Berätta för släkten

25 april, 2011

I lördags var vi hos Fredriks mammas släkt och igår hos Fredriks pappas släkt. Berättade om graviditeten för många som inte hört om den förut och gladast av alla blev nog blivande farfar.

Som tur var behövde jag inte svara på miljarder frågor utan de flesta nöjde sig med att veta tidpunkt för födelse, vad Molly tyckte och hur jag mådde. Skönt! Oroar mig nämligen redan för att ständigt behöva svara på samma frågor om ifall det inte är tvillingar (nä, det fick vi reda på genom ultraljud redan i vecka 8!), vad vi tror det är för kön/vad vi vill ha för kön, vad hen ska heta osv. Det kan bli rätt tjatigt när man är gravid. Just namnfrågan tycker jag är ganska rolig, men könfrågan är man bara less på…

Jag har redan haft en som klappat mig på magen. Försökte backa undan men handen följde med. Uuuh! Känns ju särskilt illa eftersom jag bara är i vecka 15 och inte har någon hård mage att klappa på. Dessutom hade hen mage att fråga om det var pga bebisen eller om jag bara ätit för mycket!! *morr*

Jaja. I veckan som följer kommer väl fler att få reda på det på jobbet. Tänker inte dölja något längre nu så nu är det fritt fram för tjatiga frågor. (det fanns en anledning till att jag höll min första graviditet hemlig för studiekamraterna fram till vecka 22 när jag blev avslöjad – det var sista dagen på kursen!)

Men nu vet i alla fall nästan alla. Det handlar om jobbarkompisar samt kompisar vi inte ser så ofta (och ett gäng som vi inte träffat på några veckor). Till och med förskolan vet. Så det känns skönt. Jag hatar att hålla sånt här hemligt.

PS. Nä, vi har inte berättat för några av mina släktingar. Jag umgås inte med dem, träffar kanske mormor och morfar en gång vart tredje år eller nåt… Umgicks knappt med släktingarna när jag var liten heller.

Annonser

%d bloggare gillar detta: