Samsovning med större barn

Igår passade svärmormor (77 år) barnen medan jag var på föräldramöte och psykologbesök. När jag kom hem pratade vi lite och hon frågade mig och Fredrik helt vänligt när Stella skulle börja sova i egen säng. Det var efter en diskussion om att Fredrik och Molly sover tillsammans i loftsängen eftersom Molly inte vill sova själv.

”Tja… Vi börjar väl med Molly…” sa jag och menade att det lär väl dröja ett tag. För Stella som är så liten, henne har vi inte ens börjat tänka på än. (Och Stella är alltså nästan TRE år, men eftersom hon är yngst så kommer hon alltid vara pytteliten.)

Sedan tillade jag att ”när hon slutar sätta sig upp varje natt och ropa: ”MAMMA! Var är du?” så att jag måste sätta mig upp, säga ”här är jag” och lyfta på täcket så att hon kan krypa in. När hon slutar med det samt sover gott nästan varenda natt, kan vi börja fundera på egen säng.

När hon är typ 10 år alltså… 😉

Nä, men jag tänker inte förstöra min nattsömn genom att behöva gå in i ett annat rum och natta om ett barn. Mina barn visar tydligt att de vill sova med en förälder och alternativet är ju att de kommer in till oss nästan varenda natt som de flesta andra barn verkar göra. Jag sover hellre hela natten med Stella och bara Stella, än halva natten med Fredrik och halva natten med Stella, Fredrik och Molly. Vår säng är bara 160 cm bred och vi har inte plats för mer i vårt sovrum. (Annars hade typ 240 cm varit ett alternativ).

Så ja. Samsovning passar oss utmärkt. Jag tänker inte stressa med något som inte känns viktigt. Förr eller senare sover de i egen säng och efter det kommer de troligen att sova med sina framtida partners. Tiden de sover själva är antagligen försvinnande liten i ett livsperspektiv. Vi människor gillar (oftast) att sova tillsammans. Och sen är det ju tryggt och mysigt också.

PS. Jag vet att vissa barn och vuxna helst sover själva och sover bäst så. Kör på det. Målet ska ju vara att få som mest sömn oavsett hur en sover.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: