åriga son går också så mycket som möjligt, iaf när vi bara är ute och promenerar här hemma.
    När vi är inne i stan är vi lite sämre på det, men det beror mest på att då sitter lillebror i sjalen och då blir det svårt att plocka upp stora sonen om han blir trött.

    Gilla

  2. Frida skriver:

    Är det inte väldigt tungt att ha en 2-åring i bärsjal?

    Gilla

%d bloggare gillar detta: