Bondelivet

Jag lyssnar på Vilhelm Mobergs utvandrarserie just nu. Är på Nybyggarna (3e av 4) och tycker att bokserien är bra.

Jag funderar också mycket på det här med resurshantering, ekonomi och livsstil. Kristina och Karl-Oskar flyttar med sina barn till Minnesota för att starta upp en ny gård mitt ute i naturen. De bygger först ett skjul, sedan ett timmerhus. Allt eftersom Karl-Oskar har tid så förbättrar han deras leverne med möbler, skördetröska, nya plantor osv. Han karvar, hugger och går långa sträckor för att hämta det som behövs. Genom att sälja hö får han till slut råd med en oxe som kan göra livet bekvämare för honom. Kristina å andra sidan tar hand om barnen, lagar mat, städar och skördar. Hon blir gravid hela tiden eftersom de inte har något preventivmedel (hon borde lära sig om Billingsmetoden/sekretmetoden, det är alldeles gratis och enkelt!) och föder barn efter barn.

De stretar och kämpar och uppgraderar sitt liv allteftersom.

Gör pengar oss lyckliga? Nä, men pengar gör livet bekvämare. Mindre oro, enklare vardag, mer bekvämlighet (t ex utelunch istället för lunchlåda).

Läser även tidsforskaren Jörgen Larssons blogg om tidsbrist. Det handlar mycket om föräldraskap och ekorrhjulet. Hur ska man göra för att inte trilla dit? Han har skrivit ihop en lista att fundera kring:

TESTA DIN TIDSRIKEDOM

1. Jag lyckas oftast att undvika jäkt och stress i vardagen.

2. De flesta nätter sover jag bra och tillräckligt länge.

3. Jag klarar av att varva ner och vila något varje dag.

4. Jag har tid att hålla mig i fysisk form.

5. Jag är nöjd med min tidsmässiga fördelning mellan arbete och privatliv.

6. Jag har ett arbete som känns meningsfullt och givande.

7. Jag hinner träffa barn och partner tillräckligt mycket.

8. Jag får tillräckligt med ”egentid” – tid för mig själv och mina egna behov.

9. Mitt vardagstempo är så pass rimligt att det inte påverkar mitt sexliv negativt.

10. Jag lyckas oftast att njuta av stunden utan att oroa mig för saker jag ska göra sedan.

Hur många ”ja” fick du? Ju fler ”ja” desto högre nivå av tidsrikedom.

Hmm… Inte många rätt där inte… 😕

Men det är ju svårt att hinna med.

Ska båda gå ner i arbetstid kanske? Problemet är ju bara att det inte är lösningen på allt. Nu jobbar vid 85% resp. 90% och F säger att det inte går att arbeta mindre. Han jobbar ibland på helger och kvällar för att han inte hinner klart. Han vill göra ett bra jobb och han gillar att jobba. De har för få anställda på sitt jobb (någon som känner en systemintegratör som vill ha jobb?) och därför stressar han halvt ihjäl sig. Kasst, jag vet.

Det hade ju varit önskvärt om båda jobbade 80%. Då hade man hunnit med mycket. Men då får man mindre pengar och kommer inte ha råd med vissa saker. Det är ju det…

Downshifting är en annan grej. Man bestämmer sig för att sänka sin arbetstid och sin konsumtionsnivå rejält. Då får man mer tid över. Men då ska man ju ha en chef som accepterar att man jobbar mindre. Det funkar tyvärr inte på vissa företag (särskilt inte arbetsplatser med många män..hmm..?). På mitt företag funkar det. Men jag vill inte gå ner till 80% om inte även F minskar. Jag vill inte fastna i kvinnofällan. Men F kommer inte att gå ner i tid, så nä.

Man kanske ska anställa någon till att göra allt det tråkiga? Det är ju också en idé. För jag jobbar ju hellre än tvättar och lagar mat. Men nä, det är inte så lätt.

Min kollega och hennes man jobbar 80% var. Det måste kännas bra! Hon går halv ett varannan dag (ingen lunch) och de hämtar tidigt på förskolan varje dag. Det måste vara livskvalitét! Å andra sidan kanske de inte har råd med så mycket. Eller så har de det pga höga löner? I vilket fall som helst så handlar det egentligen inte om inkomster utan om utgifter.

Vi skulle mycket väl kunna jobba 80% var men jag tror att F inte vill det, för han gillar ju att jobba. Han har t o m börjat snacka om att starta företag eller gå in med andelar i någons företag. Det om något tar ju mycket tid, så där har jag lagt in min veto med villkor. Han behöver utmaningar säger han. Det är ju det. Utmaningar får man inte hemma framför torkstället och diskbänken. Kanske ska anställa någon ändå? Hmm…?

Nä, det är ett virrvarr det här. Jag vet inte om bönderna på 1800-talet var stressade? Inte på samma sätt som nu med deadlines, mediaintryck och ett krav på sig att hänga med. Men de hade de tungt tidvis. Obekväma liv med dålig kontroll. Ruttnade skörden så, ja, då blir det knapert i vinter. Gå 4 mil för att köpa en säck mjöl, ja, helt normalt. De var tuffare på den tiden. De slet.

Vi sliter också, fast på ett annat sätt.

Tid vs. pengar vs. arbetsliv.

Det är inte enkelt…

Advertisements

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: