Nu har vi slutat nattamma

Den här gången gick det! Nu har jag inte ammat på över ett dygn! Så här gjorde vi:

Vi har hela tiden jobbat med nära föräldraskap. Vi sover tillsammans, bär mycket i sele/sjal och är lyhörda för vår dotters signaler och kommunicerande. Från att dottern var omkring 10-11 månader har vi gjort försök att sluta nattamma. Men efter 30-40 minuters skrikande (givetvis i vår famn!) har vi varje gång lagt ner projektet och väntat några veckor till.

Vid 1,5 års ålder kom en period då mycket hände i vår dotters utveckling. Hon har börjat prata en del, blivit mer självständig och mer ”vuxen” till sitt sätt. Då passade vi på att sätta in stöten genom att sluta amma dagtid. Från en dag till en annan gick hon från att amma cirka 8-10 ggr per dag till att inte amma alls dagtid. Det blev faktiskt inget gnäll alls. Hon var helt enkelt redo att sluta amma dagtid då. Jag har försökt sluta tidigare, men inte lyckats, så nu var det helt enkelt vår dotter som var redo.

Några dagar senare började vi lägga dottern utan att amma henne till sömns. Detta är nog ändå en förutsättning för att man ska kunna sluta nattamma. Första kvällen skrek/grät hon av frustration i cirka 40 minuter (jag var givetvis där och pratade med/klappade/kramade henne) tills hon helt plötsligt somnade. Andra kvällen tog det 10 minuter och sedan dess har hon varit frustrerad några minuter varje kväll (troligen på grund av att hon inte vill somna), men sedan somnat helt utan att vara intresserad av bröstet.

I natt bestämde vi oss för att det skulle bli slut med nattamningen. Hon har somnat utan bröstet i cirka en månad och varit utan dagamningen något längre. De här veckorna har hon ammat cirka 2-5 ggr per natt, men tydligt visat att hon somnar om utan bröstet i mun. Amningen verkar mest vara för att få en skjuts in i sömnen eller för att hon känner sig hungrig/törstig. Om hon hade ammat och somnat med bröstet i munnen så hade vi inte gjort ett försök att avsluta, för då hade det enligt mig inte funnits bra förutsättningar för att lyckas.

I natt vaknade hon 4-5 ggr och jämrade sig som hon brukar göra när hon vill ha bröstet. Men istället har jag gett henne vatten, pratat lugnande med henne och smekt henne över ryggen. Hon skrek/gnällde lite de första två gångerna, men somnade om efter fem-tio minuter. De sista gångerna letade hon inte ens efter bröstet.

Seger!!!

Nu är vi äntligen amningsfria även nattetid. Molly är 18,5 månader gammal.

Med det här kan vi även konstatera att bara för att man ammar sitt barn till sömns (enbart!) i 1,5 år så betyder det inte att det behöver vara svårt att sluta med det och att barnet kommer amma sig till sömns för resten av livet. Jag tycker inte alls att det har varit svårt att ändra det här beteendet. Jag är mycket glad över att vi har kunnat ge vår dotter en sådan trygg (och praktisk!) insomning de första 18 månaderna av hennes liv. Vi har inte forcerat fram ett avslut, utan när hon var redo så var det inga som helt problem att lägga av. Så var inte rädda för att amma till sömns. <– Läs gärna mer i Amningsbloggen.

PS. Jag hade gärna fortsatt amma dagtid några månader/år till, men läkarna har avrått mig pga att Molly varit jätteseg med att börja äta mat. Vi har kämpat hela den här tiden och det var tyvärr inte förrän hon slutade amma dagtid som hon började äta bra med mat. Det känns lite sorgligt för mig, men jag visste ju att denna dag skulle komma till slut så det är ju tyvärr bara att acceptera och fokusera på de postiva sidorna.

Länkar till mina tidigare amningsavslutsinlägg:

https://hippiemamman.wordpress.com/2009/04/08/heeelt-otroligt/

https://hippiemamman.wordpress.com/2009/04/09/amningsslut-redan-nu-kanske/

https://hippiemamman.wordpress.com/2009/04/10/amningsslut-del-2/

Så här har det gått:

Andra natten var Molly vaken vid två tillfällen och då vid cirka en timme varje gång. Hon gnällde, skrek och grät och ville/kunde inte somna om. Men hon letade inte så mycket efter bröstet utan verkade mest frustrerad av att inte veta hur hon skulle få ro att somna om.

Tredje natten sov hon hela natten utan att väcka oss föräldrar en enda gång! Detta är första natten jag får sova en hel natt utan att bli väckt av henne på dessa 1,5 år! (en natt sov jag borta men då låg jag vaken flera timmar för jag inte kunde sova)

Knappt två veckor senare sover hon hela natten så länge som hon är mätt och mår bra. Men eftersom hon är van vid att äta på natten så är det lite kruxigt att få i henne tillräckligt med mat så att hon ”klarar sig” hela natten. Men det är ett annat problem. 🙂 Tuttfixeringen är helt borta förutom att hon gärna kramar på brösten ibland, men det känns helt okej.

Annonser

3 Responses to Nu har vi slutat nattamma

  1. […] Läs om hur vi till slut lyckades sluta nattamma. […]

    Gilla

  2. mila skriver:

    Hej

    Ja, det var precis så här när jag kom nära att sluta amma men sedan hon började på dagis och samtidigt jag började jobba ville hon bröstet så länge jag var hemma. dvs hela natten! Min dotter är 16 måånader och älskar att ammas. Därför har jags vårt att sluta.

    Nattaminigen gör att verken hon eller sova bra. Vi måste sluta amma men hur ska jag göra det? Det här är enda sätet som hon kan visa att hon älskar mig och att hon saknat mig hela dagen. Och enda sätet som hon förstår att jag faktiskt älskar henne mer än mig själv.

    Du har en bra blogg. Förutom att det känns nästan omöjligt att inte få skuldkänsla pga dina hårda omöjliga krav på en mamma. Min dotter t.ex grät nästan aldrig vid dagislämingen men det beror på att hon tycker mycket om människor och andra barn. Det har hänt ibland att hon har klagat eller gråtit någon minut senaste veckan( hon började på dagis en månad sen) men dat har gått över så fort hon distraherats. Jag tycker inte att jag borde ifrågastätta mitt moderskap bara för att hon inte gråtit när pappa lämnat henne på dagis. Det är rätt att man ska svara på alla signaler och krama krama krama men en glad barn på dagis är inget diagnos på dåligt nära-föräldrarskap.
    Och ett skrikande barn: Hon skrek aldrig förut men sedan hon började på dagis kan hon t.ex lägga sig på golvet och skrika och gråta flera minuter bara för att jag har tagit ner henne från stolen som hon använder för att tvätta händer i toaletten efter att hon har tvätat händerna i 5 minuter. Hon har lärt sig i dagis att skrika så här och har ingenting med föräldraskapet att göra.

    Hursomhelst jag tycker om att läsa din blogg även om jag för skuldkänslor då och då. Lite som att äta godis.

    Mvh,
    m

    Gilla

  3. […] Nu har vi slutat nattamma […]

    Gilla

%d bloggare gillar detta: