Ja, som sagt…

14 december, 2012

image

Annonser

Luciadagen

14 december, 2012

Och här kommer inte en bild på när mina kära barn lussar. För dels var jag inte med när Molly lussade på förskolan (bara barn och pedagoger) och dels är jag rätt blase nu. Har liksom lussat med barn i sex år och det är inget spännande längre. Kommer jag att vara lika blase när Stella 2 år kör sitt första lussefirande? Ingen aning.

Men igår försökte jag jobba hemifrån eftersom jag skulle till psykologen på lokala bvc mitt på dagen. Det var inte lätt, varje gång jag försökte smyga ut så var Stella på mig och skulle amma och nattas.

Men jag tog ju inga andra pauser igår, det märktes ju i bloggen. Varje minut jag inte ammade ägnade jag åt att skriva manuscript och jobba med företagets intranät. Så det gick nog på ett ut med att vara på kontoret.

På kvällen åkte vi hem till familjen E-N för en afterdagis/afterwork. Vi åt pizza/kebab/falafel (jag och P) och kladdkaka. Barnen slogs, läste bok och tittade på akvariefiskarna (Stella).

Deras dotter är nästan tre år och leker ganska bra med Molly. Men det känns konstigt att hon är mer jämnårig med Stella. Hon är föds jan-2010 och Stella okt-2011. Molly är ju okt-2007! Men Stella kommer i kapp om några år… Då kommer det att bli tripp trapp trull.

Och hos psykologen gick det bra. Fick ny input om hur jag kan tänka, varför jag känner som jag gör och att det inte är så konstigt att jag känner så. Men där går gränsen mellan personlig och privat, så det blir bra så. Ny tid om fem veckor.


Den eviga jakten på fjärrkontrollerna

14 december, 2012

Vi letar jämt efter fjärrkontrollerna. De är alltid borta. Idag hittade jag inte ens den lilla utan var tvungen att styra mediastationen med en mobilapp.

Det hade ju varit en sak om de hade en fast plats, men det går inte, för vi måste flytta undan dem hela tiden i ett hopplöst försök att rädda dem undan från Stella.

De vanligase ställena är uppe på smala vägghyllor, bakom soffdynorna, under sofforna eller under sittdynorna. På de sistnämnda ställena lägger vi dem inte, de bara hamnar där.

Men värst är att Stella bär iväg på dem om hon hittar dem och då kan de hamna i köket, i leksakslådor, i badrummet, under datorborden osv. Det är hopplöst.

Jag har funderat på att hänga dem i taket i såna där elastiska telefonsladdar. Hade varit skönt att ta tag, knappa och så studsar den tillbaka upp i taket igen. I alla fall tills Stella sliter ner hela anordningen.

Blir hon inte två år snart?


%d bloggare gillar detta: