Genusanalys av nya My Little Pony

20 december, 2012

Nu har jag sett de första 19 avsnitten av Hasbros My Little Pony Friendship is Magic (tydligen fjärde generationen av MLP, från 2010).

Medan de tidigare serierna från 1983 och 1992 mest innehöll gulliga och modiga ponnys med nästan identiska personligheter så är nya MLP en serie med ett lite bättre genustänk. Den har t o m attraherat vuxna män som tittare och det har vuxit upp en Bronieskultur (bros’ who likes ponies). Och serien är ju bra, så jag förstår dem!

MyLittlePony_splash_2048x1536_EN

Här kommer en liten genusanalys.

Serien handlar om sex tjejer och en drake (Det är Spike som var med redan för 29 år sedan!) och till skillnad från första serien finns det en del killar i serien, men de har alla pyttesmå biroller utöver Spike då. Ja, det är precis tvärt emot vanliga filmer där tjejer mest har biroller utöver ”den kvinnliga karaktären”.

Applejack längst till vänster är den lojala och starka ponnyn, cowgirltjejen som tar hand om äppleskörden. Hon är inte rädd för att hugga i eller bli smutsig. Hon är reko helt enkelt. Handlingskraftig och inte det minsta utseendesfixerad.

Pinkie Pie är den glada ponnyn som älskar party, rosa, skämt osv. Hon studsar alltid fram och har en jättepipig röst.

Rarity, den vita ponnyn, är den karaktär jag gillar minst eftersom hon är väldigt utseendesfixerad och rädd för att bli smutsig. Men samtidigt så jobbar hon hårt som skräddare, hon syr kläder åt andra ponnies och satsar på karriären. Dessutom är hon ganska smart.

Rainbow Dash är den blå ponnyn. Hon är en riktig pojkflicka vars största dröm är att flyga tillräckligt snabbt för att komma med i flygtruppen. Det viktigaste för henne är att vara cool. Hon har en inte särskilt kvinnlig röst vilket gör att Molly kallar henne pojke titt som tätt. Lite queer kanske?

Twilight Sparkle är min favorit (lila). Hon är en riktig plugghäst som ägnar sig åt att studera och rapportera om sina nya erfarenheter av vänskap till sin mentor, prinsessan Celestia. Hon kommer ofta med smarta idéer och är bra på att organisera.

Fluttershy är en bra karaktär, hon är favorit nummer två. Fluttershy är en blyg häst som talar tyst och mjukt. Hon är ganska rädd av sig men hon har bra hand om djur. Det är skönt med mjuka, ”svaga” och introverta karaktärer. Alla måste inte vara så himla framåt hela tiden tycker jag.

Spike är en killdrake. Punkt.

(precis den egenskap fast tvärtom som många tjejer har i andra serier, suck).

Så jag tycker lugnt att ni kan sätta era barn framför Friendship is Magic. Det är en kul serie med mycket humor (för vuxna med!), lite lagom äventyr, lagom moral osv. Lättsammare än 80-talsserien och mindre ytlig än 90-talsserien.

Den är dessutom lite animeinspirerad. Men den innehåller en del snabba klipp, så det är kanske inget för de yngsta. Min femåring älskar serien. Och jag med. 🙂

 

Annonser

Äntligen!

20 december, 2012

En föräldraledig dag kvar (nedre egna tickern, övre är för totala antalet dagar kvar inkl jobbdagar), en dag kvar till jullov och sen en dag kvar till jordens undergång/utomjordingarnas återkomst/den nya tiden. 😉 Tjohooo!

image

Tiden går ju faktiskt även om det inte känns så när jag räknar ner. Om ungefär ett dygn kommer det att kännas väldigt bra! Ps. Och det sista har jag räknat ner till i femton år typ. Och nu är vi där!


Hålla möte själv

20 december, 2012

Idag höll jag möte och visade mer av vårt intranät. På engelska. Det var bara fyra som kom (av typ sju-åtta inbjudna som inte kunde av olika anledningar) och en som var med på telefon, men det kändes stort ändå. Jag hatar att prata inför folk och brukar inte prata mer än nödvändigt när vi har möten. Men jag var inte så nervös och klarade det ganska bra.

Jag är en väldigt skriftlig person som älskar att skriva manualer och skriva pedagogiskt, men när jag ska prata så försvinner all pedagogik ut ur öronen och så svamlar jag tills någon undrar om jag glömt att säga något viktigt? Men det gick bra idag tydligen. Hade gått igenom allt i huvudet innan och slagit upp några ord på engelska, hehe (square bracket t ex, alltså en sån här ”[”).

Skrev ju för ett tag sedan om att gå ut ur min trygghetszon och det gjorde jag idag. Efter nyår blir det ytterligare ett möte då jag ska prata inför de i teamet som inte kunde vara med idag. Bra Sara, bra bra.

PS. Jag är så mycket bättre på engelska i skrift än i tal märker jag ju. Det flyter knappt längre på engelska. Typ sväljer halva meningarna… Men jag ska bli bättre på detta. Pratade ju helt utan problem när jag var i 15-årsåldern och umgicks med folk utomlands (mailvänner), för att sedan gå till att bli typ ”mute” när någon pratade engelska med mig fram tills för ett halvår sedan då mina nya utländska kollegor tvingade mig att börja prata. Så nu tränar jag på, lite varje dag.


Flytta utomlands

20 december, 2012

Min man kommer ofta med nya idéer om länder vi borde flytta till, eller nä, rättare sagt, jobb han vill ha som råkar ligga i andra länder.

Häromdagen fick han ett erbjudande om ett jobb som ligger i Norge, precis vid Sverige-gränsen. Rekryteraren tyckte att han kunde jobba mån-tors och veckopendla. 70-80 000kr i månaden. Nej tack sa jag.

Nästa förslag var att jobba på Facebook i USA, tror lönen hamnade på flera hundra tusen i månaden. Kan det stämma? (han har alltså inte blivit erbjuden, bara läst om det)

Sedan blev han erbjuden ett annat jobb i Norge, Oslo, och då skulle han också kunna få uppemot 80 000kr i månaden. (men det är ju bra mycket dyrare att bo i Norge också). Ytterligare ett jobb i USA har varit på tapeten. Men jag gillar ju inte ens USA och är inte det minsta lockad att flytta dit. Bättre med Norge i så fall.

Han har lösa idéer om att vi kan bo utomlands i något/några år och spara ihop ännu mer pengar till ett hus i Göteborg.

Men jag vill inte. Verkligen inte.

Inga vänner, ingen släkt, inga barnvakter, ev. ingen förskola, ev inget jobb till mig. Ingenting. Bara en massa nytt och sånt skrämmer mig. Jag vill ju inte ens flytta utanför stadsdelen.

Läser om Maria som flyttat från Nord-Norge till Bolivia (hon har släkt där) och igår läste jag en krönika om en annan familj som flyttade till Nepal. Sedan finns det ju mängder med svenskar som flyttar till England, Australien, USA och andra västerländska länder. Eller varför inte Kina?

Det är ju jättespännande att läsa om och jag tycker att dessa människor är så modiga!

Men personligen är jag inte det minsta sugen på äventyr. Med ett rörigt inre behöver jag ett supertryggt yttre för att orka med. Det är ju spännande att tänka på en utomlandsflytt ibland, men nä. Inte som det ser ut just nu. Pengar är inte värt något om jag inte känner mig trygg.

Och vi har ju bra jobb och pengar. Kanske om tio-tjugo år? Eller om alla vi känner och svenska systemet flyttar med? ;-P


%d bloggare gillar detta: