Aldrig i livet

4 december, 2012

Jag tänker inte traska till förskolan och tillbaka gånger två imorgon i -8 (göteborgsgrader, innebär typ -18 för er som inte bor på Västkusten). Jag gör det bara inte.

Så nu har Molly tagit ledigt. Vi åker på utflykt imorgon.

Och vips så är det bara två hämta-lämna kvar, nämligen nästa och nästnästa onsdag. Jippie!

Annonser

Det är skönt att vara två

4 december, 2012

Nu är det bestämt att vi ska fira på juldagen med min familj och min syrra ska för andra eller om det är tredje gången följa med mig till Fredriks släkt på julafton.

Det är bra, hon är vegan så då kan vi vara partners in crime och ta med egen mat. Ha! Våga vägra tråk-mat på julafton.

PS. På Juldagen äter vi väl kanske tapas som vanligt då? Börjar bli tradition nu efter två år i rad. 😀


Pärlplattande

4 december, 2012

Nya intresset i familjen är något så Stella-ovänligt som pärlplattor. Ja, jag och Fredrik pärlar alltså, inte Molly. Hon tröttnar efter fem minuter och sen råkar hon stöta till plattan så att alla pärlorna välter. Men hon hjälper oss att plocka ut rätt färger.

I söndags gjorde Fredrik lite olika gamla dataspelsfigurer (8-bit) och ställde i nördhyllan. Igår gjorde jag en My Little Pony (Twilight Sparkle), men det finns tyvärr ingen bild på den än. Fredrik gör efter mönster på nätet men jag freestylade lite efter en vanlig tecknad bild.

Vi funderar nästan på att göra massor av 8-bitfigurer och sätta på väggen i vardagsrummet. Det verkar onekligen bli nördtema i vardagsrummet, så varför inte göra något coolt? 😀

20121201_175154

När jag skulle göra MLP-plattan så hade jag dock lite otur. Först tog ena färgen slut så att jag fick byta nyans på allt och sedan blev det ont om även den lila färgen. Fick flytta runt lite och höfta lite och till slut saknades en enda pärla. När jag äntligen hittade en (under tallriken med alla pärlorna!) då såg jag liksom i slow motion hur Stella rörde sin hand mot pärlplattan och jag skrek mitt allra illigaste illskrik (när de nattade i rummet bredvid!) och lyckades skjuta iväg pärlplattan. Tur att hon inte kvaddade alltihop när jag bara hade en enda pärla kvar. Huuuu! Men den klarade sig med tre pärlor som ramlade.

Asså, pärlplattor är så jobbigt egentligen, de bara rasar. Men roligt också. 🙂

IMG_20121201_185456

20121201_155146

Uppepå expedithyllan har vi i normala fall AT-ATn, AT-STn och en TIE-fighter (ja, alltså, detta är transporter och ett rymdskepp från Star Wars – det kanske jag ska klargöra, för jag tjatar ju så mycket om dem), men just nu har TIE-fightern flyttat in i datarummet pga julpyntet.

IMG_6664

På nördhyllorna har Fredrik sitt gamla Zelda-Sega-spel, ett ljudkort eller nåt sånt, Molly har sina dinosaurier och jag har mina starwarsfigurer i min hylla. Och nu börjar det komma en del pärlplattefigurer då. 😀


Drömmer om 2013

4 december, 2012

Just nu känns allt mest som en transportsträcka (men vi försöker få in lite julmys och familjemys mellan varven). Både jag, Fredrik och troligen också Molly längtar tills Stella slutar vara en liten (livsfarlig) klätterapa som stoppar allt i munnen. (Igår kom hon ut med en handlös legofigur i näven och en legohand i munnen. Huuu!) Det kommer att bli så skönt när hon närmar sig två år och slutar ha sönder inredningen hela tiden.

Jag längtar tills jag kan ställa saker i normal höjd igen och slipper flytta upp fjärrkontroller/mobilen/tallrikar/Mollys leksaker upp på vägghyllorna hela tiden. Det hade varit skönt att få använda vardagsrumsbordet t ex. Och att Molly kan få ha sina leksaker framme. ”Bara” 4-6 månader kvar.

Men nu är det bara några veckor kvar av det här året.

2013 kommer nog att bli ett väldigt annorlunda år mot 2011 och 2012 som präglades väldigt mycket av graviditet och föräldraledighet. År 2013 har vi ingen bebis och nu kan vi bara se framåt. Fredrik kommer att vara heltidsföräldraledig och jag kommer att få jobba heltid. Skönt!

Jag ska satsa mer på jobbet, försöka få roligare arbetsuppgifter och få högre lön. Detta har jag inte satsat på tidigare, då var det barn, vab, graviditet och bebis som gällde. Men nu ska jag satsa lite på jobbet eftersom Fredrik satsar på barnen. Han har gjort en raketkarriär (på sitt jobb och lönemässigt), nu är det min tur. (dock tänker jag inte börja jobba över osv. jag vill fortfarande träffa mina barn).

2013 kommer vara året då Stella går från att vara en minimarodör till att bli mer utav ett ”barn”. Hon kommer dessutom lära sig att prata i år. Coolt! (nu säger hon 6-7 ord varav ”där” och ”titta” utgör 90% av alla ord hon säger varje dag). Vi ska ta vägen om 15-månadersbråkperioden och 18-månadersklängperioden men sen kommer en relativt lugn period fram till 2,5 år. Hoppas jag. Ett antal tänder ska hon också få. Den åttonde tanden är på väg ut just nu och det är inte roligt. Gnällig som få. ”Bara” tolv tänder kvar.

Även Mollys tänder väntar vi på. Hon ska ju snart få sina framtänder, det pratar vi ofta om. Men det kommer nog inte bli lika smärtsamt eftersom de första tänderna redan banat väg. Två tänder slipper hon dessutom vicka ut. Men har vi otur blir det de nedersta tänderna som ryker först. Då kommer hon att se rolig ut. ^^ (tydligen är det 50% om det blir de övre eller nedre som åker först). Runt 5-7 år brukar de flesta börja tappa tänder verkar det som.

20121203_141728

 

Vad annorlunda hon kommer att se ut med tänder sen! Nu har hon varit utan två tänder i snart ett år och utan en tand i snart 2,5 år.

2013 blir också skolans och inskolningens år. Vi skickade in papprena häromdagen och senast april (fyra månader innan) ska vi välja förskola till Stella så jag hoppas att vi får beskedet innan dess (men det lät som att det kommer i jan-feb). Vi vill ju gärna ha henne på samma förskola, men det beror ju på vart Molly kommer in så klart. Kan ju inte åka sick-sack över hela stadsdelen när vi ska lämna/hämta.

Känner mig lite mer nervös inför inskolningen med Stella än Molly. Hon är inte av samma kaliber. Men de senaste veckorna har hon börjat ty sig mer till folk hon känner och hon klarar att vara ensam med släktingar en stund nu. Phu! Jag hoppas att hon kommer till en vettig kontaktpedagog och bra förskola så att det kan gå lika bra som med Molly (fast med henne var jag aldrig orolig, hon är så himla social och trygg). Men det är ju cirka 9 månader kvar.

Under 2013 hoppas jag att jag ska få mer tid till mig själv. Jag vill hinna läsa mer böcker igen, jag vill hinna göra fler egna aktiviteter och gärna åka på ett lajv med svägerskan (och gärna min man, men vi kan inte lämna barnen i flera dagar redan nästa år och jag tar inte med en 1,5-åring!). Jag hoppas få ro att pyssla mer.

Sen hoppas jag att livet ska lugna ner sig. Att jag ska må bättre när jag slipper vara föräldraledig, att vi ska få ännu bättre rutiner hemma och att barnen ska bli mer medgörliga (ha-ha!). Jag ska till bvc-psykologen om drygt en vecka och prata om min relation med Molly. Hoppas att jag kan få bra idéer om hur jag ska tackla henne och framför allt mig själv (för det är nog mycket mig själv det hänger på, det är svårt att förändra andra människor).

Jag hoppas att Molly ska må bättre, att hon ska få chansen att leka med fler barn efter förskolan (hon mår redan mycket bättre nu när hon leker med grannen 1-2 dagar i veckan). Att hon inte ska känna att hon inte får någon uppmärksamhet, att vi ska få ordning på hennes matvanor så att hon inte får blodsockerfall och blir arg.

Nästa sommar ser jag redan fram emot. Då är Stella 20-22 månader och när Molly var i den åldern så var hon väldigt go. Hon var inte alls så vild och rafsig och vi hade med henne på en massa utflykter och det gick toppenbra. Vi ska (troligen) åka till pappa i Norrbotten precis som i somras och det längtar jag till. Byn där han bor är himmelriket på jorden. Atmosfären  och tystnaden. Utomlands är jag dock inte alls sugen på att åka. Det får bli när barnen är större. (vi åkte utomlands med Molly första gången när hon var nästan 3 år, det kändes lagom, innan dess hade vi inte orkat).

Det blir ett bra år, det känns så. Kanske blir det även året då vi flyttar till något större. Jag hoppas att värden ska ringa och säga att det finns en ledig femma inom kort. Eller att vi ska hitta vårt lättskötta hus/radhus. Men mest hoppas jag nog på en femma med två toaletter.

Framtiden är faktiskt bländande ljus. Det är härligt! Allt hänger liksom på att Stella växer och blir äldre så att vi får mer tid/energi och det finns nog inte mycket som kan förhindra det. ^^


Hållbar konsumtion

4 december, 2012

Jag har funderat mycket kring hållbar konsumtion på sistone.

Okynnesshopping är nog det värsta av allt. Folk som köper bara för att det är roligt, för att saken var fin (utan att fundera kring om de verkligen behöver saken), för att trösta sig osv. Shopping gör så stor miljöåverkan, det tar tid, energi och fyller upp bostaden på ett obehagligt sätt. Det är inte hållbart att fortsätta så som vi gör i västvärlden.

Men okynnesshoppar gör jag verkligen inte. Så fort jag ser något jag vill ha funderar jag på om jag behöver det och 90% av tillfällena så är svaret nej och då låter jag saken vara. De allra flesta saker jag köper är sådant jag sedan tidigare funderat kring innan, saker jag hemma kommit på att jag behövt. Dessutom har jag slutat gå på stan bara för att det är roligt. När jag ska gå till affärer så ska det vara för att köpa något jag tänkt ut innan.

Så vad är det för saker jag ska/kan köpa?

  1. Förbrukningsvaror (och då ska det vara saker som verkligen går åt)
  2. Hobbyartiklar (som jag verkligen använder, t ex målarsaker, scrapbookgrejer osv.)
  3. Kläder (som faktiskt slits, och då ska det vara en in – en ut, när ett reellt behov uppstår t ex efter att förra plagget gått sönder och inte kan lagas, då kan jag köpa nytt. Samma sak gäller barnen. Behovet ska uppstå först. Inte köpa bara för att det är rea).
  4. Begagnade saker kan jag köpa hur som helst eftersom de inte inte längre gör någon direkt miljöåverkan (mer än ev transport vid köptillfället). Men eftersom jag samtidigt försöker downshifta så ska jag inte köpa begagnade grejer som tar upp onödig plats hemma.
  5. Saker jag verkligen behöver, som jag ser ett reellt behov av. Det kan vara efter att något gått sönder, eller om det skulle förenkla vardagen väldigt mycket. Grönsakshackaren t ex. Skulle lätt kunna ses som onödig, men jag använder den flera gånger i veckan.

I övrigt försöker jag verkligen fundera innan jag köper saker.

För saker tar tid och kostar pengar (och tid är pengar). Det är dyrt/tidsödande att leta/köpa/transportera/förvara/reparera/kasta saker.

Och jag ska också säga nej till att få saker jag inte behöver. Nu händer det inte lika ofta längre, särskilt eftersom jag avskaffat julklappar/presenter till mig själv förutom från några släktingar på Fs sida. Men det går bra att sälja/skänka vidare om jag får onödiga saker. Och de brukar faktiskt följa mina önskelistor ganska bra. 🙂 (jag brukar få kläder och scrapbooksaker typ. I år önskar jag mig mycket på presentkort – bra grejs). Digitala presenter är också bra, ingen miljöåverkan där.

En in – en ut läste jag om några som tillämpat. Det låter ju rätt bra. Dock svårt med två små barn, för det blir så mycket att hålla reda på. Men till hushållet och mig själv så skulle jag kunna tänka så.

Finns säkert mer att fylla i på listan ovan, detta är på intet vis komplett, men nu har jag satt det på pränt, det där som jag funderat kring den senaste tiden.

PS. Vad ska vi göra av våra pengar då? Hur ska ekonomin gå runt? Jo, vi ska konsumera upplevelser och tjänster. Istället för att handla så mycket saker så ska fler gå över till att jobba med tjänster. Jag och många med mig tycker inte att det är hållbart för miljön att hålla igång ekonomin genom att shoppa (onödiga) saker.

PS2. Det svåraste är leksaker tycker jag. För å ena sidan vill jag ju att barnen ska få leksaker ibland (mest på jul/födelsedagar och nån enstaka då och då, samt att de tyvärr får massvis från sin farmor) och å andra sidan så har hon ju så mycket att det räcker och blir över. Men jag vill ju inte beröva dem upplevelsen av att få en ny leksak ibland för jag vet ju hur härligt det var när jag var liten. Men jag får väl försöka köpa mest begagnat och nytt bara ibland och sen skänka/sälja vidare så att det åtminstone återanvänds. Försöka köpa hållbara grejer som funkar över tid och som inte går sönder på en dag. Samt även ge upplevelser, hon tycker ju att det är minst lika roligt att åka till badhuset/bio/lekland, även om det kanske inte är lika roligt just när hon öppnar presenten. Hmm… Svårt det där!


Jag älskar mitt jobb

4 december, 2012

Åh vad jag älskar mitt jobb. Det är så mysigt att vara här. Vår kontorsansvarige är världens piffigaste person och hon pyntar och tänder ljus och grejar och det är nya inredningsdetaljer varje vecka. Vi har verkligen superdupermysigt i jämförelse med hur det var innan hon började här. Det gör så himla mycket för trivseln!

Det är så skönt att kunna sitta här vid min dator och ta det lugnt. Jobbar med olika projekt och flera av dem har jag tagit initiativ till själv (och de är roliga så klart!). Kan surfa lite när jag sitter standby (som nu) och ja, jag älskar ju webbplatser och datorer, jag har ju hamnat helt rätt.

Jag har obegränsad tillgång till smarriga teer (julte!!) och god frukt och tropisk frukt. Vi är ett litet gäng som äter lunch ihop på kontoret varje dag (utan förpliktelser) och jag kan gå och träna på lunchrasten utan problem (och förlorar bara 40 minuter i flextid pga att det ligger i huset bredvid).

Jag har underbara kollegor som jag verkligen saknat nu när jag var föräldraledig. De är roliga, trevliga och nördiga precis som jag. Prestigelösa och härliga.

Jag får vara som jag är. Om jag vill ha torgvantar på mig så är det ingen som kommenterar det. Det är en ovanligt avslappnad/prestigelös arbetsplats jag jobbar på och det passar mig perfekt eftersom jag ofta upplevts som egensinnig när jag gick i skolan/arbetade på andra ställen.

Sen ligger kontoret mitt i stan och jag kan gå ut och göra ärenden på lunchrasten. Det sparar väldigt mycket tid att slippa åka till stan på helgen för att köpa saker som saknas hemma/posta brev/köpa busskort/lämna på biblioteket osv. Sen är det ju bara bra att komma iväg på en promenad på lunchrasten. Och vi har trädgårdsföreningen på andra sidan om kanalen, så där brukar jag ofta promenera när jag tröttnat på stadens brus.

Tänkte tidigare idag på min gymnasietid och på hur osäkert allt kändes inför arbetslivet. Tänk om jag visste hur bra allt skulle bli. För det har verkligen blivit bra. Det enda jag egentligen skulle kunna få ännu bättre är ännu roligare arbetsuppgifter. Men det verkar ju vara på ingång, så det är bra. 🙂

PS. Skönt med ett motinlägg mot alla gnällinlägg det senaste halvåret? Eller bara skrytigt? Det är inte menat som skrytigt i alla fall, det är ju jätteindividuellt hur en arbetsplats upplevs. Många av er skulle säkert vantrivas på mitt jobb, bara sitta framför en dator hela dagarna och aldrig träffa kunder/nya människor… Bara en massa nördar överallt.  Försöka lösa olika datatekniska problem, skriva krångliga manualer… Men jag har hittat rätt. 🙂


Snöinkompetens

4 december, 2012

Varför Göteborg inte ska ha snö:

1. I morse var spårvagnen fem minuter sen pga tidigare urspårning. (ok, det var inte så farligt)

2. Min kollega kom inte fram till jobbet idag pga att det stod helt stilla på vägen när hon skulle ta bilen till pendeltåget. Hon vände om och jobbar hemifrån.

3. Min andra kollega missade bussen ut till kunden och försökte ta en annan buss som det blev strömavbrott på och sedan gav han upp och kom in till kontoret idag istället.

4. Två andra kollegor som tog bussen som min andra kollega skulle ta blev stående nånstans halvvägs till kunden.

5. Ytterligare en kollega kom bara halvvägs till jobbet med pendeltåget.

6. Det är ganska tomt på kontoret idag.

Trots att det snöar varje år så verkar det inte finnas någon beredskap för snö här. Plogning går långsamt och kollektivtrafiken står handfallen. Varje år! Det är ”bara” kanske 7-8cm varav hälften föll igår. Göteborgarna borde ta in några norrlänningar som konsulter som kan det här med snöröjning och snöberedskap…

PS. Sen klagar göteborgarna på att de fryser när vissa inte ens har mössa på sig och allra minst termobrallor. Idag såg jag en tjej med midjekort jacka, kjol, strumpbyxor och ingen mössa på hållplatsen. Hoppas att hon var en riktigt varm och go person, för annars förstår jag inte varför hon plågar sig själv så för utseendets/stilens skull.

PS2. Idag när det är -7 (översätts till -17 i icke-västkust-områden med torrare och mindre rå luftfuktighet och blåst) hade jag: termobrallor, raggsockor, kängor, jacka, dubbelvirad halsduk, mössa, huva och skidhandskar. Glömde extratröjan som jag också brukar behöva ha. Jag fryser dock massor om ansiktet och fötterna frös jag om på spårvagnen (brukar vara bättre när jag går omkring).


%d bloggare gillar detta: