Warrior diet

31 januari, 2013

Fick en fråga här på bloggen om jag testat periodisk fasta  för ett tag sedan angående att jag väntar en timme med frukost. Det har jag ju inte gjort och nu råkade jag på det igen i och med en kille som inte äter några riktiga mål förutom på kvällen, det kallas tydligen för warrior diet.

Först låter det ju helskumt, men sen när han börjar förklara lite så låter det ju rätt logiskt ur ett evolutionärt perspektiv. (”samlar” lite nötter och bär på dagarna och äter ett skrovmål på kvällen, uppemot ett kilo kött och potatis och liknande). Han blev tydligen alert och stark av detta, tränade mycket och åt alltså lite proteindrinkar, nötter och äpplen och sånt 20h per dygn och sen överåt han under 4 kvällstimmar.

Men det är nog inget för mig. Jag måste ha min mat var tredje-fjärde timme, annars blir jag ett monster. Jag tappar energi, går ner på sparlåga, orkar inte tänka och prata. Min mexikanska vän som jag tågluffade med 2001 var den första som lade märke till det. Hon märkte vilket otroligt dåligt humör jag blev på när jag inte fick mat regelbundet (från den dagen började jag med att alltid ha med mig mat när jag vet att jag inte är hemma igen på max tre timmar). Ett äpple i väskan kan rädda humöret för stunden medan jag tar mig till en plats för att äta på riktigt.

Men människor är ju olika och jag vet åtminstone tre personer som har matcykler på 5-6 timmar (bland annat min man och dotter!). De reagerar inte alls likadant på blodsockerdippar, blir sällan på dåligt humör pga mat, glömmer bort att äta och dricka. Det märker jag ju nu med Stella. Hon har ett helt annat behov av mat och vatten. Tre timmar är det som gäller, precis som för mig. Vi går ofta ut i köket båda två och dricker vatten tillsammans. Molly dricker typ bara vätska när det är lunch/middag och nån gång till. Fredrik är likadan. (jag dricker sällan mycket vatten till maten eftersom jag dricker så mycket däremellan).

Tänker på den ayurvediska läran med vata, kapha och pitta som är de olika kroppstyperna. De har olika förhållande till matcykler och hunger osv. Kanske ligger något i det där? 🙂

Annonser

Den frivilliga trettioåringen

31 januari, 2013

Är jag en av de få i hela världen som är helt överförtjust över att snart fylla trettio år? Inte för att jag ska fira något särskilt, det är mer tanken på att få bli lite mer vuxen i andras ögon. Jag blir helt lyrisk och imponerad när jag tänker på det. Äntligen ska jag få bli lite mer mogen…eller nåt…

Nä, men min livsstil och min ”status” passar mycket bättre på en trettioåring än en 24-åring, vilket jag var när jag fick barn. Jag var dessutom inte ens 24 år när jag gifte mig. Känner flera 24-åringar på jobbet och de är i stadiet att de flyttat/ska flytta till egen bostadsrätt. De har dock jobb (det är det då inte alla unga vuxna som har idag), men sen lever de väl som de flesta andra i den åldern. Långt kvar till giftermål, hus och barn.

Jag var nog lite brådmogen. (vill inte snobba mig och påstå att jag är mogen rent utvecklingsmässigt, bara livsmässigt).

Jag har kollegor som är i min ålder eller några år äldre som nu gifter sig, blir gravida och bygger hus. Och här sitter jag med en femåring… Känns underligt att ge råd till dem. Men äh. 🙂

Men snart  är jag trettio. Det känns bra. Knappt fyra månader kvar.

PS. När vi ändå pratar om den 29 och 30e januari så är det nu 6 år sedan jag blev gravid med Molly och 2 år sedan jag blev gravid med Stella. Har alltså inte haft mens på drygt två år. Yay! Slipper gärna ett bra tag till. (Med Molly kom den prick en månad efter att jag slutat amma/nattamma helt och då var jag alltså utan mens i 2 år och 4 månader ungefär).


Iakttagelse på webbyrån

31 januari, 2013

Visa mig din skärm och jag ska säga vad du jobbar med på webbyrån.

Helt enorm skärm: AD.

Liten skärm, liten laptop: projektledare som springer på möten hela tiden.

Helt enorm skärm + en till skärm: utvecklare som behöver kunna se mycket kod samtidigt.

Dubbla skärmar: mitt team (mycket copy-paste, support, klippa bilder, göra många saker samtidigt, jobba med excel och en webbplats samtidigt osv.)

En vanlig skärm: övriga (konceptutvecklare, chefer osv.)


Hälsa januari

31 januari, 2013

Det här året tänkte jag inte prata så mycket vikt och midjemått eftersom jag egentligen inte vill fokusera på sånt och sprida vikthets på nätet. (Att gå ner till min normalvikt efter förlossningen kändes ok, men jag vill inte fortsätta deffa och/eller bli smal och snacka massa om det, vill inte sprida det idealet)

Men jag bryter det direkt genom att meddela att jag minskat flera centimeter på en månad nu när jag äter mindre portioner pga mindre amning pga heltidsjobb. Yes!

Men nog om det.

Det här har varit en pissig månad träningsmässigt. Lämnar ju inte på förskolan längre och har tappat promenaderna. Går ibland på lunchen men nu i januari har det antingen varit svinkallt, regnat eller snöat så nää… Här kan vi se den sorgliga statistiken från promenaderna.

januari

Först ser ju staplarna rätt höga ut, men det är ju för att jag hållit jämn kvalitet. I jämförelse med november nedan då jag fortfarande lämnade och hämtade på förskolan så är det ingen höjdare.

3 mån

Men som sagt – regn, extrem kyla och snö har gjort att jag inte lunchpromenerat så som jag velat. Det kommer fler chanser.

Dessutom har jag varit förkyld flera veckor på raken. Lyckades gå till gymmet en gång mitt i eftersom jag trodde att jag var frisk, men sen brakade det loss igen. Nu har jag inte varit där på 2,5 veckor och jag läääängtar!

sats2

Men men, jag har iaf lyckats stå på kontoret ca 2h per dag, alltid nåt (mest för ämnesomsättningens och hjärtat/kärlens skull).

På godisfronten så har det blivit några bitar varje fredag, kanske 3-4st som jag fått av Molly. Åt 2 rader choklad förra fredagen, hehe, första riktiga godiset jag köpt till mig själv sen maj förra året (förutom julgodis).

Men jag och F bestämde att en gång i månaden unnar vi oss lite köpegodis. Övriga helger nöjer jag mig med rawgodis (dadlar och nötter) och goda sorbetliknande bärsmoothies. (Detta alltså inte för att gå ner i vikt för rawgodis är energitätt, utan för att inte äta för mycket konstiga ämnen som i köpegodis samt inte vänja mig vid för mycket socker). Har också smakat på lite mjuka kakor på jobbet m.m. Men jag känner att det är lagom. Vill unna mig ibland, men i lagom dos.

Är jättepepp på att träna, göra plankanrutinen som jag satt ihop (4 min plankan varje dag) osv. men hoppas få återkomma med ett gedigt diagram nästa månad (men det kallas ju inte vabruari för inte…suck). Jaja.

Just nu funderar jag på om jag har fått bihåleinflammation för jag har haft ruskigt ont i käken/tänderna igår och för några dagar sedan. Kan tydligen yttra sig så. Dessutom blöder jag tunt snorblandat näsblod då och då. Men det ante mig med den nässpraysanvändningen som jag är tvungen att ta till. Väntar in i det sista, kör med nässköljen osv. men jag måste ju kunna andas… Suck. (edit: nu läste jag att om en använder kortisonspray så kan det ibland komman snorblandat blod)

Förra året var jag sjuk 3+7 veckor på våren med fem veckors paus emellan. Nu är jag uppe i 3,5 veckor fast med typ en-två friska dagar efter en veckas tid, så bara tre-fyra veckor kvar nu då. 😛 (hehe, nä det hoppas jag inte)

Nästa månad hoppas jag få återkomma med rapport om hur det går med mina träningsmål.


Downshifting: om tid och konsumtion

30 januari, 2013

Här kommer nästa del om downshifting från boken Lev enklare av Giséla Linde.

Dygnet har 24 timmar för alla. Det är fullständigt rättvist, och det kan vi inte rucka på. Vi har inte mindre tid än förut, men vi försöker pressa in mer i den tid vi har. Föräldrar använder väldigt mycket tid till att spara annan tid. I synnerhet mammor har en tendens att göra flera saker samtidigt, som att skura handfatet medan de sitter på toa eller plocka upp barnens leksaker och tala telefon medan maten står på spisen. Det är ju bra om det ger tid för vila, men oftast innebär det bara att vi pressar in ännu mer. Till slut tar krafterna slut, fysiskt och psykiskt.

Att bara vara, det är en lyx det. Det är sånt jag längtar efter nu som småbarnsmamma. Mina krav är inte så höga, men vissa saker i hushållet måste liksom göras. Till slut går det inte att prioritera bort längre. Men å andra sidan leker jag aktivt med barnen cirka en timme varje kväll. Det är något jag prioriterar. Och då försvinner ju tid från att bara vara-kontot eller ha ett renskurat köksgolv-kontot. Men barnen är ju små nu. Det räcker nog med att sopa golvet och bara skura då och då.

Många väljer att bo dyrt och fint i hus med tomt och trädgård fast de knappt har tid att vara hemma. Det pågår också en konsumtion utan like, och den tar mycket plats i våra liv. Varje grej måste jobbas ihop, bäras hem, sorteras in i smockfulla skåp och lådor som i sig kräver bostadsyta, och städas upp igen och igen. Svenska barn äger i genomsnitt 536 leksaker – och då räknas inte varje legobit för sig. Barnen blir inte gladare av en sådan mängd. De kan inte ens ta till sig allt.

Försörjning och levnadsstandard är inte samma sak, och känslan av handlingsfrihet beror inte alltid på antalet kreditkort. Ju större lön, desto större lån – och desto större identifikation med sådant som kostar pengar.

Vi har ju nästan hälften av leksakerna i källaren så att de roteras med jämna mellanrum. Tar mindre plats och blir roligare för barnen. Vi rensar ofta bland våra prylar och kör iväg till tippen/loppis minst en gång om året. Vi försöker verkligen att inte köpa något som inte är nödvändigt alternativt mycket uppskattat.

Och det där med dyrt hus = jobba mycket stämmer ju för många här i Sverige. Vi är ju i köpa-hus-funderingar och det gäller att verkligen tänka efter så att vi inte hamnar i den fällan (om vi ens ska ha hus?).

I vår tid och kultur har vi kommit att förknippa frihet med egendom. Men frihet handlade från början om beskydd mot fienden för den som levde i en kollektiv stamgemenskap. Frihet förknippades med gemenskap, och inte med den frihet vi tänker oss idag: en isolerad, oberoende, självägande individ. Inte vill vi ha den gamla sortens frihet tillbaka, hävdar Liedman, för den satte alltför snäva gränser för den enskilde. Men sammanhållning och solidaritet är fortfarande bra för människor; äkta solidaritet där människor får behöva varandra och höra samman. Visst måste väl frihet och solidariet gå att förena?

Oh, jag skulle så gärna vilja bo jättenära en släkting så att vi kan dra nytta av kollektivets fördelar som t ex trädgårdsskötsel, barnpassning, matlagning osv. men samtidigt ha varsin egen lägenhet/våning med låst dörr.  Jag vill inte dela toalett och vardagsrum, men jag delar gärna på andra saker.


Roligaste appspelet – Dragonvale

30 januari, 2013

Ok, internet ligger nere på kontoret och jag är sjukt uttråkad. Tänkte ta tillfället i akt och berätta om min nya passion – Dragonvale (mobila internet funkar men det är för långsamt för jobbdatorn).

image

Det är ett appspel som finns till åtminstone android, iphone och ipad och ev fler. Du bygger upp en drakpark som ska dra besökare, du matar drakarna så att de växer och blir bättre och sen parar du drakarna för att få nya spännande drakar.

Du kan låta drakarna tävla i Colosseum eller springa på arenan, du skickar ut dem på quests och får små uppdrag. Det är ett väldigt mångsidigt spel med många små utmaningar och det är totalt beroendeframkallande.

Det ä gratis och de lockar en att köpa ”gems” för att snabba på saker, men det går att spela helt utan att köpa saker. (Jag betalade dock 2 dollar häromdagen för 50 gems eftersom jag inte orkade vänta flera veckor på att spara ihop 125 gems till en parningsö som gör att jag kan para två drakpar samtidigt.

Ibland är jag nästan på g att väcka mig på natten för att lägga drakäggen i nästet och sätta två nya drakar på parning. (Men nä, så desperat är jag inte…än…) ^^

Ja, detta spel är iaf fantastiskt roligt tycker jag. Vi spelar hela familjen förutom Stella (mobil, mobil och ipad). Även min kollega och hennes sambo och söner spelar och vi ger varandra gratis gems varje dag (du kan ge till tre vänner).

Och när det gäller till barn så är väl från 4-5 år med vuxen och kanske 6-7 år utan vuxen en riktlinje. Inte så svårt men inte helt logiskt. Och lär barnen att aldrig trycka på Yes/gemsknappen. Fredrik blev inte glad när Molly råkade slösa bort typ 15 gems på något som han kunde få om de väntat några timmar.

Andra bra barnspel är Littlest Petshop (från 4-5 år utan vuxen) och My Little Pony (från 6-7 år utan vuxen), båda från Hasbro. Men Dragonvale passar alltså även vuxna. 🙂


Massa aktiviteter, nej tack

30 januari, 2013

Alltså, det här med barnens aktiviteter. Jag känner mig alltid så frustrerad när jag tänker på det.

Först tar småbarnen jättemycket tid och när de äntligen blir självgående så ska de iväg på en himla massa aktiviteter varje kväll. Har föräldrarna inga egna intressen eller? Jag har ju det och jag har planer på att ägna mig åt dem.

Ok, om en tycker om att sitta och frysa i en ishall eller stå vid en lerig gräsplan klockan 8.00 på måndag morgon är kul. Kör hårt! Men jag är inte där. Jag skulle inte göra det där för mina barn. Jag hatar bollsport och liknande.

Min kollega har en dotter på 4,5 år som går i dans varje lördag förmiddag och det är väl okej. Men hennes son som är 7 år går på innebandy och nån mer sport och så vill han även börja i tennis. Hon har satt som gräns att de får gå på två grejer var. Men sedan är det ju så mycket annat. Hela kommande helg ska de ägna åt en cup och förra och förrförra fredagskvällen stod pappan i kiosken på träningen och sålde (inte) bullar (nästan ingen köpte).

En annan kollega pratade om onsdagskvällen som den enda kvällen när alla var hemma. Inte en enda aktivitet!

Sen är det loppisar, lottförsäljning, läger, matcher, cuper och eviga träningar. Och när barnen blir äldre så räcker det plötsligt inte med två träningar per vecka utan då är det tre-fyra träningar och ibland ska barnen gå på två aktiviteter per dag.

Nu vill jag bara klargöra att det är ju jättebra att ni föräldrar som trivs med detta har det så här. Men själv ser jag det som mardrömmen och jag sparkar bakut bara jag tänker på det.

Jag och min man diskuterade detta flera år innan Molly ens föddes. Jag. vill. inte. ha. det. så. här!

Jag känner att det är nog lätt att dras med i det eftersom det är normen (åtminstone i min samhällsklass/umgängeskrets). Men jag tänkte dra i nödbromsen innan vi ens börjar.

Molly är t ex 5 år och går inte på en enda aktivitet. Och det kanske vissa tycker är konstigt. Vi väntar gärna med det ett tag till.

Min man förstår inte riktigt min frustration. Själv gick han på både fotboll, tennis och simning när han var liten. Han hade aktiviteter 4-5 dagar i veckan och tyckte att det var jättekul. Han hade två syskon som också höll på och hans pappa var tränare. (Fredrik höll även på med fridykning, judo och en massa andra sporter men inte samtidigt).

Så planen är så här (om jag inte ändrar mig):

– max en schemalagd aktivitet per barn och vecka (åtminstone tills de är stora nog att ta sig dit helt själva och då är det max 2 per vecka)

– en aktivitet som inte kräver extra föräldra/barnengagemang som t ex stå i kiosken, baka, sälja lotter, anordna loppis (följa med och titta på känns ok)

– en aktivitet som inte är i en ishall eller utomhus när det är kallt och regnigt

– en aktivitet utan en massa cuper och matcher och helggrejer

– en aktivitet som JAG tycker är jätteroligt att titta på

– en aktivitet där antalet träningstillfällen inte ökar successivt

Jag funderar på t ex ridning, dans, spela instrument, klättra osv. Sådana grejer jag själv höll på med alltså. Men det viktigaste är ju att Molly (och sen Stella) gillar det. Så jag fattar ju att jag kanske inte kommer att kunna styra så här hårt. Men jag kommer inte ge mig i första taget.

Och vi väntar in i det sista.

”Vill du att barnen ska bli tjocka?” säger ibland Fredrik och nej, det klart att jag inte vill. Men de behöver ju inte spela fotboll veckan runt, det finns ju andra sätt att röra på sig. Som t ex att leka, promenera, vara på lekplatser, cykla och göra utflykter. Och när de är typ från 12 och uppåt så är det väl bra om de håller på med aktiviteter/sportar/tränar, men utan stort föräldraengagemang tack.

PS. Som barn gick jag i fotboll (typ i ettan, det var en massa av ovanstående och jag gillade det inte alls, hoppade av efter något år), red i tre år, gick på dans i ett år, spelade blockflöjt och sen piano (utan föräldrar). Vissa år gjorde jag inget alls. Syrran gick på breakdance nåt år, klättrade och sen pingis. Yngsta syrran gjorde typ inget alls. Så mina föräldrar hade det ganska bra. (men det var inte de som förbjöd oss, de bara uppmuntrade oss inte och vi tjatade inte heller så mycket (förutom om ridningen)).


%d bloggare gillar detta: