Jag överlevde första natten. För lite så känns det. Stella skrek i kanske tjugo minuter runt ettiden och jag var flera gånger på väg dit. Men Fredrik tröstade och till slut somnade hon om. Hon vaknade en gång till men somnade snabbt om.
Men jag hade svårt för att sova i loftsängen med Molly. Pga räcket blev det extra trångt eftersom jag inte kunde dra upp knäna när jag sov på sidan. Fick flytta på Molly nån gång men till slut lade jag mig skavfötters med henne (efter tips från F) och då gick det bättre. (Men Molly gillar inte det)
Sen var madrassen inte så bekväm. Funderar på att lägga en tunn madrass till ovanpå, men är rädd för att vi kommer för högt då (ramla över räcket). Men vi får nog testa.
Vaknade på rygg med Mollys fötter på magen. Rätt mysigt faktiskt! 🙂
Molly sover så himla bra på nätterna. När hon väl somnat så sover hon nästan alltid hela natten och om hon vaknar så ligger hon tyst och försöker somna om. Hon är jättesvår att väcka och det går att flytta på henne utan problem. Stella vaknar lätt.
Dock vågar hon inte sova själv eftersom hon är i en rädd period (vanligt för 6-åringar).
Molly sov själv mellan maj-augusti i år men efter flytten så får vi sova hos henne eftersom hon blivit allmänt rädd.
Ps. Det är ju för övrigt väldigt olika när barn vill sova själva. Vissa gör det från start och andra väntar några år. Sedan går det i perioder. Rent evolutionärt och biologiskt är vi gjorda för att sova tillsammans och tiden från att vi är barn tills vi (förhoppningsvis) träffar en partner att sova med är förhållandevis kort. I många länder sover hela familjen i samma rum och jag tycker att fler västerlänningar borde fundera kring att bredda sängar/sova i samma rum för att få optimalt mycket sömn. Andra kan ju bara sova själva och då får det ju vara så. Själv satsar jag på att alla i familjen ska få sova så mycket så vi har släppt på förväntningar och sover där det funkar bäst.
Hippiemammans blogg 