Familjens projektledare säger upp sig

Jag läste denna ypperliga bok av Gunilla Bergensten för några veckor sedan. Jag kunde då konstatera att jag kände igen mig mycket, men att min man är lite bättre än männen som beskrivs i boken.

Det hela handlar inte om vem som gör vad i hemmet utan vem som har koll på att saker görs. Många män tvättar, diskar, städar och lagar mat, men ofta görs det efter en eller ett antal påminnelser från kvinnan, familjens projektledare. Jag önskar att det inte vore så här och jag hatar att prata så här om män, men tyvärr så ser det ut så här i väldigt många familjer.

Männen skyller på en mängd saker som att de ”inte ser smutsen”, ”tänkte göra det sen” (dvs. helst inte om de kan komma undan med det), ”inte tänkte på det”, ”hade så mycket på jobbet” osv. osv.

Sanningen är att det är ju oftast alldeles sant. De tänker inte på det och ser inte vad som behöver göras eftersom det alltid blivit gjort innan. Det man inte gör så ofta faller snabbt ut ur huvudet. Själv funderar jag sällan över vissa samtal av hushållskaraktär som måste ringas och födelsedagspresenter som ska köpas in till Fs sida av släkten eftersom jag aldrig brukar göra det. Men jag funderar ofta över att frysen måste frostas av samt att det är proppar i avloppen, men detta håller jag tyst om eftersom jag helst vill slippa göra det. Jag vet att om jag väntar tillräckligt länge så kommer F till slut ta på sig att göra det om jag har tur (men ibland blir jag ombedd att göra det tyvärr).

Ja… Ni ser, jag är likadan!

Många familjer delar upp sysslorna och ”kollen på att det blir gjort” på hushåll vs. bil+trädgård och hittills har F fått ha koll på gemensamma telefonsamtal, tekniska prylar som går sönder och lite sådana saker medan jag haft koll på det mesta av andra saker. Vi har gjort ungefär lika mycket hushållsarbete, men jag har ändå varit helt slut i huvudet av att alltid behöva vara den som håller koll samt påminner F om sin del.

Vad ska man göra då?

Häromdagen skrev jag ner alla möjliga hushållsrelaterade uppgifter jag kunde komma ihåg och sen samlade jag till familjemöte. Vi delade upp allt på olika ansvarsområden (hänger inte helt samman med vem som ska göra det, bara vem som ska ha koll på det och säga till den andra).

Jag fortsätter hålla koll på t ex tvätt, handduksbyte, sängkläder, Mollys kläder och Mollys vårdbesök. Däremot kan jag nu helt släppa diskmaskinen, dammsugningen, förskolans lappar och blöj/extraklädpåfyllning och att räkningarna ska betalas i tid. För det har F fått ta över. Sedan blev det en lista med gemensamma saker också, det är sådana saker som det är svårt att dela upp.

När det gäller vem som ska utföra sysslorna så har vi har länge haft en tydlig fördelning av dagens sysslor. Vi plockar undan gemensamt (löpande under dagen) och sedan får en person laga mat+städa i köket medan den andra nattar Molly. Varannan diskmaskin, varannan tvättmaskin. Jag viker all tvätt mot att F tar alla sopor samt all ”hela-lägenheten-dammsugning”.

Men nu ska jag försöka släppa disken samt förskolan. Jag har inte ansvar för det. F får påminna mig om när något behöver göras. Hittills fungerar det bra!

Det är skönt att ha olika ansvarsområden så att man slipper vara hela familjens projektledare med ständigt tusen saker att komma ihåg i huvudet.

Advertisements

2 kommentarer till Familjens projektledare säger upp sig

  1. […] är att vi båda vill vara den andra. Alltså killen. Den som inte behöver ta ansvar. Jag sade upp projektledaransvaret för knappt ett år sedan och sedan dess vägrar jag ta ansvar för att det ser fint ut här. Vi […]

    Gilla

  2. […] Det har krävts mycket från min sida, men det har det varit värt (läs mer om hur jag gjorde i familjens projektledare säger upp sig samt hur jämställd är du?). Jag tror ärligt talat att det hade varit så mycket sämre […]

    Gilla

%d bloggare gillar detta: