Nallar på bibban

30 januari, 2011

image

Molly organiserar nallar på biblioteket. Hon har även placerat sina två egna + snöleoparden i gänget. (nr 1, 3 och 4 från vänster)


Bli en äkta Göteborgare

29 januari, 2011

Det finns ju mängder av såna där du är inte en ”riktig new yorkbo” förrän du har… (Enligt How I met your mother ska man bl a döda en kackerlacka med sina bara händer, gråta på tunnelbanan och inte bry sig om det osv.) Men hur blir man då en äkta Göteborgare? Här kommer en checklista:

  1. Knô dig in på spårvagnen innan alla har gått av (ps. jag hatar detta beteende!)
  2. Använd ordet åpen (hörde det senast igår i lunchrummet) (man är åpen när man roffar åt sig saker)
  3. Navigera efter Kopparmärra, Poseidon, fontänen i Brunnsparken och Domkyrkan när du bestämmer träff med någon i stan
  4. Hata Västtrafik (men åk med dem ändå)
  5. Stanna inte och titta på showartister i Nordstan
  6. Tyck att stockholmare är dryga och att Göteborg minsann är lika fint (finare)
  7. Lär dig var Apberget, Getryggen, Apslätten, Lejontrappan och Feskekôrkan ligger någonstans.
  8. Tyck att Kal & Ada-skämt är lite roliga. Fnissa lite åt alla fyndiga namn inne på Liseberg.
  9. Jobba på Volvo eller ha en partner som jobbar på Volvo eller åt Volvo. (alla jobbar antingen på, med eller åt Volvo i Göteborg!)
  10. Gnäll över att det är så kallt på vintern när du inte ens tar på dig mössa (och aldrig skulle kunna tänka dig täckbyxor och rejäla vantar).

Bubblare: Jag har hört att man står i kö till bussen i andra städer. Ojoj, något så befängt har en äkta Göteborgare aldrig hört talas om. Knô dig på bara! In genom alla dörrarna, helst samtidigt.

Nå, hur gick det?

Ljuvliga Redbergsplatsen


Levande rollspel

28 januari, 2011

Nu känns det som att jag äntligen är redo att prata om det här igen. Det är 5,5 år sedan sommaren 2005 då jag var på den senaste tillställningen och från att ha varit dödstrött på att berätta om det (och därmed knipit totalt) så känner jag nu igen att det vore lite kul.

Jag funderar nämligen på att åka på lajv igen. Mellan 2003 0ch 2005 var jag på 11 olika lajv och levde lajvlivet, då det mesta av ens fritid upptas av lajv. Antingen prata om lajv, diskutera lajv på forum och Helgon (kommer ni ihåg det communityt?), sy/skissa/latexa och skramla föremål eller bara drömma om det som har varit och det som ska komma.

Men efter en rejäl konflikt då vi bröt med den lajvförening som vi var med i så lessnade vi ganska stort och året efter var det inga bra lajv. Sedan blev jag gravid och sen dess har vi haft svårt att komma ifrån. Men i sommar är Molly nästan 4 år och kan säkerligen vara hemma hos farmor eller liknande i några dagar på sommaren. (det är ju många barn som gör det redan när de är 2-3 år) Så nu är det dags.

Har hittat ett lajv som jag vill åka på och har troligen fått med mig F och svägerskan E.

För er som inte vet så går lajv ut på att man lever sig in i en fiktiv miljö och spelar improvisationsteater. Till skillnad från vanliga rollspel så spelar klär man alltså ut sig och spelar sin karaktär i princip dygnet runt under de dagar som lajvet pågår. De flesta lajv är fantasy- eller medeltidslajv och utspelar sig i skogen men det finns även post-apokalyptiska lajv, zombielajv, nutidslajv och airsoftlajv m.m. Jag har bara varit på fantasylajv. Jag tycker bäst om high fantasy som innebär att det oftast finns många olika raser och arter, tänk Sagan om Ringen. (low fantasy innehåller mest människor och kanske ett och annat skogsrå, alv eller liknande).

Jag har spelat mörkeralv på 8 av 11 lajv (varav 7 med den förening vi var med i och startade upp). Som mörkeralv behöver man vitsminka ansiktet (skitjobbigt och kladdigt!), helst ha svart hår samt svarta kläder och svart rustning (vi hade både i stål och läder). Själv spelade jag mest översteprästinna som höll i ritualer, offer och bönestunder. Min man spelade klanens överhuvud och vi spelade syskon med varandra. Gruppen bestod av 10-15 pers varav de flesta var krigare (antingen infanteri i stål eller spejare i läder). Vi hade även slavar som lagade mat och passade upp på oss. På lajven sov vi i ett gigantiskt tält som kallades för Monstret (inte på själva lajvet). Det var ca 5×15 m och rymde allt och alla. Det tog 1-3 h att resa och vi behövde vara minst 10 pers. Helt galet!

När man är på lajv så är det viktigt att man inte förstör illusionen. Allt ska se ”äkta” ut och moderna saker måste man hålla utom synhåll. På lajv i skogen brukar man sova i medelidsinspirerade tält med antingen filtar (kallt!) eller sovsäck med nån filt över. Vi hade dessutom resesängar som vi sov i. Mycket skönare än att sova direkt på marken eller på något liggunderlag. Det är sjukt kallt på lajv – även på sommaren. Jag har bara inte frusit på ett enda lajv. De som inte är så ambitiösa (merparten!) brukar äta typ mackor, frukt, yoghurt, godis, chips och sånt men då gör man det givetvis inne i tältet så att ingen ser. De ambitiösa lagar medeltidsinspirerad mat över öppen eld.

Lajven pågår oftast över en långhelg från fre-sön eller tors-sön. Jag har även varit på två långa lajv mellan tis-sön. Och nä, man orkar oftast inte spela sin roll hela tiden utan ibland går man undan ”för att få vara sig själv lite”. Det kan vara jätteskönt att få prata av sig lite s.k. ”offa” (vara off, inte in-lajv).

Så, nu tror jag att jag har täckt in de flesta frågor som man får. Ni får hojta om ni vill veta mer.

Fredrik som skogsvarelse med långa öron maj 2005. Superroligt lajv då vi flummade runt och var ”jättegulliga”.

Jag och Fredrik som svartklädda spioner på Morgondagens Gryning 5. Högalvshäxan i mitten och bakom henne ett svartblod. (två kompisar vi lärde känna genom Helgon!) 🙂

Jag och Fredrik som Otharion – klanledare och Alcariel – översteprästinna (klanens två överhuvuden). 2004 (sminkningen är inte helt hundra här, men äh!)

Ringbrynja, metallrustning, läderrustning, krona och…ett horn så klart! Och ja, det gick att blåsa i, men det var tungt. 🙂 Fredrik 2004.


Ny träningsform: Piloxing

28 januari, 2011

Piloxing är en lite udda träningsform utvecklad av en svenska bosatt i USA. Den är riktigt stor bland kändisar. Piloxing kom till Sverige förra sommaren-hösten och igår bestämde jag mig för att testa på det. Piloxing är alltså en blandning av pilates och boxning och själv tycker jag att det låter lite som att blanda lakrids och grönsakssoppa. Hur funkar det liksom?

Men det funkar bra. Och det är superjobbigt! Statisk benträning kombineras med tröttande boxning och viftande med armar. Coremuskulaturen får sitt och rumpträningen på slutet är en riktig pina. Kolla på filmsnutten nedan så får du se många olika typer av övningar och jag gjorde de flesta av dem igår.

Jag är dock tveksam till om jag går igen. Jag är inte så mycket för statisk träning och balans och därför har jag inte hoppat på den där yogagrejen. Men boxningen är ju kul (även om jag föredrar BodyCombat). Dock var det riktigt bra träning, så vi får se…

Piloxing har tre värdeord också. Sleek, Sexy & Powerful. Okej, powerful kände jag mig i och med själva boxningen men jag kände mig faktiskt inte alls särskilt smidig och sexig (snarare tvärtom!). Men det kanske kommer om man övar lite? 😛


Febernatt igen

28 januari, 2011

I natt somnade jag nog inte förrän vid tre-fyratiden. Molly har varit snorig i 1-2 dagar och igår natt låg och hon rosslade av slem i halsen och hon var totalt täppt i näsan. Det fick bli några varv med mediciner och snytningar innan hon till slut somnade. Hon fick även feber och hade det fram till elva-tolvtiden idag. Eftersom jag hade viktiga möten på jobbet så tog jag förmiddagsskiftet medan Fredrik kunde åka in vid tolv när jag kommit hem. Nu mår Molly okej. Hon har ingen feber, men hon känner sig säkert helt tjock i hela huvudet eftersom hon är totaltäppt och hostig.

De här febernätterna alltså, de förföljer oss. Hon har flera varje månad. Men som tur är så vabbar vi sällan mer än en dag i taget.


Mammor blir bortvalda i arbetslivet

27 januari, 2011

I Metro idag kan vi läsa att bara 17% av tillfrågade företag  i Norden (36% globalt) kan tänka sig att anställa kvinnor som kommer tillbaka från föräldraledighet. (51% planerar att anställa under 2011.) De oroar sig för vab, minskad flexibilitet,  bristande engagemang (mindre vilja att jobba över) och att de ska få ytterligare barn.

Och ärligt talat, jag förstår dem! Jag skulle nog heller inte anställa en småbarnsförälder om det fanns en likvärdig kvinna eller man utan barn. Själv mörkade jag helt medvetet att jag har barn när jag sökte jobb förra året. Jag skrev det inte i min ansökan och jag nämnde det bara på intervjuer om jag blev direkt tillfrågad.

Det sorgliga är ju att detta handlar om mammor och inte om föräldrar. Chefer förväntar sig att mammor ska vara föräldralediga länge, gå ner i arbetstid och vabba mer än barnens pappor. Män får snarare högre lön och bättre anseende när de blir pappor. Småbarnspappor är den grupp av människor som arbetar överlägset mest. Hur hänger det ihop? Jo, det finns ett nedärvt biologiskt beteende där män ska försörja familjen. Och kvinnor ska ta hand om den.

Så hur kommer vi runt detta? Den enda vägen jag ser är ökad jämställdhet. Delat föräldraledighet, delad arbetstidsförkortning och delat vabbande. Jag vet att detta är svårt för vissa att genomföra i praktiken, men om alla skulle sträva efter detta så skulle inte mammor behöva ha så svårt för att få jobb/fast jobb och män skulle med gott samvete kunna vara hemma mer med sina barn.

Sedan finns det många som tycker att ”ja, men alla får väl välja själva, det här är mitt val”. Och visst, det är det ju, men problemet är att ditt egna personliga val påverkar alla andra ute i samhället. Du lever ju inte isolerad från samhället, utan det är ju alla vi människor som utgör samhället. Jag säger inte att alla ska dela rakt av för samhällets skull, men ambitionen bör vara att göra det så länge t ex inte arbetslöshet eller liknande sätter stopp för det.

Det finns föresten många anledningar till varför kvinnor ”roffar åt sig” och män ”slipper undan”. En man som är arbetslös ”ska ut och skaffa ett jobb” medan en kvinna ”lika gärna kan vara hemma”. En man som studerar kan ju inte vara hemma ”för han studerar ju!” medan en kvinna ”studerar ju bara”.

Dessutom blir kvinnor ifrågasatta om de inte vill vara hemma minst ett år. Det är väldigt sorgligt att det ska vara så här. Män blir inte alls ifrågasatta på samma sätt om de inte tar ut mer än två månader (gärna i samband med semestern).

IT-branschen är en av föregångsbranscherna när det gäller jämställdhet. Min pappa föreläser för arbetsförmedlare och han tar ofta upp just IT-branschen som ett exempel. På min avdelning är många föräldrar och de vabbar varannan gång, båda föräldrar går ner i tid och flera delar rakt av på ledigheten. En kvinnlig kollega kom tillbaks efter 8 månader, en annan ska vara hemma 6 månader och ytterligare en var hemma ett år och nu ska pappan vara hemma ett år. Om detta är verkligheten man ser så blir man mer benägen att ta efter. Jag kan tänka mig att det ser helt annorlunda ut på mans- eller kvinnodominerade arbetsplatser. Man blir som man umgås.


Cappuccinodrömmar

26 januari, 2011

I natt drömde jag att jag drack kaffe för första gången. Jag var iväg på nån grej och stod helt plötsligt med en pytteliten kopp cappuccino  i handen. Den smakade nästan som varm choklad så jag tyckte att den var rätt god. Men sen tänkte jag att jag inte ska börja dricka kaffe nu för jag vill inte bli beroende.

Hmmm…? 🙂

PS. Inga planer på kaffe.


%d bloggare gillar detta: