Två killar

Ja, alltså. Det är så djävulskt stökigt hemma hos oss. Det är grejer överallt! Jag och F är så lata. Vi orkar inte röja. Vi väntar med att hänga upp tvätten tills precis innan vi ska gå och lägga oss. Vi gör det sen. Helst du. Vi försöker skylla över alla grejer på den andre. Sen småsurar vi över att vi alltid behöver göra mest. Vi är småsinta och försöker alltid slippa undan. Eller så delar vi upp alla sysslor minutöst och vägrar göra något mer. ”Du får gör det, för jag gjorde faktiskt det där och det där.” ”Ja, men jag gjorde ju det där och sen det där förra veckan”.

Fredrik gnäller över att jag lägger allt på golvet. (det beror på att vi har så få bord och att jag medvetet plockat bort alla bord eftersom jag inte vill ha skräphögar på borden så som alla andra har. Om det ligger på golvet känner jag mig tvungen att röja ibland.) Jag gnäller över att Fredrik inte vet hur skostället fungerar, lägger kläder på golvet och vägrar plocka undan sin disk och städa efter sig i köket. Molly är bara allmänt stökig och sprider ut sina leksaker i hela hemmet.

Nä, vi är inte lata, vi är två småbarnsföräldrar som har för många egna intressen och för lite energi över för att städa jämt och ständigt. Vi är nog helt normala.

Det som inte är ”normalt” med oss är att vi båda vill vara den andra. Alltså killen. Den som inte behöver ta ansvar. Jag sade upp projektledaransvaret för knappt ett år sedan och sedan dess vägrar jag ta ansvar för att det ser fint ut här. Vi har våra ansvar och våra regler. Sedan gnäller både jag och F över att vi inte alltid orkar göra som det är bestämt. Men hellre det än att jag gör som så många andra kvinnor i det här landet – städar åt sin man.

Jag gnäller alltså hellre än gör det själv. För jag är ingen slav. Anna skriver om jämställda män och jag håller nog med om att de är sällsynta. Särskilt nu eftersom jag själv konverterat till man i hushållet. Jag försöker också smita från vab-dagar och går hellre och lägger mig och låtsas inte om tvätten som ligger i tvättmaskinen sedan många timmar tillbaka. För jag orkar väl inte heller? Vad är det som säger att jag ska göra allt eller mest bara för att jag är tjejen? Nä, då är jag hellre killen.

Det är ändå värt det. Allt tjat alltså. Från båda håll. För aldrig att jag börjar slava så som vissa kvinnor får göra. Nä, då skriver jag hellre listor och gör överenskommelser. Här är det rättvisa som gäller. Mitt jobb, min fritid och min kropp är precis lika mycket värd som Fredriks.

Advertisements

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: