Grattis till mig och Fredrik

11 november, 2009

8 år idag! Två år kvar till tio år.

Tiden går fort.

Men det känns som att Fredrik nästan alltid funnits i mitt liv. Sen vill jag alltid ha honom i mitt liv också. Trots att det var 8 år sedan vi började lära känna varandra så älskar  jag fortfarande att prata med honom och umgås med honom. Det är en av höjdpunkterna på dagen när han kommr hem från jobbet (faktiskt!). Jag känner mig *klyschvarning* inte riktigt hel när jag inte är med honom. Han är ju min andra hälft både legalt och mentalt. Om några månader firar vi 3 år som gifta. Dessa år har gått sjukt fort. Vi lyckades ta oss igenom vårt sjunde år utan sjuårskris (den hade jag faktiskt våndats inför!). Vi har klarat av det första bebisåret (och framför allt det andra tärande ettårings-året) tillsammans samt en massa andra jobbiga saker som föräldras skilsmässa, arbetslöshet, studier, depressioner, barnlängtan och en hel del grejer som jag inte nämner här. Men aldrig har vi haft stora problem med varandra. Det känns väldigt bra. Okej att vi diskuterar/irriterar oss på städning typ en gång i veckan, men det känns ändå som att alla s.k. ”bråk” är meningsfulla och leder framåt.

Vi tänker så lika och är så lika. Allt är så självklart. Inga spel. Vi pratar med varandra, inte till varandra. Bla bla bla bla… Ni vet… klyschor, klyschor.

Men det funkar.

För åtta år sedan var vi 18 och snart 18 år och satt på mitt rum och pratade om politik, musik, dataspel, djur, alkohol, veganism och andra viktiga ämnen (jag hade total utfrågning hela dagen för att få reda på om han hade vettiga åsikter och värderingar – det hade han!). Då var vi unga och hoppfulla inför framtiden.

Nu är vi 26 och snart 26 och bor i vår fjärde gemensamma bostad (en fyra på 80kvm), har ett barn (och planer på minst ett barn till), 4,5 års studier, extrajobb, ett fast jobb och ett gäng projektanställningar/uppdrag, är gifta sedan snart tre år och har gått igenom många saker tillsammans.

Vi har inte likadana kläder som då (F sparade ut till långt svart hår och gick i pösiga skjortor och jeans, idag är han trendig it-nisse med märkespikétröjor), lyssnar inte på samma musik som då, har inte samma kompisar som då, gör inte samma saker som då, längtar inte efter samma saker som då (storslagna resor och äventyrsdrömmarna har ersatts av en önskan om lugn och ro) och är inte samma personer som då.

Men vi har utvecklats åt samma håll och det är jag jätteglad över!

Jag visste inte att Fredrik var min blivande man och livsvän när jag träffade honom (det tog flera år innan jag vågade ”binda mig” i tanken). Men det var ju något speciellt med honom. Det visste jag.

Fredrik å Sara på Yamato

Jag och Fredrik – okt 2002 – då hade vi varit tillsammans i 11 månader.

bröllop 082

Jag och Fredrik på vår bröllopsdag 17 februari 2007 (inte ett av de riktiga bröllopsfotona – de har bättre kvalitet) (här låg Mollan skrollan och skvalpade runt i magen. Men det visste jag inte då. Det kom fram två dagar senare när jag vågade ta ett graviditetstest (en vecka efter beräknad mens).

1836

Tre dagar innan vår sjuårsdag – alltså nov 2008. Så här ser vi ut idag om man bortser från mina glasögon och att Mollys blivit ett år äldre.

Annonser

Stora fördelen med lägenhet

11 november, 2009

Jag blir allt mer nöjd med att bo i lägenhet. Det trodde jag verkligen inte först, för jag har alltid varit en husmänniska och jag vantrivdes med att bo i lägenhet tills jag flyttade till min nuvarande fyrarummare i augusti i år. Men nu när vi inte bor så trångt längre så känner jag att det är jätteskönt att inte behöva ha så mycket att göra med boendet. Om något går sönder ringer vi värden.

Särskilt skönt känns det när man ser alla lövhögar, snöhögar och gräsmattor som växer som attan. 😀

Sen finns det ju tre månader om året då man är tokavis på alla med egen grön plätt, men det får jag leva med några år till.

Under småbarnsåren känns det för mig skönt att inte behöva göra mer än nödvändigt hemma. Det finns så lite tid ändå. Jag har verkligen inte tid/lust/ork till att klippa gräsmattan, sortera ogräs, kratta löv och renovera.

(men sen om några år när man har skolbarn som bara leker med sina kompisar hela helgerna/kvällarna, då kan jag se tjusningen med att ha sin egen täppa att rå om).


Fri amning

11 november, 2009

Att fri amning är bäst är de flesta överens om nuförtiden (annat var det i början och mitten av 1900-talet när fyra timmars mellanrum förespråkades – ett råd som förövrigt är helt förödande för många kvinnors mjölkproduktion). Fri amning innebär att man ger barnet bröstet så fort som barnet vill. Det kan vara var tredje timme, varje timme eller fem gånger i timmen. Eller mer sällan eller oftare.

Ändå förekommer det dolda budskap om att fyratimmarsregeln är det normala. På ett flertal ställen (se länk nedan för exempel) hittar man information om att det är normalt att spädbarn äter 5-6 ggr per dygn. Vad blir det då? Jo, cirka var fjärde timma! Alla barn som äter oftare då? Är de onormala då? Läs gärna mer om de dolda budskapen i Amningsbloggens inlägg.

Amningsbloggen skriver också om varför fri amning är det normala för bebisar:

”Alla däggdjur har sitt eget digivningsbeteende. Så kallade intermittenta digivare ger ungen di med flera timmars mellanrum. Ungen hålls gömd i ett bo. Mjölken har hög protein och fetthalt, så att ungen snabbt kan få sig de kalorier den behöver trots att den diar sällan. Kaninen är ett exempel på en intermittent digivare.

Kontinuerliga digivare har sin unge i konstant kroppskontakt under den första tiden. Ungen diar mycket ofta, upp emot flera gånger per timme. Distunderna kan vara flera minuter eller några sekunder. Diandet är ett sätt för ungen och mamman att umgås och om ungen blir skrämd eller har ont vill den suga. Mjölken är vattnig och har låg proteinhalt, så att ungen inte ska få i sig för mycket kalorier under det frekventa sugandet. Människan är ett exempel på en kontinuerlig digivare.” (Vad är fri amning del 4)

Själv är jag medlem i Amningshjälpen och varje gång jag får deras tidning Amningsnytt eller läser i deras blogg så blir jag lika förtvivlad över alla myter som finns kring amning samt all felaktig och vilseledande information som sprids.

Säg aldrig någonsin till en mamma som ska amma sitt barn: ”ska h*n amma nu igen?”

Det klart att h*n ska! H*n vill det och då får h*n det.


%d bloggare gillar detta: