Om konsumtionsfällan

Jag läser just nu Lev enklare – idéer för en hållbar livsstil av Giséla Linde och det finns mycket intressant att fundera kring. Här tänkte jag skriva ner lite som handlar om konsumtion, evig tillväxt och att ställa om från produkter till tjänster, något jag skrivit om litegrann tidigare. Alla citat kommer från boken ovan.

Produktion av varor, transporter av varor, stora bostäder att förvara varor i, kasserade varor osv. är inte alls miljövänligt som vi alla vet utan det optimala vore om vi bara använder de varor och resurser som vi verkligen behöver och har stor nytta/nöje av.

Det sker en stor överkonsumtion i västvärlden och det får de så kallade utvecklingsländerna lida av genom att vi överutnyttjar dem och deras resurser (12-timmars arbetsdagar, barnarbete, farliga fabriker, utarmning av naturresurser osv.).

Det finns vissa som dragit ner på konsumtionen till förmån för miljön och jordens befolkning, de kallas ibland compacters och andra säger sig tillhöra ”voluntary simplicity”-rörelsen.

Så kallade ”Compacters” som strävar efter att inte köpa annat än det nödvändiga, ses som ett hot mot hela den amerikanska ekonomin och den västerländska livsstilen. I USA blev konsumtionen en patriotisk handling efter terrorattackerna den 11 september 2001.

”Visa att ni inte är rädda. Gå på restaurang. Gå och shoppa” sa New Yorks borgmästare Rudy Giuilani redan dagen efter att världen sett World Trade Centers tvillingtorn pulvriseras med fruktansvärda konsekvenser. Det amerikanska folket tycktes för en stund ha tappat smaken för att göra av med pengar, och ägnade sig istället åt att sörja och trösta varandra. Fatalt tyckte maktens män.

Så istället för att sörja skulle amerikanerna gå ut och shoppa. För att ekonomin inte skulle braka ihop. Ett ganska sårbart system kan en ju tycka.

Nina Björk startade i mars 2007 en konsumtionsdebatt via en debattartikel. ”Vi har inte råd med att vi går omkring och är nöjda. Ty ingen konsumtion av de onödigheter som mister Överideologi har fått oss att begära leder till ingen tillväxt som leder till ingen glädje för börsen som leder till ingen pension som leder till DÅLIGT FÖR SVERIGE. Vi har byggt ett samhälle där vi måste vara missnöjda med gamla köksbord och ärvda kusinkläder till barnen. Vi har byggt ett samhälle där vi måste drömma om isskåp och dressingrooms. Vi har byggt ett samhälle av skitdrömmar.”

En stor del av massmedierna utgörs ju egentligen av reklam för saker som vi ska vilja ha. Ta t ex magasin om t ex mat, inredning, hälsa och föräldraskap. Om vi bortser från rena annonser som ibland utgör 30-50% av tidningens innehåll så tillkommer alla artiklar och shoppingtips och guider osv. till hur vi kan shoppa oss till en bättre livsstil. På glansiga sidor ser vi redaktionens tips på nya produkter som åtminstone jag tycker att det är ganska roligt att ta del av och få inspiration från. Men till vad? Shoppa ännu mer så klart.

Eftersom de flesta redan har i stort sett vad de behöver, som kläder, möbler, en vettig tv och inte minst en bil, flyttas shoppingens fokus från en rent funktionell aspekt – att köpa det som fattas, det som man verkligen behöver – till shopping som upplevelse och ett sätt att kommunicera.

Anna Broback, doktorand i konsumentbeteende vid Handelshögskolan i Stockholm säger att vi förr definierade oss via vår sociala bakgrund och vårt yrke men att vår identitet nuförtiden är mer komplex och att kläder, skor och inredning blir ett sätt att uttrycka vilka vi är. Vi köper oss en identitet och en livsstil.

Snacka om att det är viktigt som nybliven förälder att bevisa sin plats i grupptillhörigheten genom att köpa rätt tillbehör. Som Sjalbarnare får du köpa dig ett gäng färgglada sjalar och tygblöjor och som ”lattemamma” är det en Bugaboo-barnvagn med mugghållare och danska barnmärkeskläder som gäller. Och glöm inte skötväskan! En kånken om du vill vara alternativ och nån av OiOi eller nåt sånt för 1000kr+ om du vill passa in lattemammagänget.

Oavsett vilken typ av människor du vill attrahera så måste du anpassa din klädstil och dina ägodelar till dem, annars hittar ni inte varandra. Det kan bli väldigt dyrt och det jublar industrin för.

En konsumtionsprocess som aldrig tar slut är förstås tillväxtideologins dröm. Ständigt nya begär ger alltmer klirr i kassan och ökad tillväxt är bra för Sverige. Att handla är att dra sitt strå till stacken för vårt gemensamma bästa. Eller?

Vår konsumtion bärs upp av prylar, som bilar, hemelektronik, luxuösa fritidsbåtar, kläder och inredningsartiklar. Allt tillverkat i låglöneländer. Samtidigt är det brist på det som människor egentligen skulle vilja ha för sina pengar: ”mjuka” tjänster som bra utbildning, hälso- och sjukvård, personliga tjänster, individuellt anpassad barn- och äldreomsorg. Eller bara flytthjälp och hantverkartjänster. Det jobbet kan inte göras i låglöneländer och har blivit ofantligt mycket dyrare och svårare att få tag på.

Jag vet många som gärna skulle vilja betala mer för att få bättre förskola, äldreomsorg osv. Höj skatten till förmån för vård och skola är det många som proklamerar. Men samtidigt är det så oerhört dyrt med arbetskraft i Sverige idag och alternativet att ha vården och omsorgen på plats i Indien eller Taiwan funkar ju inte för oss i Sverige.

Vi kan ju inte heller ta in den billiga arbetskraften till Sverige eftersom vi har minimilön och rättvisa villkor här (vilket jag tycker är bra). Så att köpa en ny dator eller jacka kommer kanske alltid kännas mer ”värt” än att betala vad det faktiskt kostar med vita tjänster i Sverige.

Tjänsterna är nere i 30% av svenskarnas privata konsumtion, som totalt omsätter 1200 miljarder kronor. Det är en sorglig utveckling med tanke på att icke-materiell konsumtion som utbildning, kultur, hälsa och vård har en ofantligt mycket lägre klimatpåverkan per investerad krona än prylar.

Men jag hoppas att svenskarna (och övriga i västvärlden) snart ska ställa om. Att vi får undan denna miljövidriga överkonsumtion och istället lägger pengarna på en bekväm tjänstebaserad konsumtion. Eller att vi helt enkelt jobbar mindre, delar på jobben och får mer tid över. Mindre stress, mer tid för familj och fritid.

Pengarna behöver inte räcka lika långt om vi kan dra ner på tempo och konsumtion. Mer om downshifting och voluntary simplicity i nästa inlägg i ämnet.

Advertisements

5 kommentarer till Om konsumtionsfällan

  1. Elin skriver:

    I vilken föräldragruppering är det krav på matchade kläder, för Stella bryr sig väl inte om vad hon har till sina röda byxor?

    Börjar inse varför jag inte passar in någonstans, med min svarta ergobaby, marinblå fem år gamla brio (tror jag) barnvagn, en stor avlagd necessär som skötväska och ständigt omatchade kläder, på både barn och vuxna. Men vi är nöjda ändå 🙂

    Gilla

    • hippiemamman skriver:

      Hahaah, ja, det har du rätt i!
      Det är väl mest att det sticker så i mina ögon med röda byxor och nån pastellig tröja. Jag har alltså inte ens omatchade kläder på barnen hemma när ingen ser. För mig är det stenhårt med klara färger resp. pastelliga färger. 😀 (men det lär väl bli annorlunda nu när maken ska vara hemma, inte för att han är man utan för att han inte klöks varje gång han ser det) 😉

      Elin: fortsätt du så! 🙂 Själv har jag både Bugaboo, dyra skötväskor (älskar såna där färgglada varianter!) och ingen kånken…och bara en sjal av varje sort, men jag hänger med sjalbarnare ändå. 😉

      Gilla

    • hippiemamman skriver:

      Och det är faktiskt många sjalbarnare/hippies som har Bugaboo. Den attraherar nog både de ena och de andra. 🙂

      Gilla

      • Elin skriver:

        Buggaboo är inget för mig, gillar skogsvägar och att ha gott om packningsutrymme alldeles för mycket. Vi har satsat på löparvagn/cykelkärra, bärryggsäck och funktionella kläder från två års ålder, så vi har nog alla våra områden 🙂

        Gilla

  2. […] om konsumtionsfällan: Gör upp med konsumtionssamhället Hållbar konsumtion Om konsumtionsfällan Stå emot […]

    Gilla

%d bloggare gillar detta: