Kära Selma

Jag har i flera år funderat på hur det känns att ha ett syskonbarn. Nära fast liksom långt bort. Få låna barnet bara lite ibland. Nu vet jag. (Lite i alla fall).

image

Fick äntligen träffa Selma igår. Det var häftigt.

image

Hon är så liten och späd (3,4 kg i födelsevikt mot mina 3,7 resp. 4,0 i samma vecka). Jättesöt och med alla de där underliga ljuden och rörelserna som nyfödda har. Djupa, kloka ögon. Verkar ha brunt hår och ev blir ögonen brun-gul-gröna som syrrans (och mina). Annars blå som pappans.

image

(Mollys hand)

Hon har risk för höftproblem så hon ska ha en skena dygnet runt de första sju veckorna (min kompis dotter hade det också).

image

Stella blev helt hänförd och Molly tycker att hon är jättesöt. Mycket stolta kusiner. Molly var ju lika gammal som Stella är nu (-2 månader) när Stella föddes. Tripp, trapp, trull med fyra års mellanrum.

Precis som mina barn hade så har hon lite svårt att få rätt tag. Både Molly och Stella blev sjukt frustrerade i början. A får köra med amningsnapp också, det hade jag med Molly första veckan, men Stella vägrade så där blev det blodiga bröstvårtor istället…

Jag kan verkligen känna igen mig i det där med att ha en unge som inte får tag och börjar skrika och får ännu sämre tag pga upprördheten. Svetten började rinna på mig med. Huu! Hoppas att de snart får bra kläm på det så att de kan börja liggamma nattetid.

image

Här kommer i alla fall min och Selmas första ”groupie” (istället för selfie). Det ska bli många fler.

Moster Sara ska hitta på massa kul med dig. Det är bra att du kommer lite i efterdyningarna efter mina barn, för då hinner jag bli sugen på att läsa pekböcker, vinka till ankor och träna krypning igen. (Var ju sjukt less på bebisar/ettåringar fram tills i våras).

Välkommen till världen kära släkting! Du är så efterlängtad!

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: