Downshifting – shoppa, rensa, städa

Här kommer återigen ett inlägg med tankar från boken Lev Enklare av Giséla Linde. Denna gången handlar det om röran i hemmet som ofta kommer utav att vi shoppar för mycket.

Kanske känner vi att våra saker är förknippade med vår identitet: vår familj, våra minnen, vår stil, kanske vår status. Och inte kan man väl göra sig av med gåvor som man fått? Jo då, det kan man visst det. För kärleken och tryggheten sitter inte i sakerna, och inte ger ägande oss kontroll över det komplexa och oförutsägbara livet heller. Och hur ofta behåller vi inte saker mer på grund av skuldkänslor än för att de  verkligen gör oss glada?

Alltför ofta är vi rädda helt enkelt. Rädda för känslor som kan dyka upp när vi sorterar, rädda att kasta fel saker, rädda för att möta oss själva utan sakerna som skydd.

Men de överflödiga sakerna påverkar oss på flera olika sätt. Den stagnerande energin runt prylhögarna gör oss trötta bara vi tittar på dem. Undra på att vi inte orkar ta itu med dem. Ett överbelamrat hem blockerar energiflödet både i rummen och i din kropp.

Är det väldigt stökigt är det lätt att tappa självrespekten, och kanske påverkas också våra relationer av att vi är oorganiserade, grälar om vem som ska städa eller skäms för att bjuda hem folk. Samtidigt blir det förstås jobbigare att städa.

Röran gör oss också förvirrade och glömska, vi tappar fokus på vad vi håller på med och vart vi är på väg, vi skjuter upp saker och traskar på i gamla ljulspår.

När jag var liten hade jag ett väldigt kontrollbehov som jag utövade genom att kontrollera mina saker. Jag var lite utav en hoarder, en samlare. Jag vägrade slänga saker och hade rummet fullt. Mina föräldrar byggde bokhyllor som gick längs med väggarna i hela rummet så att jag skulle få plats med allt. Mitt skrivbord var väldigt prydligt med många små saker som låg på sin speciella plats och så såg det ut även på hyllorna. Jag hade med mig massor av saker när jag flyttade hemifrån.

Men till slut, jag tror att det var när jag läste boken Rensa i röran med Feng Shui insåg jag att jag inte kunde hålla fast i sakerna för att kontrollera känslorna och mitt instabila liv. Jag tyckte att det var minnen från vänner som kommit och gått, från barndomen osv. Men jag insåg att det låg mycket skuld och för mycket känslor bakom alla saker. Jag slutade samla på saker, slängde/skänkte/gav bort och till slut började jag avstå julklappar/födelsedagspresenter förutom saker som jag verkligen hade användning för (mest kläder och sånt som slits). Jag gjorde mig av med säckvis med saker varje gång jag flyttade och numera rensar vi källaren minst en gång om året och skänker/slänger allt som inte kommer till användning. Vi har sparat några kartonger med väl valda minnessaker från barndomen. Men det är allt. Och dessa saker ska vara positiva.

Jag vill inte bli en sån som känner mig tvingad att spara på saker från framtida dödsbon ur släkten. Som ska förvalta alla dessa gamla saker. Några saker som betyder mycket för mig kan jag ju spara, men gamla möbler och klenoder – nej tack. Det får inte bli något som stagnerar mitt energiflöde. Dessutom passar det verkligen inte in i min ganska avskalade moderna inredning.

Jag har gått från den ena ytterligheten till den andra och numera kan jag konstatera att fastän det kanske var ångestframkallande från början så rensar jag nu med glädje. Och det allra mesta går att skaffa fram igen. Om en är osäker på något så kan en alltid lägga det en påse märkt med ett datum och om en inte tänkt på det eller redan hämtat det efter ett år så är det fritt att göra sig av med det.

Jag känner mig lite allergisk när jag kommer hem till personer som har överbelamrade hem och garderober/vindar/garage/hyllplan. Jag tror att de flesta skulle må bra av att rensa ut. För det rensar sinnet samtidigt.

Att ha det för perfekt hemma visar däremot inte alls på att man är perfekt inuti – snarare att man har ett stort kontrollbehov. Att tvåmgsmässigt gå igång på minsta dammkorn eller fläck kan vara ett sätt att slippa ta itu med sina liv och sina känslor.

Detta tycker jag också är sorgligt. Jag läste om en kvinna som städade inuti köksskåpen varje vecka. Hon verkade besatt av (den nästan obefintliga) smutsen. Det är skillnad på skit och skit och det är viktigt att prioritera tycker jag. Både för det psykiska och det fysiska. (och givetvis måste en sänka kraven som småbarnsfamilj, annars finns det ju aldrig tid över till annat)

Lite lagom röra är sympatiskt och dynamiskt: här lever det människor och de får leka, leva, umgås, vila och ägna sig åt sånt som de tycker är roligt, ha gäster. Här pågår själva livet. Det gäller att skilja på röra och röra. Röra som rör sig i takt med de människor som vistas i den ger hemtrevnad och värme: stickningen, en uppslagen bok, em bärbar dator, dagens tidning…/../ Men tidningstravar som växer och växer, kläder övergivna på varje stolsrygg, tomflaskor på rad på köksgolvet och en kasse med en trasig hushållsassistent som stått bakom halldörren i tre månader – här blinkar vardagslamporna. Träna dig i att använda din kropp som mätare för bra och dåligt röra. Vad gör dig trött, ger dig skuldkänslor, stör ditt öga och tynger dig?

Och alla dessa saker som egentligen är onödiga. Vore det inte bra om vi kunde bojkotta slit och slängkulturen. Skippa den extra tröjan även om den var på rea. Den som är av dålig kvalitet och snart kommer att gå sönder. Välj bort prylar av taskigt hantverk, billiga skor som snabbt slits ut, plastpryttlar från Taiwan och ytterligare en prydnadsskål när du redan har 14 stycken i skåpet.

Saker är inte till för att slitas och slängas. Det är de för värdefulla för. Om inte, är de inte värda att ha./…/ Låt oss avkräva de saker vi har omkring oss ett värde. Bara det som verkligen är något värt kommer över min tröskel och får stanna.

En bra nog-människa har det lättare. Hon letar tills hon hittar det som uppfyller hennes kriterer och när hon hittar det slutar hon leta och är nöjd. Allt är faktiskt inte så viktigt, och allt är inte värt all möda i världen.

Detta försöker jag bli bättre på. Förr kunde jag vandra runt i affärer över hela stan för att hitta det absolut bästa och mest prisvärda. Nu när jag inte längre lever på 15 000kr/mån för två personer så har jag råd att välja något som är gott nog i prisväg. Något som uppfyller kriterierna, men inte är top notch till bästa pris. Alla dessa timmar jag spenderat på Prisjakt med jämförelser, googlesökningar och gå-och-klämma-i-affären. Nej, nu blir det in-ut-tut-slut. Klart. Har inte tid för annat. Jag vill faktiskt inte shoppa bort min fritid. Så jag nöjer mig. Det känns bra.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: