När folk tror att livet stannar upp bara för att en får barn

31 oktober, 2014

Saxat från Supermom.

När ännu en person utan små barn ska klaga på hur ofta föräldrar till små barn använder sina smartphones. 

 

Hmm… Det känns som att vissa verkar tro att livet stannar upp när en får barn. Det kan jag tala om att det gör det inte (möjligen känns det så de första 2-3 månaderna). Barn har man jäkligt länge faktiskt (förhoppningsvis resten av livet, men hemmaboende omkring 20 år+/-). Det är ju inte så att ens intresse för omvärlden, vänner och liknande bara dör för att en får en bebis. Det vore ju konstigt faktiskt… 😉

Jag har skrivit om det där med att ha smartphone och bebis tidigare eftersom jag har varit föräldraledig både före och efter smartphonens inträde i mitt liv. Det finns för- och nackdelar.

Jag försöker att inte sitta med mobilen när jag umgås med barnen, men efter några timmar kan det bli rätt trist och då behöver jag ta en paus. Dessutom klagar barnen även på att jag läser tidningen när de sitter och pysslar, så det behöver ju inte vara bättre. De vill ju gärna ha all uppmärksamhet, men det är ohållbart i längden. Så nä. Instämmer med Jennifer Lawrences reaktion här ovan. 🙂

Annonser

Kan du va människonär

30 oktober, 2014

Ytterligare en orsak att gilla Littlest Pet Shop-tv-serien som jag berättade om häromdagen: här kommer en musikvideo som är med i ett avsnitt där Blythe blir sjuk och inte längre kan höra vad djuren säger. Djuren vill att igelkotten Russel ska undersöka henne. Men eftersom Blythe inte är ett djur så blir det inte veterinär utan människonär.

Och låten är så tydligt inspirerad av 80-talet. Detta bara måste vara en blinkning till alla vuxna som tittar (om det nu finns några fler vuxna som tittar?)

Älskar sminkningarna och frillorna! 😀


Kräsna barn

30 oktober, 2014

Jag har ju tidigare skrivit min inställning till det här med barn och mat. Innan jag fick barn såg jag dels barn som åt vad som serverades och dels barn som bara åt specialmat och var jättekräsna. Jag trodde att där fanns ett samband med föräldrarnas attityd. Sen insåg jag att så inte (alltid) är fallet, för det finns kräsna barn som är kräsna på riktigt, jättekräsna. I början tragglade vi på med att ge Molly samma mat som vi åt och det verkade ju fungera relativt bra mellan 2-3 års ålder (innan 2 års ålder åt hon knappt mat alls, hon ammade nästan enbart fram till 1,5 års ålder då jag blev tvingad att sluta och sen åt hon litegrann av vissa saker bara för att inte behöva gå hungrig.

Nu är hon alltså sju år och kräsenheten har inte gått över. Aptiten har inte ökat heller, hon är inte förtjust i mat eller att äta. Hon säger sällan att hon är hungrig utan hon kan gå många timmar utan mat om vi inte påminner henne (Fredrik är likadan medan jag och Stella behöver mat med tre timmars mellanrum för att inte bli griniga).

Häromdagen hade vi en diskussion på lunchen om detta med att ge barn specialmat. En kille frågade hur det brukar fungera (gissar att han ska ha barn snart?) och min kollega P sa att hon tror att föräldrarna gör barn kräsna genom att ge dem en massa specialmat. ”Då lär de sig aldrig äta.”

Jag sa faktiskt emot (för en gångs skull!) och sa att barn är olika och att vissa barn inte äter även om de inte får någon annan mat. De börjar istället magra till slut. Hon sa att ”det finns väl inga barn som svälter av den orsaken? De äter väl till slut?” men jag sa att nej, så behöver det inte vara och refererade till min kära dotter. Jag berättade att vi serverar specialmat hemma eftersom hon behöver äta.

Sedan berättade jag om att småbarn evolutionärt blivit kräsna för att de inte ska vandra iväg från grottan och smaka på allt de hittar (som potentiellt är giftigt) (skrev om det i förra inlägget i ämnet). Det är dessutom genetiskt och därmed svårt att påverka genom att vara mer strikt.

Jag och Fredrik är rätt bestämda när det gäller Molly, men när det gäller maten så kapitulerade vi för några år sedan. Vi slutade tjata om mat och serverade mat hon tycker om. Ibland äter hon bara pastan, ibland bara tillbehören, ibland bara grönsakerna. Ofta steker vi upp några korvar eller veggobullar vid sidan av. Men jag vill inte äta barnmat så jag gör oftast vuxenmat också. Stella brukar äta lite av varje. Hon är inte rädd för att testa. Molly gör det inte bara.

Här har vi en nästintill komplett lista över vad Molly äter:

  • Sojakorv (bara Hälsans kök)
  • Veggobullar (måste vara från Hälsans kök)
  • Lax
  • Icas mozzarellapizza utan mozzarellan
  • Pasta
  • Fiskpinnar och pulvermos (ej riktigt potatismos)
  • Lasagne
  • Quornfärs och spaghetti
  • Gurka
  • Paprika
  • Tomat
  • Majs
  • Jasminris med ketchup (i förrgår i alla fall, hon har inte ätit ris tidigare)
  • Tacos (tidigare åt hon mest tacobröd med majs, men nu tar hon lite annat också)
  • Vissa typer av potatis
  • Romanasoppa (pulvermix)
  • Pommes frites (som vi aldrig äter hemma)
  • Havrekuddar
  • Kanelknäckebröd
  • Clementin
  • Apelsin
  • Vissa päron
  • Morot
  • Granny Smith-äpplen (ibland)
  • Körsbärstomater
  • Pannkakor
  • Vaniljyoghurt med bär (den eviga kvällsmaten)
  • Rostbröd och vitt bröd (men inte så ofta)
  • Risgrynsgröt
  • …och alla möjliga söta onyttiga saker, där verkar hon inte ha några gränser alls…

Nästan alla middagsmaträtter serveras med antingen lingonsylt eller ketchup.

Härligt med allt halvfabrikat och sånt där ja… Men skitsamma. Hon är ganska mager och jag vill ju att hon ska få energi. Länge åt hon inte frukost, men det har vi tvingat henne att börja med nu. Hon behöver energi i skolan. Vi försöker även truga i henne lite frukt eftersom hon inte gillar så många sorter. Tur att det är clementinsäsong nu.

Jag vet inte när det kommer att gå över och när hon kommer våga prova nya grejer igen? Jag trodde nog att detta var en småbarnsgrej, men det verkar inte så…

Å andra sidan, när jag tänker tillbaka på min barndom så ser jag en himla massa risgrynsgröt, pannkakor, spaghetti och köttfärssås och korv med bröd, så det kan definitivt vara genetiskt. (Min mamma hade också gett upp)

Jag lärde mig successivt att äta mer rätter och ännu bättre blev det när jag gick över till fisk+vegetariskt vid 17 års ålder eftersom jag då slapp alla läbbiga kötträtter och därmed kunde äta nästan alla andra rätter (utom ärtsoppa som jag fortfarande inte gillar).

På senare tid har jag även lärt mig att älska lök, svamp, mögelostar samt sushi och sill som jag numera inte äter sedan kanske tre år tillbaka (då jag blev vegetarian). Nu tragglar jag med aubergine, haricot vertes, bönor, olika slags kål och sallatsorter och andra lite mer ”svåra” grönsaker. Har nyligen lärt mig äta rå blomkål! Men kronärtskocka…där gick gränsen. Det var inte gott. (eller om jag möjligen kokade den för länge)

I alla fall.

Vissa barn är otroligt kräsna. (Men jag kan i alla fall säga att vi verkligen försökte)


Halloweeeeeeeen…

28 oktober, 2014

Ja, det märks ju i veckoplaneringen vilken vecka det är…

halloween

Stella ska på halloweenparty på förskolan mellan 8-12 på torsdag (utklädda). På torsdag kväll blir det eventuellt att gå bus och godis på gatan (utklädda). På fredag är det halloweenspelkväll hemma hos svägerskan, tror att alla Fs syskon kommer att vara med (6 st) inkl. jag och barnen. Vi ska spela spel, barnen ska se på film och sen sova över (utklädda så klart). På lördag ska barnen och F på halloweenparty hos sysslingarna (utklädda).

Ja, och på fredag är det dessutom utklädning på jobbet som gäller. Yay. Jag ÄLSKAR ju att klä ut mig…särskilt till läskiga saker.

Vi har ju inga bra grejer hemma heller. Förra året var Molly blodtörstig isbjörn och Stella var någon slags pirat.

Jag hade beslutsångest i flera veckor inför Mollys maskeradkalas och det slutade med att jag var ett spöke med typ myggnät över mig, men jag tog av det efter 5 minuter eftersom det var så opraktiskt… Så nä. Har inget smink hemma heller… Ska jag ta min lajvmantel? Hmm… nä… Orkar inte.

F föreslog att vi skulle åka till Buttericks och köpa lite grejer. Men jag vet inte om jag orkar köpa en massa grejer.

Men kanske om vi bara köpa några grejer och har ett rullande schema? Stella startar med kläderna på torsdag förmiddag och vid bus och godiset. På fredag tar jag kläderna på jobbet och sen får vi dela på kvällen. På lördag får barnen ha det på partyt. BRA IDÉ!!

Eller nä.

Förra årets halloweenbarn *dålig fantasi*.

Och förrförra årets…hehe…


Bloggutmaning november – listan

28 oktober, 2014

Jag har varit på jakt efter en bloggutmaning ett tag nu och då passar det utmärkt att Onekligen styr upp en bloggutmaning för november.

Teman

  1. Kolla! Så här ser det ut utomhus idag.
  2. 5 saker jag tänkt på idag
  3. Ibland tänker jag att jag borde…
  4. Kolla! Här är en bild på mina fötter i ett par skor jag gillar.
  5. Hepp! Dagens boktips!
  6. Månadens djur är givetvis…
  7. Kolla! Så här ser jag ut idag.
  8. Ibland blir jag avundsjuk på…
  9. 5 saker jag borde ta tag i
  10. Kolla! Här har jag ritat en hund.
  11. Månadens färg är givetvis…
  12. Hepp! Dagens filmtips!
  13. Kolla! Här är en av mina favoritplatser.
  14. Om jag skulle skaffa mig en ny hobby så skulle det bli…
  15. 5 saker jag blir glad av i vardagen
  16. Kolla! Så här ser min autograf ut.
  17. Hepp! Dagens tv-tips!
  18. Ibland retar det mig att…
  19. Kolla! Det här åt jag idag.
  20. Om jag skulle skaffa mig en ny ovana så skulle det bli…
  21. 5 saker jag blir irriterad på i vardagen
  22. Kolla! Här bor jag.
  23. Hepp! Dagens måltidstips!
  24. Månadens klädesplagg är givetvis…
  25. 5 grejer jag alltid har i kylskåpet
  26. Kolla! Här jobbar jag.
  27. Ibland skulle jag vilja…
  28. Hepp! Det här tycker jag alla bör läsa.
  29. Det var onekligen väldigt roligt när…
  30. Kom ihåg

Vissa ämnen ser riktigt kul ut och jag kan inte komma ihåg att dessa diskuterats tidigare på bloggen, t ex hundteckning, min autograf, en ny ovana, hur det ser ut där jag jobbar (bortsett från skrivbordet), saker jag har i kylen osv. Sen finns det ju lite mer öppna frågor också samt några kluringar. Kul! 🙂

Häng på!

 


Analys av Littlest Pet Shop-tv-serien

27 oktober, 2014

Logo Littlest Pet ShopJag har tittat på de första tio avsnitten av Littlest Pet Shop-TV-serien som finns på bland annat Netflix. Det är lite samma stil som fjärde versionen av My Little Pony – Friendship is magic, den är rolig, smart, gullig och funkar även för vuxna (MLP har tusentals vuxna fans, s.k. bronies och pegasisters). Jag tror att den är tänkt för 5-10-åringar (?), men min 3-åring gillar den också.

Jag har aldrig hört om någon annan som sett Littlest Pet Shop (LPS) men jag hoppas att fler hittar serien, för den är bra! Inte bara rolig att titta på utan det märks att de försökt tänka till ur genus- och representationsperspektiv (för att vara en amerikansk-kanadensisk TV-serie för barn vill säga).

Huvudkaraktären är en vit medelklassflicka som heter Blythe som designar kläder till människor och djur – inga nyheter där. Men hennes bästa (mänskliga) vänner utgörs av en asiatisk flicka, en rödhårig sportintresserad flicka och en mörkhyad pojke. Jag gillar att de fått med en av asiatiskt respektive sydamerikanskt (eller afrikanskt?) ursprung samt en flicka som inte är så tydligt flickig. Jag upplever att asiatiska Young-Mee Song inte porträtteras som en jättesmart asiat (men läser sedan på nätet att hon tydligen är det, vilket nog kommer att märkas mer i kommande avsnitt. Synd att de inte kan låta bli denna stereotyp!).

friends

I ett avsnitt träffar Blyhthe en kille som hon gillar och han är ju en sån där klassisk ”cool kille” som spelar i band, gillar att skejta och som ÄLSKAR ATT LÄSA BÖCKER OCH HÄNGA PÅ BIBLIOTEKET! Jag höll på att sätta i halsen. Wow! I avsnittet petade dessutom hunden Zoe till Blythe och sa ”du älskar ju också att läsa böcker!” när de skulle gå och leta efter killen på biblioteket. Det är så härligt att de lyfter fram läsning som något som även tuffa killar (och tjejer) håller på med.

josh

Tvillingarna Bizkit är två mindre trevliga typer som stöter ihop med Blythe titt som tätt. Jag gillar verkligen att de porträtteras som två tjejer med kort hår (!) och att de har drag av punk (och överklass) i sminkning och kläder. Sedan matchar deras kläder snyggt i motsatta färger också. I övrigt är de snobbiga och otrevliga och deras rika pappa äger stans största zooaffär. Här har vi alltså två tonåringar med alternativ stil som varken är depressiva eller outsiders i samhället. Mycket uppfriskande tycker jag.

Biskit_Twins

 

Och nu till djuren…

lps

Blythe bor ovanpå en djuraffär som driver djurdagis. Hon upptäcker att hon kan förstå och prata med djuren och börjar jobba i djuraffären. På dagiset går sju djur som alla har olika personligheter och intresseområden.

Jag tycker att det är roligt att producenterna fokuserat på kunskaper/intressen denna gång och inte bara på personlighetsdrag eller utseenden. Karaktärerna känns inte lika stereotypa som de vanligen är i populärkulturen (coola killen, sexbomben, busiga flickan, professorn, hunken, den intellektuella osv.)

Längst till vänster har vi Pepper som är en pigg och glad skunk som håller på med skämt, standup och pranks. Hon är min favorit.

Bredvid syns Russel som är en ganska allvarlig igelkott som är bra på att planera och organisera. Han kan vara lite nervig ibland.

Geckon Vinnie är ganska osmart och han gillar att dansa.

Pandan Penny (i logotypen) är en känslig person som har nära till sina känslor. Hon är duktig på att dansa med färgglada tygband.

Zoe är den klassiska ”kvinnan” som gillar glamour och att sjunga. Hon spanar på hundar och pratar med snobbig röst. Hon är något av en ledare vid sidan av Russel.

Sunil är en ganska försynt och osäker mungo som gillar trolleri. Han pratar med en utländsk accent (har dock inte lyckats identifiera den).

Minka är en typisk pigg ”flicka” som är otroligt sprallig, glad och spattig. Hon älskar att måla abstrakta tavlor.

Det finns inga klassiska ”män” i gänget utan de har tänjt ganska bra på mansrollen tycker jag. Djuren har olika personlighet, energi och alla får lov att vara sig själva. De accepteras precis som de är.

 

Jag hade gärna sett en hbtq-person eller en med funktionsvariation (fd. ”funktionsnedsättning”) också. Men nya MLP och LPS verkar ha tänkt till litegrann i alla fall. Läs min analys av My Little Pony här.

PS. Bakgrunderna är ju så himla fina! Jag gillar verkligen illustrationerna (bortsett från att alla är jättesmala).

PS2. Med reservation för att jag bara sett tiotalet avsnitt.


En av årets bästa dagar?

27 oktober, 2014

Jag tror att dagen vi byter till normaltid (vintertid) kan vara en av årets bästa.

Molly gick upp och kollade på TV när hon vaknade (ingen vet när) medan Stella, jag och Fredrik sov vidare. Stella gick upp vid åttatiden (nio) och vi slapp väcka henne. Själva låg jag och Fredrik och drog oss i varsin säng till 9.20 och då var vi helt utvilade eftersom klockan kändes som tjugo över tio. Och sen hade vi ändå MASSOR med tid kvar!

Vi var glada och nöjda hela dagen, vi simmade, spelade brädspel, åt scones och F och M kollade på Ensam Hemma-filmen. Stella gick över till en kompis och jag hann med lite jag ville göra också, inkl. ringa en kompis.

Sedan somnade barnen utan problem vid nio (tio gamla tiden) och vi hade en timme till för att kolla på Doctor Who.

När vi byter till sommartid däremot, hu, det är en hemsk dag! Dagen blir jättekort och barnen somnar aldrig på kvällen och sen har de sömnbrist i flera dagar. Jag hörde en pappa som sa att det är en bra dag eftersom hans morgonpigga barn äntligen vaknar i en mer human tid, men jag som har kvällspigga barn tycker att bytet till normaltid är bättre.

Vad jag förstår så är det ovanligare med kvällspigga barn än morgonpigga barn. Vi behöver ju i princip aldrig gå upp för tidigt på vardagar (före sju), men å andra sidan har vi ofta vakna barn på kvällarna när vill ha lugn och ro. Så det finns ju för- och nackdelar med båda sorterna (även om jag starkt föredrar kvällspigga barn eftersom både jag och F är kvällspigga). När barnen var bebisar var de vakna halva nätterna och det var ju mindre roligt, men nu har vi i alla fall backat deras dygn så att de sover mellan cirka 21-07 (Stella somnar ibland tidigare). Jag har hört om barn som sover från 19 och det låter ju skönt med så mycket barnfri tid, men dessa barn verkar ofta vakna tidigt istället.

Jag har hört att kvällsmänniskor har ett lite längre dygn (?) och därmed gärna skjuter på sin läggtid och vaknatid hela tiden. Därför behöver kvällspigga barn ofta väckas, vilket vi också gör varje morgon (utom på normaltidsomställningsdagen). Annars skulle våra barn snart somna 22, 22.30, 23.30 osv. och sedan bli jättejättetrötta dagen efter. Att vara vaken en timme extra på fredagarna är alltså inte aktuellt ens för Molly som är 7 år. Hon börjar skjuta på dygnet direkt i sådana fall. Själv försöker jag också lägga mig i ungefär samma tid varje dag, men en kväll i veckan lägger jag mig kanske lite senare (när jag har sovmorgon dagen efter).

I våras var vi för övrigt Kanarieöarna vid bytet till sommartid. Det gick ju sådär bra… Dessutom åkte vi hem den dagen så vi låg två timmar back när vi kom hem.

Värsta tidsomställningen för mig var dock när vi reste till Kina och låg åtta timmar back. Vi flög i åtta timmar och var färdiga för att sova (typ 01 på natten) och då var det redan en ny dag i Kina, så vi skulle köra på en hel dag till. Vi hade bokat ett utflyktspaket så vi följde med på en tur till Himmelska fridens torg, någon park med palats osv. det första vi gjorde. Vid sex-sju på kvällen när vi åt middag på hotellet var jag så trött att jag höll på att trilla ihop, så jag lade mig. Sen vaknade jag klockan fyra på morgonen och var jättepigg, men då var det tre timmar tills frukosten öppnade. Hittade en liten brödbit i väskan att knapra på och sen skrek magen av hunger. HU!

Jag var jetlaggad i en vecka och sen åkte vi hem och då var jag jetlaggad i en vecka till. Nä, jag föredrar att resa inom Europa/Medelhavet så att det blir max nån timmes förskjutning.

PS. Jag är för att vi avskaffar sommartiden (eller normaltiden). Det är kasst att vi ska vara som zombies i flera dagar varje vår bara för att få ljusare kvällar. Som om vi inte redan har ljusa kvällar nog här i Sverige? Det är ju inte så att det gör något om det blir ”mörkt” vid elva istället för vid tolv-halv ett på natten här i Göteborgstrakten runt midsommar. Och i norra Norrland ska vi inte tala om, det blir ju aldrig riktigt mörkt där på sommaren.

PS2. Glädjen över övergången till normaltid väger tyvärr inte upp mot övergången till sommartid, nej.


%d bloggare gillar detta: