Provocerade extroverta

Såg den här bilden på Introvert Sverige-facebookgruppen.

image

Bilden hade självklart tusentals kommentarer från arga extroverta som inte kan förstå varför en ska vara så otrevlig…

Men jag känner precis likadant.

Om jag ser en person som inte verkar lik mig/har något gemensamt med mig och som jag bedömmer att jag ej kommer ”behöva” ha en relation till, då slösar jag ingen energi på den personen.

Om det är en ny granne/förskollärare/kollega/släkting/dylikt så är det oftast värt att lägga manken till trots att jag eventuellt inte får ut så mycket av pratet.

Men om det är någon jag troligen inte kommer att träffa igen som bara råkar befinna sig på samma plats (t ex pratglada föräldrar på lekplatser/tanter på bussen/folk på fester/försäljare osv) – då stjäl prat bara en massa energi från mig. Då är jag artig, men försöker sällan prata vidare.

Undantaget är ju när jag träffar på en riktigt intressant människa som faktiskt ger mig något tillbaka. De brukar bli mina vänner/bekanta. (Ni som känner mig ska känna er högst utvalda! :-))

Folk sa alltid att jag var för kräsen när det gällde vänner när jag var liten. Men jag vägrar slösa energi på sånt jag finner ovärt. Min energi är värdefull. (Introverta har ofta få nära vänner istället för många.)

Extroverta kanske finner detta provocerande, men de har faktiskt helt andra förutsättningar eftersom de får energi av alla möjliga sorters samtal. Det får inte jag.

Jag måste ladda mig i ensamhet (och beroende på jobb/familjesituation så kan det vara en stor bristvara).

Som tur är så finns det massor med extroverta människor i världen som vill prata med folk, så bara låt oss introverta vara. Ta det inte personligt. Det är inte du, det är jag.

image

Av Michael Leunig

Ps. Det tar exakt 25 minuter för mig att ladda om i total ensamhet.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: