Effektivt i affären

22 januari, 2012

På söndagarna brukar vi veckohandla tillsammans hela familjen (vi får inte med maten hem annars eftersom vi inte har bil). Det brukar vara ganska rörigt med mycket spring och ”ta du vagnen, jag ska hämta majs”. ”har du hämtat yoghurt, var är Molly?” ”jag trodde du tog Molly. Var är korgen?” Osv. Allt som allt tar det över en timma att handla.

Idag hade vi väldigt bråttom eftersom M och F skulle iväg efteråt. Så vi rev av listan på mitten, tog varsin bit och varsitt barn. Och typ 10 minuter senare var vi klara. Wow!

Ibland är det bra att inte vara för många kockar när man ska laga soppa handla. 🙂

Annonser

Hur no poo-ig är jag

22 januari, 2012

Audhumble undrade hur no poo-iga vi läsare är och jag är inte så jätte no poo-ig förutom med håret, jag är nog mest för att använda minimalt med produkter. Så länge huden inte är smutsig eller torr så kör jag inget alls. Men så här då:

Håret tvättar jag var 5-7e dag eller när det är så fett att det ser hemskt ut. Då tar jag jättemycket av Neutral balsam som inte ska innehålla dumma ämnen och gnuggar massor. 2-3 gånger. Det funkar bra. Jag har spikrakt mjukt hår som sällan tovar sig.

Till kroppen använder jag typ nån bodylotion jag hittat i skåpet och på händerna blir det Atrix kräm eller Locobase Repair. (händerna blir ofta torra på vintern). Jag smörjer bara när det kliar och huden börjar spricka, så typ aldrig på sommaren och kanske varje-varannan vecka på vintern och händerna var och varannan dag. Och solkräm måste jag ju ha på sommaren.

På läpparna tar jag cerat när de börjar spricka.

Tvättar ansiktet med vatten varje dag. Har aldrig tvål där.

Duschar kanske varannan-var tredje dag och tvättar armhålor varje dag. Deo har jag. En sån där för känslig hud.

Jag hatar att vara kladdig, så det blir verkligen ett minimum av produkter. Smink använder jag inte och inte heller hårprodukter. Ingen parfym heller sen jag fick barn.

Nä, jag utövar nog brandsläckningstekniken på min kropp. Och det funkar bra. 🙂

Mer om no poo.


Njuta, inte längta

22 januari, 2012

Jag tycker att det är svårt att inte bara längta vidare hela tiden i livet med bebis. Jag minns att det var samma sak förra gången, jag längtade tills hon kunde sitta, krypa, stå, gå, bli blöjfri osv. Hela tiden en strävan framåt. Detta är med allra största sannolikhet min sista bebis och nu vill jag njuta av nuet. Tiden går så fort ändå. Varje dag försöker jag ha stunder där vi bara umgås. Jollrar, myser, leker och sjunger.

Men samtidigt kan jag inte låta bli att räkna ner tills hon blir 4-5 månader och kan sitta (hoppas jag, Molly var tidig iaf och Stella upplever jag som tidig också) och tills hon blir 6 månader så att jag kan sluta oroa mig för RS.

Ja, för jag är så sjukt orolig för RS fortfarande. Trots att vi redan varit med om det, eller ska jag säga på grund av att vi varit med om det och vet hur jobbigt det är? Jag blir alldeles kall i kroppen när hon visar minsta förkylningstecken och då har hon ändå varit förkyld två gånger efter sjukhusvistelsen och jag har ju sett att det inte varit mer än lite snorigt och småhostigt. Är livrädd för att hon ska få feber och svårt att andas igen.

Samtidigt vill jag så gärna bege mig ut med henne och hitta på roliga saker. Träffa andra föräldralediga, gå på Universeum, låta henne vara på MiniSats på helgerna så att jag får prova BodyCombat och nya ViPR, gå till IKEA osv. Just nu har jag som regel att det måste vara antingen ganska folktomt eller så måste det vara ett måste att gå dit. ICA måste vi gå till liksom. Och jag måste tyvärr göra några inköp nu i veckan så vi är tvungna att åka ner till stan (måste ha papper till inbjudningskorten, måste ha broddar så att vi kan gå i snön osv). Har varit vid affärerna i stan vid två tillfällen sen hon föddes och det har gått snabbt eller så har hon inte fått följa med in i affärerna.

Jag är säkert jättenojig i jämförelse med andra bebisföräldrar och ärligt talat – jag låter min äldre dotter gå på förskolan – det värsta stället av dem alla! Men ja, jag ser det också som ett måste. För att jag ska få sova och för att Molly ska få träffa sina förskolekompisar och inte klättra på väggarna. Och Molly har varit sjuk en gång sedan i somras. Så hon är väl ingen jättesmittorisk just nu (men hon kan ju bli).

Men jag får försöka se att bebistiden är kort. Det finns all tid i världen att göra roliga saker från april. I maj bör ju dessutom virusspridningen ha ebbat ut helt och då kan vi göra vad vi vill. Det ska bli så kul! Synd bara att min heltidsföräldraledighet är slut i augusti. Så det blir bara två månader själva när vi får göra vad vi vill. Sen en månads semester. Men sen blir det ju ytterligare en halvår på halvtid, så det finns ju tid.

Och vi har ju det faktiskt väldigt bra hemma också. Vi leker mycket, vi umgås, ser på film, går på promenad, går till bibban (det är inte mycket folk där), leker på lekplatser osv. Jag njuter varje dag av mina underbara barn. Bär i sjal, myser, leker flygplan och sjunger. Bygger duplo, läser böcker, scrappar och leker rollekar.

Och livet är ju inte slut efter föräldraledigheten. Snarare tvärtom. Det blir ju enklare att umgås med folk sen när Stella inte är så skrikig och lätt blir överstimulerad. När hon inte måste liggamma i ett avskilt rum och när hon kan gå själv.

Vi har ju så mycket härligt framför oss nu. Jag blir så glad när jag tänker på det. Stella har ju äntligen kommit in i den roliga åldern. De första två månaderna är bara transportsträcka tycker jag. Nu när hon ler, försöker leka, tränar och grejar – det är så mycket roligare! Och snart kommer vi sitta på mattan och bygga med klossarna, hon kommer lära sig att krypa, gå längs med möbler och sen gå själv. Nästa höst kommer hon att tulta runt med den blå po.p-overallen som Molly hade och vinterkängor. Vi kommer att gå till lekplatsen och gunga tills vi fryser. Stella kommer att lära sig att prata och bli blöjfri.

Det är ju så mycket roligt nu!

Så jag måste njuta av det och sluta räkna ner och längta. Men det är ju så svårt!

Någon som känner igen sig?


%d bloggare gillar detta: