Sexualisering av småflickor och vem som lär oss att vi är fula

Det är mycket prat om det där med bikinitoppar och underklädestoppar till barn i sociala medierna (eller ja, i alla fall förra veckan, men då var jag i Småland så jag kunde inte skriva så bra om det då). Frida Boisen tycker att vi ska bränna BHar för barn och låta barn vara barn. Hej Blekk skrev väldigt bra om det och jag saxar in ett citat här som verkligen fick mig att tänka till (min fetning):

Sexualisering av små flickor är en liten del i en stor helhet, en helhet där strukturer objektifierar och sexualiserar flickors, tjejers och kvinnors kroppar. Det är inte en fråga om att låta barn vara barn, det är en fråga om att låta kvinnor vara kvinnor, hur de än vill vara det.

Precis, inte barn, det är flickor det handlar om.

Vid samma tidpunkt var vi alltså i Småland och barnen på gården bestämde sig för att ha vattenkrig. De tre döttrarna som bodde där kom i sina baddräkter och mötte upp Molly utanför vår stuga. Molly var iklädd sina vanliga badkläder, dvs. ett par knälånga shorts i sånt där solskyddsmaterial. Barnen tittade till lite och log och jag såg på dem att de undrade lite varför hon inte hade baddräkt utan bara byxor. Men de sa inget som tur var och Molly tittade bara tillbaka helt omedveten om deras undran och sen sprang de iväg och lekte med vattenpistoler.

Hej Bleck skriver att redan i 3-4-årsåldern täcks barnens flickornas ”bröst” över av bikiniöverdelar. Själv minns jag särskilt två händelser från min barndom. Jag var kanske 6-7 år och skulle åka vattenrutchkanor på en campingplats. Vi hade glömt min bikiniöverdel och jag var alltså tvungen att bada i bara badbrallor. Jag kände mig så naken! Skämdes jättemycket och försökte hålla för. Det var jättehemskt.

Vid ett annat tillfälle var jag ungefär lika gammal och lekte med några kompisar. På kvällen blev vi lite busiga och min kompis föreslog att vi skulle ta av oss våra tröjor. Så vi sprang runt på gården i bara jeans resp. kjol och kände oss sååå busiga och nakna. Men jag stod ändå och höll för med armarna på bilderna som mina föräldrar tog.

Men min dotter som snart fyller 6 år har alltså inte anammat den här grejen med att hennes än så länge outväxta bröst är sexualiserade och bör skylas. Jag är mycket glad över detta. Jag vet ju att det kommer att komma, men jag hoppas att hon kan skonas ett tag till.

Och över till något annat så vet jag även att hon inte pratar i termer om vem som är söt och ful och att hon aldrig frågat om hon själv är söt eller liknande. Malin Michea har skrivt ett mycket bra inlägg om ”Vem lär oss kvinnor att vi är fula?” på Genusfolkets blogg. Det träffade mig också som en stöt i magen. Jag vet ju att det är så här, men det allra sista, det om vad det får för ytterligare konsekvenser, det är något jag inte tänkt på tidigare (min fetning):

Ni som inte förstår allvaret i att skämta om kvinnors utseende, i att vräka ut er preferenser i sociala medier och i det privata – ovanstående är exakt varför kvinnor blir arga på er. Utan att veta om det, säkert utan att ens mena det ett dugg, hjälper ni till om att påminna kvinnor överallt om den där svindlande ångestkänslan, rädslan för att vara fel, inte duga, inte behaga. Andra kvinnor, som har lyckats jobba bort föreställningen om att deras utseende är det enda som spelar roll, blir arga å sina medsystrars vägnar. Eller kanske sina döttrars. För de ser en framtid där nya generationer tjejer ska komma att vandra samma långa, snåriga väg genom samhällets krav och förväntningar, istället för att i lugn och ro kunna fokusera på att utvecklas som personer, bli nästa statsminister eller fotbollsstjärna, kämpa för mänskliga rättigheter eller bara leva ett lyckligt, vanligt liv i harmoni med sig själva. Det är vad som står på spel.

Tänk att så mycket energi läggs på utseendet att flickor och kvinnor inte får tid med viktigare saker.

Själv är jag ju inte förskonad även om jag lägger extremt lite tid på mitt utseende (eftersom jag inte sminkar mig, gör någon annan frisyr än en hästsvans, inte rakar mig, målar naglarna, köper nya kläder annat än i nödfall eller liknande.) Men jag har ju tur, för jag tillhör ju gruppen ”kvinnlig nörd” och där är det norm att inte greja så mycket med utseendet. Hade jag velat umgås med någon annan grupp i samhället hade jag ju varit tvungen att ta mig an deras utseendestil för att vi ska kunna hitta varandra och känna igen oss i varandra. Så jag ska inte slå mig för bröstet.

Dock önskar jag att vi kan få till en förändring. Att kvinnor inte ska bli lärda att de är fula och ständigt måste förändras och förbättras. Att små flickor inte ska behöva bära något på överdelen innan de får bröst eller att vi kan avsexualisera brösten helt. Då kommer nog den publika amningen fungera bättre också. Men det går vi inte in på idag.

Advertisements

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: