Det där med högre studier

Plugga, plugga. Ja, det var ju ett tag sedan nu. Nyss såg jag en bild på en massa studieböcker och anteckningar och texten ”it will all be worth it”.

För så är det ju. Om du inte pluggar till t ex förskolellärare eller lärare för då hade du tjänat på att gå bygg/el/liknande på gymnasiet och jobba de där studieåren istället och slippa ta studielån. Lönen är ju pinsamt låg för lärare.

Själv har min inkomst mångdubblats sedan jag sa upp mig från städföretaget (90kr/h) som 20-åring för att börja plugga på Göteborgs universitet och sedan börja jobba. I tre och ett halvt långa år pluggade jag (och tog kurser motsvarande 4 år eftersom jag även läste på sommaren samt 125% fart två terminer) och jag kämpade och kämpade och sen blev jag klar.

Jag läste medie- och kommunikationsvetenskap och grät mig igenom (nåja) tre uppsatser varav en c-uppsats (varav jag fick ägna ytterligare ett år på fritiden till att avsluta den sistnämnda eftersom min kompis ville höja oss från IG till VG, men det blev bara G ändå), jag läste sociologi, kulturvetenskap, informationsproduktion, webbprogrammering, digitala bilder, skriftlig kommunikation och administrativ teknik.

Jag trivdes rätt bra som student eftersom jag gillar att jobba självständigt och bestämma över min egen tid. Men det var fattigt och ibland stressigt och jag har det hundra gånger bättre nu som anställd.

Jag behövde ”bara” spendera cirka ett år på att göra mitt hundår (gratisjobb, frilansjobb, visstidskontrakt, kvällsjobb – alla inom min bransch), sen fick jag faktiskt in en fot på nuvarande företag via bemanningsföretag och blev efter 8 månader fastanställd här. Rätt bra jobbat med tanke på att mitt yrke (informatör/kommunikatör) ständigt ligger på tio i topp av yrken med alldeles för få lediga jobb. Vi är för många. Det är för roligt liksom.

Tre-fyra år är ju en hel evighet egentligen. Men det var verkligen värt det.

Annars hade jag nog gått och harvat på städföretaget eller något annat okvalificerat. Ungdomsarbetslösheten är ju skyhög och gymnasieutbildning räcker inte långt såvida den inte är väldigt praktisk. (jag gick Affärsprogrammet, en morf mellan Samhäll-ekonomi och Handel & administration, inriktat på företagande).

Bland mina kompisar/bekanta som inte pluggat vidare så ser jag ju hur de harvar runt. Eller rättare sagt, knappt harvar runt alls. Det är inte lätt att ta sig runt utan utbildning idag om du då inte gått en praktiskt gymnasieutbildning (men det har inte mina bekanta/kompisar). Det är synd att det ska vara så, alla orkar inte plugga och det förstår jag verkligen. Det är jättejobbigt att plugga.

En av kompisarna har inte ens en färdig gymnasieutbildning och då är det verkligen inte lätt. Och det känns ganska deprimerande när så många ungdomar går ut högstadiet och gymnasiet utan fullständiga betyg. Det blir mer och mer sånt känns det som. En skola som blöder.

Jag är glad att jag gjorde det. Men det fanns nog egentligen aldrig några alternativ. Jag kommer från en familj med sådana förväntningar. Eller ja, inte för att mina föräldrar pluggat vidare, en av dem gick gymnasiet, den andra inte. Men de visste ju att samhället ser ut så här numera och peppade oss.

Både jag och systrarna är nu klara med våra högre utbildningar (vi blev en styck kommunikatör, en styck mäklare och en styck socionom). Mina döttrar kommer med största sannolikhet att få bra betyg och plugga vidare och livet går vidare och det är barnen från de studieovana familjerna som kommer i kläm.

PS. Ingen kritik mot de som hittar jobb de trivs med som inte kräver högre utbildning! Det sorgliga är bara alla dessa som knappt kan leva på sin deltidslön inom handeln eller som vantrivs på sina visstidskontrakt eller går arbetslösa osv.

Advertisements

2 kommentarer till Det där med högre studier

%d bloggare gillar detta: