Kunniga ungar

13 januari, 2012

Det märks ju att Mollys förskola har matteinriktning när Ms kompis L skuttar fram till en liten pappersbit som ligger på marken och säger ”åh, en kvadrat!”


Föräldrars övertro

13 januari, 2012

Det är alltid så fascinerande att se hur mycket många enbarnsföräldrar tror att de kan påverka sitt barns beteende, personlighet och humör. ”Jag fick honom att tycka att det var kul att ligga själv i babygymmet genom att visa honom hur man kan putta till leksakerna”, ”Jag lärde henne att inte bli buren hela tiden. Nu är hon jättenöjd.” osv. De tror att det bara är deras förtjänst att barnet är lugnt, snällt, socialt eller tryggt.

Självklart är det till viss del förälderns förtjänst. Antingen svarar man direkt på barnens behov och skapar trygga barn med trygg anknytning eller så skiter man i ungens signaler och skapar ett barn som inte signalerar längre eftersom det ändå inte är någon idé (eller så skapar man ett barn med ambivalent anknytning där man ibland svarar och ibland inte vilket ger barn som alltid signalerar men som aldrig riktigt vågar slappna av när de väl får hjälp).

Men om barnet är en lugn bebis som aldrig skriker (Molly) eller en otålig bebis som skriker direkt när något är fel (Stella) beror väldigt mycket på personlighet. Många av de med gnälliga eller ”snälla” barn har bara haft tur/otur. Det märker man ofta när man får fler barn (fast inte alltid, för man kan ju få en likadan typ av personlighet igen).

Själv funderade jag tidigare på om Molly var lugn som bebis på grund av att vi snabbt uppfyllde hennes behov. Så var det inte. Punkt. 🙂

Barn är olika och föräldrar har kanske inte alltid  stort inflytande som de tror.

PS. Jag blev lite lätt chockad över hur mycket en bebis kan skrika när Stella hade sin första skriknatt redan andra natten på BB. Pust! Vågar man hoppas på ett smidigare ”treårstrots” än Mollys då så att det jämnar ut sig lite? 😛


Haffad

13 januari, 2012

Idag blev jag stoppad på väg hem från förskolan. Det var en tjej som jag mailat med i ett halvår ungefär. Hon bor rätt nära och planen har ju varit att umgås under föräldraledigheten. Hon ska föda inom nån vecka eller två och går på samma mvc som jag gjorde, så hon är ofta på torget nära där jag bor.

För några veckor sen såg hon mig och barnen på avstånd (hon mailade och sa det), men idag gick hon fram och hälsade. Kul! Jag hade ju ingen aning om hur hon såg ut men hon gissade att det var jag i och med att inte så många bär på sina barn innanför jackan här. 🙂 (vi snackar på Sjalbarn som är ett forum för oss som bär barn). Hade ju dessutom Molly med mig så åldern stämde där sa hon. Hon hade även sin son som är två år med sig.

Det var jättekul att träffa henne och modigt av henne att chansa på att det var jag. Nu får vi bara vänta på att hennes bebis föds och att de kommer i ordning så kan vi ses igen.

Tror det är första gången jag blir haffad av någon nätkompis. Vet flera som skrivit till mig i efterhand och sagt att de sett mig och jag har även sett några, men jag tror inte att folk har kommit fram förut.

Ps. Jag har varit väldigt aktiv på nätet tidigare. Har träffat uppemot 25-30 pers varav en mexikan (vi tågluffade en månad), en britt, en holländsk familj och en fransk familj. Mexikanen och britten har jag fortfarande kontakt med via Facebook. 🙂


%d bloggare gillar detta: