Min älskade lilla flicka

15 februari, 2011

…hör inte om hon ska.

Idag bekräftade en pedagog på förskolan något som jag och F funderat på de senaste veckorna. Molly hör inte så bra. Hon hör normalt inom någon halvmeters avstånd så det märks inget när hon sitter i knät. Men så fort vi försöker snacka med henne vid matbordet eller liknande så säger hon att hon inte hör, att vi ska prata högre eller närmre. Sen håller hon handen runt örat och för huvudet närmre.

Jag fick en chock idag när jag testade hennes hörsel. Sade ord lågmält och så skulle hon upprepa. När hon satt 1-1,5 meter bort så hörde hon inte orden! Jag var tvungen att prata med ganska hög och tydlig stämma för att hon skulle uppfatta. Jag testade även på tre meter samt att viska när hon satt i knäet och hon har helt klart någon slags hörselnedsättning.

Jag har varit alldeles chockad hela kvällen. Hur kunde vi ha missat detta? Har det dykt upp på sistone? Är det därför hon var sen med att börja prata?

Är det hörapparat som gäller nu? Eller är det bara vaxproppar/vätska i öronen? Är det kroniskt, går det över, kan det bli värre?

Vi ska försöka få en akuttid till vårdcentralen imorgon så att en läkare får titta.

Molly har alltid haft lite svårt att koncentrera sig när vi pratar med henne och flänger ofta runt. Men idag har vi insett att det inte (enbart) beror på nonchalans. Hon uppfattar helt enkelt inte vad vi säger om vi inte pratar högt/nära. Detta är något som vi skojat om några gånger och frågat oss de senaste månaderna. Men nu blev det svart på vitt i och med att pedagogen tog upp det helt spontant.

Någon som har några lugnande ord eller erfarenhet att dela med sig av? (och givetvis är hörselnedsättning inget som världen går under av, men självklart är man orolig för sin lilla flicka!)

Annonser

%d bloggare gillar detta: