It’s payback time

2 november, 2009

Min pappa pratar ibland om tiden då barnen plötsligt börjar bli hjälpsamma tillbaka. Dagen då man kan börja dra nytta av sina barn.

Efter att ha burit och livnärt* mitt barn i två år så tror jag att tiden äntligen har kommit.

Nu kan man plötsligt använda Molly som bärhjälp. Hon bär sin egen hjälm, bär min bok på biblioteket, hämtar sin egen nalle och bär påsar när vi är ute på stan.

Hon har även börjat intressera sig för städning. Igår slängde hon sig efter mina clementinskal som låg på bordet. ”Nähäe du!” sa jag och försökte rädda dem. ”Slänga dem!” sa Molly och såg jätteoskuldsfull ut. När jag insåg att hon inte tänkte riva dem i tusen bitar och sprida ut dem över hela lägenheten (inkl. i min säng) så lassade jag glatt upp alla skalen i hennes hand och så sprang hon nöjt iväg med dem till köket där och slängde dem i sophinken.

Whatever makes her happy liksom.

Men man får passa på. Man vet ju hur hjälpvilliga tonåringar är. (själv var jag så klart likadan)

* = nog har jag närt den ungen vid min barm. Det var nästintill ”helamning” fram till hon var 18 månader. Ni skulle se vilka hästportioner jag åt för att få tilläckligt med energi till min kropp, amningsproduktion och att göda en 13-kilosklump till barn. Bara någon månad efter amningsslutet gick jag ner på halva portionerna och nu är jag nere i en tredjedel (vilket jag skulle betrakta som en normal portion för en icke-jättemycket-idrottande kvinna som jag).

Annonser

%d bloggare gillar detta: