Konstnärssjälen

12 februari, 2013

Ibland har jag ett sånt himla skrivsug, men så kommer jag inte på något att skriva om. Men oftast i bloggen så skriver jag för att jag kommit på något att skriva om och då kan jag bara inte låta bli.

Så tycker jag att det borde vara, det är synd på alla dessa ”jag skriver för att jag har så dåligt samvete för att jag inte skriver”-inläggen som folk krystar ur sig, även om jag förstår att folk vill visa att de inte slutat blogga…

När jag var i vecka 7-16 eller något sånt med Stella så levde jag i en graviditetsbubbla (som inte var rosa utan mycket grå och antisocial). Då ville jag inte blogga, för ingenting var intressant förutom min graviditet och den fick jag ändå inte skriva om förrän efter vecka 12 när vi varit på KUB-ultraljud och sett att Lillkotten faktiskt levde (jag hade stor missfallsskräck hela förra graviditeten pga mina tidigare tre missfall (och när risken för missfall gick över till dödfött barn så blev jag rädd för det + att föda för tidigt istället)). Men då hade jag som sagt ingen blogglust.

Men i övrigt vill jag skriva, nästan jämt. Jag älskar att skriva.

Min psykolog sa att jag verkar vara en konstnärssjäl som måste få skapa, annars mår jag inte bra. Det stämmer. Det var nog delvis därför jag inte mådde bra när jag var föräldraledig. Jag kände att livet var fattigt och lite meningslöst. Jag fick inte göra det som jag brinner för helt enkelt. Med bara ett barn hann jag ju med när hon sov, men det funkade inte med två barn (då jag oftast sov när Stella sov dessutom).

Jag har alltid skapat, skrivit, tecknat, ritat, virkat, pysslat, mediterat och läst. Inte allt under alla perioder, men allt något. Förutom under stora delar av graviditeterna och föräldraledigheterna och det har inte funkat för mig.

Men nu går det bara framåt. Jag och Fredrik har lyckats skaka loss 30-45 resp 60 minuter per dag var som en av oss får vara helt själv med stängd dörr medan den andra leker med barnen. Fredrik programmerar, för det mår han bra av och jag läser eller tecknar och lyssnar på Adiemus för det mår jag bra av (typ new age musik fast inte riktigt).

Läste senast igår i downshiftingboken om att vi alla har energi som måste få flöda och vi måste stoppa in energi, inte bara ge och göra av med. Jag får energi när jag har mina små stunder. Jag kan få energi av andra saker också, men denna stund då jag glömmer bort tiden är jätteviktig för mig. Det är mina hobbies som jag brinner för i livet. Och då får jag också mer energi och orkar leka och göra roliga saker med barnen (som jag gjort de senaste två veckorna och oj, vad mycket roligare det är att vara hemma då! Så klart!).

Jag ska vara konstnärssjäl igen. Jag är inte bara mamma, jag är kreatör också. Jag måste få vara det. Jag behöver det. (och när Stella slutar förstöra allt så kan jag göra det tillsammans med barnen ibland, då blir det inte så begränsat samt att det är kul för barnen).

Annonser

%d bloggare gillar detta: