Hur det gick till

9 september, 2010

Förut idag så såg jag att både personalchefen och gruppchefen kom gående tillsammans (och då visste jag!). De gick fram till A som också är anställd via samma bemanningsföretag som jag (han sitter cirka 7 meter härifrån). Han har jobbat 2 månader kortare än jag. När de sa till honom att de ville anställa honom så höll jag på att dö lite grann. Blev helt stirrig och nervös. Om de inte skulle anställa mig också så skulle jag behöva ta livet av mig.. särskilt eftersom jag jobbat längre än honom (om än inte mot samma kund). Till slut var de äntligen klara och de sniglade sig bort till min plats. De undrade över batteriet till min el-cykel som jag passar på att ladda här bredvid min plats. Sen skojade vi massor om att det är så kallt här och bla bla bla (och jag kände ur svetten lackade och ville bara skrika: ”get on with it!!!”) Till slut kläckte de äntligen ur sig de bra orden. Jag blev alldeles tagen och kunde inte dölja mitt leende och sa ”jättekul” typ 10 gånger.

Sen sa några här grattis och jag sprang in i kontorsmaterialsförrådet och ringde F. Han blev JÄTTEGLAD! Det är inte ofta han visar så mycket känslor, men nu blev han verkligen glad.

Min projektledare som sagt att hon talat gott om mig och försökt få in dem på detta spåret blev jätteglad hon med. Hon kramade mig t o m! Hon har varit lite av min fadder under denna tiden.

När jag kom tillbaks från lunchen låg en liten hög med godis på mitt bord med en post-it med ”grattis till anställningen” från min bästa kompis och skrivbordsgranne här. ÅÅH!

Jag är så glad idag!

PS. Jag har för övrigt jobbat här sedan 4 januari med undantag för 5 veckors semester. 1 oktober blir jag anställd på riktigt och lämnar bemanningsföretaget.


Jag – snart tillsvidareanställd

9 september, 2010

Jaaaa! Har fortfarande inte fattat att det är sant!

  • Äntligen kommer jag att bli en riktig anställd och inte bara från ett bemanningsföretag
  • Jag kommer få behålla mina arbetskompisar (som jag faktiskt skulle kunna tänka mig att umgås med på fritiden).
  • Jag kommer att få vara kvar så länge jag vill (eller tills de blir tvungna att varsla men schhhh! Sånt ska vi inte prata om!).
  • Jag kan satsa på att utvecklas på företaget och lära mig mer.
  • Allt jag lärt mig om cms:et Sharepoint har inte varit i onödan.
  • Jag kommer ha en SGI som inte plötsligt dippar inför kommande föräldraledighet
  • Jag kommer att ha ett jobb att gå tillbaka till efter framtida föräldraledighet
  • Jag kommer inte få ge upp datorn, telefonen, arbetsplatsen, projekten osv. om några månader. Jag kommer inte behöva söka jobb på evigheter
  • Jag kommer få högre lön
  • Jag kommer att kunna börja kolla på det där gäspigt tråkiga med pension
  • Jag riskerar inte att behöva byta jobb så att jag inte längre kan cykla till jobbet och ha det här fluffiga läget på kontoret med shopping-Göteborg direkt utanför porten
  • Jag kommer att få hälsobidraget som jag kan använda till löparskor eller gymkort
  • Jag kommer att få alla fördelar som de anställda har här

…och det bästa är TRYGGHETEN! Den går inte av för hackor…


Jippiiiiieeee

9 september, 2010

Jag ska bli fast anställd från och med 1 oktober!!!

Jag fattar inte att det är sant!!!

Mitt första riktiga fasta jobb någonsin! Jag ska få trygghet! Jag ska få en fast inkomst! Jag behöver inte söka några fler jobb på evigheter! Jag får behålla mina arbetskompisar!

Dessutom sa gruppchefen att jag är väldigt omtyckt här, att alla tycker att jag är bra att jobba med och att de verkligen vill att jag ska vara kvar! Jaaaaa!!!


Min barnbok

9 september, 2010

Jag blev så inspirerad häromdagen när jag fick titta i min kompis barnbok. Hon har skrivit och tecknat själv och tryckt den i två exemplar. Det var ganska dyrt att trycka som en bok (ca 350kr), men det kan det ju vara värt för att få just sin bok i fin version.

För två år sedan skrev jag en barnbok. Idén kring temat hade funnits där i några månader och en sen kväll kom boken till mig och jag skrev ner hela på bara nån timme. Den är på 12 sidor och har blivit reviderad en gång efter kritik från min man.

Min svägerska vill teckna den men hon är lite seg med att komma igång.

Så igår kväll provade jag själv. Jag gillar egentligen inte min tecknarstil, men efter 5-6 försök fick jag faktiskt till schyssta karaktärer som jag tror kan bli bra. Ska använda mig av överdrivna detaljer och enkla karaktärer (alltså tecknarstilen). Tror att det kan bli kul. (givetvis är den bra ur ett genusperspektiv!)

Jag vet att chansen att den blir antagen av något bokförlag är minimal. Det är typ lättare att bestiga Mount Everest… (eller nåt). Så nä, jag ska satsa på att trycka den till Molly och till folk som vill ha, t ex via Vulkan (självkostnadspris).

…Om den bara blir klar nån gång då?  Men jag har uppslag till nästan alla teckningar, så nu är det bara till att teckna järnet. Tror jag ska färglägga med akvarell. Det brukar bli tuffast så. Älskar vackra akvarellteckningar i barnböcker.

Och nä, jag tänker inte säga vad den handlar om. När den är klar kommer nog några smakprov, så vi ses väl igen om 1-2 år. ;-P


%d bloggare gillar detta: