Mäta bukfettet

23 november, 2012

Läste i ett tidningsutskick kallat Hjärta och Kärl som medföljde Göteborgs-Posten idag om bukfetma. Jag har ju många gånger hört att bukfetma är farligare än fett på t ex höft och lår och nu fick jag även lära mig varför. Bukfetma är fettansamlingar runt organen djupt inne i kroppen. Även om du är smal i övrigt kan du ha hög bukfetma och då är det farligt.

Bukfetma ökar risken för blodproppar, gikt, demens, Alzheimers, cancer och depressioner.

Detta fett släpper hela tiden ifrån sig fria fettsyror ut i blodet och syftet med det är att de ska förbrännas genom fysisk aktivitet. Men om vi inte rör oss så far de bara runt i kroppen och ställer till skada. Därför är det jätteviktigt med vardagsmotion och att hålla sig i rörelse ofta. Stillasittandet dödar, det har jag ju konstaterat tidigare.

Så istället för att bara mäta midjemåttet är det bra att mäta bukhöjden. Tydligen ska en göra så här:

Bukhöjden mäter du liggande på ett någorlunda hårt underlag. Lägg ner huvudet och dra upp benen något så att svanken når ner. Därefter mäter du höjden på magen. Bukhöjden bör inte överstiga 20 cm för kvinnor och 22 centimeter för män.

Jag tog hjälp av två pinnar, en vertikal vid sidan och en horisontell över magen (och sen mätte jag med måttband).

Som tur var hade jag ca 19,5 i bukmått och Fredrik hade ca 20 så det var ju bra.

Motionen och rörelsen är tydligen huvudnyckeln till att minska bukfetman (medan viktnedgång ofta får bäst effekt av kostförändringar).

Annonser

Värsta supermamman

23 november, 2012

Idag känner jag mig som värsta supermamman. (jag har inte varit en så ”bra” mamma, bara en fungerande mamma de senaste månaderna, så nu menar jag alltså en vanlig mamma). Först läste jag bok för Stellis en lång stund även om jag hellre kände för att börja greja med hushållet. Sen ställde jag mig och stekte pannkakor (!!!) trots att jag knappt kan det och att det sällan brukar bli bra. Men det blev helt ok. Dinkelpannkakor t o m. Tänka sig.

Sen blev Stella superdupergnällig och istället för att skrika i uppgivenhet så fattade jag först att hon var hungrig och sen att hon var tuttig och sömnig. Ja, min hjärna brukar vara ganska ofungerande när jag är själv med båda barnen, men idag klarade jag faktiskt av att tänka ut det där ganska snabbt. Hurra för mig. 

Nä, men nu är det bara 11 dagar kvar. På torsdag nästa vecka är det bara 8 dagar kvar. Det tickar neråt. Inte många dagar. Skönt, skönt, det här behöver jag.

Jag mår så himla bra på jobbet och stormtrivs. Vill inte gå hem. Mina arbetskompisar är så himla goa och jag gillar mina arbetsuppgifter. På jobbet får jag ta det lugnt, får mysa med mitt te och min frukt, jag får jobba med webben och jag hinner träna.

Men men, nu är det som sagt bara 11 dagar kvar och jag ska försöka göra något bra av dem. Idag blir det någon utflykt med pannkaksmellanmål. På måndag blir det öppna förskolan med Stella (Molly ska sova hos farmor på kvällen eftersom F åker till Kiev på söndag). På onsdag ska vi träffa en kompis… Sen har jag bestämt Universeum med en annan kompis om några veckor osv. Det blir bra det här.

Nu har jag t o m fått en stund för mig själv medan Stella sover och Molly ser på TV. Ladda lite innan jag ska ta mig an ungarna igen.

Fredrik var för övrigt helt knäckt och slut igår när jag kom hem från skolmötet vid tjugo i åtta. Två timmar extra kan verkligen ta kol på en. Fullkomligt. (och jag stressade som attan med att komma hem, men alla föräldrarna hade miljarder frågor så mötet drog en halvtimma över tiden och sen var det ju en bit hem) Så det är inte bara jag som är så här ”vek” som tur är. (men han tycker ändå inte att mer än 15h på förskolan behövs säger han, vi får se om han ångrar sig sen).


Välja skola – infoträff

23 november, 2012

Igår var jag och besökte en av skolorna som Molly ska söka till, P-skolan. Det är en liten skola med bara runt 200 elever och det är F-2 vilket betyder förskoleklass (tidigare ”lekis”) till årskurs 2. Sedan fortsätter barnen över till en annan skola som ligger mycket närmre oss. Denna skola ligger nämligen ca 1,7km bort och det är ju en promenad, tror inte Molly orkar med det varje dag, så det blir nog mycket lämna med cykel eller spårvagn.

Skolan verkar vara väldigt bra tyckte jag och föräldrarna som var där var ganska mycket som oss. Medelklassföräldrar som hade många svåra frågor om genus, pedagogik osv. Tydligen helt annorlunda än på en annan infoträff där det mest var ”vimsiga nybörjarföräldrar” som en förälder jag pratade med uttryckte det. Så där passar vi säkert bra in.

Problemet är bara att vi nog inte tillhör skolans upptagningsområde och då kommer Molly inte in om det inte skulle vara så att många som bor i detta område söker andra skolor istället. Så hoppas kan vi ju alltid göra, men det är allt. Upptagningsområdet varierar från år till år, men hon gav oss ungefärliga gator dit det brukar sträcka sig och det är en liten bit från vårt hus tyvärr.

Jag träffade Mollys förskolekompis As mamma där och hon och hennes man är väldigt insatta i att välja skola. De har läst Skolverkets rapporter (?) osv. och sa att skolan T som ligger närmst oss är sämst i hela stadsdelen. :-/ Både Molly och A hör nog till den skolan, så hon är inte så nöjd. Men hon ska gå på alla infomöten i hela stadsdelen och sedan välja. Kanske väljer hon bort den skolan helt, jag misstänker det. Jag ska gå dit på onsdag i nästa vecka och jag hoppas att jag får ett bättre intryck än vad As mamma har. Av Mollys fyra bästa kompisar bor tre i upptagningsområdet för P-skolan jag var på igår och As föräldrar kommer kanske inte ens söka till närmsta T-skolan, så det känns lite sådär. Då kanske Molly inte får några bra kompisar med sig. 😦

Men en bra sak är att de har frångått åldersintegrerade klasser. Tidigare gick barnen i t ex en F-2:a, dvs. en tredjedel förskoleklass, en tredjedel ettor och en tredjedel tvåor. Det är ganska stor skillnad på en 6-åring och en 8-åring så jag förstår inte varför de valde att börja med detta 1998? Studier visar att det inte är bra, så nu har skolorna här i stadsdelen börjat gå tillbaka till ”åldershomogena klasser”. Tur! Jag hoppas verkligen att Molly hamnar i en sådan. (de började nu i höstas på denna skola och en annan skola ska börja nästa höst, så det är verkligen nytt (nygammalt)).

Jaja. Vi får väl se hur det går.

Fredrik uttryckte sig igår att det hade varit bättre om alla bara blev tilldelade en skola och så var det bra så. Det fria skolvalet, vårdvalet osv. gör en bara tveksam och orolig. Det är jobbigt att välja bort. Det är en psykologisk grej som fler borde ta hänsyn till. Färre val är alltid bättre än många val eftersom valmöjligheten skapar ångest. Vi tycker att det är jobbigt att gå miste om något bra. Så därför borde vi kanske bara ta nån skola och vara nöjda med det. Men när alla andra gör ett eftertänksamt val så…

Men men, jag nöjer mig med två besök och sen skriver jag bara upp ett tredje alternativ som ligger närmst. Vi är ju lata och kör inte bil till jobbet, så vi kommer ju inte orka ta oss så långt, så är det ju. Att vi ens funderar på P-skolan är ju för att mellan-högstadieskolan som hon börjar på sen ligger nära och att den fått bra betyg av Göteborgs-Posten.

Jaja, det är tur att Molly är en tuff, självständig tjej som inte har något problem med kompisar och att hon kommer från en studievan familj. Annars skulle jag nog känna mig mer orolig över att hon troligen hamnar på T-skolan. (och själv gick jag ju på ett värstinghögstadium och det blev ju folk av mig med…)(men jag mådde ju å andra sidan inte särskilt bra i grundskolan)


%d bloggare gillar detta: