Uppstressande övningar

Jag gillar ju inte att köra bil nu när jag är utmattad. Särskilt inte med barnen i bilen (pga 1: vill inte riskera att skada dem och 2: de stör).

Igår när jag och Stella skulle köra till min syster som bor ute i ingenstans i skogen så frågade Stella helt ärligt ”vem ska köra?”

image

Hon blev jätteförvånad när hon fick höra att jag skulle köra. Hon undrade om jag kunde köra? (Känner att jag misslyckats med min jämställda pedagogiska sida där det inte bara är pappor som kör…)

Jag förklarade att jag har körkort och att jag kan köra.

Och det gick ju bra.

Idag skulle jag plötsligt lämna av Stella i svärmors nya lägenhet istället (de höll på att flytta) och blev tvungen att köra in till stan.

Köra i stan alltså.

image

Jag gör aldrig det!

Särskilt inte utan gps eller någon som kan vägen.

Körde fel direkt och lyckades runda centralstationen och komma tillbaka på samma ställe igen vid Polhemsplatsen (!). Kom ju fram till slut men var i upplösningstillstånd när svärmor ringt två gånger och undrat vart vi tagit vägen.

Så det får bli spårvagn hem till henne i fortsättningen. Finns ändå inga bra parkeringar inne i stan. (Hade inte tagit bilen om det inte vore så att vi satt i den när hon ringde och frågade.)

Hon bor vid Stigbergstorget nu och det är trist eftersom det var så gött att ha henne bara några hållplatser bort. (Men bättre än när hon bodde några mil ut i skogen som fram tills för 1,5 år sedan.)

Nu är jag hemma igen och ska sova. Men är fortfarande uppriven över detta med att köra i stan.

ALDRIG MER!

Ps. Göteborg är en sjukt ologisk stad att köra i. Det känns som att de skyltar dåligt för att folk ska få sådana upplevelser som jag fick och avskräckas från att ta bilen till stan. Lika bra det kanske.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: