Mat och barn engagerar

Näringslära för femåringar verkar ha varit en bra idé som intresserar många (men jag ska inte ta åt mig äran från M som i underbar). Hittills har 56 delat på Facebook och det är över 275 personer som läst inlägget (ca 600 besök på min blogg totalt igår! Wow!).

Men barn och mat alltså. Det är svårt.

Innan jag fick barn såg jag mina fd plastsyskon på 3-4 år äta som hästar och mina småsvärsyskon gnälla efter annan mat och jag tänkte att ”bara en lär barnen att de inte får någon annan mat så kommer de att äta.” Men så enkelt är det ju inte.

Vi körde länge med ”inga alternativrätter-metoden” men det funkade inte. Till slut åt Molly nästan ingenting. Vi blev rädda för näringsbrist och nu är vi tvungna att steka upp lite korv/veggobullar/fiskpinnar flera gånger i veckan. Det är så tradigt och synd. Men vad ska en göra?

Samtidigt har jag läst att barn har känsliga smaklökar. Jag och Fredrik gillar kryddstark mat och vi har väl vant våra tungor vid det. (men det är inte bara den kryddstarka maten som hon ratar). Ketchup kan tydligen vara ett sätt att lindra övergången till ”vuxenmat” och alltså inget som måste hindras till varje pris (men vi försöker dra ner på mängden, lättare sagt än gjort).

Det är mycket som barn inte kan kontrollera, men just maten och kroppen (kläder) kan de kontrollera och jag förstår att de tar tillfället i akt.

Däremot är det ju aldrig fel med konkreta och roliga metoder som superhjältemetoden för att hjälpa barnen att förstå varför det är så viktigt att äta varierat. Och barnen blir delaktiga på ett annat sätt när de själva kan föreslå vad som behövs för att fylla upp staplarna = ökad känsla för kontroll hos barnet.

Kommentarer är stängda.

%d bloggare gillar detta: