Oklistriga plåster

23 november, 2009

För en vecka sedan tog Molly sprutan som alla pratar om. Då fick hon välja ett bokmärke. Hon höll det hårt i handen hela vägen hem och väl hemma kavlade hon genast upp ärmen och försökte trycka dit det på armen.

Vem har introducerat dig för gnuggistatueringar?” tänkte jag och morrade.

Sen insåg jag att hon trodde att det var ett plåster. (det var inte jag som introducerade henne i mönstrade plåster-världen, det var gammelmormor! (jag tar berättelsen om när hon blev missnöjd med varenda mönstrade plåster jag erbjöd henne och bara ville ha ett som var slut, en annan gång)

Molly blev väldigt missnöjd när bokmärket trillade av och till slut kände jag inte hade något annat val än att gå och hämta tejprullen.

Två rejäla tejpbitar senare satt det nya s.k. plåstret på plats.

Molly var nöjd i några minuter.

Men sen kände hon för att ta av det. Och sätta på det igen. Men då hade ju redan tejpens klistrighet försvunnit in i ett lager av gamla hudceller och smuts. Jag fick tejpa igen.

Av, på, av, på, av, på… åhhh!

Skrik och panik. Jeg blir gaaaaaaal… (på norsk)

 

Till slut gömde jag tejprullen bakom kudden i soffan (där ligger många gömda grejer). Oklistriga plåster är inte praktiskt.

Annonser

Zombiemollan blir pigg

23 november, 2009

Mollan somnade som en stock när F och M skulle gå till affären. Sen fick han bända henne ur vagnen och lyfta upp henne och skaka henne och daska till henne (nä, jag skojar bara nu, såna är inte vi!), men ändå vaknade hon inte. Så Molly sov i cirka 20 minuter.

Vid tjugo i sju gjorde jag ett tappert försök att lägga henne. Mellan 19 och 20 rullade hon runt i sängen, sjöng, sparkades, pratade, lekte och trallade. Till sluuuuuut somnade hon. Efter en timme i sängen! Normalt sett tar det 5-10 minuter. 20 minuter som längst.

Det finns en anledning till att Molly inte får sova på förskolan och det finns en anledning till att hon absolut inte får somna sen på eftermiddagen. Men ibland går hon inte att stoppa. Zombiemollan… Sen efter några minuters välgörande sömn så kan hon lätt vara vaken 2h extra. Men idag uthärdade jag i sängen. Tur att jag hade mitt nya braiga talband att lyssna på medan jag väntade.


Snabbrecension: ljudböcker

23 november, 2009

Senaste ljudböckerna vi lyssnat på:

Djävulen bär prada – filmen var faktiskt bättre! (men boken var bättre än jag trodde) – journalist blir slav åt modetidningschef

Svinalängorna – en tragisk skildring som får en att uppskatta sitt eget liv – alkoholiserad misshandlarfamilj i förorten

Sommarbarn (Katherine Janouch) – Mysig och intressant (jag), ett sömnpiller (Fredrik) – tjeckisk flicka invandrar till Sverige och får det tufft i skolan

Brunstkalendern (Emma Hamberg) – Angelägen och intressant (med ett mycket öppet slut! Ganska deprimerande) – tre systrar med grava problem tar till okonventionella lösningar

Fågelbovägen XX (nåt nummer jag inte minns) (Sara Kadefors) – Viktig och läsvärd – läkarkvinna råkar bli med svart hemhjälp och slåss mot sina egna värderingar och föreställningar

 


Se där ja

23 november, 2009

Just när man gnäller som mest så är räddningen som närmast. Fick just mail från en eventuell blivande kund som vill träffas och diskutera webbplats. Yes!


Internskämt

23 november, 2009

Vad har ni för udda internskämt?

Jag och F brukar ha kattävling. När vi är ute och går så får man skrika ”katt” om man ser en katt. Den som skriker först vinner ”första kattävlingen”. Sen om man ser fler katter har man möjlighet att vinna ”andra kattävlingen” och ”tredje kattävlingen” osv. Fredrik brukar även delta i ”hartävlingen”, men den är inte jag med i, så det brukar vi retas om.

Sen om jag och F är lika eller säger lika på en punkt, t ex ”jag vill också ha pizza idag” så brukar jag skrika ”tvillingar” och så ska vi göra v-tecknet mot varandras fingrar. Detta alltså för att vi tycker samma, vi är två och vi gör därmed v-tecknet mot varandra istället för t ex high five. F är väl mindre förtjust i detta, men jag tycker att det är jätteroligt. 😉


Ut i kylan

23 november, 2009

Sista veckan på jobbet. Den här gången tänker jag lämna ifrån mig nycklarna. Jag arbetade här tre dagar i veckan från februari till juni, sen några timmar här och där under sommaren. Mellan september och november ut har jobbat 75-87,5%. Så det känns ju som att jag varit här ett år ungefär. Känns lite sorligt att lämna, men samtidigt så har jag ju vetat hela tiden att jag bara är projektanställd och ingen riktig anställd. Jag hör inte hemma här och har bara en tillfällig arbetsplats. Nu under hösten har jag inte ens brytt mig om att göra min arbetsplats personlig. Jag har lämnat min egna mugg hemma, har inte satt upp teckningar och foton på F och M. I våras gjorde jag det, men inte nu. Det känns bara så sorgligt och lite förnedrande när man måste plocka ner dem igen. Typ ”jaså, trodde du verkligen att du skulle få känna dig hemma här! Du som bara är projektanställd!” och ”Det är ingen idé att börja boa här, snart ska du ut i kylan igen!” Ja, så ungefär. (nä, jag ä int’ bitter alls) 😉

Men det är ju inte så att jag är arg på företaget, för villkoren har varit klara från början. Det jag är bitter på är nog mest konjunkturen och att så många andra tycker att just mitt yrke ska vara så himla värt att utbilda sig till. ;-)Vi är för många helt enkelt!

Så på måndag ska jag sätta mig på arbetsförmedlingen för att verifiera min inskrivning. Den här gången tänker jag ta med min Flashbok och plugga lite, för av egen erfarenhet så är det fullt med folk där på just måndagar. Kan bli lite kö…

Har hämtat blankett på förskolan idag. Men det står faktiskt att tiderna ändras först en månad efter arbetslöshetens inträde. Så då får hon alltså fortsätta gå 7h hela december. Yes! Då får jag plötsligt 6h på mig att söka jobb istället för 4h (vi har 25h för arbetssökande i gbg). Då känns det genast som att jag har större chans att hinna med att söka några jobb. Annars blir det mest ett himla flängande fram och tillbaka till förskolan.

Min plan ser ut så här:

  • Snabbt som attan lära mig Flash (sitter nästan varje kväll nu) så att jag kan börja söka de mer avancerade webbjobben (finns många jobb där min kompetens samt flash är ett krav)
  • Skicka ut spontanansökningar till intressanta företag
  • Höra mig för om praktik via arbetsförmedlingen kan vara något
  • Kolla platsannonserna så klart (men det finns tyvärr inte så många intressanta)
  • Kolla runt i nätverket

Sen har jag fortfarande en förhoppning om två projekt som är på gång. Men de är båda små så jag behöver ju något större snart. Men det är en bit på vägen!

Det här blir första riktiga gången som jag är arbetssökande på riktigt. Jag var arbetslös en dag i september, sen fick jag jobb igen. När jag var ”ung”, dvs. innan jag började på högskolan så var jag arbetssökande max nån månad innan jag fick jobb och då skrev jag inte ens in mig. Men nu måste jag göra det för att skydda min (förvisso ganska halvkassa) SGI (alltså för föräldrapenningens skull).

Sen får vi se om det blir nån tusenlapp eller tre i a-kassa. Kanske, kanske inte? Jag tror att jag uppfyllt tidsvillkoret (för att få lägsta ersättning) men inte medlemsvillkoret (för att få lönebaserad ersättning).

Men jag vill ju inte vara arbetssökande länge, ska verkligen försöka hoppa på lite olika uppdrag och så. Så det löser sig. Vi har lagt undan så mycket pengar vi kunnat nu under hösten. Men i värsta fall klarar vi oss på Fs lön. Men det blir knapert.Fick just se min lönespec för denna månad. Ja, vad ska man säga. Man tjänar ju rätt bra med pengar när man jobbar i jämförelse när man inte jobbar. Så är det. 🙂 Jag vill ha jobb!!!


%d bloggare gillar detta: