Träningssug

3 februari, 2013

Läser ofta om tips på hur en ska kunna komma igång med sin träning och fortsätta. För min del så finns det snarare ingenting som kan hindra mig från att träna…förutom förkylningar då. Och de hindrar ju mig jämt och ständigt känns det som.

Idag var jag och tränade för första gången på tre veckor och jag har nu varit förkyld i fyra veckor bortsett från nån dag där för tre veckor sedan när jag vågade mig på ett pass (och blev vrålförkyld två dagar senare).

Men hur hamnade jag här egentligen? Jag som var en soffpotatis fram tills 15-årsåldern och som periodvis inte tränat alls de följande 15 åren (framför allt under graviditeterna).

Ja, det är väl bara såna där klyschor egentligen.

  1. Jag har hittat vilken träning som jag tycker är rolig. Gruppträning är min grej och mitt gym har så många roliga pass att jag har svårt att välja.
  2. Jag har blivit lite småberoende av adrenalinkicken som en får och endorfinkicken som kommer efteråt.
  3. Jag har skapat tid i min vardag genom att träna på lunchen på gymmet som ligger 3 minuter bort samt att det finns barnpassning som gör att jag kan avlasta Fredrik (åtminstone med Molly) på helgerna. Om jag var tvungen att träna enbart kvällstid nu med småbarnen, då hade det nog inte gått så bra.

Åsså en obligatorisk bild på mig själv i gymmets spegel… Jag ser jättetrött ut i ögonen, men skenet bedrar. Jag var jättejättepepp efter fyra veckors (minus ett pass) inaktivitet förutom promenader.

20130203_151513

Men det var sjukt tungt. Det märktes att konditionen gått ner. Men det gick bra ändå. För det var ju så kul. BodyCombat är verkligen den roligaste träningen jag vet.

Och nu känner jag verkligen att jag har en överkropp (axlar, armar, skuldror, magmuskler). Fy fasiken. Och på onsdag kör jag igen (lär krävas två dagar med återhämtning/träningsvärk som vanligt när jag haft uppehåll). Om jag inte hunnit bli sjuk igen vill säga… ;-P

 

Annonser

Promenerande ettåringar

3 februari, 2013

Igår fick Stella gå ut på promenad på riktigt för första gången. Hon var så lycklig!

Hon gick ungefär en halv kilometer innan hon blev trött och ville bäras.

Det är nu knappt fyra år sedan jag skrev inlägget Låt era 1-3:åringar promenera och nu är vi där igen. Roligt!

PS. Barnen ser verkligen ut som små godisar med de overallerna. För fyra år sedan ratade jag barbie-overallen, men nu har jag retirerat. Vi har ingen annan bra overall och det känns ok med rosa så länge vi har mycket andra färger också (och förra overallen var ju mörkblå). Vi har nog köpt en enda overall tror jag, resten har vi ärvt från Fredriks sladdsyskon. Bra grejs.


Hämnden är ljuv

3 februari, 2013

Nä, det är ruter i lillasyster Stella. Och det är bra, det kan behövas när en har en sån intensiv storasyster.

Här råkade jag fånga en typisk hämnd på film.

Barnen leker alltså med duplo och Molly har ställt en bobbycar och en back med duplo mellan dem så att hon ska få ha sitt zoo i fred. (om du har bråttom, spola fram 20-30 sekunder)

Kolla på Stella när hon demonstrativt kastar duplolejonet…

PS. Här är alltså barnen 5 år och 15 mån.


Om Weledas produkter

3 februari, 2013

Fick en kommentar häromdagen om barns hudvård och Weledas produkter. Det står ju lite i Råd & Rön-tidningen om varför vissa Weledaprodukter inte är bra, så det gäller ju att läsa innehållsförteckningen eller googla lite innan en eventuellt köper

Här skriver läkaren doktor Cecilia om varför hon inte rekommenderar Weledas produkter (de är dyra och innehåller växtextrakt och eteriska oljor som kan vara allergiframkallande).

Själv ska jag nog försöka hitta alternativ eftersom jag tycker att Weledas Vind och vattensalva är ruskigt dyr. (Dock kommer jag inte köpa vanliga salvor från Apoteket som doktor Cecilia skriver om eftersom jag försöker köra med människovänliga produkter utan olika uttorkande ämnen och dylikt.) (men där får man ju givetvis göra som man vill, jag förstår om folk inte orkar leta alternativ)


%d bloggare gillar detta: